"Mot Sandnes Ulf blev jag utbytt mot en 17-åring från Bodø. När jag såg Daniel Berntsen forcera fram till kortlinjen för andra gången och slå in bollen framför mål blev allt väldigt tydligt för mig. Jag kan inte ta upp en plats i laget för en så talangfull ung spelare".
Orden är den norske fotbollsprofilen Runar Bergs, från den 20 september 2010 när han i Avisa Nordland berättade att han lägger skorna på hyllan. Den då 40-årige Berg blev övertygad efter att ha sett Daniel Berntsens inhopp och dagen efter det meddelade han att han slutar.
Under 2011 fick så Berntsen sitt stora genombrott, när han som 18-åring blev en nyckelspelare för moderklubben Bodø/Glimt. Många klubbar fick upp ögonen för talangen och yttermittfältaren blev en av landets mest jagade spelare. I augusti 2011 köptes han också av storklubben Rosenborg för omkring fyra miljoner kronor.
Men supertalangens tid i Trondheim blev inte alls vad han hade hoppats på. Redan första säsongen lånades han ut till Fredrikstad och därefter till Bodø/Glimt, som han även lånades ut till under 2014. I november 2014 såldes han sedan till allsvenska Djurgården, där man hoppades kunna få Berntsen att explodera.
Det gjorde han inte riktigt under sin första säsong i klubben, även om det blev sex mål och fyra assist på 28 allsvenska framträdanden.
Nu är Daniel Berntsen 22 år och på väg in i sin andra säsong med blårandig tröja. I år vill han bevisa ännu mer.
- Det var fint att komma hit, till en stor klubb med fantastiska fans och en bra arena. Men för min egen del tog det tid att komma igång. Jag gjorde en del poäng och så, men jag kände att jag fortfarande inte var mig själv. Med tiden och ju mer tillit jag fått så känner jag att jag växt och den här försäsongen känner jag att jag äntligen hittat tillbaka till den jag var innan jag gick till Rosenborg. Jag har fortfarande mycket kvar att visa, men jag börjar komma tillbaka till där jag ska vara både fysiskt och mentalt, med boll och allt, säger han.
Vad saknades förra året?
- Det är svårt att säga. Jag hade inte spelat en hel säsong på hög nivå på tre år, så det var lite fysiskt. Även om jag inte har så mycket att stå emot med så ska man stå emot med det man har och det räcker som regel, annars får man ju frispark. Så det gäller att komma in i det. Jag har fått på mig något kilo nu. Men mest handlar det om det mentala, att komma in i matchsituationerna och vara trygg med sig själv.
Känner du att du inte riktigt varit dig själv sedan du gick till Rosenborg?
- Ja, så har det väl varit. Visst, man har haft enskilda matcher och enskilda träningsveckor som man tyckt varit bra, men jag har inte varit där jag är nu på ett tag. Jag är trygg med mig själv och jag vågar fortsätta även om jag gör något misstag. Det är skönt och det är tack vare att jag fått förtroende här.
Hur var det att hantera hajpen som uppstod runt dig när du slog igenom i Norge?
- Just det var rätt lugnt, men det var mer att de sa olika saker. Att jag skulle få god tid att spela och så, men sen när jag kom och jag inte presterade så fick jag inte de chanserna jag ville ha och sen kom jag in i en ond cirkel. Då förväntade jag mig att få chansen fast jag inte var bra nog och det insåg jag inte då, men nu förstår jag att jag inte var bra nog för att få chanserna som jag kände att jag behövde. Så då kom jag in i en dålig cirkel och fick dåligt självförtroende. Det har tagit tid att komma sig ur det, men tack vare förtroendet här har jag kommit tillbaka mer och mer.
Du sökte en trygg tillvaro där du kunde vara några år och få mycket speltid, när du skulle välja en ny klubb. Har det här steget varit som du tänkt dig? Hur är miljön här för dig?
- Först och främst är mina lagkamrater fantastiska. Man blir trygg så fort man kommer in här. Det är jättetrevliga killar. Jag sökte speltid, tillit och och inte minst ro. Jag var ung när jag gick till Rosenborg och jag spelade inte bra nog där. Kanske hade jag varit bra nog om jag fått tillräckligt med tid, men i Rosenborg ger de ofta inte tid till unga spelare. Man måste prestera direkt.
- Nu har det varit gott att få en säsong i benen. Jag vet vad jag går för i år och jag känner mig väldigt redo för att prestera.
Det är många spelare i Djurgården som berömmer gruppen här. Vad kände du när du kom hit?
- Att truppen var som ett kompisgäng men med konkurrens i. Bosse (Andersson, sportchef) och Pelle (Olsson, tränare) gör ett bra jobb med rekryteringen. De ser inte bara till fotbollsspelaren, utan också till personerna, verkar det som. Det är fantastiska killar här. De har hittat personligheter som funkar bra ihop. Det är en fantastisk grupp.
Hur har det varit att komma in i Djurgårdens sätt att spela?
- I början var det lite svårt, för det var något helt annat än vad jag var van vid. Jag har spelat 4-3-3 sedan jag var liten kille, så det har också tagit tid. Men jag har tänkt mycket fotboll och jobbar hela tiden med mig själv. Det var det mentala som tog tid.
Var du beredd på att det kunde ta lite tid att anpassa sig under första säsongen?
- Efter varje match som jag varit dålig i så sov jag inte på hela natten typ. Men ja, när jag kom var jag beredd på att saker och ting kunde ta tid. Efter sommaren, när jag inte hade fått spela mot Malmö och Göteborg, så kände jag att jag började komma in i det. Jag gjorde inte lika mycket poäng som tidigare men att vara delaktig i spelet, ta tag i bollen och att våga ha ro med bollen, det kom mer och mer med tiden. Det känns ännu bättre nu.
Under försäsongen förra året spottade Berntsen ur sig assist.
- Jag hade en bra siffra, men för min del handlar fotboll om så mycket mer än det. Det handlar om att sätta upp andra i en bra position och komma ut ur svåra situationer. Det viktigaste är så klart att göra mål, men man måste göra något bra för att komma dit. Jag har fått tillbaka mycket trygghet med bollen och det har jag alltid varit bra på innan.
Vad är det du först och främst känner att du vill bidra med, det som är typiskt för Daniel Berntsen?
- Jag har alltid gjort mycket assist. Jag har aldrig gjort så många mål som förra året, och jag hoppas att jag kan fortsätta med det. Men det jag vill bidra med är att driva med bollen, sätta andra i bra situationer och vara bra på att ta sig ut ur svåra situationer. Det är det som jag tycker är roligt med att spela fotboll. Sen måste man göra det defensiva jobbet och jobba för laget, så jag hoppas kunna bidra med allt och sen får det gå som det går. Jag ska köra allt jag har och kämpa, sen räknar jag med att resten kommer.
Känner du potential för egen del i sättet som ni spelar på?
- Potential finns i alla sätt som det går att spela på. Men jag har kommit på hur jag kan göra det bäst för min och lagets del i det här sättet. Jag vet hur jag ska röra mig. Det är fantastiskt att spela med Elliot (Käck, vänsterback) och det har funkat bra med Kevin (Walker, central mittfältare). Det handlar om att bygga relationer. Det ska klicka med Omar (Colley, mittback) också så att han kan hitta mig och så vidare. Jag ska vara där när andrabollen dimper ner. Det finns massa möjligheter.
Hur skiljer sig egentligen allsvenskan och den norska ligan åt?
- Det är mycket Hawaii-fotboll i Norge. Där ska alla pressa högt och det blir stora ytor. I Sverige är det mer taktiskt och på grund av det blir det också bättre fysiskt tycker jag. Det blir tajta situationer.
Vad innebär det för dig?
- Det innebär mer bollinnehavsfotboll, tycker jag. Det är bättre passningsspel här. I Norge är det ofta bara kontring på kontring. Så klart är de bästa lagen bra på att hålla i bollen, men här är det lite mer lugn och man behöver inte stressa framåt hela tiden. Det är lättare att hitta sin position och jag gillar bollinnehav så det passar mig bra.
- Det jag är mest överraskad över när det gäller allsvenskan är att det är mer fysiskt än vad jag trodde. Det är tuffare dueller. Men jag känner att jag blivit van vid det nu. Det tog lite tid.
När norrmannen nu har kommit in i livet i Stockholm och Djurgården - och har en hel säsong i den blårandiga klubben bakom sig - ja, då ökar också kraven.
- Ja, det är bara att räkna med det. Det känns som jag gjort en bra försäsong nu och jag är beredd på att göra det ännu bättre än i fjol. Om det betyder mer poäng eller bättre prestationer, det återstår att se. Jag hoppas på bättre prestationer och sen tar jag poäng som en bonus. Jag vill alltid göra poäng och det är något jag jobbar med inför varje match.
Var står ni som lag, känner du?
- Det är svårt att säga. Vår bästa nivå är väldigt bra, men vår bottennivå är sådär. Men jag tänker inte så mycket på det där, det handlar om att ta match för match. Det vi pratar om i omklädningsrummet är att göra bra prestationer och då kommer resultaten. Jag vill inte snacka tabellposition och så, för det är helt omöjligt att veta.
Hur är Pelle Olsson som tränare?
- Pelle har sitt spelsystem och han har sina tydliga idéer för hur vi ska göra saker och ting. Det är enkelt att följa riktlinjerna.
- Jag vet precis vad som krävs av mig och om man inte gör det får man höra det. Det handlar om att hitta sitt sätt att göra det på innanför hans linjer. Det kommer mer och mer för varje vecka som går.
Vad har du för tankar i stort kring din karriär?
- Jag hade lagt bort dem en liten stund. Det har varit fokus på här och nu, och de tankarna är fortfarande borta. Men alla spelare har ju lust att komma ut i Europa, men då måste man prestera hemma först. Självklart, kommer det erbjudande i en bättre liga och från en större klubb så har jag lust att testa på det, men det är inte något som jag tänker på nu. Det handlar om att prestera här, det är enda sättet man kan få det erbjudandet på.
Du har mer att ge här?
- Ja, absolut. Jag har mycket utveckla och jag kan tänka mig att vara här länge. Jag vill bidra med det jag kan till Djurgården.
Hur är det att spela ett Stockholmsderby?
- Alltså, derbyna, det är helt sjukt få vara med om något sånt. Det går inte ens att jämföra med något i Norge. Inte ens Rosenborg kan jämföras med de största klubbarna här. De matcherna ger gåshud och är en upplevelse för livet. Det finns inget annat att säga. Det är sjukt kul att vara med om trycket på Tele2 och man måste bara ta vara på de ögonblicken.
Sedan i september 2011 har Djurgården inte vunnit ett enda Stockholmsderby. Sviten, eller ”spöket”, är något som spelarna nu vill göra något åt.
- Man blir fruktansvärt besviken när vi inte vinner. Man har lust att ge det till alla runt klubben och för vår egen del vore det också en extremt bra känsla. Vi har haft lite oflyt. I några matcher har vi inte varit bra och sen har vi kommit tillbaka, medan vi i några matcher har varit bra men sen har de fått resultatet med sig. Vi har ett ungt och orutinerat lag, kan man säga till en viss grad. Men vi börjar få in rutin, på mig och en del andra. Blir det ingen derbyseger i år så blir jag riktigt jävla besviken, säger Berntsen.