Fredag den 13 maj 2016 fick Andreas Alm sparken av AIK. Då hade han varit huvudtränare i klubben sedan 2011 och fört laget till placeringarna 2, 4, 2, 3, 3 i allsvenskan. När säsongen 2016 drog igång gick styrelsen ut med att man förväntade sig SM-guld. Tålamodet var inte stort och när beskedet kom hade AIK tolv poäng på åtta matcher och låg nia i tabellen, med sex poäng upp till förstaplatsen.
Efter det tog Andreas Alm över danska Vejle men fick lämna efter bara ett år. Nu är han tillbaka i allsvenskan. Som tränare för Häcken.
- Första månaden-intrycket är att det är många kompetenta personer, spelare och ledare i Häcken. Det är något som bekräftar det jag har hört. Det är ju alltid bra att uppleva det på sitt eget sätt, säger Alm efter att han satt sig i en fåtölj på spelarhotellet nere vid strandkanten i Dubai.
- Jag valde att ta över Häcken för att Sonny (Karlsson, sportchef) var väldigt tydlig med att han ville att jag skulle ta jobbet. Det är en grund och att jag tycker att det finns en utmaning i det här som jag inte har gjort förut. Om man ser på de allsvenska tränarna som finns i dag, jag vet att det pratas mycket om Poya (Asbaghi, IFK Göteborg) och andra som är nya och unga, men tidsmässigt har dom gjort decennier av fotbollsträningar, och har säkert lagt ner det dubbla eller tredubbla på träningsplanen än vad jag har gjort.
- Så jag skulle gissa att jag är den tränaren som har minst tränartimmar på planen i allsvenskan, kanske överlägset också. Så att komma till Häcken där hantverket har en stor plats vill jag gärna ha som utmaning.
Är det utmaningen eller finns det fler utmaningar i Häcken?
- Sedan ska vi ju tävla också. Så utmaningen ligger ju i serien vi är i och motståndarna vi ska möta. Så oavsett vilket lag man kommer till så har man ju den utmaningen, dels utifrån andra motstånd, dels utifrån klubbens mål, riktning och allt det. Det kommer inbyggt men just i Häcken som klubb finns det en tradition med hantverk och det är en progressiv klubb.
Häcken gjorde det bra förra året och slutade fyra men har nu tappat många bra spelare som Ahmed Yasin, Mohammed Abubakari och Egzon Binaku, så på pappret blir det en tuff utmaning att göra det bättre - är det en utmaning?
- Ja det är en del spets som vi har tappat. Klart att i ljuset av kapprustningen som sker på andra lag, inte minst Malmö och AIK, så är det väl så. Men sedan finns det ju möjlighet för oss att agera i ett fönster, framför allt finns det ju en trupp från fjol som till numerären är bra. Men det är klart att truppen är alltid en fråga för en tränare, sedan är det ju sportchefens uppdrag att arbeta med den och förändra den.
Om vi backar bandet till AIK. I slutet av din tid där skrevs det mycket om att du skulle få lämna - hur upplevde du den sista tiden?
- Jag upplever att min början i AIK och mitt slut i AIK var bra. Jag gav faktiskt allt den perioden och klubben gav mig allt den perioden. Så jag tyckte att det var bra. Det var samma i Danmark. Det var bra början och nästan ett perfekt slut också. Jag är nöjd med det.
När det skrevs så mycket, förstod du då att du var på väg att få sparken i AIK?
- Jag hade stort fokus på att leda laget till jag inte var tränare för laget. Så jag la inte så mycket tankekraft på vad som skedde.
Var det verkligen så, tänker man inte på vad som händer?
- Nej, för mig är det en förutsättning om man ska lyckas i Häcken eller någon annanstans så kan jag inte vara rädd om jobbet. Då fegar jag och då gör jag inte det jag är bra på, och jag har aldrig varit rädd om jobbet.
Var det svårt att leda laget där under de sista dagarna?
- Nej, verkligen inte. Jag hade varit tillsammans med spelarna och stora delar av den gruppen genom sorg, saknad, guldyra och allt oavsett världsdel nästan. Vi har ju varit över hela världen och gjort allt möjligt. Så nej.
Varför tror du att du fick lämna?
- Det vet jag inte.
Har du inte fått någon förklaring till det?
- Svaret är att det vet jag inte riktigt. Men jag vet att det är så att någon annan skulle träna AIK för att AIK skulle bli bättre och det är rimligt.
Visste du att någon annan skulle träna AIK för att laget skulle bli bättre?
- Nej men enda anledningen till att en tränare lämnar en klubb är ju att nästa tränare ska göra något bättre för klubben. Så klubben först. Och om jag inte är den som gör klubben bättre där och då, då ska någon annan göra det. Så det finns bara den anledningen. Därför tycker jag inte… du frågade om jag inte fick någon förklaring, jag tycker inte att jag behövde någon förklaring. För den dagen det är slut så är det ganska uppenbart vad som sker, precis som ibland när spelare inte blir uttagna så är ju förklaringen att någon annan spelar i stället. Ibland är det ju inte svårare än så.
Var det förvånande att det var just Rikard Norling som tog över?
- Nej det var det inte. Det var min förhoppning några år tidigare. Jag har alltid trott att det ska vara Rikard som kommer efter mig.
Tycker du om Rikard?
- Absolut. Vi har ingen nära relation förutom att han var där som tränare när jag var spelare. Då var han i U19 och lite så. Sedan är ju han nära med ”Nesh” (Nebojsa Novakovic, som Alm jobbade med) så det är den relationen. Men absolut, jag tycker att han har gjort och framför allt gör nu ett fantastiskt jobb i klubbar.
Om du summerar din tid i AIK - hur blir det?
- En fantastisk början och ett slut som ändå funkade det också. Vi startade någonting och från den starten är AIK inne på sitt sjunde år i den processen och jag tror att utifrån så som vi tänkte då i alla fall så tror jag att det börjar närma sig där man kan få resultaten som man vill ha också.
Några saker du är stolt över när du ser tillbaka?
- Jag hade ingen motgång i AIK. Jag hade massa år där men känner inte att jag hade någon motgång. Visst, vi åkte ut mot Sandviken i cupen och förlorade Europa League, men när man summerar åren hela tiden så fanns det alltid en utveckling i klubben och den tycker jag fortsätter nu. Rikard är väl en av de första tränarna och AIK är väl en av de första klubbarna på väldigt länge som lyckats spela ett 3-5-2 en hel säsong och ta medalj.
- Jag har svårt att se att det är något annat lag som har gjort det, och det tycker jag är ett styrkebesked. AIK bygger vidare och nu har det gått några fönster sedan man fick in pengar och kan justera det också, så utvecklingen sedan 2011 går… ja AIK har inte haft en dålig säsong sedan 2011.
Du nämner att AIK har fått in pengar - hur delaktig känner du dig i det med tanke på att det var du som släppte fram Alexander Isak?
- Om du har varit tränare i nästan sex säsonger så är det klart att du är delaktig på vägen för de unga spelarna som väl debuterar. Du har ju laguttagningsansvar. Men det är ju så många andra saker och så många andra personer som är med på vägen.
Det är samma som när vi i Häcken har med oss Kevin Yakob och Atakan Kinali, det är samma sak att spelare från den egna akademin, och vi har Kevin Ackermann som är i juniorålder, det är en naturlig process och det är många juniorer som har kommit upp den vägen i AIK. Det lär nog fortsätta så.
Är det något som irriterar dig om du ser tillbaka?
- Nej verkligen inte.
Ingen besvikelse, ledsamhet eller irritation över att ha fått sparken?
- Nej verkligen inte så. Jag bestämde mig tidigt för att göra allt för att, och det är samma sak här, må bra och trivas med utmaningen och uppdraget som jag har, och det gjorde jag varje sekund i AIK. Det är inte alltid så jäkla lätt men jag har verkligen ansträngt mig för det, och det var även på slutet. Sedan att jag någon gång inte skulle fortsätta att vara tränare i AIK, mitt kontrakt skulle gå ut eller att det skulle avslutas, jag kommer inte att vara tränare i Häcken för all framtid heller. Så sluten kommer sällan så överraskande.
- Jag har alltid haft stort utrymme att göra det jag vill i AIK, så det känner jag också här att jag har. Har jag idéer så får jag utrymme för det tillsammans med mitt tränarteam, det är viktigt. Det kan man må bra av.
Tidigare var du inne på att du inte har varit tränare så länge - vilka kliv tog du i AIK, vad lärde du dig?
- Nej, Micke Stahre var tränare när han var 14 år. Vet du hur många mer timmar han har än mig? Så jag måste ju kompensera det. Men i AIK lärde jag mig att vara ensam ansvarig för ett fotbollslag. Det hade jag aldrig varit förut. Jag hade haft en säsong där jag delade ansvaret med en god vän i Eskilstuna, men inget annat.
- Jag lärde mig hur det var som ensam ansvarig två år i rad, tre år i rad, fyra år i rad, fem år i rad. Det hade jag aldrig gjort förut. Sedan klart att i en sådan miljö blir allt på en högre volym och då tvingas du att vara skarpare och jag tror att meningsfulla tiden du har i en sådan klubb är väldigt många timmar. Du lär dig i ett högt tempo, du får så många intryck och saker du ska hantera att det blir något som spär på din erfarenhet väldigt fort.
Något konkret du lärde dig i att vara ensam tränare?
- Det är ju alla dimensioner. Dessutom är ju AIK en klubb där det finns… vad ska jag säga… konfrontation är ju vanligt i AIK och då menar jag inte konfrontation med supportrar och tränare, utan jag menar konflikter som uppstår. Vi valde ju den perioden att ha en spelartrupp, vi hade en god del blå linje och förort där och det kräver sitt. De gav en jäkla färg åt det som vi ville göra vilket var helt underbart, men det ger också saker på vägen som man måste hantera. Så ledarskap. Jag tror att det främst är gruppdynamik och ledarskap, att leva i det var nog det som man har lagt mest till under åren där.
Björn Wesström är ju sportchef i AIK - tror du att det var hans idé och beslut att sparka dig?
- Ja det är ju en sportchefs uppdrag att göra det. Det är hans beslut. Så ja, det gjorde han och det ska han göra. Så det är bra. Då funkar det. När det funkar då funkar det. Jag fick beskedet av honom. Han sa till mig att: Andreas, nu ryker du.
Höjdpunkter i AIK?
- Finns jättemånga. Det finns säkert enskilda men jag ser det som en klump av en jäkla härlig tid bara.
Vad har du för känslor för AIK i dag?
- Jag har ju spelat i AIK och tycker att jag lyckades prestera min bästa fotboll för mig där, jag har varit assisterande tränare och tränare där. Det har varit en miljö som jag känner att jag kan prestera, sätta stor press på mig själv i den miljön och ändå prestera. När man känner så då trivs man i den miljön. Jag har haft en jäkla bra tid med AIK i mitt liv.
Hur länge gick du utan jobb innan det blev Danmark?
- Haha, i en och en halv månad. Det var inte planerat. Min plan var att gå längre utan tränarjobb, men det blev inte så.
Hur var planen?
- Lite mer distans. Det är klart att om du aldrig tidigare varit tränare för ett fotbollslag solo och sedan har du haft AIK i nästan sex säsonger, då blir det ju väldigt intensivt och då behöver du egentligen lite distans till saker och reflektion. Men det som dök upp var alldeles för galet och för intressant för att tacka nej till.
Varför var det så intressant?
- Det var ju en av ägarna i Vejle som nyss hade blivit ägare där, en moldav som tillsammans med en kines hade köpt klubben och jag hade träffat Andrew Zolotko en gång tidigare och det hade klickat och vi tyckte att det funkade bra. Han ringde på midsommarafton och frågade och ville att jag skulle komma ner och kolla, och sedan blev det så.
- Det var en blinddate med den moderna fotbollens mamma. Det var verkligen så. När jag tackade ja var det arton dagar till premiär och vi hade sex spelare. Idéen var att vi skulle ta in spelare i åldersspannet arton till tjugotre år från hela världen, och så blev det också. På två veckor tog vi in tre kineser, två peruaner, två colombianer, två brassar, en amerikan, en sloven, en från Ukraina, en från Sierra Leone, en från Elfenbenskusten, en från Kamerun, en från Tunisien och några länder till. Det gjorde vi på två veckor och sedan startade vi säsongen och spelade.
Det känns galet att hoppa på något sådant?
- Ja det var verkligen helt… och många av de här spelarna hade ju inte varit i Europa eller bott hemifrån. Det var för galet för att tacka nej till. Målet var att första året etablera oss och andra året att gå upp till den högsta ligan. Men till slut blev det… det tär mycket på en relation att jobba under de förutsättningarna för det blir ju alla möjliga frågeställningar. Jag hade dessutom en kinesisk assisterande och en rumänsk fyscoach, så det var bara hela världen in på väldigt kort tid.
- Så under ett år med det, det tär mycket på relationer så det var nog bra att det inte blev ett år till .Men det var ett jäkla fantastiskt år och egentligen tack vare Vejles akademi så lyckades vi få lite stabilitet i det till slut. Så vi hade väl fyra eller fem egna som debuterade och det var ett par som blev ordinarie. Tack var det fick vi lite stabilitet och så kunde vi klara ut säsongen och vi klarade oss väl ett par tre omgångar innan slutet. Men det var häftigt.
Varför blev det ingen fortsättning?
- Vi hade nog umgåtts väldigt hårt under de där månaderna. Det krävde mycket av alla. I logistik, i allt för att få till det. Till slut tror jag att vi alla kände att det nog är bra om vi inte kör ett år till, och det måste jag säga att ägarna var jäkligt bra där. Zolotko som jag hade haft kontakt med mest var svinbra i den situationen och tog hand om mig på alla sätt och vis och så bröt vi och det var bra.
Var det ditt beslut eller klubbens?
- Det var inte mitt. Utifrån diskussionerna som vi förde och vad vi skulle göra framöver så blev det bra. Man kan nog säga att vi kom fram till det.
Du fick inte sparken?
- Fast det är bättre att säga att jag fick sparken. Jag sa aldrig att jag ville dra. Jag ville inte hoppa av det, jag vill hellre att beslutet kommer från klubben. Men samtidigt vill jag vara ärlig med hur situationen var, vad vi hade gjort och hur relationen var när vi jobbade. Hade vi fortsatt jobba tror jag inte att jag hade fortsatt kunna ha en bra relation till ägaren och det ville jag inte riskera. Så jag tycker nog att det är bäst att säga att jag fick sparken.
Vad lärde du dig under året i Danmark?
- Många nya kulturer. Jag hade ju en kinesisk assisterande. Han pratade inte engelska. Så jag fick lära mig att driva ett lag där vi inte hade ett gemensamt språk, inte ens engelska. Det men också att jobba med kärngruppen som var danskar, att jobba med den och få en acceptans från spelarna som kom från utlandet. Det var en av de största lärdomarna.
- Danmark har inte samma förortsfördel som Sverige har. Danmark har inte börjat gräva ur bra spelare från sin egen förort. Jag lyckades hitta ett par där som jag tyckte var svinbra och som dessutom blev ordinarie sen. Men det var en utmaning att få ihop det. Jag tror att vi värvade 30 spelare på två fönster och det är många spelare.
Med tanke på att du fick sparken från AIK och enligt dig själv också sparken från Vejle, är det extra viktigt att göra det bra nu så att det inte blir tre gånger på rad eller är du inte brydd om det?
- Nej. När jag lämnade AIK hade vi varit före Malmö året innan med fem poäng och sedan låg vi tre efter Malmö när jag lämnade. Jag tror att mitt poängsnitt under åren i AIK är på 1.90 eller något sådant. I Danmark ett sådant projekt, nja. Jag planerar inte min karriär. Jag tar jobben jag vill ha och så försöker jag att jobba all in på det.
- Men jag har ingen karriärplanering med att jag ska bli det och det och det. Jag jobbar jävligt hårt där jag är och det gör också att jag är rimligt orädd för att…. alltså, jag kör och så är jag orädd för konsekvenserna av det. Sedan är det klart att jag har en stor ambition att få mitt tränarteam att växa spelarna. Allt det vill jag absolut, men jag har ingen utstakad väg som jag måste gå. Är det så att jag inte är fotbollstränare sen då kommer jag att göra något annat.
Din värld skulle inte rasa samman om du inte är fotbollstränare?
- Det tror jag inte. Det finns många andra fotbollsjobb. Du kan jobba som sportchef, du kan jobba som massa andra saker i en fotbollsklubb på elitnivå och du kan också jobba i näringslivet i övrigt.
Är sportchef något du kan se dig själv som senare?
- Det får vi se vad man har lärt sig med tiden. Men jag jag tycker att jag har varit tillräckligt smart för att se på när scouter, när sportchefer som när Björn Wesström jobbade eller när Jens T Andersson jobbade i den rollen, hur de jobbade och gör. Så jag har sett på ägarduon i Vejle som ändå rör sig på hög nivå i världen med spelare och så. Vad man gör, hur man gör affärer och förhandlar och så. Jag har ett intresse för det men vill också akta mig för… jag håller mig på tränarspåret mycket för att jag tror att det är bra. Men jag ser ju och hör saker och är intresserad av det. Sedan får man se vad det leder till.
- Men det är bra för många att det finns många fotbollsjobb i dag. Du kan jobba som väldigt mycket och i olika roller. Nu har ju dessutom manager kommit under de senaste åren i Sverige och det kommer säkert finnas nya titlar om två-tre år i fotbollsklubbar.
Som vad?
- Tekniska direktörer kommer säkert att finnas, det kommer att finnas kombinerade tjänster är jag ganska säker på också, tror att många klubbar med tiden också behöver personalchef. Det är mycket personal. Det tror jag är en viktig del framåt för att ytterligare växa.
Vad innebär det att vara tränare i Häcken jämfört med AIK, i AIK visste du hur allt fungerade - behöver du vara på ett annat sätt och ha en annan approach till saker?
- Jag tror att det är bra för Häcken om jag är den jag är. Jag tror inte att Häcken söker något som är på låtsas utan jag är den jag är. Sedan är det klart att jag gärna tar del av den tradition som finns här och lyssnar nä Dennis (Andersson, klubbdirektör) och Sonny berättar om historien här för jag tror att det finns väldigt mycket att hämta från båda, från klubben, från det Peter Gerhardsson har gjort, från det Micke Stahre gjorde i fjol och så vidare.
- Jag har inte råd att vaska med den kunskapen som redan finns. Jag kan inte bygga om och göra om allt för då hinner vi inte med. Det gäller att inte vara översmart men att vara klok och använda det som finns, sedan ändra mycket på det jag verkligen vill ändra på men också skruva på lite småsaker.
Ställer det andra krav och är det utmaning att hitta rätt där?
- Ja men jag är ju på västkusten. Jag har inte bott på västkusten förut. Jag är i en klubb som har en annan historik än andra klubbarna jag har varit i, en mer progressiv historia på ett sätt men också en lite kortare historia, man bildades 1940. Det ställer andra krav, men hur det exakt artar sig i vardagen är ju svårt att säga. Jag är nyfiken att ta reda på vilka mönster vi kan bryta och få effekt på det samtidigt vilka vi kan befästa och få fortsatt effekt på det.
Något speciellt?
- Inte kulturellt vid sidan av. På planen är det klart att allt räknas var ett mantra som hela klubben och Micke också använde sig av i fjol och för mig har jag lagt till att vi behöver vara steget före. Det blir någon ny version på saker och ting. Att stegen vi tar på planen inte är tomma utan att om man ska springa en mil så är det bra om den milen kan räknas i något bra för prestationen.
- Det gör du bäst om du är steget före, inte bara i rörelse utan också i tanken. Kan du hela tiden vara steget före i tanken än motståndaren så är det bra. Är du steget före är det också lätt att dina kamrater lär sig av det och så får du en samhandling som många kanske skulle kalla en personkemi nästan som ser ut att vara djupare än vad den behöver vara, det går att skapa ganska snabbt tror jag och då måste alla vara med. Spelare som snoozar har vi inte råd med. Det går inte att trycka på knappen och vara borta i nio minuter.
Hur är det att bo i Göteborg då?
- Det är bra. Jag bor väldigt nära GPA (Gothia Park Academy, Häckens anläggning) just nu. Så det funkar bra.
Du sa att du aldrig bott på västkusten, vad är det för skillnad då?
- Nä men det vet jag inte. Det får vi väl se. Det skulle nästan vara att förstärka mina fördomar att dra slutsatser efter en månad. Så det blir ingen instinkt utan snarare en starkare fördom, så vi får väl se om ett tag.
Vad har du för fördomar om Göteborg och väst?
- Haha, nej det tänker jag inte dra.
När Gerhardsson tränade Häcken var offensiven stark och Stahre fick ordning på försvaret - hur ser du på det?
- Verkligen. Häcken var ju superbra defensivt i fjol och bra offensivt innan.
Vill du skruva på något där?
- Allt som vi gör i försvarsspelet är ju för att vi ska skapa målchanser. Det finns bara en anledning till att vi jobbar hårt med försvaret och det är att vi vill ha bollen så att vi kan skapa målchanser och göra mål. Det hör ihop. Vi har jobbat nu med både och men framför allt med att ha fötterna fram mot mål så att vi känner oss offensiva och kan hota motståndaren från många positioner på deras planhalva och kanske även från egen planhalva. Ha den farten och rakheten mot målet.
Du har inte varit borta från allsvenskan så länge men tycker du att den har förändrats?
- Ja det tycker jag. Den är föränderlig på ett annat sätt med att det är fler som spelar med en trebackslinje. En del på ett naturligt sätt, en del skiftar mellan det i flytande i spel eller utifrån perioder i halvlekar eller mellan matcherna.
- Lagen som har haft många timmar tillsammans, som Östersund och Sirius, har ganska flytande rörelse i sitt spel från olika formationer i sitt passningsspel som gör att man blir väldigt svåra att komma åt emellanåt. Sedan är det lag som AIK som har en strikt spelidé som man håller sig till och som man bygger på över tid och inte ändrar på, nästan inte ens hur matchbilden än ser ut. Det har förändrats och det är intressant.
Har det blivit mer taktiskt?
- Jag vet inte om det är mer taktiskt bara för att man förändrar. Taktik kan ju också vara att vara konsekvent. Man är inte mer taktisk för att man byter spelsystem. Men du kan säga att det är mer varierande taktik. Men innebörden är ju inte att det är bättre eller sämre, men nytt är det.
Det pratas om någon form av tränarrevolution med bland annat Poya Asbaghi, Axel Kjäll och Stefan Billborn - hur ser du på det?
- Och Jimmy Thelin. Jag förstår det. Jag tycker att det går bra att jämföra med Micke Stahre när han kom upp. Han var öäverlägset yngsta tränaren i allsvenskan då och hade börjat träna lag när han var 14 år och vann allt första året 2009, mitt första år som assisterande. Det ger också uppmärksamhet.
- Men jag tycker att Micke är en ännu bättre tränare i dag, tio år senare, och det kommer de här andra tränarna också att vara men då kommer det att vara en ny generation som kommer upp och en nyhet då. Det som märks är att det utifrån Poya och något mer lag är mångfalden i den kulturella bakgrunden och urvalet är större bland tränare. Många av de yngre som kommer upp har sluppit den där belastade spelarkarriären innan de börjar, de kanske ännu inte har bildat familj på samma sätt och du får en dynamik i det.
- Sedan har du äldre tränare, och jag hoppas att det kommer finnas äldre tränare som är 65-70 år i allsvenskan också för det vore tråkigt och nästan tragiskt om det inte finns utrymme för tränarna som är runt 70 att vara tränare i allsvenskan. I Italien kan det vara ganska många äldre. Kan man inte vara morfar, farfar, mormor eller farmor i herr- och damallsvenskan så blir det fattigt. För den erfarenheten som man får, nu vet jag inte om Nanne är morfar eller farfar, men om man ska slösa bort den erfarenheten så tror jag att allsvenskan blir ruskigt fattig. Det vore inte alls bra. Men spännvidden blir en styrka. Det är bra att Nanne är med, inte för åldern utan för erfarenheten han har.
Du har alltid spelat med fyra backar - nu testade du trebackslinje i andra halvlek mot Astana - är det svårt att gå från något du alltid har gjort till något nytt?
- Fyra backar alltid varit som grundidé. I Danmark provade vi det mesta. Men som ursprungsidé har det varit fyra. Tre backar funkar ju att göra så länge det är någon effekt på det. Det är ju det som är det viktiga. Jag skulle aldrig välja det om jag inte tycker att det ger oss något. Jag måste ju ha något som funkar för oss. Men sedan är det att du tvingas ju vara flexibel utifrån hur andra lag spelar. Jag tror att vi får fler anfallsvapen. Sedan spelade ju Häcken i fjol långa stunder med Alexander Faltsetas som extra mittback. Mot Göteborg i derbyt var man en fembackslinje. Det är en av sakerna som jag vill befästa för det har redan fungerat, så det ska vi klara att fortsätta att göra. Vi ska nog kunna växla mellan det på ett ganska avslappnat sätt.
Är det 3-4-3 eller 3-5-2?
- Ja, mot Astana var det meningen att vi skulle spela 3-4-3 i grunden, men sedan ändrade vi oss just innan vi gick in och pratade med spelarna för vi upplevde att deras bästa spelare centralt hade nog kunnat spela in bakom våra tre där framme för mycket och därför valde vi att ta Paulinho lite framför i stället. Det blev ett 5-2-1-2 nästan, det blev lite mer man-man på Paulinho ett tag. Men det beror på hur det ser ut och vad vi möter. Klart att om vi möter ett 3-4-3 som Norrköping spelar så är det ju ganska spännande att ställa upp med ett liknande system, för det blir ju i stort man-man.
Om du vill spela 3-5-2 så behöver du två anfallare och både du och Sonny har pratat om att det saknas anfallare - då behöver ni verkligen värva eller?
- Det där är ju också… okej om du spelar 3-5-2 med en forward, det var som när jag var och tittade på AIK som spelade 3-5-2, ja men spelar du Stefan Silva eller Henok Goitom där uppe, hur ofta är det verkligen två forwards som är längst upp? Nej det är Stefanelli ensam och sedan kommer Silva och Henok vandra som de vill, så vad är det då, är det 3-5-1-1 kanske? Det är samma för oss. Paulinho kan spela överallt. Nasiru spelade nia mot Sarpsborg och gjorde det svinbra. Vi har alla möjliga lösningar.