Efter att IFK Göteborg slagit AIK med 3-0 i en fysiskt laddad klassiker i svensk fotboll var John Alvbåge gäst i CMores tv-studio. På sig hade Blåvitts målvakt en t-shirt för att hylla Hasse ”Ravelli” Lundström, Grunden Bois målvakt som gick bort nyligen.
Uppskattar att Alvbåge inte främst har fokus på sig själv och att Blåvitt hade gått upp i serieledning efter segern mot en av klubbens största rivaler, utan att han passade på att dra på sig en t-shirt och uppmärksamma det sorgliga i att en målvaktskollega gått bort alldeles för tidigt.
Grunden Bois är en drygt 20 år gammal idrottsförening som är öppen för alla men speciellt för spelare med intellektuella funktionsnedsättningar och det är en häftig verksamhet som klubben ligger bakom. Där var Hasse ”Ravelli”, 51, en av de spelare som varit med i klubben sedan starten 1992.
Att John Alvbåge på så sätt visar sin respekt är värt en hel del. Allsvenska fotbollsstjärnor är på sitt sätt förebilder vare sig de vill eller ej, och om de kan göra en liten insats är det något som värmer. Nej, det är ingen jättegrej som förflyttar berg, men det är de små sakerna som kan hjälpa till att flytta berg.
På liknande vis är det befriande att läsa om det tidigare NHL-proffset och nuvarande Malmö-spelaren Mathias Tjärnqvist som gärna rycker in när Sofie Ruther saknar kavaljer på sin studentbal. Annars hade hon fått gå själv, då alla andra har någon annan att gå med och nu får får hon sällskap av Tjärnqvist som ser fram emot balen.
Hockeyliraren känner familjen Ruther sedan tidigare och Mathias Tjärnqvists mamma passade Sofie, som har Downs syndrom, när hon var liten. Redan då ryckte Mathias in som assistent när mamman inte kunde och sedan dess har han sagt sig vilja ställa upp för Sofie oavsett vad det gäller.
Bägge sakerna kan tyckas vara självklara och inte så stora i sig, och säkert tycker varken Alvbåge eller Tjärnqvist att det är något att yvas över. Samtidigt är det viktigt att se de insatserna i en tid när det hopar sig mörka moln över vår tillvaro och man kan utan att ta ställning konstatera att motsättningarna ökat och då ökar prövningarna och vi behöver se andra som gör gott.
Lägg till att elitverksamheten i de två stora idrotterna inte sällan plågas av en hel del negativa rubriker och nyheter om allt från stökigheter och bengaler till en jag-fokuserad pengajakt och misskötta klubbekonomier, och då kan det vara värt att uppmärksamma de goda insatser som trots allt görs. För det kryllar av dem, men de lyfts inte fram tillräckligt.
En förklaring till det finns hos oss i media, där vi ofta fokuserar på det negativa som viker av. Det är som vilken nyhetsjournalistik som helst, där det lätt blir ett rapporterande som är inriktat på tråkigheter och sådant som är nytt istället för att lyfta fram de goda nyheterna. De får helt enkelt inte plats.
Sedan är det ganska svenskt att man inte vill lyfta fram bra saker som man gör. Ingen vill framstå som att man slår sig på bröstet och försöker säga: ”kolla så duktig jag är”. Därför får vi sällan reportage när spelare och ledare besöker sjuka barn i regi av olika organisationer som exempelvis Min Stora Dag.
I utlandet är det oerhört mycket vanligare att klubbar, spelare och förbund är öppet aktiva med olika former av välgörenhet och insatser för att hjälpa till. Det är en naturlig del av verksamheten att visa att man även är delaktig i samhället och rycker in på olika vis för att försöka göra en liten skillnad.
Älskar att Kim Källström engagerat gått in och startat och sponsrat en egen del i Gothia Cup. I Kim Källström Trophy får barn och ungdomar med någon form av utvecklingsstörning också en chans att delta i sommarens stora fotbollsfest i Göteborg och under fyra år har 130 lag från 23 länder deltagit i den cupen.
Även klubbar gör stora insatser och ta bara Djurgården som nyligen börjat jobba ihop med Konyaspor i Alby, Botkyrka för att hjälpa den lilla klubben att utvecklas. Eller där man via Djurgårdsandan bland annat arbetat med ”Drive In-fotboll” ute i förorterna. Allt för att bygga relationer och vara delaktig i olika projekt runt om huvudstaden och med hjälp av fotbollen få människor att växa.
Det är naturligtvis inte så att John Alvbåge, Mathias Tjärnqvist, Kim Källström och Djurgården är ensamma på banan. Inte heller att det inte finns fläckar på olika solar om verkligen letar efter dem. Utan det handlar nu om att faktiskt lyfta fram mer av allt det goda som idrotten står för, både organiserat och efter egna initiativ.
Här kan klubbarna och ligorna, och kanske även spelarna, göra ännu mer för att lyfta insatserna som man faktiskt bedriver och gör. Inte så att det med automatik innebär att de blir uppmärksammade men det finns en större möjlighet om det faktiskt når medierna och fler förstår det goda som sker inom ramen för idrotten.
Då behöver inte alla rubriker, artiklar, inslag och intervjuer oftare handla om negativa saker kring sporterna på elitnivå. För det är så att fotboll, hockey och en massa andra idrotter och många som är inblandade i dem gör skillnad för en hel massa människor, och det får vi inte glömma bort när vi betraktar dem.