Sverige i EM-brygga efter nytt poängtapp

Dryga 11 000 åskådare försökte hålla humöret uppe på läktarna trots att Sverige hade en kämpig match. De hördes i varje fall. Men Frankrike hade bollen långa perioder av matchen och av den svenska offensiven såg man inte mycket. Nej, det var ingen match att njuta av eller minnas.

Kosovare Asllani hade den bästa möjligheten i första halvlekens slutskede men en fransk back räddade på mållinjen. Annars var det långt mellan de svenska möjligheterna när det mest handlade om att försvara sig. Ofta tappade Sverige bollen ganska direkt och inte sällan efter tekniska misstag när passningar inte gick fram.

Nej, det var ingen av Sveriges bättre insatser men ofta klarade det svenska försvaret att hålla fransyskorna på avstånd. För det var ett lag i Göteborg som var bättre och det var bortalaget. Frankrike blev dock bara blev mer och mer frustrerat ju längre matchen led då spelövertaget knappt ledde till skarpa chanser.

Men efter en hörna med mindre än tio minuter kvar var det mittbacken Wendie Renard som tryckte in det franska segermålet i regnet på Gamla Ullevi. Den franska lagkaptenen förstörde en svensk EM-kvalkväll. Efter en grinig och gnetig match stod Sverige som förlorare och plötsligt är det rejält tryck på landslaget om man vill gå direkt till EM 2025.

Sveriges svaga höst och baksmälla efter VM-bronset hinner nu i kapp landslaget. Att man gjorde ett dåligt Nations League gav tuffast möjliga lottning i EM-kvalet med både Frankrike och England samt Irland. Även om man kan nå EM via playoff som grupptrea eller gruppfyra ger det sämre seedning i mästerskapet och en tuffare väg fram väl i EM.

Nu väntar ett dubbelmöte med Irland i slutet av maj och början av juni. Då vill det till att Sverige tar sex poäng för att vara med i slutkampen om de två översta platserna. För returer väntar mot Frankrike och England i juli och helst ska Sverige stå på sju poäng då för att kunna utmana de riktiga giganterna i gruppen.

Peter Gerhardsson och spelarna säger sig gilla nyordningen där EM-kvalet är skiktat så man ställs mot jämnt motstånd. För svensk del innebär det att man tar sig an några av de bästa landslagen i Europa. Upp till Sverige att visa att det är verklighet och gilla läget när EM-kvalet fortsätter.

Klart är att Gerhardsson måste få i gång Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani och Stina Blackstenius. Kanske även hitta plats till Rosa Kafaji. För den svenska offensiven hade svårt att sätta avtryck i regnet i Göteborg och det är ett måste att den gör det för att tro på en plats i EM och även skapa hopp om att lyckas i Schweiz.

Sedan den 6 april 2014 då podden hade premiär med blivande VM-domaren Jonas Eriksson har det blivit 431 avsnitt med intervjuer. Det har varit roligt, lärorikt, utmanande och emellanåt stressigt att få till intervjuer varje vecka och kunna sitta ner med personer för att fördjupa sig i allt från deras väg fram till deras syn på saker.

Jag trodde nog inte att det skulle bli tio år i rad den där våren 2014 när Tobias Rosvall och Niklas Supanich frågade mig om att dra i gång en podcast. Däremot var jag tidigt inne på att jag just ville göra längre intervjuer. Då var det inte så vanligt i varken fotbollens eller sportens värld, men det är annat i dag när många har intervjuer.

Fortfarande tycker jag att det är roligt att göra intervjuerna och målsättningen är den samma med att få loss nyheter. Uppenbarligen finns intresset kvar bland en hel del lyssnare. Över två miljoner lyssningar (2 059 503) under 2023 och totalt över 23 miljoner sedan starten för tio år sedan.

Givetvis skiljer det sig rejält mellan avsnitten och jag försöker hålla mig borta från siffror och statistik för att inte påverkas. Jag vill intervjua personer som är intressanta och där jag är nyfiken på dem. Och det oavsett om det blir väldigt många eller få som i slutändan lyssnar.

I höstas gjorde vi en riktad satsning på svensk fotboll. Tillsammans med Erik Edman blev det 16 avsnitt i en fördjupande serie med poddintervjuer under vinjetten Blågul framtid – krisen i svensk fotboll. Alla avsnitt hittar ni här. Responsen var stor och det var många som uppskattade den typen av diskussioner. Vilket väckte en tanke om att fördjupa i ämnen.

För att förnya podden har vi i vår dragit i gång Lundh på djupet. Avsnitt 2 om svenska fotbollsläktare gick ut i dag. Anders Almgren som är verksamhetsansvarig för Enable och har lång erfarenhet av svensk supporterkultur är gäst ihop med författaren Fredrik Ekelund som stått på Malmö FF:s läktare sedan 1963 men nu inte förlängt årskortet i protest mot maskeringar och pyroteknik.

Ni hittar avsnitt 2 här. Målsättningen med Lundh på djupet är att försöka få till nyanserade diskussioner om ämnen som är aktuella och laddade snarare än en debatt där man skriker högt och argt. Om vi lyckas? Ja, det avgör ju ni, det vill säga lyssnarna. Reaktioner kan man skicka till olof.lundh@tv4.se och det är alltid intressant att ta del av. Vad kan bli bättre?

Avsnitt 1 av Lundh på djupet kom för några veckor sedan. Även då var ex-domaren Jonas Eriksson premiärgäst, men ihop med Aftonbladets krönikör Simon Bank, och vi avhandlade VAR i svensk fotboll. Det avsnittet hittar ni här. Tar gärna er respons kring det också.

Klart är att poddintervjuerna rullar vidare men att vi ska komma med fler avsnitt av Lundh på djupet. Finns det något ämne ni brinner för och som passat bra att ta upp. Mejla mig enligt ovan eller Leonard Jägerskiöld Velander som är med och producerar avsnitt och honom når ni via: leonard.jagerskioldvelander@tv4.se.

Om det blir tio nya år? Det är långt i från givet i en skakig bransch men vi kör på framåt och jag utesluter inte tio nya år även om det knappast går att garantera. Klart är att det fortfarande är både roligt, utmanande och lärorikt att fördjupa sig i både ämnen och personer från fotbollens värld.

Hammarby har uttalade ambitioner att återigen bli ett topplag. Under dryga 90 minuter på gräset i Malmö fick man känna av att avståndet just nu är rejält. Det tog en timme innan inbytte Viktor Djukanovic skickade i väg det första avslutet på mål, men Johan Dahlin gjorde en vass räddning.

Då stod det redan 2-0 vilket även blev slutresultatet. Är det något MFF-tränaren Henrik Rydström kan vara missnöjd med är det att den totala överlägsenheten man långa stunder visade bara resulterade i två mål av Isaac Kiese Thelin. Rimligare hade varit 3-0, 4-0 eller 5-0.

Det var klasskillnad på lagen. Malmö FF vann SM-guld i fjol men har vässat truppen, spelet och sätten man gör mål på. En snabb spelvändning med två raka djupledspassningar friställde Kiese Thelin som skickade in 1-0 efter en dryg halvtimme. Det var jobbigt för Hammarby som såg ut att ha en fembackslinje i långa stunder.

Malmö var kraftfullt och lekfullt när man tryckte ner Hammarby. Ofta var nästan alla spelare kring Oliver Dovin och Bajen-målet och det var kombinationer, utmaningar och avslut. Först tätt efter pausen kom 2-0 när Kiese Thelin var med i förspelet innan bollen gick till Sebastian Nanasi som hittade en framrusande Taha Ali som serverade Kiese Thelin på bortre stolpen.

Hammarby hade toppambitioner för några år sedan. Nu fick Bajen-supportrarna höra MFF-klacken skandera: En gång är ingen gång, Bajen har inga SM-guld. Kim Hellberg har en del att arbeta med för att få Bajen att kunna utmana om titlar och toppstrid och det var en jobbig eftermiddag i Malmö där rätt få räckte till.

Klart att det är väl tidigt att förklara Malmö som bäst, men våren har hittills sett hur laget är i cupfinal och nu två raka och oerhört överlägsna segrar. Vi får se hur det blir när man skruvar upp kvaliteten på motståndet med Värnamo, Västerås, Djurgården och AIK. Något säger mig att Malmö FF kan hantera det hela.

Inför den utsålda hemmapremiären på Eleda Stadion hängde jag med en gammal vän från tiden i Lund på partnerlunch i MFF:s hemmaarena. Tillsammans med 1 800 (!) andra gäster fick jag snabbt några fina skivor vällagad kalkon, rostad potatis och kunde välja på ett par såser samt rejält med salladsalternativ.

Öl, vin och vatten stod på bordet i något som trots allt ska gå undan inför avsparken och jag höll mig till det bubblande mineralvattnet. Det hela följdes av av kaffe, en mindre efterrätt och intervjuer med assisterande sportchefen Ola Toivonen och skadade backen Niklas Moisander.

Parallellt med det satt ytterligare 700 gäster i loger runt om på arenan. Bara den styrkan i att kunna ha 2 500 sittande matgäster ovanpå vad kiosker och annan försäljning gör i möjligheter till intäkter är imponerande. Lägg till att Malmö äger arenan och tog in närmare 21 300 åskådare under söndagen.

Det går att förstå Blåvitt-ordföranden Richard Berkling, som i en poddintervju med mig, talade med avund om MFF:s publikkapacitet och möjligheter till partnerintäkter med många sittande matgäster. Där finns en kraft som är svårslagen i Sverige i dagsläget ovanpå den sportsliga och den ekonomiska.

Förra helgen läste jag Noa Bachners krönika i Expressen efter premiären där han slog fast att ryktet om allsvenskans död är överdrivet. Ja, han kan knappast skriva något annat då mycket av hans journalistik på senare år, inklusive boken Den sista utposten, gått ut på allsvenskans styrka sett till dess unika ställning i Europa och dess tävlingsbalans.

Jag vill inte slå fast att allsvenskan är på väg att dö tävlingsmässigt, men sedan Malmö FF var i Champions Leagues gruppspel för första gången för tio år sedan har man vunnit Lennart Johanssons pokal sex av tio möjliga gånger. Fyra andra klubbar har varsin titel under de tio senaste säsongerna.

Ganska sned tävlingsbalans i min värld och hade man velat peka på hur snett det är hade man ganska lätt kunnat göra det. Man ser väl vad man vill se när när listan på vunna titlar i svensk fotboll radas upp de senaste tio åren. Jag ser en skev tävlingsbalans och en tydlig dominant.

Många tror att Malmö FF tar hem titeln i år också. Klart att man kan ta cuptiteln när Djurgården kommer till Malmö 1 maj. Lägg till det att ett gruppspel i Europa ser ut att vara svårt att missa och att man har spelare likt Sebastian Nanasi och Taha Ali som kan säljas. Så även om man lagt en offensiv budget kan man hämta hem det mesta.

Är det ett svenskt Bayern München som börjar utkristallisera sig i Malmö? Hoppas inte, men det går inte att utesluta sett till hur skickligt klubben sköts på många områden. Bayern är precis som Malmö medlemsägt men är en av de mest kommersiella fotbollsföreningar jag upplevt. De kombinerar medlemmar och tillväxt av intäkter.

Nu kanske våren 2024 inte är den bästa när man drar upp Bayern München som exempel. Om klubben inte vinner Champions League går man utan titel för första gången på tolv år. Bundesliga har man vunnit elva säsonger i rad men nu tar Bayer Leverkusen pokalen. Äntligen!

Kanske är Sverige och allsvenskan för små för att någon förening ska kunna rycka likt Bayern München? Ändå är det svårt att se något rubba MFF:s dominans där man trots allt vinner betydligt mer titlar än de andra klubbarna klarar av ihop.

Egentligen är största hotet att Malmö och klubbens ledning faller på eget grepp och gör misstag eller tappar ledande personer. Kanske något att hoppas på för de andra i allsvenskan? Och de andra som inte vill att tävlingsbalansen ska vara skev.

****

IFK Norrköping och Andreas Alm verkar ha en del att jobba med.

****

En del Malmö-supportrar hissade banderollen “Avgå Reinfeldt“. Tur MFF inte är en del av division 1. Då hade Ettanfotboll-basen Johan Englund kunnat straffa klubben och skilja supportrarna från läktaren.

****

Jag är helt för att supportrar ska kunna protestera mot SvFF-basen Fredrik Reinfeldt, men jag undrar vad ilskan och hatet beror på. Det känns som om en del är en tro att han vill ta bort 51-procentsregeln som klistras på honom och sedan att han likt företrädaren Karl-Erik Nilsson är för VAR.

Sedan kanske det ligger kvar en del bland Djurgårdens supportrar (och som spritt sig) från tiden som statsminister när han backade Magnus Pehrsson som hänvisade till upplevda hot är han avgick. Lägg till det att en del ogillar Reinfeldt på grund av hans politiska gärning och särskilt “Öppna era hjärtan”-talet på slutet.

För man kan inte säga att Reinfeldt efter ett år vid makten har något större ansvar för var svensk fotboll befinner sig just nu. En som i så fall har betydligt större ansvar för det är hans rival från ordförandevalet, Lars-Christer Olsson, som var Sef-bas 2012-2021 samt var en del av SvFF-styrelsen 2014-2021.

****

Blåvitts kräftgång fortsätter. Ny förlust, denna gång borta mot Halmstads BK. Makalöst jobbigt för ledningen. Tänk att nästmesta mästarna har ett SM-guld på 2000-talet. Under samma period har MFF vunnit nio SM-guld.

Tifot som AIK-supportrarna inledde säsongen med var högklassigt. Oavsett var man står i frågor som VAR och ägande måste man kunna se briljansen i utförandet av den enorma målning som hissades upp av publiken på Norra Stå. Där allsvenskan är den lilla galliska byn som står emot romarriket i form av den moderna fotbollen.

Det vore fel att påstå att AIK höll lika hög klass när allsvenskan välte i gång på måndagen på Friends Arena, men ibland får man bara ta de tre poängen och vara nöjda över dem. Spelmässigt bör det och måste finnas många nivåer till i AIK efter att i perioder blivit utrullat av Västerås SK.

Nykomlingen som knappast är späckat av äss kom till nationalarenan utan vare sig respekt eller rädsla. Lugnt, säkert och flinkt tog man sig igenom AIK gång på gång. Häftigt att se. Tyvärr för den stora VSK-klacken som var med i Solna klarade man inte av att utnyttja varken hel- eller halvchanser.

Typiskt för fotbollens naturlagar att den pigga nykomlingen som dominerar en premiär borta mot AIK får se hur ständige måltjuven Rui Modesto glida igenom VSK-försvaret och placera in 1-0 en bit in i andra halvlek. Rättvist eller ej, det var på något sätt symptomatiskt.

AIK:s norska tränare Henning Berg var under matchen en tydlig termometer över hur det hackade för AIK. Hans frustration kring hur laget inte täckte på vänsterkanten, hur domaren inte dömde rätt, hur den assisterande flaggade fel ledde till viftande armar och strykningar av flinten. Efter matchen var Berg ärlig om att AIK kan mycket bättre.

Västerås hade en tydlig plan av hur de skulle spela sig igenom AIK och framför allt i första halvlek tog man sig fram både kanter och rakt igenom. Att det inte blev VSK-mål var svårt att fatta och det var inte direkt så att Kristoffer Nordfeldt behövde anstränga sig. Utan det var svag avslut.

En bättre anfallare längst fram i Västerås hade haft minst ett mål, möjligen två. Klart att AIK även skapade möjligheter och de gånger man fick tryck på VSK var Pittas, Faraj och Modesto jobbiga att hantera. Särskilt ju längre matchen led och nykomlingen mattades om vi bortser från de sista minuternas forcering.

Men det var ett AIK som inte imponerade. Landslagsmannen och nyckeln Anton Salétros hade svårt att komma in spelet och få tag i bollen vilket gjorde att de gulsvarta överlag inte kunde ta kommandot. När VSK hade bollen var det ett lågt tempo och ingen direkt press från AIK vilket gjorde att nykomlingen fick tid på sig att rulla runt bollen.

En match gör ingen säsong och det är svårt att dra några större växlar. Klart att AIK är nöjt med att ordna tre poäng inför nytt allsvenskt premiärrekord (lite över 36 000 åskådare) och blicka framåt med tillförsikt. BP på Tele2 Arena härnäst och vi får väl se hur det blir med publikbojkotten för det är givet att AIK behöver stödet.

Västerås Kalle Karlsson talade efter matchen om att spelarna var klart besvikna i omklädningsrummet. Fullt förståeligt. Det positiva var väl spelet och möjligheterna man skapade. Det är något att bygga på och en lärdom om att målchanserna måste sitta framöver. Vackert spel och fina kombinationer är inget värt utan att man kan skicka in bollen.

Det var en premiär som signalerade om att VSK kan bli ett jobbigt motstånd för fler än AIK. Två raka hemmamatcher mot Elfsborg och Halmstad kan vara receptet för att trimma in målskyttet och helst ta hem poäng. För det blir jobbigt att spela utan att ta poäng, då är det skönare att göra som AIK och ta poäng och utveckla spelet framöver.

****

Knappast den inledning på allsvenskan som IFK Göteborg behövde. Fyra insläppta och stryk mot Djurgården när Blåvitts Kolbeinn Thordarson utmärkte sig negativt genom att få ett rött kort. Det går givetvis att vända och vrida på domare Glenn Nybergs första gula till Thordarsson men dårskapen i det andra gula hamnar hos islänningen. Obegripligt.

Klart att Blåvitt har en lång väg att vandra till toppen. Måndagens poddintervju av Lundh är med klubbens ordförande Richard Berkling. Om kritiken, om valet att fortsätta, om vad som måste ske för att det ska bli bättre och om jakten på en ny arena. Lyssna på podden här. Man inser att Berkling och Blåvitt-ledningen måste se bättre resultat för herrarna under 2024.

****

Västerås tränare Kalle Karlsson hade en klar poäng när han undrade om domaren Granit Maqedonci blåst av matchen om det hade handlat om AIK och de andra storlagen? VSK hade ett inkast i slutsekunderna och flyttade upp hela laget men fick inte kasta. Tror precis som Karlsson att AIK, Malmö och andra storlag fått kasta sitt inkast.

****

Lucas Bergvall fortsätter att visa att han tagit kliv. Snyggt nickmål.

****

Elfsborg fortsätter att ha lite problem att få till det efter ett knöligt cupspel. Nu bara 2-2 hemma mot IFK Värnamo. Kan bli en lång säsong i Borås efter många skiften.

****

Djurgårdens sportchef Bosse Andersson kommer inte vara missnöjd när han tar del av rapporterna från Friends Arena när det handlar om sommarens tillskott. VSK:s Patric Åslund var riktigt vass.

****

Ismaila Coulibaly fick hoppa in i andra halvlek men blev utbytt efter 23 minuter. Taktiskt byte, enligt AIK-tränaren Henning Berg. Ett udda lån som bara sträcker sig till slutet av juli och det han visat hittills talar inte för en förlängning.

Närmare 30 000 var samlade på Tele 2 Arena för att se om Hammarbys nya Messias från Värnamo kunde frälsa dem. Kim Hellberg har haft en knackig start som Hammarby-tränare och de givna ifrågasättandena har dykt upp. Var det verkligen han som låg bakom IFK Värnamos succé?

Efter dryga 90 minuter mot Kalmar FF går det att konstatera att Hellberg får mer tid och mer tålamod. Klara 3-1 även om KFF kände att de var nära poäng efter 2-2 men målet blev bortdömt på grund av Magashys knuff. Väl hårt kanske, men det är sekundbeslut som domaren ska fatta.

Kalmar inledde annars matchen starkt och under första kvarten var det de rödklädda som hade bollen och avsluten. Jacob Trenskow hade en öppen och klar målchans där det borde varit 0-1, men han fick bara till ett svagt avslut. Typiskt nog för Kalmar blev man istället straffat.

En hög press på Kalmar-försvaret bjöd på 1-0 till hemmalaget och nyvärvade Samuel Brolins passning slutade med att Deniz Gül vann bollen i straffområdet och han passade Nahir Besara som skickade in ledningsmålet. Inte ens tre minuter hann passera innan bollen låg bakom Brolin igen efter ett självmål.

Inför matchen hade nog en del hoppat till när de såg Hammarbys startelva. Jusef Erabi fick starta på bänken och i stället startade 19-årige Gül. Efter knappa 20 minuter var det nog få som ifrågasatte valet där Deniz Gül jagade hårt vilket ledde till både 1-0 och 2-0.

Där och då gungade det på Tele2 och alla styrkta och glada marschdeltagare var onekligen frälsta. Hur kul är inte en premiär? Nyinköpte Frederik Winther såg stark ut i backlinjen. Nyförvärvet Oscar Johansson visade sig vara kraftfull och nyttig. Det såg så ljust ut när det stod 2-0 och Hammarby hade kontroll på matchen och festen.

Mål förändrar matcher vilket både är en kliché och en sanning. Melker Hallberg tryckte in en reducering efter 25 minuters spel från ingenting. Plötsligt var det match på ett helt annat sätt. Kalmar skapade sedan lägen både före och efter pausen fram till att man skickade in 2-2 som sedan dömdes bort. KFF-tränaren Henrik Jensen var besviken på domslutet efteråt, vilket går att förstå, men det kanske varit för rättvist.

Inbytte Jusef Erabi fick en halvtimme och han borde gjort mål på sitt första friläge men avslutade dåligt. Anfallaren hade sedan fler avslut och till slut skickade han in 3-1 och dödade matchen även om KFF hade ett skott som gick via Oliver Dovin och i stolpen. Det var Hammarbys bästa insats för året, enligt Hellberg, men alla inser nog att man måste upp ännu mer i kvalitet.

I slutändan var det dock en Bajen-seger och det blir lugn på Södermalm och i söderort. Åtminstone i en vecka då Malmö FF väntar i Malmö innan Elfsborg ska till Tele 2 Arena följt av Häcken borta. Tre kraftigare tester. Det kan svänga snabbt och vi ska komma ihåg att nu för tiden kan en förlust innebära att det är tal om kris och att trycket ökar. Alla vill ha framgångar och helst nu.

I Hammarby har man väntat länge och särskilt när man ser hur klubben tagit kliv utanför planen sedan återkomsten till allsvenskan 2015. Allt från träningsanläggning, spelarförsäljningar och professionalitet har tagit kliv. Som Nahir Besara konstaterade när jag intervjuade honom för en månad sedan, allt har förändrats till det bättre och det är bara titlarna som saknas.

Kanske är det klivet svårast? Att skapa en vinnarkultur. Det är inget man bara kan inympa utan då är det ett måste att vinna. Även om det blev en cuptitel 2021 är skåpet för pokaler ganska tomt för att vara en storklubb med ambitioner att bli en av de största i Skandinavien.

Ännu för tidigt att veta vad Hammarby 2024 blir men det är uppenbart att Nahir Besara är fortsatt viktig. Även om de unga ska kliva fram under året måste även lagkaptenen vara en del av laget. Lugnet. Spelsinnet. Och sättet att skapa målchanser. Lägg till ett mål och en assist i premiären.

Besara vet hur det är att spela för Hammarby efter flera sejourer i klubben och han får en viktig roll när nye Kim Hellberg ska styra en ganska ung och lovande trupp mot framgångar. Klart att det kan storma till, men den här söndagen får alla i Hammarby-land njuta av tre poäng i premiären. Framtida utmaningar får man skjuta på.

Kalmar då? Klart att siffrorna är tuffa för ett lag som matchade Hammarby ganska väl över 90 minuter. Ändå måste Henrik Jensen & Co känna att KFF har ett spel och manskap som kommer ställa till med problem för betydligt fler än Hammarby.

****

Gais fick onekligen en tuff start på allsvenskan. Om man nu älskar att kommunicera från klubben att ingen sett dem spela kan man konstatera att BP gjort jobbet och vann med 4-0 på Gamla Ullevi. Nu är säsongen lång och det handlar om att hålla ihop samt tro på “Fidde” Holmberg och spelarna om det ska bli nytt kontrakt.

Olof Mellbergs BP har en del skador att brottas med i seriestarten och laget hade knappt spelat på gräs när man åkte till Göteborg, men klarade ändå av nykomlingen på bortaplan. Under 2023 var det ojämnt spel och man hamnade på kvalplats där man sedan krossade Utsikten. Kanske kan man snegla uppåt under 2024.

****

Hammarbys ultras hade ett tydligt budskap till kritiken mot maskerande supportrar. Banderoll med texten hissades tätt efter ett knallskott fått domaren att avbryta spelet under några minuter: “Avkriminalisera pyroteknik så får ni se leendet bakom maskeringen!”

Skrev helgens krönika om den debatt och diskussion kring pyroteknik som delar fotbolls-Sverige. Läs den här. Det är uppenbart att parterna inte klarar av att lyssna på varandra och att många inom fotbollen, som påstås vara för alla, inte inser att det faktiskt finns en del som blir rädda av bengaler, knallskott och att det kan bli stök.

Nu är det bara tre veckor sedan Malmö FF skickade in fem mål bakom Oscar Jansson i IFK Norrköpings mål. Då i en cupkvartsfinal på gräset i Malmö. I lördagens allsvenska premiär på plastgräset i Norrköping blev det fem nya MFF-mål och det var enorm skillnad på lagen.

Nej, det är ingen överraskning att Malmö FF årgång 2024 är starkt. Inte bara i form av en startelva av högsta klass utan även med en rad alternativ om alla hade tagit en plats i princip i de andra 15 allsvenska lagens startelvor. Därför kan få har varit förvånande över att de regerande mästarna vann direkt.

Trots det har man en reserv i form av duon Anders Christiansen och Anton Tinnerholm som satt på läktaren men ska vara på gång. Bakom Henrik Rydström på bänken satt Sergio Pena, Taha Ali, Sebastian Jörgensen och Stefano Vecchia. Ja, ni förstår slagstyrkan.

Frågan är bara hur dåligt IFK Norrköping är? Klart att det smärtade för nya tränaren Andreas Alm att sakna viktiga duon Christoffer Nyman och Arnar Traustason från start och i perioder skapade Peking trots allt en del lägen. Daniel Eid hade ett skott i stolpen och Tim Prica borde kanske skickat in ett mål på sin tidigare klubb.

Ändå får det finnas en gräns för självbedrägeriet kring styrkeförhållandet i den allsvenska premiären. Särskilt när det är andra gången på tre veckor och på olika underlag som MFF leker med Peking. Visst, det kunde varit någon reducering till för hemmalaget men det kunde lika gärna blivit fler MFF-mål i en match där guldfavoriten gjorde lite som man ville.

Malmö FF tog ledningen efter en knapp kvart när Isaac Kiese Thelin från långt håll i straffområdet nickade in en hörna till 0-1. Sedan dröjde det en kvart till innan Erik Botheim skickade in 0-2 när han var offside innan Sebastian Nanasi hade flyt med styrningen när han sköt eller passade men bollen ändrade riktning och det betydde 0-3.

Andreas Alm fick i pausintervjun erkänna att 0-3 i halvtid är 0-3 i halvtid oavsett offsidemålet. Han insåg naturligtvis att styrkeförhållandena mellan lagen skiljer sig åt markant och om Peking ska skaka MFF måste man få till en bättre start. Lägg till att man inte kan slarva som man gjorde vilket bjöd på en del av målen.

Å andra sidan kan man säga att MFF:s överlägsenhet på plan skapar slarv, missar och leder till tillfälligheter och tur. Malmö är oerhört svårt och tungt att möta och visade mot Norrköping att allt inte handlar om bollinnehav. Laget skapade en rad chanser och spred målskyttet över fem olika spelare. Imponerande.

Är Peking ett lag för bottenstriden kanske det inte betyder så mycket att MFF krossar laget. I ett allsvenskt perspektiv får man nästan hoppas på det, för alternativet är värre. Att Malmö FF är så överlägset att det inte blir någon riktig spänning i seriespelet vilket är en av allsvenskans USP:ar.

Klart att det är för tidigt att slå fast hur överlägset MFF är. Hammarby, Djurgården, AIK och Elfsborg väntar bland de sex kommande matcherna. Då får man mer av en bild av hur MFF står sig mot de andra. Å andra sidan kan det inte förvåna om Malmö skulle springa i från. För det är länge sedan allsvenskan hade en lika stor dominant.

****

Debatten om bengaler och oro på allsvenska läktare är minst sagt enfaldig. Läs helgkrönikan om att det just nu är en meningslös diskussion när parterna vägrar se den andra sidan.

****

Örgryte har startat om med en del ex-allsvenska värvningar och med ny sportchef i form av Pontus Farnerud, men det blev stryk direkt i premiären mot Utsikten.

Dejan Kulusevski vet hur han hittar nickstarka och längre anfallare i straffområdet efter 18 månader med Harry Kane. För andra matchen i rad skickade Kulusevski in ett precist inlägg till Gustaf Nilsson och Falkenberg-sonen utnyttjade sina 197 centimetrar och skallade in 1-0.

Inför matchen hade Kulusevski hållit ett brandtal i omklädningsrummet. På uppdrag av Jon Dahl Tomasson, som vill sprida på lagets ledarskap, klev Tottenham-svensken fram och eldade på laget. Han snodde lite av sin tränare Ange Postecoglou och gick loss om att landslaget är som en familj och man måste stå upp för varandra.

Det funkade. Det nya Sverige fick äntligen jubla över både ett ledningsmål och i slutändan en hållen nolla och en seger. Nej, det är inte så att revolutionen är över och att svenska supportrar kan andas ut. Det var en hyfsat jämn match mot Albanien även om det svenska landslaget hade fler och bättre avslut.

Fortfarande öppnar det sig autostrador i det svenska laget när man tappar bollen och mot ett starkare och vassare motstånd kan och lär det straffa sig. Försvarsspelet som hela laget ska ligga bakom ställer oerhörda krav på alla elva spelare. För det räcker med en tappad boll så kan det bli en målchans. Mot bra motstånd blir det mål vilket vi såg i Portugal.

Sverige var på måndagen tillbaka på Friends Arena och hemmaplan. Om förbundskapten Jon Dahl Tomasson trodde att han var på Parken i Köpenhamn i matchens inledning går det att förstå. Det var rött som dominerade på två av av de annars glest besatta läktarna – dryga 17 000 på plats – när Sveriges danske förbundskapten debuterade på hemmaplan.

Det var alltså mest albanska supportrar på plats som ville stötta ett EM-klart landslag. Albanien tog sig igenom sin kvalgrupp med Tjeckien och Polen som gruppetta och med en ynka förlust och bara fyra insläppta mål. Så det är klart att motståndet blev ett test för den svenskdanska fotbollsrevolutionen.

Förbundskapten Dahl Tomasson skickade ut en till hälften ny startelva där Carl Starfelt fick möjligheten att stärka sin kandidatur som mittback och Emil Krafth fick starta till höger. Ingen av dem erövrade platserna efter knappa 90 minuter mot Albanien utan snarare är det fortsatt öppen strid. Inget alternativ är givet vilket är negativt.

Emil Forsberg var tillbaka från start och denna gång som “tia”. Han inledde starkt. Mycket boll och en del fina aktioner. Har man någonsin sett honom jobba så i pressen och defensiven? Plus att han kunde och borde gett Sverige ledningen med avslutet satt stolpe ut. Dock mattades han ganska snabbt.

Även Samuel Gustafson fick en startplats centralt på mittfältet. Visst fanns det intentioner och en spelskicklighet vi känner igen men också en rostighet med bortslagna bollar och bolltapp. Nej, det var ingen insats som stärkte Japan-proffsets kandidatur att vara med i en svensk startelva, men ligan är precis i gång där.

Då gick det bättre för Simon Olsson och Gustaf Nilsson som bägge fick startdebutera i det riktiga landslaget. Olsson hade en stark första halvlek och var delaktig i flera fina kombinationer och var nära att ge Sverige ledningen på ett vasst avslut. Nilsson stod för 1-0 och var annars jobbig för det albanska försvaret.

Klart att en seger är skön och kanske ger en del arbetsro för den svenskdanska fotbollsrevolutionen, men insatsen mot Albanien var inte övertygande. Svaret på om detta är rätt väg gick inte att finna under dryga 90 minuter på Friends Arena, men det betyder inte att man ska avbryta det hela.

Mot Albanien fanns lovande insatser när de svenska spelarna svärmade kring motståndarna högt upp i planen och erövrade bollen. Ofta var det då man kunde skapa målchanser men skärpan saknades när det väl var läge. Där finns mycket att förbättra från svensk del. Precis som i det svenska försvarsspelet.

Klart att man kan undra om Alexander Isak används bäst när han får lägga mycket kraft och energi på att jobba hemåt i samband med svenska bolltapp. Hela laget ska försvara, men går det att skruva på modellen så att Isak får använda mer kraft framåt än bakåt är en del vunnet.

Rättvisa är något som är svårt att förena med fotboll. Man jobbar sig till tur och det är klart att Albanien kan känna att de borde gjort mål på Sverige. Laget saknade verkligen inte chanser och det är svårt att förstå att Gjimshiti inte rakade in 1-1 vid bortre stolpen efter en vass frispark i matchens slutskede.

Jon Dahl Tomasson visade härlig offensiv i sina byten när han skickade in Svanberg som tia, Salétros på mitten och Elanga som nia trots en skakig ledning med 1-0. På många sätt en signal om att detta är något annat än att hålla undan och kämpa sig till en säkrad noll och en första vinst.

Nu kom den där segern för Jon Dahl Tomasson och det ger en aning mindre tryck på honom och laget inför nästa steg i fas 1. Klart är att han har spelarna med sig, det märker man i sättet de pratar om både honom och hans spelidé. Att de är frälsta är ett första och viktigt steg.

****

Två mål på landskamper för Gustaf Nilsson. Nyfiken på landslagets nya anfallare? Här är en poddintervju från i oktober med den tidigare Falkenbergs-talangen som via en rad lån och spel i tyska tredjeligan nått belgiska ligaledande Royale Union Saint-Gilloise och landslaget.

****

En del undrar om nationalarenan inte heter Strawberry. Det dröjer till 12 juli.

****

Man kan önska att SvFF hade försökt göra mer kring avtackningen av Albin Ekdal. Ett tredjedelsfullt Friends Arena och mest albanska supportrar.

****

Jon Dahl Tomasson får nu två månader på sig att resa runt och träffa spelare och gemensamt utvärdera matcherna för både A-landslaget och U21-landslaget. Allt för att samla ihop sig till en tajt samling i juni när Danmark väntar i Köpenhamn 5 juni och tre dagar senare blir det match mot Serbien på Friends Arena.

****

Innan landslagsspelarna drog hem till sina klubbar väntade en middag med anhöriga under måndagskvällen. Allt för att ytterligare skapa en samhörighet och en känsla av att man är en familj.

Ja, herregud. Jon Dahl Tomasson har lovat underhållning och ett landslag som spelar rakt, snabbt och offensivt. Det var nog få svenska supportrar som kände sig underhållna. Säkert annat i Portugal som fick se ett lekfullt hemmalag skapa chanser och skicka in bollar i nät.

Om man ska vara snäll mot Sverige kan man leta upp sekvenser i matchen där pressen fungerade. Eller där man vann boll och vände på spelet. Plus anfallet när Alexander Isak klev fram på vänsterkanten innan han skickade bollen till en framstormade Emil Holm till höger, efter att Dejan Kulusevski hoppat över den, och där Victor Gyökeres rakade in ett reduceringsmål.

Fast det går inte att sminka den här prestationen till något annat än en brutal kölhalning. En utklassning. En knockout. Ja, man kan kalla det vad man vill utom en riktig fotbollsmatch. Till slut vann Portugal med 5-2 och det var närmare sju eller åtta insläppta bakom Robin Olsen än att det var något som liknande en jämn kamp.

Långa stunder var det pojkar mot män, juniorer mot seniorer, proffs mot amatörer eller vilka liknelser man vill dra fram. Det var naturligtvis plågsamt för Jon Dahl Tomasson, förbundsledningen som satsat på dansken och för spelarna att vara med om den här upplevelsen. Förnedring.

Klart att det går att förklara med ynka tre dagars förberedelse där Dahl Tomasson inte bara ska sätta en del nytt utan reformera landslaget. Om Sverige plötsligt spelat en fotboll som klaffade både bakåt och framåt mot ett högklassigt motstånd hade det lätt kunnat klassas som världens åttonde underverk.

Det här kommer att ta tid för Sverige och det är givet att tankarna på Vigo 1998 kommer att dyka upp. Parallellerna är där från när Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck fick se sitt nya landslag bli fullständigt utspelat av Spanien efter några teoridagar. Klarar man inte hålla kursen efter det här borde man inte styrt i denna riktning.

Jag säger inte att Jon Dahl Tomasson kommer att lyckas att stöpa om detta spelarmaterial till ett underhållande och framgångsrikt landslag, men man måste hålla i kursen längre än 90 minuter. I efterhand var bokningen av Portugal på bortaplan knappast klockren, men JDT & Co får göra vad man kan med det som bjuds.

Robin Olsen ser till att hålla nere siffrorna och Ludde Augustinsson såg ut att vara tillbaka som förr. Inhoppande Gustaf Nilsson och Gyökeres stod för mål men annars är det få om ens några spelare som gjorde avtryck. Det centrala mittfältet fanns inte där. Isak, Elanga och Kulusevski hade svårt att skapa något. Holm, Hien och Nilsson Lindelöf hade det mycket, mycket jobbigt.

Sverige tog risker och det straffade sig gång på gång. Det är lätt att peka på spelare som slog bort passningar eller som gick bort sig, men det var i det närmaste noll former av samhandlingar. Långa stunder var det direkt plågsamt att följa Sverige så långt från motståndet.

Viktigast är att stoppa blödningen till mötet med Albanien på måndag. Det är ett EM-klart landslag men det är ett svagare motstånd än Portugal. Sverige får några dagar till på sig att etablera hur man ska spela. Nej, det kommer inte sitta på måndag heller men man borde kunna hantera den matchen bättre. Det kan inte bli sämre.

Sverige ska vara i riktigt bra slag om tidigast ett år då VM-kvalet kan börja. Vårens träningsmatcher blir en process där man ska sätta JDT-principerna för att kunna visa att de fungerar i Nations League. Länder som Estland, Slovakien och Azerbajdzjan måste man klara av även med den här modellen.

Fotbollsförbundet ville ha något nytt. Spelarna har hyllat valet av förbundskapten och den fotboll han propagerar för. Upp till alla att sluta upp bakom en väldigt jobbig process som är allt annat än underhållande. Det är lång väg att gå med JDT men det finns ingen anledning att vända utan nu måste man visa styrka och hålla i. Lita på processen.

****

Janne Andersson har legat lågt i media sedan han slutade som förbundskapten i november, men när det var dags för Jon Dahl Tomassons debut slumpade det sig så att Andersson satt som gäst i Fotbollsmorgon. Det verkade onekligen som den tidigare förbundskaptenen ville ha ut att han snart har ett nytt jobb.

Det som stack ut var att Andersson inte ens var säker på han skulle se matchen då han var bortbjuden på middag. Han fick se om TV:n var påslagen… Den tidigare stolta Sverige-supportern som under en rad år haft världens bästa jobb som svensk förbundskapten var tydligen inte tillräckligt intresserad av att kolla sina gamla spelare.

Får man gissa att Andersson slog på TV:n en bit in i första halvlek. Och att han knappast deppade när det rasslade in mål bakom Robin Olsen. Jag kan givetvis ha fel, men hela gästspelet i Fotbollsmorgon andades inte någon som lagt landslaget bakom sig som han påstod gång på gång under gästspelet där.

Hör för övrigt att Andersson är ute på stan ihop med sin tidigare Sommar-producent och medförfattare Henrik Johnsson samt SvFF:s tidigare pressjonglör Jakob Kakembo Andersson och försöker sälja innehåll i olika former. Vi kan nog räkna med att Andersson dyker upp på fler ställen än på en tränarbänk.

****

Island och Åge Hariede är en match från Tyskland i sommar och satte stopp för diskussionerna om Israel i EM. Island tar sig an Ukraina på ”bortaplan” i Wroclaw på tisdag och det blir svårt. Georgien–Grekland gör upp en EM-plats efter klara segrar och det är svårtippat. Kanske tar hemmalaget en historisk EM-plats. Wales stoppade Finlands EM-dröm och är favorit att slå ut Polen som i sin tur krossade Estland.

****

Portugals förbundskapten Roberto Martinez lämnade åtta spelare utanför truppen. Diogo Dalot, João Cancelo, Danilo Pereira, Otávio, Rúben Neves, Vitinha, João Félix och Cristiano Ronaldo fick alla vila. Ändå var det en stark startelva som förbundskaptenen skickade ut mot Sverige och det är inte underligt att laget är en outsider att gå hela vägen i EM i Tyskland.

****

Formation-hat eller ej. På papperet ställde Sverige upp enligt 4-2-3-1. På papperet alltså. Det såg mer ut som 4-4-2. Och där Isak inte hjälpte det centrala mittfältet.

****

Ledsen, men Sveriges nya dräkt kan vara en av tidernas sämsta. Den konstiga ljusblåa färgen. Mönstret. Obegripligt att den viftats igenom. Om nu till och med Tyskland byter ut Adidas måste SvFF kunna ta efter.

****

Rätt smart av det portugisiska fotbollsförbundet att lägga matcher ute i landet för att skapa visst intresse. Till skillnad från SvFF deläger man inte en nationalarena där man behöver spela matcher för att bidra till driften.

****

Fascinerande att Jon Dahl Tomasson tog med en analytiker från Blackburn utan att fotbollsförbundet kommunicerat det. Liam Holt kanske fortsätter efter denna samling, vi får väl se. Ändå kan jag inte förstå varför SvFF eller landslagsledningen talar om det. Vad finns det för nytta att hålla det hemligt?

Vad jag förstått är det en del av de gamla Janne Andersson-ledarna som bara har kontrakt fram till sommaren. Man kan misstänka att ledarstaben kommer se annorlunda ut när Nations League drar i gång i september.

****

Undrar hur Emil Forsberg tog den bänkningen? Och förklaringen att han rest långt.

****

Tre svenskar har representerat Vitória de Guimarães vars hemmaplan landskampen gick på. Fredrik Söderström, Alexander Östlund och Marco Ciardi. Söderström var den enda som gjorde avtryck med 53 matcher och sex mål innan han etablerade sig i Portugal.

****

Blir inte lätt att sälja biljetter till Sverige–Albanien.

Han kallades “the lion”. Den tidigare palestinska landslagsmannen Mohammed Barakat som dog i en israelisk bombattack i förra veckan. Den 39-årige tidigare anfallaren spelade för landslaget och för klubbar i Saudiarabien, Jordanien och Gaza. (Finns två Barakat och den andre var egyptisk landslagsman).

Det gav inte så många rubriker världen över trots att han haft en framgångsrik karriär. Han lämnade själv ett videomeddelande som uppges ha spelats in tätt före att han dog efter att hans familjs hem i södra Gaza blivit bombat. Något som går runt på sociala medier.

Det är en brutal tragedi som pågår i Gaza där antalet döda överstiger 30 000 varav 12 000 barn, enligt Rädda Barnen. Det är svårt för hjälporganisationer att nå fram med mat, dryck och andra livsviktiga förnödenheter för att undsätta de som lever i Gaza som är under angrepp från Israel.

Fotbollen brukar ofta utmärka sig genom att man samlas och visar solidaritet med offer för naturkatastrofer, terrorattacker eller krig. När Sverige EM-kvalade i september hade Uefa utlyst att alla matcher skulle föregås av en tyst minut för offren för en jordbävning i Marocko och översvämningar i Libyen. Premier League gjorde likadant.

Alla minns naturligtvis hur fotbollsvärlden slöt upp kring Ukraina efter invasionen av Ryssland. Där man inte bara visade solidaritet på en rad sätt utan där idrottens organisationer med IOK, Fifa och Uefa i spetsen såg till att bryta avtal med ryska företag, flytta mästerskap och finaler samt stänga av ryska lag och landslag.

Kring konflikten mellan Israel och Palestina är det märkligt tyst. Först var det ingen från Uefa eller Fifa som sade något efter att terrorgruppen Hamas gått in i Israel 7 oktober och dödat över 1000 personer varav massor av civila. Inte heller andra organisationer eller ligor reagerade.

När svenska supportrar blev attackerade i Bryssel 16 oktober och två blev dödade på matchdagen inför EM-kvalet mot Belgien gick Uefa ut och utlyste en tyst minut för dem. Reaktionerna blev då kraftiga mot Uefa som inte sagt något om Israel på nio dagar och man gick ut med ett ändrat uttalande och breddade till “members of the European football family killed in recent days in Europe and Israel”.

Därefter har situationen i regionen trappats upp. Israel gått in i Gaza och bedrivit ett krig som tagit många offer när man vill utrota Hamas. Nyhetsbilderna som kommer därifrån är svåra att se och det är barn, ungdomar, civila som dödas i kriget. Ännu fler skadas och många har inte tillgång till mat och vatten.

Tystnaden från fotbollens värld är stor. Det bevakas inte mycket. Jag kan förstå att det är långt från fotboll och att sportjournalister befinner sig långt från ämnet, men även fotbollen i Palestina drabbas. Och parallellt går Israel in i ett playoff där man är två matcher från EM i Tyskland i sommar.

Klart att det går att förstå att de flesta är försiktiga. Konflikten är komplex sett till att den pågått under oerhört lång tid och det finns oförrätter från bägge håll. Det är mycket storpolitik kring länderna och människorna i regionen. Israel är dessutom en demokrati, vilket få andra länder i regionen är.

Nu har Palestinas fotbollsförbund skrivit till Fifa och vill att vad man upplever är Israels brott mot internationell lag ska innebära att israeliska landslag och lag blir utsatta för sanktioner. Fifa-kongressen i Bangkok är först i maj så EM-playoff sker oavsett vad för beslut de 211 medlemsländerna tar. Det är inte ens säkert att Palestinas fråga tas upp.

I grunden förstår jag inte varför fotbollen är så tyst. Det finns inget politiskt i att ta ställning mot att barn, ungdomar och civila dödas och skadas och försöka påverka. Fifa-basen Gianni Infantino brukar ju tala om hur fotbollen förenar och han frotterar gärna sig med världsledare och sprider klyschor.

Det är en humanitär katastrof som pågår i Gaza och det är klart att vi måste kräva att Israel avbryter kriget. Precis som vi givetvis ska kräva att Hamas släpper den kvarvarande gisslan som man tog 7 oktober och fördöma den attacken. Och det är bra att man inför sanktioner mot israeliska bosättare på Västbanken för att få stopp deras attacker.

Uefa är inte bättre med Alexander Ceferin i spetsen. Tyst minut för alla oskyldiga och civila offer inför EM-playoff hade varit minimum. Tyvärr tar Svenska Fotbollförbundet också en passiv roll i det här. Gais är vad jag vet den enda elitförening där supportrar skickat in en motion kring att bryta idrottsutbytet med Israel, men den blev nerröstad.

Heder till det norska fotbollsförbundet som åtminstone markerar med att skänka en miljon kronor till offren. NFF-basen Lise Klaveness har också varit tydlig i sina sociala medier och hon är en av få som vågar gå utanför fotbollsledarnas redan upplöjda fåror.

Frågan om att stoppa Israels deltagande är knepigare? Jag förstår de som pekar på den hårda kritiken Israel fick från den internationella domstolen och att även om man klassar kriget mot Gaza som ett försvar är det många civila som offras. Det är för mig svårt att då ge klartecken till att spela fotboll eller bedriva annan idrott sett till tragedierna.

Å andra sidan kan man då vända på det och säga att så länge det finns israeliska gisslan i Gaza borde inte Palestina delta i idrott. I grunden vill jag bara belysa den humanitära katastrof som pågår i Gaza och undra varför fotbollen är så tyst.

Att jämföra Israel med Ryssland haltar sett till att det var en oprovocerad invasion, men även där kan man undra hur vi kunde vara så tysta 2014. Det ryska kriget mot Ukraina har pågått i tio år och vi har varit på ryska arenor på VM 2018 och EM 2021 och det sades inte mycket.

Klart att det är enklare att säga att idrott och politik hör inte ihop och att fotbollen ska spelas oavsett. Fotboll är fotboll och politik är politik. Tyvärr är världen inte så enkel och för alla som tar del av fotbollens selektiva solidariserande måste det vara svårt att förstå varför vi nämner en tragedi och ignorerar en annan.

LÄS MER: Palestina kräver att Fifa agerar mot Israel – vill ha beslut på Fifa-kongressen

LÄS MER: Tomasson om Israel-frågan: “Fotboll ska spelas”

Omstarten för svensk fotboll sker under ledning av en dansk som inte bara ogillar formationer – utan även att svara på frågor. Jon Dahl Tomasson var återigen på oerhört gott humör när han bänkade sig för sin tredje presskonferens med svenska journalister.

Denna gång satt han en våning ner på lyxhotellet i Porto där Sverige checkat in för fyra nätter, ett gäng tränings- och teoripass samt en match mot Portugal. Återigen visade Dahl Tomasson sig vara svårmanövrerad och det spelade ingen roll vilka frågor som kom, svaren var allt annat än den fotboll han förespråkar.

Oavsett hur journalister försökte få svar på formationer, tränarförebilder, Bosse Johansson, Israel i EM-playoff, tänkta startelvor, lagkapten var det en försiktig dansk. Han hade glatt humör de dryga 27 minuterna men det enda som klarnade helt var att han heter Jon i förnamn och Dahl Tomasson i efternamn.

Bara det att min fråga om han kommer köra två olika startelvor i de två matcherna fick svaret att det var fyra matcher. Att även U21-landslagets två matcher är en del av det den här samlingen. Jo, det förstås, men det är ändå rätt givet att Dahl Tomasson bara basar över de 25 spelare han har i Porto.

Klart att det inte är lätt när Jon Dahl Tomasson precis tagit över ansvaret knappt träffat spelarna. Kanske är det därför han spelar säkert. Inte ens när han gästade Nyhetsmorgon kunde han välja vilken mat som är bäst, svensk eller dansk? Han gick på italiensk.

Under det första träningspasset under måndagen på en liten, charmig och sliten arena var det gåfotboll varvat med instruktioner. Dahl Tomasson och hans assisterande Remy Reijnierse turades om att instruera och nederländaren hade ett stort block med sig ut på planen för att visualisera tankarna på deras fotboll.

Scenerna tog mig 26 år tillbaka i tiden och på en plan en 1,5 timme norrut med bil. Då var platsen Vigo i Spanien där Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck samlat det riktiga landslaget för första gången. De ville lära ut ett nytt sätt för landslaget att spela och gick om kring och instruerade resterna av Tommy Svenssons landslag på träningsplanen.

Även då var det ett landslag som missat två raka mästerskap. Även då var det ett stukat gäng spelare. Inte alla blev frälsta av vad Söderberg och Lagerbäck missionerade om den där träningen – Klas Ingesson klev av efter den samlingen – och inte blev det lättare när det slutade 4-0 till Spanien på Balaidosstadion i Vigo.

Det var en rejäl smäll för de nya förbundskaptenerna. Ändå blev det starten på ett kvalspel där Sverige vann sju och kryssade en match på vägen till EM 2000. Mästerskapet blev förvisso en flopp men det blev både VM 2002 och EM 2004 där det var stolpar och ribbar som satte stopp när laget tagit sig vidare från gruppspelet.

Det är vettigt att tänka att Dahl Tomasson och spelarna måste få tid och tålamod. Man kan räkna med att den första fasen med fyra träningsmatcher kommer att svänga när det är rätt tufft motstånd. Sverige ska hitta rätt med ett nytt ledarskap, ett nytt spelsystem och möjligen en del nya spelare.

Efter träningen fick vi prata med en del av spelarna. Alla var optimistiska kring Jon Dahl Tomassons idéer kring att spela framåt och med få bolltouch. Frågan om varför det ska fungera nu och inte under Janne Andersson fick inget riktigt svar. Kanske lever de på hoppet? Kanske tror de mer på en tränare som levt med denna fotboll?

Hoppet om en riktig gryning får leva vidare. Och även om det blir några förluster när Sverige vågar spela en offensiv fotboll kan man inte ändra sig direkt. Nu finns tiden att spela in en ny spelidé och då måste man ge det chansen.

****

Portugal verkar ta lugnt på att möta Sverige. En rad av stjärnorna inklusive Cristiano Ronaldo vilar på torsdag.

****

4-2-3-1? 4-2-2-2? 3-5-2? Alla formationer gick att spåra på träningen, men mest 4-2-3-1. Lagen då? Utan Hugo Larsson som vilade och en försenad Jens Cajuste såg det ut som följande:

“Lag 1” under träningen: Robin Olsen – Emil Holm, Isak Hien, Victor Nilsson Lindelöf, Ludwig Augustinsson – Anton Salétros, Samuel Gustafson – Jacob Ondrejka, Simon Olsson, Emil Forsberg – Gustaf Nilsson

“Lag 2” under träningen: Viktor Johansson/Kristoffer Nordfeldt – Emil Krafth, Carl Starfelt, Hjalmar Ekdal, Gabriel Gudmundsson – Mattias Svanberg, Linus Wahlqvist Egnell – Dejan Kulusevski, Alexander Isak, Anthony Elanga – Viktor Gyökeres

****

Kaffepriset är alltid en bra signal på vilken klass det är på hotellet. En kopp svart kaffe gick på sju euro på landslagets hotell.

****

Viktor Gyökeres är GLÖDHET i Portugal. Ungarnas jubel i samband med den svenska träningen var en tydlig temperaturmätare. Plus att de gjorde hans numera välkända målgest. Härligt att se.