Veckans podd med Kim Källström är del två i intervjun, del ett kan du hitta här.
Erik Hamrén fick utstå en hel del kritik under sin tid som förbundskapten, framförallt under det sista året. Oförtjänt mycket tycker Kim Källström när han i podcasten Lundh sammanfattar Hamréns år på posten.
- Resultatmässigt finns det inte så mycket att debattera om egentligen. Det enda är egentligen de två EM-turneringarna där man hade hoppats att vi skulle kunna klara att komma lite längre. Men tar vi EM i Ukraina så ledde vi alla matcher efter en timmes spel. Då kan man tycka att vi bör gå vidare. Det ligger inte bara på Erik, det ligger lika mycket eller troligtvis mer på spelarna.
- I och med att Erik har haft Zlatan, som är Sveriges utan tvekan störste fotbollsspelare genom tiderna, tror jag ingen vet hur förhållningssättet ska fungera. Från alla håll har det varit nytt. Ingen har vetat exakt hur man ska förhålla sig. Jag tycker att Erik har skött det på ett jättebra sätt, säger Källström i podcasten Lundh.
Redan under EM var tidigare landslagsbacken Jonas Olsson kritisk mot Hamrén i SVT och efterlyste större tydlighet och menade att det varit luddigt kring matchplanerna. Efter EM och Erik Hamréns avsked från det svenska landslaget framfördes kritik mot förbundskaptenen från bland andra Pontus Jansson och Jimmy Durmaz. Kritiken handlade om att det saknades en idé, taktik och en plan B, bland annat.
- Först och främst är det ganska typiskt om man ser till vilka som spelar och inte spelar. Ska man göra den typen av kritik tycker jag att man ska göra det medan det är aktuellt. Det är lätt att sitta i efterhand och peka på saker som inte var bra. Det är klart att allt inte var perfekt, men jag tycker att vi hade en ganska tydlig idé, säger Kim Källström.
- Det är klart att mycket kretsade kring Zlatan, har du den typen av spelare på planen vill du ju att han ska ha bollen så mycket som det bara går. Ju mer vi kunde sätta Zlatan i bra positioner desto större chanser hade vi att vinna. Så det är klart att det var en stor del av taktiken, men sedan jobbade vi på mycket annat också. Jag tycker att det är lite elakt att komma med det i efterhand när den eran är över.
Var det ingenting som ni pratade om under EM?
- Nej, inte så direkt, nej.
Om du ser till en del andra spelare som har pekat på att Hamrén var väldigt offensiv när han talade om taktik, men efter smällen i Amsterdam 2010 med 1-4 tog det bort lite hans lust att utveckla spelet och gjorde honom lite försiktigare. Hur ser du på det?
- Då kom också det nya U21 med (Ola) Toivonen, (Pontus) Wernbloom, (Mikael) Lustig och Rasmus Elm och så. Det var det klassiska med att det var en ny förbundskapten, allt var positivt och vi ska bara ha in nytt, alla ville att allt skulle bytas ut. Det gick ju bra i början, och sedan kom den matchen, och det är klart att det på något sätt blev en käftsmäll för alla. Det var ingen som kände att ”nu ska vi åka till Holland och vinna, vi ska spela ut Holland”, men det blev totalstopp där.
- Det är klart att man på något sätt fick göra reträtt och bygga om lite och så. Men jag tror att den typen av förluster påverkar alla. Framför allt i ett landslag där det är så få matcher. Vi pratar fortfarande om den, den var 2010, sex år senare, det var ju jättelänge sedan. Man kanske inte pratar så mycket om ett klubblags förlust 2010. Det är det som är så härligt och svårt med landslaget, det är så få matcher att alla blir så himla viktiga. Att du och jag sitter och pratar om det nu i efterhand visar hur viktigt det är. Det blir en naturlig del till att man göra på ett annorlunda sätt efter det. Vi spelade mot Tyskland ganska kort efteråt (0-0), då gick vi knappt ur eget straffområde. Det blev väldigt tydligt att vi måste börja försvara oss på ett annat sätt.
Hur mycket dialog hade du med Hamrén om att ”vi borde göra så här”. Jag menar, du kan ju dina grejer.
- Tack (skratt). Det är klart att vi diskuterade en del fotboll och hur man kunde utveckla det. Vi har alltid haft en bra tränare-spelare-relation, varken mer eller mindre skulle jag säga.