Det var för ett par veckor sedan som beskedet kom: August Ahlin avslutar karriären och lägger handskarna på hyllan - 25 år gammal.
För utomstående kom beskedet hastigt och oväntat, men i Sirius-målvaktens huvud har tankarna på att lägga fotbollen åt sidan funnits en längre tid. Faktum är att han redan i början av året hade planerat att sluta efter säsongen, men nu kom slutdatumet halvvägs dit.
Anledningen är en otäck skada som snabbade på beslutsprocessen.
- Jag drog av bröstmuskeln. Den släppte helt fästet från brösten, berättar August Ahlin för Fotbollskanalen.
- Jag hade en blödning i höften då och tränade knappt, så det här hände på gymmet. Jag låg och körde bänkpress ganska tungt, och då bara släppte det. Man hörde hur det lät. Det var som att ta rå spagetti och bryta på mitten.
Det låter som en outhärdlig smärta.
- Det är svårt att tro men smärtan var inte så hemsk. Men jag kände direkt att det var något som gick väldigt fel, det kändes obehagligt. Jag kände liksom hur bröstfibrerna drogs loss från benet. Men jag fick inte ont då och jag hade inte ont efteråt heller. Så märkligt nog var det inte så mycket smärta inblandat.
Hur mår du i dag?
- Rehaben går framåt. Jag känner att jag kan leva ett normalt liv. Första veckorna var jävligt tuffa, mentalt men också för att jag inte kunde använda min arm. Jag kunde inte lyfta armen. Jag gick med ett axellås i sex veckor samtidigt som jag skrev min uppsats på juristprogrammet. Så uppsats, opponering och allt annat fick jag göra med en hand. Det var lite bökigt, samtidigt som jag våndades med frågan kring min framtid.
Tankarna om framtiden, ja. Det var sommaren 2021 som August Ahlin blev erbjuden ett A-lagskontrakt med IK Sirius. 25-åringen hade då huserat på division 2-nivå med Gamla Upsala SK och i princip förlikat sig med ett liv utan elitfotboll. I stället låg allt fokus på studierna - och därav flytten till Uppsala.
- Egentligen måste man börja ganska långt bak i tiden för att förstå. Min relation till fotbollsspelandet är ganska speciell ur ett allsvenskt perspektiv. Jag har inte elitsatsat på fotboll. När jag började plugga i Uppsala 2017 tänkte jag satsa på plugget, fotbollen fick jag ta i den mån jag orkade och hade lust, säger han.
- Sen helt plötsligt fick jag förtroende och kände att det gick väldigt bra. Det var inte planen från början, men när erbjudandet från Sirius kom… Då hade jag pluggat i fyra år och hade redan jobberbjudanden att ta ställning till. Så egentligen var jag redo att gå ut i arbetslivet - men samtidigt kände jag att Sirius är en så stor möjlighet att jag inte kan tacka nej. Det var hur spännande som helst.
August Ahlin lämnade division 2-laget bakom sig och tog steget till allsvenskan. Totalt blev det nio matcher mellan stolparna under den efterföljande höstsäsongen, och trots den korta tiden på högstanivå i Sverige smög sig en oväntad känsla in redan då.
- Jag kände något redan efter sista matchen mot AIK förra året, när jag vandrade av mattan på Friends. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, en tomhetskänsla. Även om jag inte hade elitsatsat så hade jag ändå jobbat för det och tagit mig dit jag alltid hade drömt om. Jag kände: vad ska jag göra nu? Jag fick känslan av att jag hade gjort det jag vill göra med fotbollen.
Han fortsätter:
- Jag kände mig klar. Det bubblade inte i kroppen på samma sätt när jag tänkte på fotboll som det hade gjort innan. Så redan då var planen att jag skulle spela ut kontraktet med Sirius den här säsongen och sedan sluta, även om man aldrig vet vad som händer. Skadan påskyndade bara beslutet.
Förstod du att karriären var över direkt när skadan skedde?
- Ja, det gjorde jag. Jag fick tid för magnetröntgen dagen efter och på kvällen ringde vår lagläkare och berättade att jag blir borta resten av säsongen. Då förstod jag direkt att jag hade gjort det sista på fotbollsplanen. Då ringde jag min pappa och bara bröt ihop.
Även om August Ahlin hade planer på att sluta var det slutgiltiga beslutet tufft att ta.
- Det drogs ifrån mig så plötsligt. Skadan satte allt på sin spets: då hade jag ett sista val att antingen fortsätta eller börja jobba. Men skadan gjorde det enkelt till slut. Jag kände mig inte sugen på att dedikera mitt liv till fotbollen. Men trots det var det tufft, även om jag hade planen klar i huvudet hela tiden.
Du nämnde innan att du har en speciell relation till fotbollsspelandet. Har du märkt av det på något sätt?
- Det har jag verkligen gjort. Jag kom till Sirius från stundetlivet och då kände jag direkt att det var två olika världar. Det är ofta som jag och mina lagkamrater inte har haft samma erfarenheter och inte levt samma liv. Det blir att man kanske tänker på olika sätt då. Av självklara skäl är fotbollen livet för de flesta spelare och allt kretsar kring det, medan jag har haft ett annat liv. Det är svårt att sätta fingret på, men jag har absolut känt mig som en udda fågel i många sammanhang. Lite som att jag nästan inte kunde ta min egen karriär seriöst.
Hur menar du?
- På ett sätt har jag jobbat lika hårt, om inte hårdare, som alla andra. Det är inte lätt att ta sig från låga divisioner till allsvenskan. När jag provspelade med Sirius efter att de hade sett mig i en träningsmatch hade jag inte tanken på att jag skulle få spela en hel höst i allsvenskan. Det var ett så stort steg att komma till Sirius. Jag menar, i år har jag tränat med David Mitov Nilsson och Tommi Vaiho… när de vann SM-guld satt jag på bänken i fyran! Det är svårt att ta in.
Men samtidigt en häftig resa?
- En dröm. Det har varit en dröm. De häftigaste åren i mitt liv, utan tvekan.
Vad kommer du bära med dig från karriären?
- Det jag kommer bära med mig är resan man gör inom fotbollen. Det kommer jag sakna. Att alltid känna att man är på väg, säsong för säsong. Träna, gå lite framåt och hela tiden bli lite bättre. Att det bubblar, att man har den här drömmen. Känna att man jagar den. Det främsta är nog inte när man fick spela på Friends inför mycket publik, utan det är känslan av att man tror på något. Att man liksom är på väg att uppnå något. Det kommer jag sakna.
Han kommer fortsätta sin rehab hos Sirius till sista augusti, sen väntar ett nytt äventyr. August Ahlin har nämligen fått jobb på en stor advokatbyrå i Stockholm och kommer nu satsa fullhjärtat på en civil karriär inom juridik.
- Det ska bli jättekul. Det är ett socialt jobb i högt tempo. Problemlösning och projektledning samtidigt som man får vara med i stora affärer. Det ser jag fram emot.
Finns det någon chans att man ser dig mellan stolarna på en fotbollsplan i Stockholm framöver?
- Nja, jag har inga sådana planer. Jag älskar fotboll, så i någon form kommer jag säkert vilja spela. Men det kommer hamna väldigt i skymundan. Kanske att jag kan spela vänsterytter i femman. Det har varit något.