Efter att själv ha spelat hos de svenskägda spelbolagen SSP och Kesak i London via brev med kontakter och dyra utlandssamtal på lördagar så var det en revolution när Tipstjänst till slut lanserade Oddset med Lången i slutet av 1986.
Efter det kunde jag lägga pengarna på mina ”säkra” tripplar – som förvisso sällan gick in – hos Tobaks City nedanför Botulfsplatsen i Lund varje lördag, innan jag gled hem på cykel för att ladda upp inför eftermiddagens Tipsextra med pling.
Att inte bara behöva tippa tretton rätt var rätt skönt, istället kunde man plocka in vinnare eller leta kryss. Okej för att oddsen var sämre än hos Kesak och SSP men det var fruktansvärt mycket enklare att skicka in sina pengar till Tipstjänst som ställt ut en del terminaler.
Bara drygt tre år senare exploderade spelskandalen. Expressens dåvarande sportchef Thomas Malmquist avslöjade att spelare i både hockey och bandy hade fått betalt för att se till att deras lag förlorade. Samtidigt hade enorma spel gjorts på lagen via Lången och totalt ska Tipstjänst ha förlorat 35 miljoner kronor.
Det var en story som var gjord för en kvällstidning som Expressen och som jag slaviskt köpt sedan tioårsåldern. Jag slukade allt om skandalen. Detaljer om en ung tjej som kom in och bara lassade upp 500-lappar för att spela, och hur vissa ombud var inblandade och lät sina terminaler gå varma.
Eller hur en del spelare från betalt med ICA-kassar med kontanter i omklädningsrummet. Trots att det sitter i minnet är det en upplevelse att lyssna på P3 Dokumentär så här 23 år senare och inse hur många som vägrade tro på det, så gör det.
Hans Stark var JK, Justitiekansler, på den tiden och han åtalade Expressens chefredaktör Bo Strömstedt och jämställde spelarna med ämbetsmän: ”Ett angrepp på dem som går deras heder och ära förnär kan på sitt sätt jämföras med motsvarande situation för någon som innehar en allmän befattning.”
Över ett år senare vann Expressen Tryckfrihetsmålet på alla punkter och det blev en klassisk rubrik på löpsedeln och förstasidan: ”176-0”. Tyvärr hade ingen klivit fram då men efter att preskriberingstiden gått ut efter tio år klev en anonym bandyspelare fram i NWT och erkände.
Det var naturligtvis illa, men den stora skandalen var att ingen ville tro på Expressen. Varken idrottsrörelsen, polis, åklagare eller andra medier. Snarare var det så att Malmquist fick löpa gatlopp och andra journalister gick hårt åt honom.
Så här i efterhand framstår det för jävligt. Lägg till att Tipstjänst inte ville få mer badwill och därför knappt deltog i granskandet, även om man såg till framöver kunna stoppa stora spel på samma kombinationer för att undvika miljonförluster.
Tipstjänst insåg givetvis att rubriker om riggade matcher och skumma spel knappast var vad politikerna ville läsa om. Utan man vill kunna låtsas som att mjölkossan, som varje år pumpar in miljarder i statskassan, är något där alla spelar lagom och är glada.
Ingen ville veta eller låtsas om att svensk idrott var drabbat av något som man bara hävdar händer utomlands. Kanske är det som serie A-fansen säger, att skälet till att många spelskandaler avslöjas i Italien beror på att man granskar idrotten och vågar lyfta fram det.
Spelskandalen 1990 är en skamfläck för de flesta inblandade som inte ville se, eller åtminstone ville förhindra att historien skulle få spridning. Att dåvarande Tipstjänst som nu heter Svenska Spel alltid gått i armkrok med svensk idrott är naturligtvis ett skäl till att alla tittade bort och hissade skygglappar.
När svensk fotboll nu är nersolkad är det viktigt att förbundet, klubbarna och Sef agerar. Typiskt nog kommer inget pressmeddelande från Sef efter den skandalen, men man har snabbt till tangentbordet när det är publikstökigheter. Det här är lika allvarligt och måste utredas.
Koppla in polis, ta kontakt med spelbolagen som givetvis har koll och se till att det händer något och kolla de misstänkta. Visa prov på transparens. Givetvis är de två avstängda spelarna oskyldiga till att de döms och det är ett problem. Se bara hur svensk basket hanterade domarna som inte är dömda men bedöms som olämpliga.
Det är upp till idrotten att ta det på allvar, för de jag talat med i spelbranschen i utlandet har vetat om att Superettan varit utsatt under lång tid. Lägg till att klubbar i lägre svenska divisioner också har figurerat i sådana sammanhang. Och varför skulle Sverige vara förskonat?
På kvällen efter Landskrona-Falkenberg fick jag ett mejl från utlandet. Innehållet rörde en delikat historia där svenska matcher uppgavs vara riggade av spelsyndikat och att Uefa var informerat men inte rörde sig särskilt snabbt. Det fanns kontaktuppgifter som jag utnyttjade men utan resultat, och det föll bort.
Tyvärr händer det att man får en hel del mejl som målar upp olika scenarier och det är inte alltid man kan mäkta med att gräva i det, och dessutom finns det en del historier som faller på sin egen orimlighet, men att svensk fotboll skulle ha uppgjorda matcher är inte osannolikt. Däremot krånglade mejladressen.
Det visade sig att spelbranschen redan på kvällen hade koll på den stora mängd spel som kommit in på att Falkenberg skulle vräka in mål på Landskrona. Det var så uppenbart och eftersom alla spelbolag likt Svenska Spel har koll på spel i förväg så har lirarna bakom riggade matcher bytt till livespel och ofta i andra halvlek.
Det här vet Fifa, Uefa och en hel del av fotbollens företrädare men man duckar. Ingen vill skada varumärket fotboll och dessutom finns det en rad kopplingar mellan spelbolagen och sporten som riskerar att haverera vid en närmare granskning.
Thomas Malmquist fick oerhört med stryk efter sitt avslöjande när han egentligen borde ha blivit hyllad. Expressen-legendaren gick bort i fjol efter sjukdom men han är värd att man inte gör samma misstag en gång till – ta skandalen på allvar.