För två år sedan berättade Kalmar FF:s mittfältare Tobias Eriksson för Barometern att han var spelmissbrukare. Han har efter det tagit sig ur missbruket, och är nu 31 år och lagkapten. Han berättar att han under de två senaste åren har vuxit utanför fotbollsplanen, vilket även har hjälpt honom som spelare.
- Något som jag har haft de sista åren, något jag har blivit bättre på, är att jag får energi av att umgås med människor. Att vara social och lära känna nya människor. Det kom efter att jag bröt upp med mitt spelmissbruk. När det var som värst där var jag väldigt introvert, jag var bara i min egen värld och trivdes väldigt bra med att vara där. Jag har märkt att det finns en värld utanför där också. Till en början var man obekväm i det, men jag har också märkt allt eftersom att det är en miljö jag trivs i och får energi av.
Har du idag ett större sug av att testa och lära dig saker?
- Ja, jag är mer intresserad av andra saker i livet, som studier eller andra människor. Upptäcka nya platser. Tidigare hade jag en inrutad vardag, som man var nöjd med då, men som inte var bra för mig.
Även om man bortser från spelmissbruket, tror du inte det är en risk för fotbollsspelare?
- Man kanske börjar i en akademi när man är 13 eller 16 år, man har sitt fotbollsumgängeskrets som man är med, och det finns inte mycket input från andra ställen. Att man är i en bubbla.
- Det är nog väldigt vanligt bland elitfotbollsspelare. Att man fastnar i ett inrutat mönster. Sedan är det kanske vissa som trivs i det, och det kanske inte spelar någon roll för dig som fotbollsspelare, men som individ och människa tror jag bara det är positivt att ta sig ur den zonen ibland.
Hur har dina två senaste år varit?
- Till stora delar har det varit bra, jag har lärt mig mycket om mig själv. Granskat mina beteenden för att se vad de har gjort, och hur de har skadat mig själv och skadat andra. Jag har fått en större förståelse för missbruk. Vissa saker har man behövt gräva djupare i, varför man känner som man gör, och hur det kanske har gjort att man kom in i missbruket. Så det har varit lärorikt, och ibland har det varit jobbigt, men i stora delar har jag växt som människa och just för stunden mår jag väldigt bra.
Eriksson läser på fritiden upp sina gymnasiebetyg, och har också fått ta ett allt större ansvar i KFF:s trupp. Han är lagkapten, åtminstone fram tills Viktor Elm är tillbaka, och startar som högermittfältare. Han är primärt en central spelare, men där finns Rasmus Elm och Ismael.
Kalmar FF har dock haft stora problem att hitta identitet efter att Nanne Bergstrand och Henrik Rydström lämnade efter 2013.
- Nanne hade nog styrt mycket i föreningen, varit den tydliga ledaren. Det blev ett vakuum efter att han försvann. "Vem ska ta den rollen och vem ska ta den rollen?" på platser där Nanne kanske hade haft ett övergripande ansvar tidigare. Det har tagit tid innan personer har känt "Det här är mina uppgifter, det här gör jag". Att det har satt sig i föreningen. Det gjorde det inte i början, det kände jag också.
Kände man samma brister i truppen? Det var många spelare som lämnade: Rydström, Petter Wastå, Tobias Carlsson, Lasse Johansson... Har den äldre generationen spelare i truppen nu blivit mer bekväma med att vara ledare?
- När jag kom hit upplevde jag att det satt en kultur i väggarna. Hur man skulle spela, hur man skulle bete sig. Sånt kanske försvinner när personer försvinner. Det har varit viktigt att sätta nya normer och värderingar, vad vi som trupp vill stå för, och det skedde heller inte blixtsnabbt. Vi är kanske inte på samma nivå som tidigare, men vi är på väg mot något.
Upplever du någon skillnad mellan den här gruppen och den tidigare gruppen?
- Att den här gruppen är ännu mer driven och målinriktad. Vi vill tillbaka till toppen och slåss om de ädlaste medaljerna. Med den tidigare generationen var det mer hur man var, hur man respekterade varandra, det var inte lika mycket prat om att vinna-vinna-vinna. Det kanske är en generationsfråga också, att det är mer resultatinriktat, även om jag inte tycker att det är positivt hela tiden.
Målsättningen för Kalmar FF 2016 handlar om att ta sig in på övre halvan. Långsiktigt hoppas KFF kunna vara en förening som fostrar bra spelare från den egna Tipselitverksamheten och tar höga placeringar. Eriksson funderade på framtid efter 2012, men ansåg att buden från utlandet inte var mer intressanta än KFF:s. Det här blir hans åttonde säsong i föreningen, en förening han nu tror sig avsluta karriären i. Detta efter att han förra året skrev på ett nytt kontrakt över 2018.
- Jag känner att jag utvecklas hela tiden, både som spelare och människa. Nu har man gett upp drömmen om att flytta utomlands, och vill bara vara med på den här resan som KFF gör. Från att vara ett lag som slåss för sin existens, som ifjol, till att ta dem till toppen igen. Vara med för att forma och utveckla de unga spelarna, ta nästa steg, bidra till den utvecklingen i föreningen, och se spelarna lämna för bättre ligor. Det är min drivkraft.