Champions League-laget Malmö FF, utmanaren AIK eller möjligen storsatsande IFK Göteborg... Inför säsongsstarten 2015 pekades en rad klubbar från landets största städer ut som favoriter till att knipa SM-titeln - men så blev det som bekant inte. Efter en rafflande sista omgång var det istället "Peking" som fick fira, och tvärtemot alla förutsägelser från experter och journalister knep föreningen sitt första SM-guld sedan säsongen 1989.
Men trots den prestationen har tvivlen hängt kvar kring mästarlaget. Under hösten och vintern räknade många med att guldtruppen skulle bli "sönderköpt" och att Östgötaklubben skulle få svårt att utmana i toppen av tabellen samtidigt som det vankas Champions League-kval till sommaren. Vid den allsvenska upptaktsträffen tidigare i veckan svarade bara två procent av de tillfrågade spelarna och tränarna på plats att Norrköping är favorit till att vinna serien ännu en gång.
Internt verkar inställningen dock vara helt annorlunda, och en av dem som räknar med att även 2016 blir ett ljust år är en av nyckelspelarna från ifjol, 23-årige Nicklas Bärkroth. Med tanke på att den förmodade spelarflykten under transferfönstret uteblev och att förgrundsfigurer som skyttekungen Emir Kujovic, målvakten David Mitov Nilsson, mittbackarna Andreas Johansson och Linus Wahlqvist samt flera andra tongivande profiler finns kvar i laget har Bärkroth svårt att förstå attityderna från omgivningen.
- Ja, faktiskt. Men egentligen är det kanske inte så förvånande om man tänker efter. Inför varje seriestart lyfter folk upp samma klubbar som titelkandidater, och det brukar ju handla om just MFF, Blåvitt, AIK och andra storstadslag. Man är van vid det. Men vi vet ju av erfarenhet att allsvenskan är så pass jämn och att de där tidiga tipsen sällan slår in. Det som däremot förvånar mig är att de som dömer ut oss i så fall har missat hur pass bra vi faktiskt var förra säsongen. Vi spelade en fotboll som höll en väldigt hög nivå, och det finns ingenting som tyder på att vi skulle vara sämre den här säsongen, säger Bärkroth.
Vad grundar du det på?
- En viktig faktor är att vi fått behålla laget i stort sett intakt och att Janne Andersson (tränaren) prickat rätt med sina värvningar av Sebastian Andersson, Andreas Blomqvist, Eric Smith och Jon Gudni Fjoluson. De enda vi tappat är Alexander Fransson (såld till Basel) och Alhaji Kamara som ju sorgligt nog tvingades sluta på grund av sina hjärtproblem. Där är det dock väldigt viktigt att framhålla att det fotbollsmässiga kommer i andra hand och att det som betyder allra mest var att läkarna upptäckte situationen så att Alhajis hälsa kom i första rummet.
Men vad tänker du kring att många uppenbarligen räknar bort er på förhand, redan innan säsongen dragit igång på allvar?
- Alltså, sådant där prat går in genom ena örat och ut genom det andra. Sättet vi vann på var verkligen välförtjänt och vi hörde till dem som spelade absolut bäst fotboll genomgående. Både borta och hemma. Sedan är det klart att det skulle krävas en extremt stark prestation för att försvara guldet och det finns ju ingen anledning att prata om framtida tabellplaceringar i det här skedet. Men vi kommer att ha ett spel som är minst lika bra som 2015 och som vi kommer att kunna utveckla ännu mer tack vare att vi fått behålla nästan hela laget. Att kunna ställa upp med en inkörd startelva vecka efter vecka är ett tecken på styrka och ger oss kontinuitet. Jag är absolut inte oroad över att vi ska vara något slags "one hit wonder". Vi står starkt rustade.
Kritikerna hävdar att inte ni klarar både en toppstrid i allsvenskan och att kvala till Europa?
- I mina ögon handlar det om okunnighet när man säger sådana saker. Vi har som sagt kvar vår stomme, våra unga spelare har blivit ett år äldre och fått mer erfarenhet, vi har en fantastisk publik i ryggen och vi visade ju dessutom på försäsongen, när vi mötte Zenit Sankt Petersburg och Lokomotiv Moskva (i Atlantic Cup), att vi kan mäta oss med internationellt motstånd. Men visst, det ska mycket till för att göra som MFF och ta sig till Champions League två år på raken. Bara att lyfta på hatten för dem. Men personligen ser jag fram oerhört mycket mot säsongen och är övertygad om att vi i alla fall inte blivit sämre. Och det tror jag kommer att visa sig längre fram.
För egen del hoppas Bärkroth självklart också nå framgångar framöver. Även om han kom tillbaka starkt och startade nästan samtliga matcher från sommaruppehållet och framåt senast satte ändå en svår fotskada tidigt på våren till viss del sin prägel på 2015. Jämfört med 2014 känner han inte att han riktigt nådde upp till nivån han vill ligga på.
- På det stora hela är jag nöjd med säsongen, särskilt med tanke på att jag ju bröt foten i den första omgången, men ändå klarade av rehaben snabbare än väntat och blev en viktig del av laget när jag väl gjorde comeback. Det var ett utvecklande år för mig och för varje match tog jag nya kliv. Samtidigt är det klart att det var tungt att tvingas lämna återbud till U21-EM där jag varit med hela vägen i kvalet men i slutändan inte kunde åka till själva mästerskapet. Och så gick killarna dessutom och vann hela mästerskapet. Det är väl någonting jag alltid kommer att bli påmind om att jag missade och det var tungt för stunden, men nu har det gått ett helt år och det gäller bara att blicka framåt och ta nya tag. Det där ligger bakom mig nu.
Med U21-EM i åtanke, hur sugen är du på att försöka ta en plats till OS-truppen den här sommaren?
- Väldigt sugen. Jag vet att det blir en hård kamp om de tre platserna som tillägnas "överåriga" spelare och att fler än jag hoppas bli en av dem. Det blir ett getingbo. Men det är klart att jag har som målsättning att vara så pass bra att jag blir uttagen.
Nu har du en försäsong i ryggen och har till största del varit skadefri – vad kan vi vänta oss av Nicklas Bärkroth i år?
- Dels vill jag göra fler poäng än 2015 (noll mål och två målgivande passningar). Och jag vet att jag har det i mig efter att ha vunnit assistligan med BP när vi åkte ur allsvenskan 2014. Så egentligen är jag inte oroad över den delen. Den utdelningen kommer förhoppningsvis att komma i takt med att jag spelar kontinuerligt. För mig handlar det snarare om att använda och få utlopp för de verktyg jag redan har i mitt spel. Det blir en bra säsong om jag bara får vara frisk. Sedan är det klart att man lite längre fram vill ta nästa steg i klubbmiljö också, men lite klyschigt uttryckt måste jag vara kvar i nuet och göra jobbet med Norrköping först. Långsiktigt ser jag mig själv i en större klubb ute i Europa, men fram till i sommar åtminstone är det bara fokus på allsvenskan och glädjen i att köra igång igen.
Du har haft en utlandssejour tidigare, i Portugal, där du värvades av Benfica men hamnade i samarbetsklubben UD Leiria som drogs med strejker och ekonomiska problem. Vilka lärdomar drar du av den tiden?
- Rent fotbollsmässigt lärde jag mig att kvalitetsskillnaden inte är så vansinnigt stor utomlands jämfört med i Sverige. De egenskaper jag har som spelare med snabbhet och teknik fungerade bra i Portugals högstaliga också. Sedan insåg jag kanske att livet som utlandsproffs inte är så glamoröst om man hamnar i en lite mindre klubb, även om ligan som sådan är bra. Det är en tuff värld där ute, vilket man kanske inte var inställd på som tonåring vilket jag faktiskt var när jag flyttade ut. Slutsatsen för min del är att om jag ska ut igen ska det vara till en klubb där jag verkligen känner att jag kan trivas. Den där inneboende stressen att komma vidare till varje pris, som många yngre spelare kanske upplever, har jag inte kvar alls längre.
Är du avskräckt efter vistelsen i Portugal?
- Nej, absolut inte. Jag skulle gärna ta steget igen, men jag är nog lite mer kräsen nu. Jag tänker att det är bättre att stanna hemma och växa fram till en av de bättre spelarna i serien innan jag ger mig av igen. Och när jag gör det ska valet kännas genomtänkt. Kvaliteterna vet jag med mig att jag har, men det ska vara en bra matchning på alla plan.