Kalmar FF har länge varit starka på att lyfta upp de egna talangerna. Sedan SM-guldåret 2008 har 23 stycken spelare från U19-laget gjort allsvensk debut i KFF. Bara Halmstads BK och Malmö FF i allsvenskan har lika starka siffror.
Från och med 2017 vill föreningen ta det ett steg längre och lyfta in ännu fler i startelvan.
- Vi kommer addera speltid, och jag tror att inte bara i år utan framöver är det viktigt att en eller två spelare per år tar stora steg. Att de blir kanske inte avgörande spelare, men åtminstone viktiga spelare för laget, säger tränaren Peter Swärdh.
Mittfältaren Carl Johansson, 18 år, fyller i:
- Både jag och Svante (Ingelsson) har varit lite på gränsen och gjort flera inhopp, men vi känner nog att det börjar bli dags snart att ta en ordentlig plats.
Förra året fick de unga spelarna vara med, men inte som bärande spelare. Ingelsson (300 minuter i allsvenskan), Johansson (500), Filip Sachpekidis (400), Herman Hallberg (800), Anton Maikkula (knappt 200). Det här året ska alla öka på speltiden.
Det kan vara en nödvändighet. Kalmar FF har en svag ekonomi där de går back över 15 miljoner kronor per år. Att någon av de unga ska bli en storförsäljning kan rädda åtminstone något år, ekonomiskt sett.
Det finns en sammanhängande faktor för nästan alla unga spelare i A-laget: de har följt med varandra genom leden. U17-laget år 2014, U19-laget år 2015, A-laget år 2016. Alltid med Henrik Rydström i ledarstaben.
Året i U17 hade Henrik Rydström det resultatmässigt svårt med nuvarande A-lagsspelare som Ingelsson, Adel Ziarat, John Håkansson, och Johan Stenmark. Ibland hade han Johansson (då IFK Oskarshamn) och Adrian Edqvist (FK Karlskrona) med på träningarna. Trots de svaga resultaten påbörjades ändå spelarnas individuella utveckling mot A-laget.
Året efter blev Rydström tränare i U19 och fick tillgång till de äldre Herman Hallberg och Anton Maikkula. Edqvist tog en temporär tur till Malmö FF, men Johansson bytte Oskarshamn mot Kalmar.
2015 sammanfattades med förlust i semin i U19-slutspelet, trea i ligacupen, och en andraplats i Gothia Cup. Rydström förklarar varför så många av dem nu är i A-laget.
- Det jag försöker tänka hela tiden är ”hur kan vi här förbereda spelarna?” Hur kan jag skapa träningar och matchmiljöer oavsett vilka vi möter, så när spelarna väl är i A-truppen känner ”okej, det var inte så stor skillnad”?
- Det är klart det är skillnad att spela med Rasmus Elm och Ismael, och komma in på Friends (Arena) eller vad det är, men jag försöker hela tiden pressa dem och stressa dem i träningar vid rätt tillfällen. Så att de tycker att ”oh fan, jag kan faktiskt ta snabba beslut och jag klarar att ta in informationen, trots att de är större och starkare”.
Johansson pekar på vilken nytta som Rydström har varit för honom själv.
- Han har slipar på en del grejer som han kände jag behövde utveckla och som jag också kände. Sedan var det bra när han var andretränare (i A-laget) också. Han hjälpte till att ge oss chansen och så.
- Vissa gånger har man väl varit trött på honom... Nej, men det är mycket att vi ska hitta våra gränser.