Champions League ändras igen. Från 2018 så ska de stora ligornas fyra bästa klubbar gå rakt in i gruppspelet och man ska omfördela intäkterna så att de klubbar som går långt ska få mer av de enorma intäkterna.
I klartext: de redan rika ska få ännu mer så att de kan bli ännu bättre. Bakgrunden är att Premier League sprungit ifrån de andra ligorna med sina tv-avtal och därför vill Real, Bayern och andra storspelare få mer.
I förändringarna som Uefa presenterade under fredagen – trots att man saknat en president i ett år – så ändrar man även på systemet för rankning och dessutom väger tidigare framgångar i turneringen tungt.
Man hävdar givetvis att man konsulterat rejält med alla inblandade parter och skriver att Uefa, klubbarna, ligorna och förbunden talar med en röst i den här frågan. Å andra sidan hade det varit förvånande om man inte sålde in det på det sättet.
Det är inte första gången man skruvar på Champions League, eller Europacupen som det hette en gång i tiden. Det är lätt att fastna i en tro att fotbollen är konservativ, men just här har skiftena varit många sedan 4 september 1955 då Sporting och Partisan Belgrad spelade 3-3 i Lissabon.
Den förre Uefa-basen Lennart Johansson sägs ofta vara Champions Leagues fader och det är korrekt att han styrde Uefa när organisationen var hotad av storklubbar med Milan i spetsen som ville ha mer och säkrare intäkter.
Klubbarna hotade med att bryta sig ur och bilda en superliga i början av 1990-talet för Europacupen hade fri lottning och storklubbar kunde ryka i första omgången. Champions League blev lösningen för att hålla ihop fotbollen.
Under resans gång utökade man plötsligt Champions League till att även innehålla fler lag från de bästa ligorna. Därmed dödade man också Uefa-cupen och Cupvinnarcupen som i dag kämpar för att få luft i en kombinerad variant som heter Europa League.
Michel Platini ogillade Champions League och dess betydelse och han skiftade så att klubbar från mindre länder fick lättare att nå gruppspelet. Det innebar att svenska lag slapp lottas mot en trea från en stor liga utan istället fick möta mästarlag från mindre ligor i kvalspelet.
På senare år har det funnits nya intressen både i USA och i Kina att pumpa in pengar och få de europeiska storlagen att gå med i en superliga. Följden blir att Uefa återigen måste böja sig för vad de stora klubbarna vill och därmed fredagens besked.
Om det är bra för Champions League går att diskutera. I mina ögon har det blivit mer och mer av Harlem Globetrotters över gruppspelet och sedan är det givetvis en del fantastiska matcher på våren när det ska avgöras.
Världens bästa spelare gör trots allt upp om det finaste priset man kan vinna. Det är både häftiga och stora klubbar som ser till att de största spelarna ställs mot varandra. Ingen kan klaga på underhållningen efter jul.
Ändå är det lite mindre lockande att se hur olika oligarker, shejker och dollarmiljardärer skickar sina byggen mot varandra. För min del tappar jag en del av mitt intresse, men det är marknaden som styr och den verkar inte mättad på långa vägar.
Å andra sidan är jag formad i en tid före globaliseringen och då man kunde se på spelet vilket lag som var från England eller Italien. Det hade sin charm, och det är faktiskt bara att åka med vare man sig vill eller ej.
Ännu vet vi inte exakt vad förändringen betyder för svenska klubbar, eftersom formatet inte är spikat än – bara älskar att man rullar ut en förändring utan att man slagit fast den till fullo – och tolkningarna är olika.
En del menar att det inte är några förändringar då vägen till Champions League blir densamma. Möjligt att det blir så, men tror att alla inser att skiftet innebär att om ett svenskt lag väl tar sig dit blir avståndet till de stora lagen ännu större.
Givetvis dyker det upp mediala spekulationer om en framtida nordatlantisk liga för lag från Skandinavien, Skottland och kanske Holland och Belgien. En del kanske vill väcka liv i Royal League som somnade in efter några tunga säsonger?
Inget av det får mig att gå i gång, men det är självklart att framtiden kan innehålla dylika satsningar. Samtidigt är det marknaden, det vill säga fans och publik som styr, och då är jag tveksam till den typen av konstruktioner.
Kanske är det bra att drömmen om de stora pengarna i Champions League finns kvar, men det stora avståndet till en Harlem Globetrotters-liknande turnering gör att Allsvenskan blir än mer attraktiv. För det blir närmare och mer äkta och det tror jag många vill ha.