I sin fredagskrönika på fotbollskanalen.se målar Olof Lundh upp en bister bild av den ekonomiska verkligheten i allsvenskan och superettan. Under det senaste decenniet har många klubbar hamnat i rejäla trångmål och listan kan göras lång över konkurshot som avvärjts i sista stund, tack vare hjälp från externa finansiärer eller den goda viljan från kommuner och supportrar.
En av föreningarna som haft det tungt är Landkrona Bois, som tidigare i höstas åkte ur superettan. Skånelagets bekymmer har vuxit under en lång tidsperiod och 2009 var situationen så utsatt att drastiska åtgärder vidtogs. För att rädda verksamheten och få in pengar till driften fattade styrelsen ett beslut om att sälja rättigheterna för stora delar av spelartruppen till riskkapitalbolaget Landskrona Bois Support AB.
Upplägget gav klubben tre miljoner kronor till kassan, men i gengäld skulle hälften av transferintäkterna för 14 namngivna spelare vid eventuella försäljningar gå till företaget - där bland andra den dåvarande Bois-ordföranden Kenneth Håkansson stod som delägare. Något vinsttak fanns inte.
Men när Landkrona Bois Support AB fortfarande 2013 inte fått tillbaka sina satsade pengar ska dess ledning - som alltså delvis bestod av styrelseledamöter i Landskrona Bois - ha reagerat med besvikelse och krävt att kontraktet förhandlades om. Utan att öka sin insats fick riskkapitalbolaget nu rätt till 50 procent av spelarrättigheterna för hela A-laget, istället för 14 spelare, men samtidigt tidsbegränsades uppgörelsen till att gälla tre år framåt. Dessutom infördes en klausul så att Landskrona Bois Support AB inte skulle kunna gå med vinst, utan så fort de ursprungliga tre miljonerna hämtats tillbaka skulle avtalet sluta gälla.
Enligt Olof Lundh var dock inte alla inom Landskronas föreningsstyrelse nöjda med konstruktionen, utan flera personer ska ha riktat kritik mot vad man upplevde som påtryckningar från bland andra Kenneth Håkanssons sida. De ekonomiska turerna ska ha varit den direkta orsaken till att minst en ledamot hoppade av.
Fotbollskanalen.se har inte kunnat nå Kenneth Håkansson för en kommentar, men hans efterträdare som ordförande i Landskrona Bois, Gabriel Munck, bekräftar att avtalet med riskkapitalbolaget fortfarande gäller.
- Det är korrekt, men det man vad jag kan se har överenskommelsen inte gynnat riskkapitalbolaget ekonomiskt. Jag vill poängtera att vid omförhandlingen lades den här tidsbegränsningen på tre år in och dessutom kan Landskrona Bois Support AB enbart få igen sitt satsade kapital, inte mer än så. Normalt sett när man köper optioner på spelarrättigheter finns ju inga sådana inskränkningar, säger Munck till fotbollskanalen.se.
Tidigare hade Landskrona Bois Support AB tjänat 30 miljoner kronor om en spelare sålts för 60 miljoner, men så är det inte längre?
- Precis, och det är väsentligt att framföra tycker jag. Med stor sannolikhet har bolaget gjort en dålig affär och skälet till att de ville skriva om avtalet var för att de såg chansen att åtminstone rädda en del av sina pengar. Men ser man till dagens situation i Landskrona Bois kommer de förmodligen inte att nå upp till plus minus noll.
Olof Lundh skriver att bland andra Kenneth Håkansson "pressade" Landskrona Bois att ändra avtalet när det inte blev någon vinst på det första avtalet. Hur ser du på den beskrivningen?
- Jag tycker att det är ett väl hårt ordval. Det handlade om att bolaget inte såg någon chans att få tillbaka sina satsade pengar, mycket på grund av exempelvis skador hos vissa nyckelspelare, och därför ville man göra en förändring. Sedan kan man ju diskutera i evighet varför Landskrona Bois valde att gå med på det, men i gengäld infördes ju tidsbegränsningen - och den viktigaste punkten: vinsttaket. Min kommentar är att det här är en komplicerad bild, men att förändringen genomfördes efter en regelrätt förhandling mellan parterna.
När ni sålde talangen Erik Andersson till Malmö FF skulle hälften av övergångssumman gå till Landskrona Bois Support AB. Sammanlagt uppemot 1,5 miljoner kronor. Hur ser du på det?
- Jag vill inte uttala mig om några siffror, men givetvis hade det bästa för Landskrona Bois varit om alla pengar gått rakt till föreningen. Men kontraktet som finns måste vi förhålla oss till och det får vi förstås leva med.
I sin krönika hävdar Olof Lundh att det rått en stämning som påminner om "inbördeskrig" i Bois styrelse och att ledamöter lämnat sina poster av det skälet. Stämmer det?
- Jag tycker att det är överdrivet. Visst har det funnits diskussioner och det är klart att man ska kunna prata om sådana här saker, men om diskussioner inte förekommer inom en styrelse är det ju heller inte bra.
När Kenneth Håkansson representerade både Landskrona Bois, i egenskap av ordförande, deltog han inte i några omröstningar rörande Landskrona Bois Support AB:s verksamhet. Detta på grund av risk för jäv. Samma sak med Peter Condrup och Mikael Hjelte som liksom Håkansson var aktiva inom både föreningen och bolaget.