Mysteriet Kalu - så gick han från division 5 till allsvenskan

***

Kalu skrattar till. Han erkänner att han var "talk of the town" i Växjö. Det nådde fram även till honom själv. Men på grund av sin relation till Entreprenören blev han obekväm när människor i hans omgivning ifrågasatte varför han spelade där han spelade. Inte sällan kom nyfikna fotbollsintresserade fram och undrade.

- Jag brukade undvika folk när de frågade mig om det. När jag såg någon komma mot mig så försökte jag ta en annan väg. Det var svårt att prata om det. Folk frågade alltid: "Varför spelar du här?".

Han fortsätter genom att förklara att inte ens alla hans nära vänner kände till hans situation.

- Även mina kompisar frågade mig: "Vad gör du med (Entreprenören)?". Många har frågat: "Varför är du kvar hos honom? Du kan gå hit eller dit". Men de har inte förstått att det inte var så lätt. De har inte varit i den situationen som jag var i. Jag var fast.

En av många som ställt frågor till Kalu, och som i förlängningen har velat hjälpa honom, är Muamer Makic. 2020 lärde de känna varandra när de spelade i samma lag. Då började Makic intressera sig för Kalus situation och erbjöd honom exempelvis en plats i en division 3-klubb som han var sportchef i. Han ordnade också ett provspel till honom i division 1-klubben Assyriska IK.

Med tiden vågade sedan Kalu att öppna upp sig för Makic, som då blev en av de första att få insyn i hur fotbollstalangen upplevde sin relation till Entreprenören.

- Jag tyckte synd om killen. Jag frågade vad det är som gör att han inte går vidare, för rykten spreds och man hade fått höra både det ena och det andra. Kalu berättade att han väntade på sina fyra sista och inte kunde byta jobb eftersom (Entreprenören) i så fall skulle gå till Migrationsverket och se till så att han inte fick vara kvar i landet, säger Makic.

Han fortsätter:

- (Entreprenören) skrämde honom helt enkelt, berättade Kalu för mig. Och det var då jag började förstå hela hans historia. Jag ville hjälpa honom, men problemet var att han sa till mig att många redan hade sagt att de skulle hjälpa honom. Folk kan ha lovat guld och gröna skogar.

- Nu i efterhand, när jag reflekterar kring det, förstår jag varför han inte litade på någon.

Muamer Makic. Foto: Tobias Hellgren/Fotbollskanalen.

Redan 2018 hade Kalu hopp om att jobbet hos Entreprenören skulle leda till ett beviljat arbets- och uppehållstillstånd. Men tiden gick och någon tumme upp från Migrationsverket kom aldrig. För Kalu blev det en utdragen process och en situation präglad av osäkerhet. Den ständiga väntan på ett besked från myndighetshåll tärde på honom.

Han berättar att han inte vågade söka något annat jobb, och på så vis slå sig fri från Entreprenören, eftersom det hade tvingat honom till att börja om från början i kontakten med Migrationsverket. Att lämna in en ny ansökan såg han inte som ett alternativ. Det var för riskfyllt.

Kalu behövde också jobbet för att överleva. Ända sedan flytten till Växjö hade han levt knapert. Det är tydligt att han överhuvudtaget inte vill klaga på sin tillvaro men han förklarar exempelvis att han, vid tillfällen då han inte haft tillräckligt med pengar, fått hjälp av vänner att mätta magen. När han bodde i Växjö gick han till en nigeriansk kyrka varje söndag där han lärde känna landsmän.

- Även om du inte hade någonting, om du inte hade ett jobb eller något annat, kunde du gå hem till de människorna och få mat. De visste hur det är att flytta hit och att det inte är lätt till en början. Så de tog hand om mig, berättar Kalu.

Lönen som Kalu fick för jobbet hos Entreprenören gav honom till en början runt 10 000 kronor i månaden, efter skatt. Han hjälpte till med olika former av arbetsuppgifter kopplat till företagarens café- och restaurangverksamhet. Att han arbetade för Entreprenörens bolag, och vad han officiellt hade för lön, bekräftas av dokumentation som Fotbollskanalen tagit del av.

Han diskade, städade och hjälpte till i köket genom att förbereda olika former av måltider. Ofta började han väldigt tidigt på morgonen, och eftersom arbetsplatsen låg i en småstad en bit utanför Växjö behövde han varje dag ta tåget dit. På kvällarna tränade han fotboll.

Kalu beskriver tiden som anställd hos Entreprenören som problemfri inledningsvis. Men efter ett tag började han ana oråd. Entreprenören levde nämligen inte upp till sina löften. Med tiden blev månadslönen markant lägre och han blev inte inbokad på lika många eller långa arbetspass.

- Vissa perioder var det riktigt tufft. Jag fick väldigt få timmar och ibland skulle jag bara få ut 6 000 kronor i månaden, men då fick jag inte ens de 6 000 kronorna. Men jag tog det lugnt. För jag ville ha mitt arbetstillstånd som jag ju hade ansökt om, säger Kalu.

Den förändrade situationen ställde till det för honom.

- Jag fick inte pengarna som jag borde ha fått och det gav mig problem. Jag behövde ju betala min hyra. Det var det viktigaste. Mat kunde jag få var som helst. Jag kunde gå till mina vänner och äta. Men hyran... den kunde jag inte få hjälp med från någon annan.

Det Kalu inte visste om då var hur illa ställt det var med Entreprenörens företag och vad som pågick bakom kulisserna. I efterhand har det visat sig att Entreprenören drev sina bolag på ett brottsligt vis. 2019 inledde Ekobrottsmyndigheten en utredning av hans verksamheter och två år senare dömdes Entreprenören till fängelse i ett år för grov ekonomisk brottslighet. Tingsrättens dom överklagades till hovrätten, som sedan fastställde domen 2022.

Åklagaren i ärendet, vars linje domstolarna alltså gått på, har slagit fast att Entreprenören är en "oseriös näringsidkare" som satte i system att driva sin verksamhet genom flera olika bolag "utan att några skatter betalats in till Skatteverket och heller ingen moms eller arbetsgivaravgift eller någon skatt på anställdas löner". Vidare har åklagaren hävdat att Entreprenören systematiskt drivit sina bolag mot konkurs och att han skrivit över de företagen på så kallade "målvakter" när den varit nära. Det för att "kunna undgå betalningsansvar och bokföringsansvar".

Entreprenören motsatte sig åklagarens bild av situationen och har försvarat sig genom att framföra att han aldrig haft någon strategi eller tanke bakom sitt agerande. Han har hävdat att han aldrig planerat att skapa det upplägg som åklagaren "ger sken av att han har haft".

Att Entreprenörens bolag hamnade under lupp och att han utreddes för brott skapade problem för honom. Redan innan tingsrättens dom föll fick han lägga ner sina verksamheter, vilket fick konsekvenser för Kalu.

- I början fungerade allt bra, betalningarna också. Men efter ett tag stötte han på problem med myndigheterna och det påverkade mig, säger fotbollsspelaren.

I förlängningen förlorade han sitt jobb, i samband med att Entreprenören tvingades stänga ner arbetsplatsen. Månaderna som följde blev utmanande för Kalu, som vid den tidpunkten hyrde ett rum hos en äldre man i Växjö.

- Det var definitivt en tuff tid. När jag slutade jobba hade jag ingen inkomst. Vissa av mina vänner hjälpte mig med pengar och min hyresvärd hade tålamod, han lät mig skjuta upp min hyra ett tag. Varje dag är jag tacksam gentemot honom för vad han gjorde för mig. Tack Gud för att han förstod min situation och gav mig lite tid att få tag i pengar för att betala min hyra, säger Kalu.

I och med att jobbet gick upp i rök hade Kalu heller inget anställningsavtal att visa upp för Migrationsverket. Inte nog med att han blev av med sitt levebröd. Han fick då även ett tungt besked gällande sin ansökan om arbets- och uppehållstillstånd. Svaret blev återigen en tumme ner. Därefter levde Kalu på lånad tid i Sverige.

- Allt kraschade. Jag hade inget jobb och jag fick avslag på min ansökan. Jag var strandad. Det var som att jag var mitt ute på havet. Jag visste inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta mig.

Någon framtid i landet fanns alltså inte för nigerianen. Men det faktum att Entreprenören, enligt Kalu, tappat sitt grepp om honom i och med den nämnda rättsprocessen gjorde att andra dörrar öppnades. Sedan tidigare hade fotbollsspelaren berättat om sin hemlighet för Muamer Makic, och nu fick han även hjälp av Makics gode vän Gustaf Lundholm.

Gustaf Lundholm. Foto: Tobias Hellgren/Fotbollskanalen.

Vid tidpunkten var Lundholm, som tidigare hade försökt värva Kalu till andra klubbar i Växjö-området, tränare för stadens andra bästa lag; Räppe Goif i division 2. Laget bjöd under slutet av 2021 in Kalu till träning, med förhoppningen om att kunna knyta till sig honom fullt ut.

Efter ett tag insåg dock Räppe att det med största sannolikhet inte var möjligt att värva Kalu eftersom han inte kunde representera klubben och vid sidan av ha ett jobb som skulle ge honom ett arbets- och uppehållstillstånd. Man försökte på olika vis att hitta lösningar på problemet men stötte hela tiden på patrull.

Trots insikten om att oddsen såg dåliga ut fick Kalu träna med Räppe under hela vintern. Gustaf Lundholm hade dessutom gett Kalu sitt ord.

- Han hade frågat mig om jag kunde hjälpa honom genom att sätta mig in i hans kontakt gentemot Migrationsverket, vilket jag lovade att göra oavsett om han skulle spela i Räppe eller inte. Jag ville ju människan väl, berättar Lundholm.

Lundholm var Kalus ombud när en sista överklagan i kampen om att spelaren skulle få ett arbets- och uppehållstillstånd lämnades in. I dokumentet som skickades till Migrationsverket, vilket Fotbollskanalen tagit del av, påpekar Lundholm att Kalu "blivit förd bakom ljuset" av sin tidigare arbetsgivare (Entreprenören).

"Johnbosco har i samband med denna process inte själv fått all korrekt information och därmed inte kunnat stå upp för sig själv så som han förtjänar. Om ni gör en närmare granskning på personerna bakom allt detta så bör det ge er en bild av hur illa allt detta faktiskt har skötts", går att läsa i dokumentet.

Invändningarna blev resultatlösa. I slutet av februari 2022 besannades Kalus mardröm. Migrationsdomstolen slog ner på hans sista försök. Nu var det ett faktum: han behövde lämna landet och åka hem till Nigeria.

Kalu är fåordig om hur hans förutsättningar för att långsiktigt kunna leva i hemlandet ser ut, men det är tydligt att det inte är ett alternativ för honom. Där ser han helt enkelt inte en framtid, av olika privata anledningar.

- Jag var vansinnig, berättar Kalu om dagen då beskedet kom.

***

- Folk upptäckte honom över en natt. Jag har aldrig varit med om något liknande, på någon nivå.

Det är som om att Filip Elg fortfarande knappt tror på vad det var som hände när han ser tillbaka på den där kylslagna vårkvällen i början av mars.

- Allt bara förändrades på 90 minuter, det var helt sjukt. Det var som att det gick från att ingen hade en aning om vem han var till att varenda åskådare pratade om honom, säger journalisten.

Matchen han pratar om spelades på Värendsvallens C-plan i Växjö, en helt vanlig konstgräsmatta utan läktare vid sidan om. Det var försäsong och den påpälsade publiken som trängdes runt sidlinjerna lär inte ha haft några större förväntningar på vad som väntade, trots att Räppe skulle möta stadens elitlag Östers IF.

Division 2-klubben, Gustaf Lundholm och Muamer Makic hade under försäsongen tvingats inse att man behövde skifta fokus i kampen om att få Kalu att stanna kvar i Sverige. Det slutgiltiga avslaget från myndighetshåll gjorde att man istället för att tro på att ett "vanligt" jobb vid sidan av fotbollen skulle ge honom arbets- och uppehållstillstånd hoppades få till en lösning om forwarden värvades till en elitklubb.

Kanske kunde Migrationsverket låta Kalu vara kvar om han kunde visa upp ett kontrakt som professionell fotbollsspelare?

Därför lät Lundholm forwarden visa upp sig i flera träningsmatcher efter det tunga utvisningsbeskedet. Mot Öster fick nigerianen sin stora chans att övertyga landets sportchefer. Och den där kvällen på C-planen skulle visa sig förändra hans liv för alltid.

Kalu jublar efter sin andra assist mot Östers IF. Foto: Smålandsposten.

Filip Elg kommenterade matchen för Smålandspostens räkning. Han var spänd på att få se Kalu mot superettan-motstånd men berättar att han samtidigt var "lite orolig".

- För alla ville honom väl och han är en väldigt snäll och trevlig person som haft det väldigt jobbigt. Det är en människa som man verkligen ville skulle uppnå någonting efter allt han har gått igenom. Jag blev lite orolig att han skulle bli blottad, att Månz Berg (mittback i Öster) bara skulle köra ut armen och så skulle han vara borta, säger Elg.

Men vi återkommer till Öster-matchen senare.

För det var inte så att Elg tvekade på Kalus kvaliteter. Han kände ju sedan tidigare väl till vilken nivå nigerianen höll och under samma vinter hade han golvats på nytt. Elg blev nämligen inringd till en internmatch med Räppe precis när han själv lagt sina skor på hyllan och fick då spela tillsammans med Kalu i ett ihopplockat lag.

- Vår elva höll väl nivån för nedre halvan av division tre i snitt, medan Räppes elva höll för toppen av tvåan. Men Kalu var makalöst överlägsen. Han var vår vänsterytter och jag spelade vänsterback. Det var bara att ge honom bollen.

Räppe-spelarna fick inte stopp på Kalu oavsett vad de gjorde och hur mycket de "smällde på", berättar Elg.

- Det blev en rätt intensiv och grinig match, fast att den bara var till för att hålla igång, för de ville inte tillåta att han var så bra. Till slut stod bara folk och skrattade. Även i Räppe. De bara: "Vafan?". Deras kapten Gustav Johansson, som är stor och stark och rubbar alla i duellspel, blev bara flyttad på av Kalu så att han ramlade. Det var en sanslös uppvisning.

Internmatchen var långt ifrån den enda gången som Kalu bevisade sin talang under försäsongen, trots att han slet med en känning i baksida lår. Gustaf Lundholm beskriver honom som "helt överlägsen", och tar upp en match mot division 2-laget Karlskrona då en halvskadad Kalu hoppade in i andra halvlek och vände på drabbningen.

- Det första deras spelare och tränare sa efteråt var bara: "Vad fan var det där?". Vi var ju seriekonkurrenter då, och de trodde att vi bara skulle köra över serien med Kalu i laget. "Troligtvis ja", tänkte jag.

Därefter väntade en träningsmatch mot division 1-laget Oddevold. Efter tio minuter blev Räppes lagkapten utvisad, men trots det slutade tillställningen i en enda stor show. Av Kalu.

- Jag har aldrig sagt så själv men jag hade tankarna i paus, att: "Grabbar, ge Kalu bollen". Jag skulle aldrig säga så för det blir nedvärderande mot de andra, men jag ville nästan göra det. Många spelare sa själva: "Vi ger Kalu bollen så löser han resten". Så var det i den matchen. Han gjorde ett mål och en assist.

Smålandsposten dagen efter Kalus succé mot Öster.

Så kom då matchen mot Öster. Kalu hade fortsatta problem med sin lårskada och kombinationen av att Räppes seriepremiär närmade sig och att klubben visste att man inte kunde värva honom gjorde att Lundholm tänkte sätta nigerianen på bänken.

- Han förstod det, att vi var tvungna att tänka på laget.

Men på matchdagen blev Andreas Birgersson, en av Räppes forwards, sjuk. Plötsligt kastades Kalu rakt in i spel mot rutinerade superettan-backar som John Stenberg, Oliver Silverholt och Tatu Varmanen.

- Och han hade total lekstuga, säger Lundholm.

Dåvarande Räppe-tränaren fortsätter, med allvar i rösten:

- Han snurrade upp Tatu Varmanen hela vägen till Finlandsfärjan. Det var sanslöst.

I kommentatorsbåset satt Filip Elg och var i chock.

- Kalu slaktade ju Östers spelare i första halvlek, totalt. Han gjorde två assist och Räppe ledde med 2-0 i paus. Vi satt där och tittade ut mot publiken. Det enda jag hörde var folk som mumlade om nummer 18. Det var det enda folk pratade om, säger Elg.

Redan innan paus vände sig Elg till sin kollega Dan Magnusson, för dagen expertkommentator, i sändningen och sa:

"För ungefär 20 år sedan möttes Manchester United och Sporting i en träningsmatch. En viss 17-årig Cristiano Ronaldo imponerade så mycket att Ryan Giggs, Gary Neville och övriga spelare sa i paus: 'Honom måste vi värva'. Så blev det. Kan vi få se något liknande med Johnbosco Kalu här? Det vi ser nu är något otroligt spännande".

Öster vände underläget till seger i andra halvlek, men det hamnade i skymundan.

- Ingen brydde sig om det. På Östers forum var det ju ingen som skrev att "Öster gjorde en bra andra halvlek" eller "Öster behöver jobba på det här". Det enda folk skrev om var Kalu, att: "Öster måste värva honom nu", berättar Elg.

Dagen efter matchen skrev journalisten en krönika på ämnet i vilken han slog fast att Öster borde plocka in Kalu - och han förklarar att folks nyfikenhet var enorm.

- Jag fick frågor, från exempelvis kompisar. "Är det han som vi mötte?", "Vad händer med honom nu?", "Är han klar för Öster?". Det blev ett sådant jäkla drag. Det var frågor om honom hela tiden. Folk ville veta vad som hände.

Elg utvecklar:

- Jag har aldrig fått frågor på det sättet efter någon enskild händelse. Det var liksom folk som inte är sportintresserade som började ställa massa frågor om honom. Det blev verkligen en riktig askungesaga.

Även för Gustaf Lundholm blev det tydligt att Kalus succé och historia väckte stort intresse. Han beskriver att han hade en "euforisk känsla" för nigerianens skull efter Öster-matchen.

- Folk på jobbet kom till mig dagen efter och sa: "Vad fasen var det där för spelare?". Det blev en jäkla snackis, så snabbt, säger dåvarande Räppe-tränaren.

Att Kalu gjorde ett starkt intryck på många den där dagen på C-planen råder det inga tvivel om. Muamer Makic berättar att han blev mållös av den uppvisning han fick se.

- Det var som att det här var hans chans, och att då prestera som han gjorde med allt det som han hade i bagaget... det är för mig kanske det starkaste intrycket någon någonsin har gjort, säger Makic.

Han fortsätter:

- Alla vi som känner till Kalus historia förstår ju att om han inte hade gjort en bra match där så hade det inte blivit något med IFK Värnamo. Matchen mot Öster var någonstans beviset på att han kunde leverera på den nivån också.

***

Hemma i sin bostad sitter Enes Ahmetovic, ovetandes om vad som händer på C-planen i Växjö. Han är en av de personer som följt Johnbosco Kalus resa i Sverige allra närmast. Men medvetet har han valt att inte titta på den där matchen mellan Räppe och Öster.

Som helt ny sportchef i allsvenska nykomlingen IFK Värnamo, utan erfarenhet av jobb på liknande nivå, har han tvekat kring att plocka in en spelare från division 5 - även om han egentligen är övertygad om Kalus färdigheter - och därför prioriterade han inte att ta sig till matchen.

Men plötsligt plingar det till i telefonen. Och en gång till. Och en gång till. Det är rapporter från C-planen som trillar in. Folk är lyriska över Kalu.

- Jag hör att det blir pompa och ståt. Det är Öster-supportrar och lokalt folk som börjar härja, berättar Ahmetovic.

Nu känner han sig tvungen att kolla på matchen i efterhand, och än en gång kan inte sportchefen låta bli att imponeras av forwarden.

- Han gjorde, som den gode Laserturken säger, kaos. Han gjorde kaos med dem (Östers spelare, reds. anm). Han dribblade av Östers backlinje och det såg ut som att de stod stilla. Det var superettan-backar, flera riktigt bra spelare, och han fick det att se enkelt ut.

Enes Ahmetovic, IFK Värnamos sportchef. Foto: Tobias Hellgren/Fotbollskanalen.

Insatsen övertygade Ahmetovic. Den blev tungan på vågen. Nu skulle ingen annan klubb få lägga vantarna på den potentiella guldklimpen.

- Jag såg duellerna, jag såg hur de pucklade på honom, jag såg hur han stod upp. Hur han behöll bollen, hur han hotade, hur han dribblade. Jag är fullt medveten om vad han inte kan, för det är ganska mycket, men det han kan är det få som kan göra.

Han tar ny sats och avslutar sitt resonemang:

- Där kände jag att: "Fan, ingen ska få testa det jag har sett så länge". Blir det fel, då tar jag på mig ansvaret. Låt folk skratta.

Men låt oss börja i en annan ände. För Ahmetovic har alltså haft ögonen på Kalu under många år, ända sedan nigerianen blev en Växjö United-spelare. Inledningsvis såg han forwarden "leka fotboll" i division 3-laget och under Kalus andra år i Sverige ställdes Ahmetovic - då spelande tränare i division 4 - mot stadens nya stjärnskott.

- Det enda som oroade oss var Kalu. Varenda gång han fick bollen mot våra försvarare var det ett jäkla problem. Han tog bollen, körde våra gubbar själv och skapade målchans på målchans. Då insåg jag att det var en riktigt bra spelare.

I samband med att Kalus lag fick en hörna i slutet av matchen hände också någonting som fick Ahmetovic att haja till ordentligt.

- Då hörde jag honom mumla: "This is my chance, this is my chance". Jag tänkte: "Vilken jävla dedikation". Det är svårt att konkurrera med, för sådant har vi inte i Sverige. Vissa spelar fotboll i division 4 för att bli bättre, andra vill träna av sig och andra vill kunna ta en bärs efteråt. Men Kalu spelade för att han ville ut i Europa och ta sig till de högsta ligorna, det var typ den känslan man fick.

Under årens gång fortsatte Ahmetovic att hålla koll på Kalu och efter några säsonger började en god vän leverera regelbundna rapporter om honom. Det är Muamer Makic som då börjat spela med Kalu - och är helt såld.

- Varje dag tjatade Muamer om hur bra Johnbosco var. Han var en lokal rockstjärna och jag såg hur han var ett odjur på den nivån. En beast.

Målen och prestationerna stack ut. Men Ahmetovic, som med åren fick en roll i IFK Värnamo och blev tränare för föreningens U19-lag, hade ingenting att erbjuda Kalu vid tidpunkten. Det var istället först vintern inför säsongen 2021 som han började intressera sig för nigerianens situation på allvar, när de blev lagkamrater i Östers IF:s futsallag.

- Vi blev vänner liksom, som man blir i ett lag. Jag tyckte att han var för bra för att inte testas på högre nivå, så jag började fråga honom: "Vad händer? Varför spelar du där (i division 5)?". Men jag fick inga konkreta svar, säger Ahmetovic.

Kalu ville inte öppna upp sig då?
- Nej, för jag frågade honom hur hans situation såg ut. Då svarade han bara: "Jag jobbar på mina papper, sen kommer jag kunna gå till en annan klubb". Men jag fick aldrig svar, och jag förstod att det fanns grejer som gjorde att han inte kunde svara. Av rädsla kunde han inte ge några svar till mig.

Men talangen var alldeles för uppenbar för att Ahmetovic bara skulle låta bli att försöka hjälpa Kalu vidare i karriären. Han vände sig därför till de sportsligt ansvariga i IFK Värnamo, dåvarande tränarduon Robin Asterhed och Jonas Thern samt sportchefen Håkan Söderberg, med ett tips.

- Jag sa: "Håll koll på honom. Jag vet att det är division 5, jag hör hur det låter och fattar att det är långt ifrån - men håll koll på honom". Sen kunde jag inte löpa linan ut i min rekommendation för jag visste inte hur Kalus pappersarbete såg ut då, och vet man inte det kan man inte gå hela vägen. Jag ville inte se ut som en pajas.

Men rådet till IFK, som då låg i superettan, var ändå tydligt. För Ahmetovic var det självklart att Kalu hade egenskaper som även i en Värnamo-kontext var exceptionella. Han exemplifierar med en division 5-match som den nuvarande sportchefen själv spelade. Då fanns Kalu i motståndarlaget.

- Han blåste skiten ur alla. Han gjorde en gubbe, två gubbar, tre gubbar och fyra gubbar. När jag rekommenderade honom till Värnamo sa jag: "Ta valfri spelare i vår superettan-trupp: ingen gör det han gör, även om det är division 5".

- Ingen spelare skulle blåsa sju-åtta gubbar gång på gång som han gjorde. Man kom inte åt honom för han var så stor, snabb och stark.

I november 2021 presenterades Enes Ahmetovic som ny sportchef i IFK Värnamo och i januari klev han formellt på sin nya tjänst, som bland annat gick ut på att bygga klubbens historiska första allsvenska trupp. I samma veva hade Johnbosco Kalu brutit sig loss från Entreprenören och börjat träna med Räppe, vilket gjorde honom allt mer intressant för Ahmetovic.

Gustaf Lundholm låg på Ahmetovic om Kalu, precis som Muamer Makic. Flera tidigare ungdomsspelare i Värnamo hade också tagit steget till Räppe och började flagga för sportchefen att forwarden gjorde bra ifrån sig.

- Gång på gång befästes det som jag hade sett i Johnbosco. Men så landade det ändå i att det fanns frågetecken kring hur det såg ut med hans papper, att han kom från division 5, att han inte hade någon skolning och att han inte hade varit i någon bra träningskultur. Så jag låg lågt, även om det kittlade.

Den storartade Oddevold-insatsen satte nya griller i huvudet på Ahmetovic. Men han vågade ändå inte trycka på knappen.

- Trots att jag var ganska övertygad av vad jag hade sett försökte jag ändå hitta saker som talade emot. Jag motarbetade mig själv med kritiska argument. Det var träningsmatch, division 5 och det ena med det femte.

Men så kom den där matchen mot Östers IF. Hajpen blev total. Smålandsposten rapporterade direkt att klubbar i allsvenskan och superettan hade fått upp ögonen för Kalu. Spekulationerna om Öster skulle agera tog allt större fart. Plötsligt gick snacket runt nigerianen ut på vilken klubb som skulle värva honom, snarare än om någon skulle göra det.

Ahmetovic kände sig tvungen att agera snabbt, inte minst med tanke på ärendet hos Migrationsverket. Han sköt undan sina motargument och skred till verket.

- Jag var ny som sportchef och vi hade gjort en del värvningar. Men det här var en helt annan grej. Jag skulle ta en spelare från division 5. Jag förstod att jag riskerade att folk skulle skratta åt mig.

Enes Ahmetovic och IFK Värnamos tränare Kim Hellberg. Foto: Bildbyrån.

Sportchefen spelade upp potentiella röster i huvudet.

- "Vem tror du att du är? Tror du att det är en film?". Men tänk då hur säker jag var på Kalus egenskaper. Jag hade brottats så länge med mig själv, försökt övertala mig att det inte skulle fungera. Ändå landade jag i att var jag än såg honom så fungerade det. Då blev istället frågan: var finns hans tak? Det vet jag inte, och det gör jag inte än i dag.

- Jag pratade med våra tränare Jonas (Thern) och Kim (Hellberg) och förklarade att jag måste testa. Då sa de bara: "Men fan, kör då".

Vid den här tidpunkten hade Ahmetovic fått god insyn i hela Johnboscos historia och hans pågående process med Migrationsverket. Han visste att Kalu inte hade många dagar kvar i Sverige. Han skulle ju tvingas hem till Nigeria. Därför skrev Värnamo snabbt ett treårskontrakt med honom, i hopp om att myndigheten efter en ny ansökan skulle bevilja ett arbets- och uppehållstillstånd åt honom som professionell fotbollsspelare.

Under tiden som Kalu och IFK Värnamo spänt väntade på svar hann han göra sina första träningar med den allsvenska klubben. Enes Ahmetovic minns att perioden var omtumlande för såväl honom som forwarden. Inför det första träningspasset var sportchefen nervös, även om han internt var tydlig med att man skulle ge nigerianen tid.

- Jag tänkte: "Det får ta ett halvår, det får ta ett år. Jag skiter i vilket, för det kommer fungera om vi tror på det och ger honom chansen". Och så kom han till den här första träningen. Han hade hål i dojorna och hela migrationsprocessen över sig. Han kastades ju mellan hopp och förtvivlan, berättar Ahmetovic och blir känslosam:

- Jag körde honom till träningen och när vi satt där i bilen... jag kunde liksom inte sova på flera dagar då. Det var jobbigt för mig. Jag trodde på honom så mycket och jag kunde inte garantera någonting. Jag kände ett ansvar gentemot honom. Jag behövde få det att fungera för honom och jag förstod att jag kanske inte skulle kunna få till det.

Tankarna snurrade runt i sportchefens huvud. Scenariot att Kalu skulle resa hem till Nigeria gnagde i honom.

- Vad skulle han äta om han åkte till Nigeria? Var skulle han bo? Där kickade människan i mig in. Så när vi satt där i bilen på väg till träningen tittade jag på honom. Han skulle precis träna med ett allsvenskt lag för första gången och jag visste att han var jävligt glad inombords.

- Men samtidigt såg han orolig ut och det var nästan som att han satt och bad (till Gud, reds. anm). Han sa att han inte var nervös, och det var han inte. Men han var orolig. Inte för hur det skulle gå fotbollsmässigt, men för allt utanför. Det kan jag lova.

Du märkte att han var på en dålig plats?
- Ja, det var han. Och det har han i efterhand medgett på ett självskattningstest. Vi frågade hur han mådde under den perioden på en skala ett till tio, då satte han mellan en etta och tvåa. Så uppenbarligen mådde han dåligt. Det var mycket tryck på honom.

De trasiga Nike-skorna erbjöd Ahmetovic att ersätta med ett par nya Puma-skor. Men Kalu tackade nej. Han ville känna sig trygg.

- Och jag vet att om man förändrar något kring skor eller benskydd för spelare så kan de bli störda. Så jag respekterade det.

På träningen genomförde Värnamo flera övningar som Kalu aldrig tidigare testat på, åtminstone inte med den komplexitet som gäller på allsvensk nivå. Men forwarden hängde med någorlunda. Enes minns också att Jonas Thern gav honom lugnande besked, bronshjälten från VM 94 såg någonting i nigerianen.

Det stora testet kom dock senare under träningen. Det var dags för spel, åtta mot åtta.

- Jag tyckte inte att han var så bra i början. Men okej, det tar tid, recenserar Ahmetovic.

- Sen dribblade han av vår ytterback. "Pang", sa det. Bollen satt i krysset. Och därefter rann det på. Vi gjorde sex mål den träningen. Johnbosco gjorde fyra av målen. Ett mål var en "tap in" (avslut från nära håll, reds. anm) men tre var dundermål. Han dribblade sig förbi, väggade sig förbi och borrade upp bollarna i krysset. Det var en otroligt bra träning.

De lyckade träningarna till trots. Det fanns ett stort orosmoln hängandes över situationen. IFK Värnamo hade visserligen engagerat jurister i kontakten med Migrationsverket och signalerna klubben fick var att det fanns en god chans att Kalu skulle få stanna kvar i Sverige som fotbollsspelare. Men det visade sig att det redan var för sent. Han blev tvungen att lämna landet.

Johnbosco Kalu. Foto: Tobias Hellgren/Fotbollskanalen.

Den 1 april 2022 reste Kalu hem till Nigeria. Han tilldelades också ett återreseförbud vilket gjorde att Värnamo behövde vänta ut ett grönt ljus från Migrationsverket för att kunna ta in forwarden i sin verksamhet igen. Till en början visste man inte hur länge Kalu skulle bli kvar utomlands. I slutändan tog det mer än ett år innan nigerianen i somras kunde återvända till Sverige.

- Jag sa det till honom innan han åkte: "Vi löser det här, oavsett hur lång tid det tar". Nu hade vi hoppats på att det skulle gå snabbare än ett år, men vi visste att det kunde ta tid.

Ekonomiskt var Kalu ingen stor investering för Värnamo som klubb. Därför kände man att risken med att ge sig in i projektet var väldigt liten.

- Risken tog jag på mig. Den var att folk skulle skratta åt mig och säga: "Vad är du för sportchef?". Men jag visste också varför jag gjorde det här, vilken spelare det fanns där bakom och vilken person det fanns där bakom. Vi försökte värva en bra fotbollsspelare och ta hand om en människa. Det fanns inga större risker och uppsidan finns i om vi verkligen får honom att lyckas, vilket jag tror att han kommer göra om vi ger honom massor med tid.

Ahmetovic utvecklar:

- Ärligt talat: folk ska alltid ha något tillbaka för att man gör något. Jag tror många hade gett upp längs vägen. "Det blir för krabbigt (krångligt, reds. anm), han blir borta i flera månader" och så vidare. Men jag är fostrad i den här klubben som har en historik av att ta hand om människor. Då kan vi inte bara ge upp för att det skulle ta lite längre tid än vad vi trodde.

Under tiden i Nigeria bodde Johnbosco hos en släkting och tränade med ett lokalt lag. Samtidigt höll han kontakten med Ahmetovic på hemmaplan, och fick då regelbundna besked om att sportchefen och Värnamo arbetade aktivt med att försöka lösa situationen.

- Han hade det inte lätt. Vi pratade och gav honom trygghet i att vi jobbar på att få tillbaka honom. Det var viktigt för mig att han visste om det, berättar Ahmetovic.

På grund av att Kalu hade sin relation till Entreprenören i bagaget var sportchefen orolig att spelaren inte fullt ut vågade lita på honom och IFK.

- Kalu är troende och en väldigt positiv människa i grunden, men någonstans måste han ha tvivlat på mig och alla andra också. Det hade jag gjort, resonerar Ahmetovic.

Att Enes Ahmetovic, vars familj flydde kriget i Bosnien och Hercegovina, är känslomässigt och personligt engagerad vad gäller Johnbosco Kalu är tydligt. Han beskriver det som att han inombords känt en sorg och stor irritation över det som Kalu menar att han utsatts för av Entreprenören.

Och sedan spelaren kom tillbaka till Sverige har sportchefen hjälpt till med att ordna saker i nigerianens lägenhet, skänkt kläder, handlat mat och lärt honom att tvätta ordentligt.

Under tiden som Kalu befann sig i Nigeria gick också Ahmetovic långt i sina försök att stötta 25-åringen. Själv vill han inte prata om det men under arbetets gång blir det för Fotbollskanalen uppenbart att sportchefen är en av flera personer som bidragit ekonomiskt till Kalu. IFK Värnamo hade nämligen inte någon möjlighet att betala ut lön till spelaren när han inte var i Sverige.

Ahmetovic medger:

- Jag tror inte att han hade överlevt om folk inte hade skickat pengar. Jag hade gärna gjort det i IFK Värnamos namn men så kan man inte göra som en svensk förening.

Den 2 maj 2023 beviljades Kalu för första gången ett arbets- och uppehållstillstånd i Sverige. Då kunde han och Värnamo äntligen börja planera för återkomsten. Och drygt två månader senare landade han på Landvetter utanför Göteborg.

***

Enes Ahmetovic står otåligt på flygplatsen och väntar. En lättad sportchef ska äntligen få välkomna Johnbosco Kalu "hem" till Sverige och Värnamo.

Nigerianen har ofrivilligt tvingats tillbringa mer än ett år i sitt hemland. Det har varit en period utan professionell träning som bestått av mentala utmaningar och oro, men också en stark längtan efter att få fortsätta det allsvenska äventyret som han bara hann få ett smakprov på innan utvisningen.

På Landvetter går tiden. Trots att Kalus plan skulle ha landat för flera timmar sedan syns han inte till, och han svarar inte i telefon. Tankarna börjar snurra i Ahmetovics huvud. Blev tvivlet för stort till slut? Ångrade han sig? Tog han tillfället i akt och sökte sig någon annanstans istället?

Men i samma stund som sportchefen är på väg att ge upp plingar det till i telefonen. Det är Kalu. Flygstrul hade gjort att forwarden blivit strandad på en flygplats i Centraleuropa, utan möjlighet att flagga för sin rejäla försening.

Efter många om och men kan de till slut krama om varandra. Nu finns inga fler problem. Nu står inga migrationsprocesser i vägen. Kalu är på plats i Sverige för att stanna.

Det är som om ett par kilo släpper från Enes Ahmetovics axlar när han tänker tillbaka på mötet på Landvetter.

- Det var klass. Det var klass att se honom, berättar sportchefen och skiner upp.

Han fortsätter:

- Och det gladde mig att han kom hit med en kropp som var rustad för att spela fotboll. Även om han inte var i fotbollsfysisk status, vilket han omöjligt kunde vara i med tanke på träningarna han haft nere i Nigeria, så visade det att han hade legat i. Sen kanske det också var en följd av att han hade haft det tufft, att han inte hade haft jättemycket att äta. Men jag tror att han legat i, och känt: "Hey, det här är min chans".

I bilen på väg hem till Värnamo fick Kalu alla förutsättningar förklarade för sig. Klubbens plan för honom, hur träningen kommer att fungera, hur han ska äta, var han ska bo och övriga saker som är viktiga att tänka på. Allt för att underlätta forwardens acklimatisering till sin nya miljö.

Överlag har Ahmetovic inte velat strunta i någonting i sitt försök att ta ansvar för sin spelare, som på många vis hade det tufft under sina år i Sverige innan IFK Värnamo kom in i bilden. Sportchefen förklarar att han hjälpt Kalu med allt från nya kläder till deodorant och hur han ska föra sig i olika sammanhang.

- Jag vill inte att han ska bli dömd av andra människor för att han inte gör något som han inte blivit lärd att han ska göra. Just hygienfaktorn är inte det viktigaste av allt men ingen har ju någonsin hjälpt honom att förstå vad som förväntas om man ser till den svenska normen, berättar han.

Medan Kalus lägenhet förbereddes fick nigerianen bo på hotell de första veckorna tillbaka i Sverige. Väl incheckad på sitt rum efter den långa resan var det inte bara han själv som pustade ut.

- När vi kom till hotellet och hade lämnat hans grejer kände jag: "Okej, nu har jag droppat av en kille i trygghet", säger Enes Ahmetovic.

- Då kunde han sova lugnt, han kunde ringa mig när som helst, han kunde träna, han hade wi-fi, mat och en tv. Allt som vi tar för givet. Känslan när allt det var klart var bara: "Ouf". Fy fan vad dåligt jag mådde över hur hans situation såg ut för ett år sedan.

När allt fanns på plats utanför planen kastades Kalu rakt in i hetluften med IFK Värnamos allsvenska lag. Med målet att komma ikapp sina lagkamrater och snabbt nå en elitfysik fick nigerianen träna dubbelpass i början, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen.

En omställning från de sena kvällsträningarna i division 5, och mycket finns kvar att lära. Men relativt problemfritt har forwarden lyckats anpassa sig till sin nya vardag, och nu kan han fokusera fullt ut på fotbollen.

- Det är roligt att se honom i dag. Varje morgon går han upp, duschar och förbereder sig ordentligt innan han kommer till träningsanläggningen. Han är för fan på gymmet klockan sju på morgnarna även de dagar vi inte tränar. Det är en helt ny man, skrattar Ahmetovic.

Johnboso Kalu skrattar utanför IFK-gården. Foto: Tobias Hellgren/Fotbollskanalen.

Trots allt han har varit med om ler Johnbosco Kalu stort när Fotbollskanalen träffar honom i slutet av juli. Hemma i Enes Ahmetovics villa i Värnamo slår han sig ner framför mikrofonerna, redo att berätta allt om den hemlighet han burit på i flera år.

Kalu ger ett harmoniskt intryck. Han är artig, vältalig och har nära till skratt. Innan vi trycker på "rec" sträcker han sig över köksbordet och drar åt sig en framdukad porslinstallrik med en kanelbulle på. "Not too many of those", garvar Ahmetovic högljutt i bakgrunden innan sportchefen lämnar rummet.

Knappt sju år efter första matchen med Växjö United sitter han med ett allsvenskt kontrakt i handen, och ett arbets- samt uppehållstillstånd beviljat. Vägen var lång, men glädjen över platsen Kalu befinner sig på i dag kan han inte dölja. Han sträcker på sig och förklarar att han aldrig mått så här bra sedan flytten till Sverige:

- Jag är stolt över mig själv. Men det är inte så att jag tänker att jag är bäst. Gud hjälpte mig hit, säger Kalu.

Just tron har varit en nyckel för Kalu när han tvingats gå igenom tuffa perioder i livet.

- Jag tror på Gud och att han kommer hitta en väg. Det är därför jag har kunnat gå igenom alla saker jag varit med om. Jag var inte nere, jag blev inte deprimerad, jag gnällde inte inför andra, jag grät inte. Jag hade en tanke om att allt skulle bli okej.

Att gå från division 5 till allsvenskan på ett halvår har sina utmaningar, medger powerforwarden. Och det finns ingen tid över till att ligga på latsidan. Han vittnar om hur kraven på honom har vässats avsevärt när han nu är på den absoluta elitnivån i Sverige, och dessutom inte längre är lagets starkast lysande stjärna som alla i bygden pratar om.

- Du vet, när du spelar i ett allsvenskt lag är det inte som förut. Jag får pusha mig själv hårdare nu. Vill jag ha chansen i A-laget här måste jag pusha mig själv hårt.

Han talar ödmjukt om att ha tålamod fram till dess att han faktiskt är både fysiskt, taktiskt och mentalt redo för att prestera på en allsvensk nivå. Kalu är övertygad om att han har kvalitet nog för att bidra även i IFK Värnamo men gör heller ingen hemlighet av att han kommer behöva träna hårdare än sina lagkamrater för att nå dit han vill.

- Som ny spelare vill du spela. Men tar du ett steg tillbaka och tänker på att om du får spela innan du är redo, då kommer du att se ut som en dålig spelare. Men har du tålamod och når din rätta form först, då kommer det att flyta på. Då kommer din kvalitet visa sig.

Tiden som Kalu hävdar att han var fast i en fängelsedömd mans grepp må vara förbi, men åren han gick miste om i jakten på en elitkarriär kommer aldrig tillbaka. Var 25-åringen hade kunnat vara i dag utan säsongerna på fotbollens bakgård är en fråga som kommer att förbli obesvarad.

Även om nigerianen känner en ledsamhet över att inte ha fått chansen högre upp i seriesystemet tidigare bär han inte på någon inneboende frustration. När Kalu för första gången pratar öppet om vad han har blivit utsatt för av Entreprenören uttrycker han ingen form av ilska.

- Jag tycker inte illa om honom, säger han och förklarar:

- Han har gjort några misstag och det påverkade mig. Han är inte en person som gör något genuint för dig. Man behöver ge honom något först för att få något tillbaka. Han gör inte saker bara för att vara snäll. Han vill ha något tillbaka.

Gör det inte dig ledsen när du tänker på vad han gjorde mot dig?
- Det gör mig inte ledsen. För det är så världen fungerar. Det är inte så lätt att hitta någon som gör saker för dig utan att den hoppas få något tillbaka i framtiden. Så fungerar världen och det är därför jag inte är arg på honom. Dagen då jag fick avslag från Migrationsverket var jag väldigt, väldigt arg. Men annars har jag inte varit det.

Kalu blir allvarlig i rösten.

- (Entreprenören) har inte gjort det här med vilje. Problemen som han drabbades av påverkade mig och om de inte hade dykt upp tror jag att resultatet kanske hade blivit annorlunda.

Han säger vidare:

- Saker som han gjorde var orättvisa. Det var väldigt orättvist gentemot mig. Att han inte skötte betalningarna (lönen) korrekt, att jag ibland inte fick betalt och sådana saker. Han försökte undvika vissa grejer. Han var inte rak och ärlig mot mig från början. Men bortsett från det är han ingen dålig människa.

Försökte du prata med honom om situationen, och lösa den?
- Nej, nej, nej. Jag konfronterade aldrig honom. Men när jag fick mitt avslag från Migrationsverket ringde jag honom och sa att jag alltid hade varit lojal mot honom. Men sen lät jag honom vara. För jag kunde inte göra något åt det.

- Ingenting hade förändrats om jag hade konfronterat honom. Det som var gjort var gjort. Det var inte som att Migrationsverket skulle ändra sig och ge mig ett tillstånd.

Ångrar du att du inte bröt dig loss från honom tidigare?
- Ja, jag ångrar att jag inte bröt mig loss. Men jag trodde ju att saker och ting skulle lösa sig. Och om jag hade brutit mig loss från honom hade jag fått börja om från början med Migrationsverket-processen.

Så vem är Entreprenören, och vad skulle han kunna ha haft för motiv bakom sitt agerande gentemot Kalu? Personer som Fotbollskanalen talat med beskriver honom som en människa som uppfattas som snäll och "ordentlig" men något tillbakadragen socialt.

Många är förvånade över att han hamnade i klammeri med rättvisan och som fotbollstränare sågs han på som någon som åtminstone hade ambitioner att lyckas på lägre nivå. Det är där Kalu kommer in i bilden. För Entreprenören var den nigerianske forwarden avgörande i jakten på framgångar och att kunna framställas som en duktig tränare, beskriver olika människor med stor kunskap om Växjö-fotbollen.

När Fotbollskanalen frågar Kalu själv om saken och undrar om han känner att han hjälpte Entreprenören till en bättre tränarkarriär blir svaret mest bara ett enda långt skratt. För honom är det självklart.

- Utan mig hade vissa av lagen åkt ur sin serie, motiverar han.

Men trots omständigheterna vill alltså inte Kalu fastna i en känsla av ilska gentemot Entreprenören. När han talar om den där omtalade matchen mot Öster landar han exempelvis i ett resonemang om att allt som hänt lett fram till att han nu befinner sig på en bra plats i livet.

- Den (matchen) blev en vändpunkt i min karriär. Och det är därför jag inte är så arg på (Entreprenören). Det han gjorde ledde till något gott till slut. På något sätt blev det bra.

Kalu säger också:

- Att jag började träna med Räppe öppnade dörren för Värnamo. Om det inte vore för den matchen mot Öster så vet jag inte vad som hade hänt.

Men han hävdar samtidigt att han inte var nervös inför matchen. Att han inte kände att det var den stora chansen att visa upp sig. Någon större dröm om att ta klivet till just Öster säger han sig heller inte ha haft under tiden i Växjö. Frågan om varför stadens stora lag, vars futsallag Kalu spelat för, aldrig försökt värva forwarden har dock ställts av flera olika personer som Fotbollskanalen talat med. Varken Östers klubbdirektör Jens Magnusson eller sportchef Vito Stavljanin har velat ställa upp på en intervju för att ge ett svar, men Kalu säger:

- Räppe tog kontakt med Öster om mig. Men deras svar blev väl typ: "Vi har andra spelare" och så vidare. Sen kom Värnamo in i bilden.

I IFK Värnamo har Kalu nu drillats i träning under ett antal månader. Han har dessutom gjort både mål och assist i U21-laget. Och den 14 augusti i år nådde han en stor milstolpe i karriären. Då blev han inbytt i slutminuterna hemma mot Degerfors och fick således göra sin allsvenska debut.

Kalu i duell med Seid Korac i allsvenska debuten mot Degerfors. Foto: Bildbyrån.

Sportchefen Enes Ahmetovic vill inte stressa fram något kring Kalu, och har exempelvis inga större förväntningar på att forwarden ska sätta något avtryck på planen i år. Planen är att nigerianen sakta men säkert ska byggas upp för att bli redo att prestera på allsvensk nivå.

- I mars-april nästa år, när cupen och serien drar igång... då jäklar blir det spännande. Då håller jag i hatten, då tror jag att det blir åka av, säger Ahmetovic.

Han är medveten om att chansen att en division 5-spelare klarar av steget till allsvenskan är liten. Men Ahmetovic tror stenhårt på sin värvning och förklarar att han aldrig sett var Kalus tak finns.

- Det kanske är här, men varje gång jag har sett honom ställas mot något tak så har han spräckt det. Det som driver mig är att jag måste se hur långt han kan gå. Jag är inte bäst i världen att titta på fotbollsspelare, men jag tittar på fotboll varje dag. Jag kollar på varenda allsvensk match, jag streamar division 1 och jag streamar Gabala mot Qarabag i Azerbajdzjan. Någonstans tycker jag mig ha sett något unikt i Kalu när han är i topptrim. Det måste vi få testa.

På frågan om vad han kommer känna när Kalu gör sitt första allsvenska mål inleder Ahmetovic med ett resonemang om att han bryr sig lika mycket om alla sina spelare. Men han medger också att ett enskilt mål skulle vara viktigare för Kalu än exempelvis skyttekungen Gustav Engvall.

- Så skulle han göra mål i omgång 30 mot AIK eller någon gång nästa år så tror jag att jag hade haft svårt att hålla mig för tårar, säger sportchefen.

Han fortsätter:

- Inte för min egen skull. För det handlar inte om mig. Utan för Kalus skull och för att jag vet vad fan han har gått igenom för att komma dit. Så det tror jag. 100 procent.

Muamer Makic och Gustaf Lundholm är två andra som målar upp scenarion i sina huvuden. De är övertygade om att Kalu har egenskaper som kommer kunna sticka ut även i en allsvensk miljö.

- Det jag bara väntar på är när han får bollen på fötterna mot någon högerback, säger Muamer medan det nästan glittrar i ögonen på honom.

Gustaf fyller i:

- Och han får sätta lite fart mot högerbacken.

Muamer igen:

- Precis. Och han bara skakar av sig motståndarna som käglor, som han gör. Jag tror att det kommer att vara en sådan urkraft. All energi som han har samlat på sig de senaste åren kommer bara explodera ut.

För att konkretisera sina tankar letar de två vännerna efter allsvenska högerbackar att exemplifiera med. Gustaf landar i IFK Göteborgs Emil Salomonsson.

- Han matchar inte Kalus styrka och snabbhet. Och det finns ingen ytterback i allsvenskan som gör det. En sådan situation där han ställs mot någon en mot en, där han kan ta fart och det kanske inte finns jättebra täckning bakom ytterbacken... då finns det inte en chans för den backen. Nio gånger av tio kommer Kalu ta sig förbi.

De pekar också på att professionell träning och en omhändertagande elitmiljö kommer ge Kalu helt nya förutsättningar att leverera på planen. Muamer frågar sig:

- När han har presterat den fotbollen han har gjort med allt det här i bagaget, hur kommer han att prestera när han inte har några problem i livet längre? Han vet att han har mat på bordet, han har ett hem att gå till och han har en säng att sova i. Hur bra kan han bli då?

När Fotbollskanalen träffar Kalu nämner han flera gånger hur stor tacksamhet han känner gentemot människor som Muamer, Gustaf och Enes. För hjälp med allt från pengar, tågbiljetter, fotbollsskor, kläder, provspel, träningsmöjligheter, myndighetsprocesser - och för att de funnits där för honom utan krav på någon form av motprestation. Kalu beskriver det själv:

- Det har funnits människor som genuint velat hjälpa mig. Det var fint att träffa en sådan person som Muamer. Många människor vill inte genuint bara hjälpa dig, de vill ha något tillbaka. Det var annorlunda med honom. Han ville att jag skulle nå så högt som möjligt. Jag var så tacksam gentemot honom. Det är jag fortfarande än i dag.

- De här människorna har spelat en roll i att det blivit bra för mig. Det är jag tacksam för.

Ord som betyder mycket för de berörda.

- Jag kan bara säga att... Kalu är en så jäkla snäll människa. När man lär känna honom så är han omöjlig att inte tycka bra om, och då vill man att han ska må bra. Och fan, om någon ber en om hjälp, med viktiga och stora saker, så är det för mig en självklarhet att ställa upp. Jag vill inte ha på mitt samvete att man inte försökt hjälpa någon som man tycker väldigt mycket om, säger Gustaf Lundholm.

Muamer Makic eldar igång sig själv när han pratar om Kalu. Att han är känslomässigt investerad i sin kompis historia går inte att missa. Han berättar att han varit rädd att Johnbosco skulle få uppfattningen att han vill hjälpa till bara för att en dag i framtiden få sola sig i en möjlig Premier League-glans - om forwarden tar sig till den riktigt stora scenen. Sanningen kunde inte vara längre ifrån än så, menar han.

- Det handlar ju om hur Johnbosco är. Han har haft det tufft men oftast ser man ändå honom med ett leende. Då är det: "Hello big man", och så. Man möts alltid av ett leende, säger Makic och ler själv innan han berättar vidare:

- Jag har nästan fått lite dåligt samvete när jag träffat honom. Han är så glad och så känner man till alla hans problem, men så går man själv runt och klagar på att man har köpt fel toalettpapper eller att mjölken är slut. Jag har tänkt: "Vad fan håller jag på med?".

En sak stör sig också Makic på. Diskussionen om huruvida Kalu kommer lyckas. Om det kommer bli succé i allsvenskan eller inte.

- Vadå lyckas? Han har redan lyckats. Sen kanske det blir så att han inte fortsätter i IFK Värnamo framöver. Men han har ju kommit tillbaka från de döda.

Han avslutar:

- Kalu var längst, längst ner. Han reste sig ändå upp.

Kalu har hittat hem i Värnamo. Foto: Tobias Hellgren/Fotbollskanalen.

***

Mysteriet Kalu är löst.

Och kanske är vi bara månader bort från att ett av allsvenskans mest osannolika genombrott blir verklighet. Kanske når Johnbosco inte längre än så här.

Enes Ahmetovic kommer att vara glad och stolt oavsett.

- Det minsta vi kommer göra är att rädda ett liv. Då ska vi fan löpa linan ut, säger IFK Värnamos sportchef.