Säkerhetspådraget var enormt utanför Maison de la Mutualité i Paris femte arrondissement där Uefa-kongressen hölls. Tungt beväpnad polis. Vakter. Avspärrningar. Lägg till att den franska huvudstadens vanliga trafikkaos blev extra tillspetsat när Uefas alla medlemmar var samlade.
För enkelhetens skull så bodde alla involverade i kongressen på ett femstjärnigt lyxhotell cirka en halvtimmes bilresa bort. Även om de flesta fick åka buss, inte de riktiga höjdarna givetvis, var det stökiga transporter fram och tillbaka som slukade en del tid.
Där emellan var det möten, måltider och ett sanslöst minglande. Att bara vara i lobbyn på Hotel du Collectionneur (376 euro natten och uppåt) och följa kramandet, snackandet och det kraftfulla hälsandet, där det smällde när händer möttes i olika vinklar, var på många sätt fascinerande. En aning överdrivet vänligt, om jag är snäll.
Uefa må redovisa ett mindre minus för senaste verksamhetsåret (210 miljoner kronor) men organisationen genererar enorma summor – omsättningen var 47 miljarder kronor för året som tog slut sommaren 2023 – och en del av intäkterna läggs på några dygns lyxliv för ett stort gäng fotbollsbyråkrater, medföljande samt lite gamla stjärnor och pensionerade höjdare.
Kanske var det extra pådrag under dess tre dagar när det förutom Uefa-kongress och möte för exekutivkommittén även var lottningen av höstens Nations League. Förbundskaptener som Gareth Southgate, Rudi Völler, Roberto Martinez syntes alla i lobbyn och även de deltog i kramandet och de kraftfulla hälsningarna.
Förutom de givna måltiderna och middagarna hade hungriga och törstiga delegater – det är flera utsända från varje ett av Uefas 55 medlemsländer – och andra gäster ständig tillgång till en lounge med allt man kunde önska. Eller om det var två lounger? Det fanns i varje fall två ingångar. Överallt fanns folk från Uefa som kunde hjälpa till.
Utan att ha gjort en vetenskapligt genomförd undersökning var intrycket att av de i Uefa-kläder som hjälpte till med olika praktiska göromål för gästerna var en klar majoritet kvinnor. Annat när Uefas exekutivkommitté radade upp sig på scen, då var det 19 män och en kvinna.
Ja, ja, det är bara 2024. Uefa lovar att satsa rejält på damfotboll framöver och tror på tillväxt. Damfotbollen var en av sju punkter i en svulstig presentation av Uefas strategiplan 2024-2030 som Karl-Erik Nilsson föredrog på kongressen.
Det var givna områden: hållbarhet, tävlingar av världsklass, alla ska få vara med, alla ska få de bästa möjligheterna. Ja, ni fattar, den typen av strategier och planer som organisationer och företag gärna lägger tid och kraft på med givna värdeord. Det går att fråga om det följs upp – och om det ens går att mäta.
Inför Uefa-kongressen i Paris hade det annars handlat om den stadgeändring av artikel 69.3 som Alexander Ceferin och Uefas styrande velat få igenom. Den som skulle strama upp kring tre mandatperioder som max, men även ge Uefa-basen möjligheten att sitta kvar till 2031.
Även om det varit mycket negativt inför var motståndet som bortblåst när det väl gällde. England var det enda nationsförbund som stod upp och gav rött kort när Uefa-kongressen röstade om paketet av stadgeändringar. England hade stöd av Island och Norge i omröstningen som föregick den och som gällde om alla stadgeändringar skulle gå i ett paket, eller ej.
Det ska sägas att Ukraina gjorde en markering via gult kort, det innebär att landet lade ner sin röst. Skälet var missnöje med att Uefa-basen och ett gäng till i exekutivkommittén ville öppna för ryska ungdomslag att åter spela fotboll. Men i stor sett valde fotbollens styrande i Europa i form av nationsförbund att backa Ceferin och visade alla gröna kort.
England och i viss mån Norge och Island kan hyllas för att de vågade gå emot fotbollspolitikens givna mekanism där de som inte är med en, är emot en. De tog en risk. Tyvärr visade det sig inte vara något värt när Alexander Ceferin chockade de flesta på en presskonferens efter kongressen.
Redan inför presskonferensen hade en del journalister undrat kring varför fotografer var förbjudna. Det visade sig att Alexander Ceferin var förberedd och hade ett uttalande som han läste och där det framgick att han inte ställer upp för omval 2027. Han tog därefter tre frågor innan han rusade vidare.
Klart att det är bra för Uefa att Alexander Ceferin lever upp till sitt löfte om att inte sitta för länge. Max tre mandatperioder och nu återstår tre år för honom. Det lär bli öppen kamp om att ta över positionen och räkna med att Fifa och Gianni Infantino gärna vill påverka vem som tar över.
Slovenen Ceferin uppgav att han bestämt sig redan i somras, men hållit tyst om det för att röka ut sina fiender. Trots att han fått frågor om det i intervjuer har han hållit färgen och vägrat avslöja för mer än ett fåtal. Barnsligt? Ja. Dramatiskt? Ja. Samtidigt en spegling av fotbollsvärlden där ingen går att lita på.
Tätt efter kongressen var över meddelade Sverige och Danmark att man kallade till en gemensam presskonferens. På lyxhotellet i andra änden av staden. I ett mindre konferensrum med en del danska och svenska journalister som var med via dator förkunnade DBU-basen Jesper Möller och SvFF-basen Fredrik Reinfeldt att man söker EM 2029.
För mindre än ett år sedan stupade Nordens EM-ansökan gällande 2025 i kamp mot Schweiz. För många länder. För spretigt. För mycket resor. Därför är det logiskt att två länder går vidare och söker ett EM och givetvis passar Danmark och Sverige bra ihop. Om nu Norden vill ha EM.
Ändå var det uppenbart att beskedet inte landat väl i Norge. Norska förbundsbasen Lise Klaveness sa sig stötta ansökan men ville trycka in ett gruppspel i Oslo och på Ullevål. Ståndaktigt höll hon fast vid tron att Norge ska kunna ta sig in i den svensk-danska EM-ansökan. Åtminstone utåt.
Internt kokade det i det norska förbundet. För att maktspelaren Jesper Möller som tillhör en av de främsta Ceferin-kramaren (och får Reinfeldt att framstå som en medial linslus) åkte till Klaveness för några dagar sedan för att informera om ansökan. Men han höll på det och först efter att ha pratat om en massa saker släppte dansken nyheten om EM-ansökan precis innan han gick.
Frustrationen i Norge är också riktad mot Fredrik Reinfeldt som i flera intervjuer talat om att Norden måste samarbeta mer. Han saknade en koordination på Uefa-kongressen 2023 och efterlyste förbättringar när jag talade med honom i onsdags kväll. Något man givetvis tagit del av i det norska förbundet.
Om en svensk-dansk EM-ansökan är rätt väg för mer nordiskt samarbete? Tveksamt. Snarare öppnar DBU och SvFF en spricka i Norden som kan hänga kvar under lång tid. Historiens spår förskräcker kring när Danmark och Sverige blev oense om EM 1992 och det följde med under många år.
Då upplevde Danmark att Lennart Johansson ordnat EM 1992 ihop med danskarna och trodde att man skulle vara med, men Sverige tog hand om mästerskapet. Nu hämnades Danmark genom att vinna EM, men konflikten betydde att danskarna alltid ingick på Sepp Blatters sida och sedermera även Michel Platinis hellre än Lennart Johanssons.
Fotbollspolitik är något speciellt och det är sällan vackert när man tittar närmare på det. Heder, fina ord och löften är inte alltid det som tar en längst. Snarare tvärtom. Inte heller brukar det ge några mästerskap. Vinnarna skriver historien och så får vi journalister försöka beskriva vad som sker.
Ja, just det. Lite i skymundan lottades Sverige in i en grupp i C-divisionen (Europas tredjeliga) och fick Azerbajdzjan, Slovakien och Estland. Inget som fyller Friends Arena och inte heller helt lätt att bara vinna. Men det är väl som landslagschef Stefan Pettersson säger: “Vi hör minst hemma i B-divisionen.” Bara att visa det.