VM-kvalet kan bli himmel eller helvete

För en del fotbollskonfederationer har VM-kvalet till USA, Kanada och Mexiko 2026 redan pågått ett år, men ännu så länge är bara de tre arrangörsländerna klara för mästerskapet som är utökat till 48 deltagande länder. Asien är exempelvis inne i runda tre utav fem och Afrika samt Sydamerika är i full gång.

I Europa börjar VM-kvalet först i mars nästa år och i dagsläget ska 54 länder göra upp om 16 platser i mästerskapet. Vi får se om något händer kring Ryssland innan det väntar lottning den 13 december, men annars blir det sex 5-lagsgrupper och sex 4-lagsgrupper som ska lottas.

För 5-lagsgrupperna börjar VM-kvalet i mars nästa år och pågår till november. För 4-lagsgrupperna dröjer det till september 2025 och kvalspelet är över efter dryga två månader. Tolv av Europas 16 VM-platser går till gruppvinnarna och de sista fyra platserna fördelas efter playoff i mars 2026.

Inför lottningen kommer Uefa-landslagen att seedas i potter med tolv lag i varje. Först och främst kommer de åtta lag som går till Nations Leagues kvartsfinaler (ettan och tvåan i de fyra A-grupperna) seedas först och sedan ska man följa Fifa-rankningen för de följande länderna.

Sverige kan inte nå första seedningspotten men kan inte heller trilla ner i tredje seedningspotten. Det är lite intressant att kolla på hur det ser ut i dagsläget, även om en del kan ändras via Nations League. Mm det var lottning nu gäller följande i seedning:

Pott 1: Spanien, Frankrike, Belgien, England, Nederländerna och Italien är givna. Portugal, Tyskland, Kroatien är där med hög sannolikhet. Danmark har 91 procents sannolikhet, Schweiz 89 och Österrike 41.

Pott 2: Polen, Ungern, Serbien har alla chans på pott 1, vilket även Skottland har men laget kan även trilla ner i pott 3. Ukraina och Turkiet har mindre än en procents sannolikhet till pott 1. Sverige, Wales, Slovakien och Rumänien hamnar här. Grekland och Tjeckien kan även trilla neråt.

Pott 3: Norge och Slovenien har chansen på pott två. Irland, Finland, Albanien, Georgien, Island, Nordmakedonien, Montenegro och Nordirland är givna här. Bosnien har 95 procents chans att hänga kvar och Israel har 69 att hänga kvar, men bägge riskerar pott 4. De skulle också kunna nå pott 1 via Nations League.

Pott 4: Bulgarien är enda laget med chans på pott 3. Klart med Luxemburg, Kazakstan, Azerbajdzjan, Estland, Kosovo, Cypern, Litauen, Belarus, Armenien, Färöarna och Lettland här.

Pott 5: Moldavien, Malta, Liechtenstein, Gibraltar, Andorra och San Marino.

Det är en udda lottning för när den sker har de åtta lagen i Nations Leagues kvartsfinal inte mötts än. Så det blir en VM-kvallottning i blindo i viss mån där de inte kan spela kvalet i mars och där fyra ej kan spela i juni. Plus att det finns hinder kring resor, länder i konflikt med varandra.

Man inser att Sverige kan få rysargrupper med ett storlag som Frankrike, Spanien eller Tyskland och även svåra lag från pott 3 likt Norge, Finland, Island och Georgien. Det finns givetvis skillnad på lagen i pott 4, men det är lag man ska hantera oavsett. En dröm är väl Danmark, Schweiz eller Österrike från pott 1.

Enligt ESPN:s Dale Johnson talar mycket för att en svensk seger i Nations League-gruppen ger en plats i playoff. Så det finns ytterligare ett argument för att jaga en gruppseger framför Slovakien, att helt enkelt ha en bakväg om landslaget inte blir etta eller tvåa i kvalgruppen. Lottningen kan bli väl tuff.

Inga svenska morgontidningar väntar under midsommardagen. Ändå har jag svårt att se att de journalister som är i Tyskland för att bevaka EM åt DN och Sydsvenskan vända hem för att fira en snapstung midsommar. För att sedan flyga tillbaka under morgondagen.

Jag säger inte att det var bättre förr, men det var annorlunda. Överlag gick det att leva ett annat liv som utsänd journalist innan de tekniska landvinningarna gjorde att man är nåbar i princip överallt och även kan publicera dygnet runt. Det blir inte lika mycket utrymme för utsvävningar.

För egen del blir det en stillsam och arbetsam midsommar i Frankfurt. Även om SVT har alla tre matcher i dag väntar nya matcher i TV4 under lördagen och man behöver hänga med i mästerskapet. Det är för övrigt ingen midsommarafton i Tyskland, men det festades ändå tungt bland både engelska och danska fans i natt.

Måste säga att man blir avundsjuk på danskarna som är med under EM i Tyskland. Vilken uppslutning på läktaren och de dominerade fullständigt på läktaren i Frankfurt trots att engelsmännen var fler på plats. En veritabel röd mur som var synkad i både sång och ramsor. Här är min krönika efter matchen i går. Och här är ett färskt Fotbollskanalen On Tour från i dag.

Svider att Sverige inte är med i EM. Det är tre år sedan Sveriges herrar var med i ett mästerskap och på midsommarafton 2021 var det glatt efter att laget vunnit gruppen efter sena avgörandet mot Polen och laget hade tid att ladda om inför åttondelen mot Ukraina. Vi var på en skrattfylld presskonferens vid lagets bas på Hisingen.

Det var ju ett pandemipåverkat EM och Sverige bodde i Göteborg hela mästerskapet och spelade i Sevilla följt av två matcher i St Petersburg. Nu väntade en åttondelsfinal om några dagar och Emil Krafth, Ludvig Augustinsson och Kristoffer Olsson underhöll i presstältet. Alla var nöjda.

Dessutom väntade sillunch, golf och padel följt av en grillkväll på spahotellet på Hisingen för landslaget. Vi som bevakade mästerskapet hade sytt ihop en kväll på en krog högst upp på Götaplatsen och även SVT:s stjärnreporter Johan Kücükaslan var med. Det blev hyfsat sent, men ändå under kontroll. Nytt jobb väntade.

Midsommar och fotbollsmästerskap hör annars ihop. Ett av mina första minnen är när vi körde hem från Italien i tid till midsommarafton 1990. Då hade vi som supportrar sett Sverige få stryk mot både Skottland och Costa Rica i Genua och åka ur VM tidigare än någon tänkt sig. Därefter pressade vi minibussen hårt när vi styrde norrut och det var rätt tyst i bilen.

Under EM 1992 bodde vi i Stockholm och följde Sveriges väg mot EM-semifinalen från läktarplats men vände söderut över midsommar. Jag firade både aftonen och dagen i Halmstad innan vi körde till Solna i gryningen på söndagen och fick se Sverige falla mot Tyskland. Vilket innebar att finalen nån vecka senare spelades mellan Danmark och Tyskland.

VM 1994 är väl det mästerskap som alla svenskar kan koppla ihop midsommar. Då Sverige slog Ryssland, eller OSS, med 3-1. Själv var jag i Detroit med kompisar och min amerikanska värdfamilj som tagit sin husbil dit. Vi körde midsommarfirande på parkeringen och det var bra drag på alla involv erade innan vi såg matchen i Pontiac Silverdome.

Midsommarafton under VM 1998 firade jag med Expressens Mats Olsson på en krog i Paris och även GT:s Lars Hildingsson. Jag jobbade på Göteborgs-Posten och det hade varit tidningsfri dag. Det blev många pastis…och jag vet att jag på gatan försökte iscensätta Leeds Jimmy Floyd Hasselbainks målfirande där han slog en volt.

Hann även slå fast att Frankrike inte skulle vinna VM för att de saknade den mentala styrkan och det på franska, vilket imponerade på Olsson, men det var ju fel. Det visste vi dock inte då. På slutet anslöt DN:s Johan Esk som då var på TT och Aftonbladets dåvarande reporter Niclas Brunzell. Midsommardagens tågresa och jobb i Lens var ganska tung.

Under VM i Japan 2002 var jag på plats för Expressen och var ute med Patrick Ekwall och käkade sushi i Tokyo efter att ha skyndat oss tillbaka efter att Brasilien slagit ut Svennis England. Blev några saké och en minst sagt sen natt på några skumma ställen i vanliga hyreshus. Man kan säga att vi inte hade koll på utelivet.

Under EM 2004 i Portugal så var midsommarafton dagen före Sveriges match mot Holland i kvartsfinal. Blev en lång kväll som började på Luis Figos ställe i Vilamoura och slutade med efterfest i min svit med tre balkonger – måste varit felbokat – och det spelades progg så det ljöd över hamnen (och det svenska spelarhotellet) vilket DN:s Jan Lewenhagen gillade.

VM 2006 hade Sverige tagit sig till åttondelsfinalen mot Tyskland. Den spelades på midsommardagen i München vilket innebar att det var ett mer stillsamt firande från alla inblandade. Hur det gick? Ja, det var ingen rolig match när svenskarna hamnade i underläge och fick Teddy Lucic utvisad och sedan var VM över.

EM 2008 var lugnare i Lugano för jag minns i varje fall inget speciellt. Överlag var veckorna i den schweiziska orten sega utanför jobbet. Under VM i Sydafrika var det spel med en jättevuvuzela i Nyhetsmorgon och en blodig biff på kvällen när vi bodde i Johannesburg. EM 2012 blev det midsommarafton i Gdansk med Grekland-Tyskland och inget vidare drag då Sverige åkt ut.

Midsommar 2014 i Rio de Janeiro blev det en lång sittning med Hasse Backe och Axel Pileby, Mathias Lühr och del andra på en churrascarias där det var köttfest. Tror jag gjorde intryck på hovmästaren som kom ut med specialkött och hälsade glatt och vänligt när vi kom tillbaka. Blir mätt bara jag tänker på den kvällen. Efterspelet var både blött och sent.

Under VM i Ryssland 2018 var vi i Sotji men det blev bara en middag bland oss utsända från TV4, men det blev ganska stillsamt med tanke på att det var Sverige-Tyskland i TV4 på midsommardagen. Vi skulle dra i gång tidigt med Nyhetsmorgon och sedan var det fullt tryck hela dagen fram till avspark.

Mästerskap för damer ligger inte sällan senare på sommaren, likt EM 2022 och VM 2023, och därför inget midsommarfirande. Under VM i Frankrike 2019 hade vi dock en härlig och sen middag i Paris på ett brasserie som Johanna Frändén tipsat om. Ostron. Rejäla köttstycken. Mycket vin och öl. Till och med efterrätt. Ja, det var en lite trögare midsommardag.

Inför den tyska EM-premiären i München fanns en rejäl anspänning. Hur bra är landslaget egentligen. Kan Toni Kroos lyfta det? Får Julian Nagelsmann till den rätta elvan och en taktik som fungerar? Efter överkörningen av Skottland är det bara lättnad och glädje.

I TV-sändningar. I tidningar. Bland supportrarna som fick en kväll att minnas och det över hela Tyskland. Även i lilla Blankenhain (9000 invånare) där Englands EM-trupp håller till hade man en fanzone med öl, korv, tysk techno och storbildskärm. Allt för att vara en del av festen.

Klart att det bidrog att det var en fredag kväll, men tyskarna höll inte igen när de fick chansen att fira en triumf. De tyska supportrarna som höll i gång sent utanför mitt hotell i Weimar verkade inte vilja sluta sjunga, skråla och sänka öl på öl. Det var tryck i fanzones över hela Tyskland.

Man vill upplysa dem om att det var Skottland som stod för motståndet. Eller motståndet är fel ord. Det skotska landslaget har inte gett ett så blekt intryck på länge. De underpresterade och matchen var över efter mindre än 20 minuter när Jamal Musiala bombade in 2-0 nättaket.

Innan det hade Florian Wirtz skickat in 1-0 på ett skott om Angus Gunn fick händerna på men bara kunde styra via stolpen och in i mål. Det var klasskillnad över hela planen när Tyskland kontrollerade matchen mot ett lågt stående Skottland som aldrig kom ur de blocken. Och inte ens fick försvaret att fungera.

Deppigt för skottarna som hade hoppet inför. Ett tröstmål via tyske backen Antonio Rudiger självmål gjorde att de skotska supportrarna, som klokt nog tagit ut segern i förskott, åtminstone fick något att jubla över. Fascinerande att Skottland gjorde mål utan ett enda skott på mål.

Tyskland får fira på, men det kan bli baksmälla när man stöter på svårare motstånd i nästa match. Sedan kan man inte klandra tyskarna för att de tar vara på tillfället. Efter att ha åkt ut i gruppspelet i både VM 2018 och 2022 samt blivit utskickat av England i åttondelen 2021 så har det varit tunga år.

****

Fotbollskanalen On Tour – Deutschland Spezial är i full gång. Lördagens avsnitt hittar ni via denna länk. Det blir dagliga rapporter i poddformat under hela EM.

****

Gillar verkligen att det stramas upp kring vem som får tala med domaren. Lagkaptenen räcker.

****

Helgens krönika, som finns via denna länk, handlar om att de mindre lagens möjligheter är det som är EM och landslagsfotbollens charm. Där finns även EM-tips och en del annat.

****

Ungern kliver in i EM i ett möte med Schweiz. Ska det ungerska landslaget kunna leva upp till den potential som klistrats på laget? Och kanske då främst till Liverpools Dominik Szoboszlai som via Red Bull-koncernens lag klättrat (Liefering, Salzburg och Leipzig) och nu är i Premier League.

En spelare Erik Hamrén möjligen kan ha en del mardrömmar kring efter att hans sena mål skickade Ungern till EM 2021 och därmed såg till att Hamréns Island missade. Szoboszlai är tongivande i ett ungerskt landslag som under förbundskapten Marco Rossi ryckt upp sig rejält.

Efter att ha dominerat fotbollen i världen både på 1930- och 1950-talet föll den ungerska dominansen samman. Det blev några VM-gruppspel 1978, 1982 och 1986 men långt från medaljerna från tidigare epoker. Det dröjde 30 år innan Ungern tog sig till EM 2016 och i sommar är det tredje raka mästerskapet.

Man nådde åttondelen 2016 men Belgien var för starkt där och i EM 2020 blev det respass efter två kryss och en förlust i en rysargrupp med Portugal, Frankrike och Tyskland. Därefter gick man obesegrat genom EM-kvalet och vann gruppen före Serbien plus att man hänger kvar i Nations Leagues A-division.

Ungern har bara förlorat en match på de 18 senaste och kommer in i EM med förväntningar om något mer. Det finns en hel del rutin från Bundesliga i form av Peter Gulacsi i mål och den tyskfödde backen Willi Orban plus Roland Sallai och landslaget har hela tiden tagit kliv.

Mötet mellan Schweiz och Ungern är lite en kamp om vilket lag som ska utmana Tyskland i grupp A. Schweizarna har haft ett oerhört 2000-tal där man tagit sig till fem raka VM efter att man missade 2002 och spelat fem av sju EM, varav de tre senaste. Som bäst har man EM-kvarten 2021 där man åkte på straffar mot Spanien.

Även om kvalspelet till Tyskland var skakigt och det var hårda ord mellan Granit Xhaka och förbundskapten Murat Yakin kommer en del av de schweiziska spelarna till EM efter starka säsonger. Inte minst Xhaka som vann dubbeln med Bayer Leverkusen men även Yann Sommer i Inter och Manuel Akanji i Manchester City har gjort det bra och vunnit titlar.

Återstår att se om de skiften Yakin gjort räcker mot Ungern? Eller om generationen som vann u17-VM 2009 har gjort sitt bästa i mästerskap. Klart att det är en öppen match och bägge landslagen måste se möjligheterna att bli tvåa efter att ett svagt Skottland blivit överkört i premiären.

Pontus Jansson fick inte spela Malmös sista match före sommaruppehållet. Uppgifterna om att han chattat med huliganer och var del av en förundersökning ledde till MFF:s beslut att han skulle stå över. Det påstods att allt skett i samförstånd med mittbacken. Om det är korrekt? Svårt att tro, men som mycket i det här ärendet är det inte lätt att veta vad som är riktigt.

Reaktionerna på det hela var blandade och en del MFF-supportrar gick hårt åt Malmös ordförande Anders Pålsson med banderoller när klubben spelade 2-2 mot Brommapojkarna. Det är uppenbart att en del stöttar Jansson oavsett och anser att det borde Malmö FF också göra. Tänk om det visar sig att MFF lät Jansson spela några matcher trots att man visste om det hela.

Mycket är som sagt oklart kring vad som egentligen skett. Pontus Jansson gick ut både via sina sociala medier i söndags och via Malmö FF tidigt i måndags och bad om ursäkt för det hela och ångrade att han varit en del av chattgruppen. Parallellt förnekade han en del av uppgifterna som förekommit i media vilket knappast gjorde bilden av vad som skett klarare.

Under måndagen kom till slut både en presskonferens med kammaråklagare Henrik Nordquist och en släppt förundersökning gällande åtal kring bland annat våldsamt upplopp. Det handlar om att tolv personer är misstänkta för både våldsamt upplopp och anstiftan i samband med bråk mellan supportrar kopplade till Djurgården respektive Malmö FF i september i fjol.

De misstänkta brotten hamnade dock i skuggan av åklagarens val att ha med chattar mellan några av de misstänkta och Malmös stjärna Pontus Jansson som inte är misstänkt för brott. Där det i förundersökningen framstår som om Jansson gav smileys till antisemitiska uttalanden i chattgruppen, deltog i uppstyrning av slagsmål och skrattade åt skämt om att spränga bomber utanför Elfsborgs hotell.

Om det är korrekt eller inte återstår att se. På sociala medier valsar andra versioner omkring av påstådda Whatsapp-konversationerna som skett i gruppen och där framstår det som om Jansson svarat på helt andra saker i chatten. Åklagaren Henrik Nordquist medgav sent på måndagen att det kan ha blivit fel när man tömt telefonerna. Vad som är rätt är svårt att veta.

Det var i torsdags som Aftonbladet hade uppgifter om att Pontus Jansson ingick i en förundersökning gällande upploppen i Stockholm. Tidningen skrev att han bland annat hjälpt huliganer att få reda på var Elfsborg bodde inför fjolårets guldmatch. Just den delen framgick inte alls av de släppta chattarna som nu ingår i förundersökningen utan verkar ha varit felaktig.

Klart att det går att undra kring åklagarens val att inte sekretessbelägga uppgifterna kring Pontus Jansson. Om han inte är misstänkt för brott är det trots allt graverande uppgifter att släppa ut det. Polis och åklagare har rätt att ta sig in i mobiler när man misstänker brott, men här är det tydligt att Jansson, enligt åklagaren, inte begått något brott. Att då släppa innehållet utan sekretess är anmärkningsvärt.

Motivet som åklagaren har för att offentliggöra chattarna är att han vill visa att det är fotbollsrelaterad brottslighet. Därför är Pontus Janssons chattande med en del misstänkta huliganer en del av förundersökningen. Vilket är skadligt för mittbacken. Lägger man till att det kanske inte ens är fullständiga chattar är det inte konstigt om en del fotbollssupportrar och Jansson själv landar i konspirationstankar.

Pontus Jansson har alltid tagit ställning för supportrarna och den svenska läktarinramningen, men även till viss del för risksupportrarna och uppstyrda slagsmål på annan plats. Han drev kampen mot Villkorstrappan och samlade in profiler som backade upp motståndet via ett upprop. Att polis, åklagare och andra som utkämpar en strid mot supportrar som tänder bengaler och slåss stört sig på Jansson är ingen högoddsare.

Jag vill tro mer om det svenska rättsväsendet än att det är en konspiration. Om det har blivit fel hoppas jag att Pontus Jansson driver det fallet. För alla förtjänar att veta vad som är korrekt. Vad har han skrivit? Vad har han reagerat på? Vad är det för utbyte som skett i en chattgrupp som han nu förstått att han inte borde varit med i.

Klart att det blir problematiskt för Pontus Jansson och Malmö FF om han hängt kvar i en chatt där det förekommit allt från grova skämt om judar till uppstyr av stök och planstormningar plus kritik mot arbetsgivarens ledning. Där det handlade om säkerhet och biljetter i samband med premiärträningen som många grupperingar i slutändan bojkottade.

Pontus Jansson borde sätta sig vid ett podium och svara på frågor. Allt för att ge sin bild av vad som är rätt eller fel, men också svara på var han står i en rad frågor som avhandlas i den chatt som vi sett i förundersökningen. Hur ser han på Malmös vd Niclas Carlnén och säkerhetsansvarige Peter Narbe som exempelvis kritiseras av folk i chatten? Eller för att visa hur fel det blivit i chatten.

Pontus Jansson kom från Malmö-läktarna men blev tillräckligt duktig som fotbollsspelare och nådde inte bara MFF:s A-lag utan även landslaget, Serie A och Premier League. För ett år sedan vände han hem från England och Brentford för att hjälpa sitt älskade Malmö FF till nya framgångar och det har blivit både SM-guld och en cuptitel.

Det är svårt att inte gilla en person som nobbar ytterligare miljoner för att spela för en förening han älskar. Den historien uppskattar väl alla som är supportrar. Det är något av idrottens essens, att spela för kärlek snarare än bara för pengar. Han är dessutom en person som vågar och vill säga vad han tycker och tänker. Vilket är uppskattat även om åsikterna inte alltid gillas.

Det har naturligtvis varit en brist att Jansson länge inte fördömt när det gått snett kring supportrars uppträdande, även om han ändrat sig en aning där. Att han som lagkapten inte insett sin viktiga roll för allt vad MFF står för och glömt bort andra läktare än kortsidan är ett klart och tydligt minus. Han måste förstå vad som följer med som MFF-spelare oavsett sina gamla polare på läktaren.

Det kommer att bli en prövning när han och Malmö FF ska hitta tillbaka till varandra, för alla MFF:are uppskattar inte det som skett. Om han även brutit mot föreningens värdegrund och uppförandekod blir det något man måste ta hand om. Däremot är det svårt att se Malmö bryta med honom för det här. Särskilt med tanke på hur man hanterat tidigare negativa händelser kring spelare.

Oavsett hur ovan kring Jansson slutar sätter turerna efter det här fingret mitt i den spricka som svensk fotboll ska förhålla sig till. Vem är Malmö FF? Är det Brigada Malmö och andra ultrasgrupper? Är det Anders Pålsson & Co i ledningen? Är det medlemmarna? Är det spelarna? Är det supportrarna och väger de i så fall olika tungt? Sponsorerna? Eller är det alla nämnda?

I den kamp som pågår om hur det ska se ut på de svenska läktarna med bengaler, maskeringar och pyroteknik å ena sidan men också mäktig inramning, spektakulära tifon och oerhört många åskådare är frågan öppen om vem som ska bestämma. Klart att dialog är av godo, men den bör i så fall ske öppet och att fler än en person känner till att diskussioner sker med grupperingar som sysslar med våld i klubbens namn.

Det är i den kampen om att bestämma som Anders Pålsson, Niclas Carlnén och andra som leder Malmö FF hamnar i skottgluggen. Det finns en del som motsätter sig alla försök att begränsa bengalbränning, maskering och sätter tryck på personer och organisationer för att få sin vilja igenom. De kanske inte ens är medlemmar, men tycker ändå att de ska bestämma. De tycker att de ÄR Malmö FF.

Föreningsdemokratin är ofta hyllad när besluten går åt rätt håll. Det vill säga när de stora skarorna av medlemmar får rätt kring att stoppa och inte utreda VAR eller försöker få bort Fredrik Reinfeldt som SvFF-bas. Om Brommapojkarna, Stockholms FF och andra röstar “fel” då är det odemokratiskt och icke-fungerande, trots att det egentligen skett enligt samma principer.

Tydligast är det i frågan om 51-procentsregeln. Där är alla föreningsdemokrater livrädda för att frågan ska hamna på årsmötet i Malmö FF, Djurgården, Landskrona Bois eller IFK Göteborg. För man litar inte på att medlemmarna röstar “rätt” i frågan, det vill säga nej till att ändra den. Utan man låter frågan ligga kvar hos Riksidrottsförbundets 72 specialförbund. Kanske av godo, men det är lik förbannat så att ingen vågar låta medlemmarna i svensk fotboll ta demokratiska beslut.

När det handlar om föreningsdemokratin är det svårt att förstå att svensk idrott och svensk fotboll inte kan digitalisera processerna. Varför kan man inte få med fler i besluten på årsmöten genom att rösta digitalt. Det borde alla som värnar om föreningsdemokrati vara för, men jag vet att det inte ens är nära trots att det är 2024. För det behövs att ALLA är med när man tar beslut kring svensk fotboll och inte bara de som anser sig mer värda än alla andra.

Läktarna på Wembley var närmast tomma. De sista Borussia Dortmund-supportarna hade gått för en bra stund sedan. Några vitklädda som backade Real Madrid var fortfarande kvar och kunde inte släppa blicken från firande spelare och ledare.

Mörkret hade börjat ta över i London. Konfettin var skjuten och låg utspridd. Fyrverkerierna hade tystnat. Ur den stora arenans innandöme forslades potentater och celebriteter med svarta minibussar och limousiner. Det väntade festligheter och middagar.

På plan fanns en del sändande TV-bolag men av det tyska förlorarlaget såg man inte mycket. Återigen hade man varit nära en titel. Återigen hade man stått där som förlorare och det gick att känna smärtan någon halvtimme tidigare när Mats Hummels och de andra i gul-svart tackat den enorma klacken.

Annat var det med Real Madrid-spelarna som knappt verkade vilja lämna gräset på Wembley. Äntligen hade Jude Bellingham och de andra fått in sina familjer, vänner och anhöriga på planen för att kunna fira Real Madrids triumf. Planstormarna i början av matchen innebar att INGEN obehörig ens fick närma sig planen.

En 15:e pokal vunnen i Real Madrids 18:e final. Det är sanslösa siffror. Ingen klubb i Europa är ens nära. Milan har sju titlar och Liverpool och Bayern München har sex var. Efter Champions League-triumfen under lördagen gick Luka Modric, Dani Carvajal, Toni Kroos och Nacho upp på sex titlar, och där fanns redan giganten Paco Gento som vann sex titlar med Real Madrid på 1950- och 1960-talet.

På något sätt var det talande att Toni Kroos stod för hörnan som Carvajal nickade in till 1-0 med en kvart kvar av matchen. Ett mål som sänkte Borussia Dortmund som annar varit närmast ett ledningsmål och fått se stolpen, Thibaut Courtois eller någon av Real Madrids backar freda målet.

Idrott och fotboll är grym på det sättet, men om man inte utnyttjar övertaget och chanserna kan det straffa sig. Mot Real Madrid brukar det definitivt straffa sig och efter 1-0 var det på många sätt över. Ian Maatsens felpass till Jude Bellingham dödade finalen helt när engelsmannen frispelade Vinicius Junior och brassen skickade in 2-0.

Efter att gulsvart dominerat på Wembley långa stunder med sånger, banderoller och pyroteknik – Uefa måste fått en chock när hela kortsidan tändes upp direkt efter pausen – så var det plötsligt vitt, vitt och vitt som ägde Wembley. Real Madrid levde upp till favorittrycket.

Om det kokade av känslor gick det att se en lugn person. Carlo Ancelotti visade inte mycket varken vid 1-0 eller 2-0. I pausen hade han dock både ändrat på lagets system och gett spelarna en skarp påminnelse (“jag behövde inte bli arg men jag behövde klarlägga en del)” om vad som krävdes för att vinna.

Även om ledningsmålet dröjde 20 minuter var det ett starkare Real Madrid som dominerade spelet mer och det räckte. Italienaren Ancelotti har blivit en specialist på Champions League och vunnit den fem gånger som tränare. Redan som Milan-spelare var han med och vann Europacupen två gånger och det har fortsatt som tränare.

Champions League-titeln i London var den tredje med Real Madrid och tidigare vann han den två gånger med Milan. Utöver det har han en finalförlust med Milan (Liverpool i Istanbul) och det är klart att han haft starka lag med stora stjärnor, men det är inte bara att vinna på beställning.

Det finns något sympatiskt över italienaren som sällan tar till några överord eller står för några utspel. Vittnesmålen om hans tränargärning vittnar om att han bryr sig lika mycket om människorna som om fotbollsspelarna, och garanterat vet hur han ska särbehandla så att det fungerar i omklädningsrummet.

Om han är tidernas bäste tränare? Går det ens att utse? Han är definitivt en av dem och lägg till att han är en gentleman i en värld där det ofta handlar om armbågar, rubriker och “mind games”. Och det är lätt att glömma bort att han var lite på dekis (förlåt, Everton-supportrar) när han återvände andra gången till Real Madrid.

Han har verkligen inte lyckats överallt och fick bland annat lämna Chelsea, Paris SG, Bayern München och Napoli utan att leva upp till de höga kraven som de ägarna hade och även då hade han starka manskap. Men man hörde aldrig honom gnälla eller beklaga sig utan han jobbade på.

När Real Madrid skulle ha en ersättare efter Zinedine Zidane ville man ha Massimiliano Allegri. Det blev till slut nobben och i stället vände man sig till dåvarande Everton-managern. Han trodde inte det var sant och sa att det förvisso var bra publicitet för honom, men att det inte skulle ske.

När erbjudandet var konkret släppte han Everton och det är klart att både supportrar och ägare till Liverpool-klubben kan undra kring om italienaren är en gentleman efter uttalanden och ett långt kontrakt. Ancelotti drog till Madrid och har firat både liga och Champions League-titlar med sång, dans och cigarrer.

Hans mjuka ledarskap har viss svensk bäring. Carlo Ancelotti har varit tydlig med att Nils Liedholm som värvade Ancelotti till Roma betytt mycket. “Liedholm hade en sådan tro på sin egen kraft att han gav spelarna stort ansvar”, skrev Carlo Ancelotti i sin bok Quiet Leadership för några år sedan. ”Han var, och är fortfarande, min viktigaste referenspunkt inom fotbollen.”

Att skämta med spelare, att umgås med dem och tala om annat än fotboll är något som Nils Liedholm lärde Ancelotti. Och italienaren har varit öppen om vad han står för som ledare: “Ibland säger folk att jag är för snäll, att jag behöver en piska att använda, men om man vill ha en sådan person så får man ringa en annan tränare.”

Uppenbarligen fungerar det att vara mjuk och vänlig om man ska lyckas i Champions League. Vilket Carlo Ancelotti är ett levande bevis på. Inget förvånar om Real Madrid med Kylian Mbappé står som vinnare även 2025. Och då väntar ny dans, ny sång och nya cigarrer.

****

Otroligt pinsamt för Uefa och engelska FA att det var tre planstormare som stoppade matchen i början. Att det knappt verkade finnas beredskap och de tre männen kunde närmast göra vad de ville.

****

Till i höst ändrar Champions League skepnad. Inget gruppspel längre utan en sammanhållen serie med alla 36 lagen. Varje lag lottas till fyra hemma- och fyra bortamatcher mot åtta olika motståndare.

De åtta främsta i sluttabellen går direkt vidare till åttondelsfinalerna medan lag 9-24 spelar play-off-matcher för att nå dit. De sista tolv åker ut. Champions League pågår även i januari.

Om det blir succé? Omöjligt att veta men sedan tävlingen lanserades 1992 har man ändrat på formatet flera gånger och populariteten har inte skadats. Trots fotbollens påstådda konservatism.

Nerverna i supporterskarorna klädda antingen i vitt eller gulsvart och som stryker omkring Wembley går nästan att ta på. Jag känner igen det från hur jag själv väntade in den avgörande kvalmatchen till Premier League på samma arena förra söndagen. Hur hanterar man bäst anspänningen? Öl? Sång? Tänka på annat? Bara promenera bort ångesten?

Man vet att när slutsignalen till slut går för den där matchen är det antingen galen eufori som väntar och en kväll man förhoppningsvis minns resten av livet, eller bara mörker och något som svider ända in i själen. En final är kluven för om man till slut förlorar kom man så nära pokalen man kunde men fick aldrig röra den.

“First loser”, som det brukar heta. Klart att finalplatser säger något om att det varit framgångsrikt oavsett, men att sjunka ner i gräset som förlorare efter en final när motståndarna firar en triumf kan inte vara kul. Det finns mycket smärta i att ha tagit sig hela vägen dit men inte klarat det sista steget.

I en tid när vi pratar mycket om Premier Leagues ekonomiska dominans, miljardärer, investeringar och statsägda klubbar är det en paradox att två medlemsägda klubbar är på Wembley. Nu är det inte helt lätt att bli vald till president i Real Madrid då man måste kunna garantera 15 procent av klubbens budget vilket är cirka 1,3 miljarder kronor. Så en liten asterisk vid den föreningsdemokratin.

Borussia Dortmund är Tysklands största förening med 189 000 medlemmar och en lång historia från bildandet 1909, men var samtidigt första tyska klubb att gå in på börsen. Fortfarande finns det aktier att köpa i klubben. På 1990-talet tog man sin enda Champions League-titel men satsade väl hårt i början av 2000-talet och var nära att gå omkull. Lån från Bayern München hjälpte till att rädda klubben…

Att Real Madrid återigen tar sig till final i Champions League är inget som sticker ut. 14 titlar genom åren varav den senaste kom mot Liverpool för två år sedan. Utöver det har man tre finalplatser plus lördagens och ytterligare 15 semifinaler genom åren. Ingen klubb har satt ett sådant avtryck i den finaste av cupturneringar.

Borussia Dortmund är verkligen ingen liten klubb. Åtta ligatitlar, fem inhemska cuptitlar och Champions League-triumf 1997 samt Cupvinnacupen på 1960-talet. I dag är man på plats 12 på den senaste listan över de klubbar som tar in mest pengar i Europa. Även om 400 miljoner euro är mindre än hälften i omsättning än Real Madrids är det en ansenlig spelarbudget.

Ändå är Borussia Dortmund lite av en humla. En klubb som visar att det går att ta sig fram till en final i Champions League med resurser och satsningar som är begränsade jämfört med många av konkurrenterna i Europa. Bundesligas representanter har gjort det otroligt sportsligt under säsongen, men ekonomiskt är man en bit bakom många andra av det största klubbarna i möjligheter.

Därför var det garanterat få som trodde på Borussia Dortmund som tappade ligatiteln i sista omgången förra våren. Under sommaren fick man sälja Jude Bellingham till just Real Madrid och den tyska klubben har under många år varit en pålitlig leverantör av riktiga äss (Haaland, Dembele, Akanji, Pulisic, Sancho, Götze, Lewandowski) till de största i Europa. Borussia Dortmund har fått rätta in sig i näringskedjan och det har gjort att det gått långt mellan titlarna.

Det är tolv år sedan Jürgen Klopp ledde Borussia Dortmund till dubbeln i Tyskland och året efter spelade man final i Champions League mot Bayern München. Efter det har det blivit ynka två inhemska cuptriumfer och en rad andraplatser. Det är knappast att man kan tala om en vinnarkultur i Borussia Dortmund, snarare tvärtom.

Därför har det varit häftigt att följa Borussia Dortmund under säsongen i Champions League där man vann gruppen före Paris SG, Milan och Newcastle innan man skickade ut PSV Eindhoven, Atlético Madrid och till sist Paris SG. En osannolik väg fram till finalen ledda av veteranen Mats Hummels och en del andra profiler.

Som neutral är det svårt att inte bli förälskad i en säsong som Borussia Dortmund stått för. Något det fotbollen ska stå för. Eller är det en fåfäng önskan om just det att tro att en tysk storklubb i final är tecken på en motreaktion till vad som sker i fotbollen? Jag landar ändå i att det är häftigt att man klarar sig hela vägen till Wembley.

Oavsett hur man ser på det vore det typiskt för klubben att komma så nära pokalen men inte hela vägen, men det är klart att hoppet finns om en skräll. Det vore en mindre sensation om Borussia Dortmunds Mats Hummels får hissa pokalen på Wembley, men det vore vackert.

****

Slovenen Slavko Vincic dömer finalen i London. Tyvärr har Uefa-presidenten Alexander Ceferins (från Slovenien) sätt att tillsätta landsmän på olika positioner inom organisationen gjort att man kan undra kring att Vincic och hans team fått hedersuppdraget. Särskilt om man flikar in att slovenen Damir Skomina fick finalen 2017. Två slovener på åtta finaler. Bra utdelning.

Lägg till det händelserna från 2020 då Slavko Vincic drogs in i en prostitutionshärva. Han var på en fest i bosniska Bijeljina. Det visade sig att den ordnades av en kvinna som var mitt i en polisutredning för att arrangera sexköp. När polisen stormade in hittade de, enligt Kroatiens största tidning 24Sata, nio kvinnor och 26 män plus vapen, kokain och kontanter.

En av männen på plats var Slavko Vincic. Han förhördes men åtalades aldrig utan friades. Han har efteråt talat om det som en svår tid då det var många rubriker av negativ karaktär, men svär sig själv fri från alla misstankar:

“Det var en tillfällighet. Jag har ett företag och var i Bosnien och Hercegovina för ett affärsmöte. Jag tackade ja till en lunchinbjudan och det visade sig vara det största misstaget i mitt liv. Vi satt till bords när polisen kom, det som hände hände. Jag hade inget att göra med de som häktades, det hade inte mina affärspartner heller”, sa Vincic i lokala medier.

Han återupptog karriären och dömde bland annat Spanien-Sverige i EM 2021 och Europa League-finalen 2022. Denna säsong har han haft om sex gruppspelsmatcher i Champions League och ska även vara med under EM i Tyskland.

****

Kan man gissa att Hugo Larsson håller på Borussia Dortmund? Om det tyska laget vinner finalen går en plats i Champions League till Eintracht Frankfurt. Då skulle Bundesliga ha sex representanter i den nya versionen av Champions League. Annars blir det Europa League för svenskens lag.

****

Arrangörerna kring Wembley kan det här med att ta hand om stora matcher. Förra helgen var det FA-cupfinal på lördagen och playoff till Premier League på söndagen. Denna lördag väntar Champions League-finalen. Logistiken kring matcherna fungerar, även om det är en aning underdimensionerat kring pubar (läs: enorma köer). Men det kanske finns en tanke med det?

Återstår att se hur de klarar säkerheten kring finalen. I Paris för två år sedan misslyckades Uefa och den franska polisen totalt och försökte sedan lägga skulden på Liverpool-supportrar när en hel del av dem missade finalen och var i fara. Fortfarande pågår rättsprocesser efter det.

Även i samband med Champions League-finalen 2023 i Istanbul var det oroligt och rörigt för supportrarna som kom till finalarenan. Under många år var det slovenen Zeljko Pavlica som ledde Uefas säkerhetsarbete. En vän till Uefa-basen Ceferin och Guardian tog fram information som tydde på lögner för att skydda Pavlica.

Under torsdagen avslöjade Aftonbladet att Pontus Janssons namn finns i en förundersökning kopplad till huliganbråk och misstanke om våldsamt upplopp. Mittbacken ska ha varit med i en chattgrupp där flera ur huligangrupperingen också varit med. Dock är han själv inte misstänkt för brott.

Och nu får man göra skillnad på att vara med i en chattgrupp och vara aktiv i en chattgrupp. Men det är en graverande uppgift att Pontus Jansson, enligt Aftonbladet, ska ha hjälpt att ta fram var Elfsborg bodde inför guldmatchen i Malmö förra hösten och levererade uppgifterna till de här personerna.

Förvisso uppger Elfsborgs säkerhetschef Jonas Livered i Aftonbladet (han har sedan dess lämnat uppdraget) att det inte var några incidenter och Johan Larsson hörde inget säger han i BT. Elfsborgs kapten har för övrigt talat med Jansson och säger att han ”känner att allt är uppförstorat.

Å andra sidan skriver Göteborgs-Posten följande: “Enligt GP:s uppgifter small fyrverkerier utanför Elfsborgs hotell vid 05-tiden på morgonen, dagen för guldfinalen. Flera spelare ska ha vaknat.” Det lär komma mer i detta ärende.

Om Malmös vice lagkapten och frontfigur assisterar huliganer i jakt på motståndarlagets boende i Malmö tappar han i trovärdighet gentemot kollegor i allsvenskan, mot fotbollsrörelsen och garanterat mot många inom Malmö FF. En förening som jobbar hårt för att inte den här typen av personer ska förstöra för Malmö FF och för svensk fotboll.

Handlandet strider garanterat mot vad Malmö FF vill att spelarna ska stå för. Och det oavsett om man talar om värdegrund eller uppförandekod. Det är inte konstigt att MFF ser allvarligt på uppgifterna i en tid när det är oerhört laddat kring supportrar, säkerhetsansvariga och poliser. Sedan är det givetvis bra att Jansson vände sig till Malmö FF när han insåg läget.

Oavsett är det ett rejält bakslag för MFF om man inte har med sig hela spelartruppen i de här frågorna. Vilket sätter tryck på Malmö FF inför hur man hanterar det här framåt. Klart att det går att förstå att man låter Pontus Jansson avstå mötet med Brommapojkarna för att slippa det fokuset på laget inför sista matchen inför uppehållet.

Fortfarande är en hel del oklart. Förundersökningen är inte släppt och först efter att den kommer ut vet man exakt vad det handlar om. Vad har Pontus Jansson skrivit? Hur aktiv har han varit? Vilka typer av konversationer är det? Och det landar i en fråga hur han kunnat ta den här risken. Han är erfaren och rutinerad och har rört sig i supportermiljöer under många år.

Parallellt kommer Malmö FF att göra en egen utredning. Och även om Jansson bara var med i en chattgrupp där det skrevs skit om Malmös vd, säkerhetschef och polisen kommer många frågor väckas inom föreningen. Det kommer gå kraft och energi på något man knappast vill ägna sig åt. Det blir inte fokus på det sportsliga.

Tänk om resultaten börjar svaja efter en urstark start? Något de hade kunnat göra även utan det här, men Janssons chattande kommer att hänga över Malmö FF den närmaste tiden. Och det när man ska förbereda sig för Europa-kvalet och försöka ta sig till ett gruppspel och hantera en allsvensk serieledning.

Malmö FF som förening med alla engagerade kommer säkert att vara delat kring hur man ska hantera det här. Även kring hur man ska se på Janssons agerande. Bara det blir en prövning för ledningen, som i och för sig haft många tillfällen där man behövt ägna sig åt svåra frågor efter olika händelser i spelartruppen, men det är inte helt lätt att hantera.

Pontus Janssons kärlek för Malmö FF går inte att ifrågasätta. Inte heller hans kärlek för svensk läktarkultur och inramning. Däremot går det att ifrågasätta omdömet hos Jansson när han är med i en sådan chattgrupp och inte kliver ur långt tidigare sett till vad som verkar ha förekommit för diskussioner.

Samtidigt har Jansson varit ärlig (säkert för ärlig för sitt eget bästa) med sin syn på att det bråkas, även om han vill att det sker långt från arenorna. “Eftersom jag själv har vänner och jag själv rör mig i dom kretsarna så vet jag att uppstyrda slagsmål finns och jag har inga problem med det”, sa Jansson hösten 2022 efter stök i ett 08-derby där 97 personer greps.

Pontus Jansson har varit en kraft för supportrar att luta sig emot. Han har stridit för dem och lär få deras stöd i det här. Han var någon som såg till att samla spelare och andra profiler i ett upprop mot Villkorstrappan, men jag vet att en del spelare tvekade kring att skriva på för de inte visste vilka krafter som låg bakom.

Mittbacken från Arlöv är uppvuxen på läktarna och har hela tiden behållit nära kontakt med många av dem som finns där. Något som på ett sätt är härligt och det är svårt att inte uppskatta hans engagemang och passion, men som en av Malmö FF:s viktigaste spelare och ledargestalter följer ett annat ansvar för vad som sker kring klubben.

I vintras talade Pontus Jansson i en intervju i Aftonbladet om att hans dotter hade blivit rädd under guldmatchen mot Elfsborg. Jag trodde att det var ett kliv bort från att inte alls kunna se baksidan av bengaler och stök på läktarplats och en något nyktrare syn på inramningen. Vi får väl se var det landar efter det här.

Strax efter 23-tiden ekade “Madrid, Madrid, MADRID” på Santiago Bernabeu-stadion. Den nya ljudanläggningen satte extra tryck i Hala Madrid när spelare, ledare och 80 000 supportrar firade att Wembley väntar 1 juni. Det var en vit fest av religiös karaktär.

Runt mig på pressläktaren var det många som firade också. Glädjen över Joselus inhopp och två mål i 88:e och 90+1 var sanslös. Männen framför mig i Real-tröjor som några minuter tidigare gett intryck av att de ville knacka domare Szymon Marciniak fejstajmade nu med en polare som var lika glad.

Rakt nedanför på planen stod Bayern-spelare som Joshua Kimmich och Matthijs de Ligt och skällde på den assisterande domaren som vinkat av ett sent kvitteringsmål. Högerbacken och mittbacken fick understöd av Harry Kane, Manuel Neuer och en del andra. Frustrationen gick att känna långt ovanför dem.

Klart att det går att förstå när det finns VAR och att man i det läget inte borde vifta av spelet. För TV-bilderna visar att det var ett minst sagt tveksamt domslut. Det polska domarteamet som annars hanterade en laddad semifinal väl missade ganska grovt. Särskilt när den assisterande domaren bad om ursäkt för missen efter matchen.

Fast när slutsignalen gått spelade en ursäkt ingen roll. Den rödklädda klacken som hållit i gång förtjänstfullt hela matchen och långa stunder hörts mest hade inte lika mycket energi när det bara återstod att åka hem. De var några minuter från Wembley och en repris av finalen 2013 då Bayern München slog Borussia Dortmund i London, men icke.

Real Madrid skapade mest i matchen och om inte Manuel Neuer varit briljant och räddat flera lägen och även haft tur med stolparna kunde det ha varit avgjort långt tidigare. Bayern München hade en del halvchanser men Musiala, Kane och de andra offensiva spelarna var inte i slag och det var en ojämn kamp spelmässigt och chansmässigt.

Ända till Kane efter en dryg timme slog en briljant crossboll till Alphonso Davies, som ersatt ständigt skadade Serge Gnabry som blivit skadad i första halvlek, och den Real-ryktade kanadensaren var iskall. Han tog hand om bollen och skar in i straffområdet innan han skickade in 0-1 i den bortre burgaveln. Oerhört vackert.

Santiago Bernabeu tystnade till stora delar. Förutom den galna glädjen högst upp till höger var det en chock på arenan och för hemmapubliken. Inte blev det bättre när 1-1 kort därefter blev bortdömt (förvisso helt korrekt) av VAR efter en knuff. Då var det lynchstämning i det nya miljardbygget.

Den hätska stämningen blev inte mindre av att Bayern München körde alla trick i boken för att vaska tid. Ja, det är så det ser ut och inga lag är bättre än några andra. Domare Marciniak såg dock till att tiden blev rejält utsträckt vilket ett tag var uppskattat av Real Madrid och sedan av Bayern.

Carlo Ancelotti gjorde en rad byten efter att Real Madrid hamnat i underläge och trycket mot Manuel Neuer & Co ökade markant. Det förstärktes av att Thomas Tuchel bytte in Kim i stället för Leroy Sané och gick över till 3-5-2 och försökte stänga matchen och säkra vägen till Wembley.

Inhopparen Joselu ville annat och den förre Stoke-spelaren (!) var på hugget när Neuer visade sig mänsklig. Först blev ett utkast av Bayern-målvakten misslyckat och när Vinicius Jr sköt så släppte Neuer retur då det var ett lurigt skott och närmast på hockeyvis tryckte Joselu in 1-1.

Efter det gick det att känna att ett segermål för hemmalaget var nära. Det tog bara några minuter in på tilläggstiden innan Joselu slog till igen. Först blev målet underkänt, men efter en stunds väntan gick VAR in och godkände 2-1 till Real Madrid. Vändningen var fullbordad. Jublet därefter.

Förutom det tveksamt bortdömda 2-2 målet skapade inte Bayern mycket trots en rejält utsträckt tilläggstid. Tuchels förståeliga skiften för att försvara 0-1 innebar att man var försvagat offensivt. Därmed tog den sista chansen att vinna en pokal denna säsong slut när Marciniak till slut blåste av semifinalen.

Och man kan konstatera att Real Madrid-publiken inte hade några problem med att de egna hjältarna maskade i ledning. Nej, det är ju sådan fotbollen är. Slutsignalen kom dock som en befrielse för alla i vitt. Det är svårt att inte imponeras av Real Madrids närmast osvikliga förmåga att alltid kunna gräva fram en vändning och ett segermål i ett pressat läge.

Fast få hade nog tippat att Joselu skulle stå för bägge målen när det stjärnspäckade Real Madrid tog sig till ännu en Champions League-final. Det är också en charm med fotbollen. Nu väntar Borussia Dortmund och det är öppet för Real Madrids 15:e titel i Champions League. Fast kan Joselu ta Real till final kan Borussia vinna den. Förste juni får vi se.

Besvikelsen hängde tung över Bayern Münchens hemmaplan när Clément Turpin blåste i slutsignalen. Efter 0-1 underläge i halvtid hade hemmalaget vänt efter ett snyggt genombrott av Leroy Sané och en straff av Harry Kane. Och hela arenan väntade bara på 3-1.

I stället ordnade Rodrygo en straff som Vinicius Jr skickade in till 2-2 i den 83 minuten. Brassen Vini Jr hade varit den som gett Real Madrid ledningen tidigt i första halvlek efter en briljant passning av Toni Kroos. Ett mål som gick rakt emot spelet och Bayern-dominansen.

På något sätt typiskt för Real Madrid. Inte bara är man skarp när man väl får ett läge utan allt som oftast klarar man av att ordna resultat som ger en bra grund att gå vidare. Att ha 2-2 inför hemmamatchen är något Carlo Ancelotti säkert tagit på förhand. Än mer efter hur nära det var förlust.

Tyvärr var det en spelare som blev syndabock i hemmalaget. Förra sommaren handplockade Bayern München Kim Min-jae från Napoli. Omställningen till det tyska laget har varit jobbig. I semifinalen mot Real Madrid fick sydkoreanen starta när skadade Matthijs de Ligt inte klarade de sista testerna.

Hur det gick? Ja, det är ingen match som stärkte Kims position och inte heller kommer han att minnas den med glädje. Han var den som blev bortspelad vid 0-1 och sedan var det han som ordnade straffen som ledde till 2-2. Tipset måste vara att Thomas Tuchel hoppas på en frisk de Ligt till returen.

Ändå är det slående att Bayern har problem i det centrala försvaret. Dayot Upamecano hade förtroendet men efter två röda kort två matcher i rad har han mest varit bänkad. Inte heller de Ligt som värvades från Juventus för några år sedan har övertygat. Budgetlösningen Eric Dier som kom i januari har spelat oväntat mycket.

På något sätt var det typiskt att svagt mittbacksspel skulle fälla Bayern. En kväll när både supportar och klubb hedrade kanske Bayern Münchens störste genom tiderna. Franz Beckenbauer som gick bort tidigare i år stod i centrum inför avsparken. Det blev en dubbel saknad av legenden som gick bort som 78-åring.

Han var en enorm spelare som revolutionerade mittbacksspelet och rollen som libero för att efter karriären göra avtryck som ledare. Visst, han gjorde några säsonger som tränare men det var som president från mitten av 1990-talet till 2009 som han utvecklade klubben.

Allianz Arena var verkligen helrött när Bayern Münchens supportrar slöt upp för att försöka hjälpa klubben till final i Champions League. Dryga 75 000 åskådare fanns på plats och det var trångt i gångar och man riskerade hela tiden att få en halv liter öl över sig.

Det var inte bara helrött som gällde utan även rejäla beställningar av korvar i olika former samt enorma öl. Mat och dryck som balanserades av mer eller mindre styrkta män som skulle ta sig till just sin plats. Folkligt. Festligt. Fullsatt. Och en del som var rejält på hugget.

På innerplan fanns inför avsparken Bayern-legendens fru Heidi Beckenbauer och sonen Joel. De fick en present av klubben i form av 500 000 euro till en stiftelse i Franz Beckenbauers namn. Den elegante spelaren som från backlinjen ledde både Bayern München och Tyskland till enorma framgångar.

På det följde ett mäktigt tifo med Franz Beckenbauer i en klassisk Bayern-dräkt från 1970-talet. Då klubben vann Europacupen tre år i rad och ofta var det Kaizer Franz som styrde laget. Nu skrev supportrarna längtande om fältherren som var erkänd över hela världen och att laget borde ta sig till final för att hedra kejsaren.

Om det ska bli verklighet behöver Bayern München få till ett bättre försvarsspel. Klart att ingen av dagens backar kan jämföras med Beckenbauer, men det är uppenbart att laget är sårbart där. Utan att man får till det kan Real Madrid ganska lätt ordna en finalplats på Wembley.

Dryga 11 000 åskådare försökte hålla humöret uppe på läktarna trots att Sverige hade en kämpig match. De hördes i varje fall. Men Frankrike hade bollen långa perioder av matchen och av den svenska offensiven såg man inte mycket. Nej, det var ingen match att njuta av eller minnas.

Kosovare Asllani hade den bästa möjligheten i första halvlekens slutskede men en fransk back räddade på mållinjen. Annars var det långt mellan de svenska möjligheterna när det mest handlade om att försvara sig. Ofta tappade Sverige bollen ganska direkt och inte sällan efter tekniska misstag när passningar inte gick fram.

Nej, det var ingen av Sveriges bättre insatser men ofta klarade det svenska försvaret att hålla fransyskorna på avstånd. För det var ett lag i Göteborg som var bättre och det var bortalaget. Frankrike blev dock bara blev mer och mer frustrerat ju längre matchen led då spelövertaget knappt ledde till skarpa chanser.

Men efter en hörna med mindre än tio minuter kvar var det mittbacken Wendie Renard som tryckte in det franska segermålet i regnet på Gamla Ullevi. Den franska lagkaptenen förstörde en svensk EM-kvalkväll. Efter en grinig och gnetig match stod Sverige som förlorare och plötsligt är det rejält tryck på landslaget om man vill gå direkt till EM 2025.

Sveriges svaga höst och baksmälla efter VM-bronset hinner nu i kapp landslaget. Att man gjorde ett dåligt Nations League gav tuffast möjliga lottning i EM-kvalet med både Frankrike och England samt Irland. Även om man kan nå EM via playoff som grupptrea eller gruppfyra ger det sämre seedning i mästerskapet och en tuffare väg fram väl i EM.

Nu väntar ett dubbelmöte med Irland i slutet av maj och början av juni. Då vill det till att Sverige tar sex poäng för att vara med i slutkampen om de två översta platserna. För returer väntar mot Frankrike och England i juli och helst ska Sverige stå på sju poäng då för att kunna utmana de riktiga giganterna i gruppen.

Peter Gerhardsson och spelarna säger sig gilla nyordningen där EM-kvalet är skiktat så man ställs mot jämnt motstånd. För svensk del innebär det att man tar sig an några av de bästa landslagen i Europa. Upp till Sverige att visa att det är verklighet och gilla läget när EM-kvalet fortsätter.

Klart är att Gerhardsson måste få i gång Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani och Stina Blackstenius. Kanske även hitta plats till Rosa Kafaji. För den svenska offensiven hade svårt att sätta avtryck i regnet i Göteborg och det är ett måste att den gör det för att tro på en plats i EM och även skapa hopp om att lyckas i Schweiz.