Karlberg i Solna. AIK:s Daniel Sundgren har precis avslutat ett träningspass inför den allsvenska premiären och käkat lunch tillsammans med nyförvärvet Simon Thern. Det glödheta mötet med Häcken kryper närmare, vilket märks, menar 26-åringen.
- Det känns som att allsvenskan är hetare än någonsin. Man vill ju verkligen sno ett guld nu, konstaterar han.
Just Simon Thern, tillsammans med namn som Kristoffer Olsson och Henok Goitom, är nyförvärv som alla tyder på att AIK satsar för att vinna sitt första mästerskap sedan 2009. Pengarna som kom efter försäljningen av Alexander Isak har investerats i flera nyförvärv som är tänkta att gå rakt in i elvan.
I laget finns också ett av fjolårets stora utropstecken Daniel Sundgren. Sundgren, som har AIK som moderklubb, kom tillbaka till Solnaklubben inför förra säsongen och knep en startplats. Han säger sig ha njutit av att, som han uttrycker det, ”tysta” de som inte var helt övertygade inför.
- Man såg ju vad som skrevs i tidningarna. Det var bänken hit och bänken dit. Jag väntade bara på chansen och när jag väl fick den gick det ju bra. Jag fick fortsatt förtroende och då vet jag, utan att behöva säga någonting, att folk blev tysta. Det var jävligt skönt, säger han.
Till den här säsongen behöver han hitta den där extra moroten från någon annanstans, förklarar han.
- Det är något jag måste kämpa med i år. Man är aldrig säker på sin position, men jag har spelat varje match på försäsongen och är tilltänkt att starta så jag måste hitta energi och glöd i något annat. Då handlar det så klart att man vill gå utomlands och prestera bra. Sedan vill man få bättre statistik, göra ännu fler assist och tysta ännu fler.
Sundgren har under försäsongen varit given ”wingback” i Rikard Norlings 3-5-2-system, en roll han ser som klippt och skuren, men att det finns mer att ta av.
- Den är kanske lite gjord för mig. Jag är ju nästan 50/50 defensivt kontra offensivt. Sedan är jag inte en kille som är jättebra offensivt en mot en och som gör överstegsfinter. Jag är mer passningsskicklig och kämpar hårt för laget.
- Sedan skjuter jag ju aldrig. Om jag börjar avlossa lite skott och vågar köra lite en mot en så tror jag att jag har ett par växlar till faktiskt.
Daniel Sundgren lämnade AIK, efter en rad utlåningar till mindre klubbar, säsongen 2012 för Värmland och spel i Degerfors i superettan. Väl där utvecklades han till en nyckelspelare och efter tre säsonger ringde telefonen. Då var det inte något svårt beslut att ta.
- Jag hade den känslan redan när jag var i Degerfors att ”AIK kommer att komma någon dag”, förklarar han.
Vi kommer in på epitetet klubbkänsla:
- I dag känns det som att folk inte har… ”hedern” är kanske att ta i men folk går dit pengarna finns. Det känns som att folk skiter mer i vad fansen tycker och jag är nog ganska tvärtom. Jag vet redan nu att jag aldrig kommer att gå till någon klubb som är konkurrent till AIK, överhuvudtaget. För mig betyder AIK mycket. Det har varit AIK hela vägen. Man har gått på hockeymatcherna, hela familjen har varit AIK:are hela tiden.
- Sedan är det enkelt för mig att säga att AIK är det enda som gäller, det har blivit uppbyggt så. Man har krigat och sedan kom AIK. Jag har ju ingen aning om AIK inte hade kommit och Norrköping hört av sig så kanske man hade spelat där, men jag tror faktiskt inte det.
Det är inte bara AIK som har satsat stort i vinter. Knappast någon har undgåtts av det faktum att rivalen Djurgården fått hem både Andreas Isaksson (som visserligen kom i höstas), Kim Källström och den tidigare landslagsbacken Jonas Olsson. Men Daniel Sundgren är inte överdrivet imponerad.
- Helt ärligt så lägger jag inte så mycket energi på det. Isaksson spelade mycket förra året och det var inte så att han lyfte Djurgården speciellt mycket. Jag kan tänka mig att de har så stora förväntningar och sådan press nu att det också kan bli lite negativt. Det känns som att folk förlitar sig på att de ska göra jobbet. Det är elva spelare på plan. Det är klart att det är bra spelare men de måste ju få ihop det också.
- Jag lägger ingen vikt alls vid Djurgården, bryr mig inte om Kim spelar eller inte. Djurgården ska vi vinna mot, så är det bara.
Det har pratats mycket som att Djurgården inte vunnit ett derby på väldigt länge och man tänka sig att det står högt upp på supportrarnas lista. Tror du att de har någon chans i år?
- Jag gillar inte att jinxa, vi får se när den dagen är där. Det enda jag tänkt på är att det känns på något sätt, utan att det här ska låta dumt, som att de rustar för att vinna ett derby, inte för att vinna allsvenskan. Det är den känslan jag har.
AIK inleder säsongen mot BK Häcken. Ett Häcken som tidigare i år golvade Gnaget med 3-0 slog ut laget ur svenska cupen.
- Jag tycker att siffrorna ljuger lite ändå. Det första målet i en cupmatch avgör ganska mycket. Hade vi gjort 1-0 hade de lika gärna kunnat bli 3-0 till oss. Det kändes stundtals bra, tycker vi hade matchen långa stunder och sedan fick han (Rasmus Lindgren) den här drömträffen. Men det är klart, folk fick väl sig kanske en liten funderare på vad som komma skall.
Hur viktigt är det med resultaten under försäsongen? Jag tänker på Malmö FF där det gnisslat lite efter att man förlorade mot AFC i genrepet.
- Det ska gunga lite, allt kan inte vara hundra procent under en försäsong. Man testar nya grejer och ofta roterar man lite i laget. Men det är klart att man vill sätta det så snabbt som möjligt och det tycker jag ändå att vi har gjort i AIK.
Hur vill Rikard att ni ska spela?
- Vi har vår defensiv där vi vet exakt till punkt och pricka hur vi ska ligga. Offensivt har vi ganska starka spelare inne i boxen och där förväntar han sig ganska mycket inlägg och att vi ska vara noggranna i de anfall vi skapar. På hemmaplan handlar det också om att sätta press, att komma i våg efter våg och få med sig publiken.
Om man ser till era nyförvärv, vem eller vilka har stuckit ut?
- Jag själv har kommit väldigt bra överens med Simon. Jag tycker att han hela tiden tar steg och man märker att han har mycket fotboll i sig. Sedan märker man också att Kristoffer Olsson har en annan nivå i sig.
Det är nästan oundvikligt att inte komma in på Daniel Sundgrens efternamn. Son till AIK-ikonen Gary Sundgren har uppväxten varit lite annorlunda. Men han har inga problem med att ofta kopplas samman med sin far.
- Jag bryr mig inte så mycket. Det var värre när man var yngre och man gick i skolan. När han gjorde en bra match ville alla vara kompisar med en, gjorde han en dålig match fick man höra att ”din pappa är sämst”. Men desto äldre man blir ju mer skiter man i det. Man har ju fattat är det är många som är avundsjuka. Jag har mött många som har försökt håna mig på plan, men då brukar jag säga att ”det är ju kul att du vet vem min farsa är för jag har ingen aning om vem din är”.
- Det är lite kul att man kan konkurrera vad gäller allsvenska matcher och vem som kommit längst. Han har ju spelat i landslaget och det är ju ett mål man har.
Känns det rimligt?
- Jag tycker ju att det gör det. Sedan fick jag höra någonstans att man inte hade någon utvecklingspotential. Men det är väl upp till bevis. Man ska aldrig ge upp.