Efter spel i Torslanda och Västra Frölunda i Göteborg tog sig John Alvbåge några hack upp i fotbollspyramiden när han i början på 2005 skrev på för Örebro SK i Närke. Därefter tog han ännu ett kliv uppåt i och med flytten tre år senare till storstadslaget IFK Göteborg.
Som målvakt i Blåvitt gjorde han sedan tre år i klubben, fick andra arbetsgivare i några år, och vände sedan tillbaka till Kamratgården 2012. "Änglarna" lämnade han sedan på nytt fem år senare.
Sedan sortin därifrån har Alvbåge representerat lag som danska Sarpsborg, Omonia Nicosia, Sirius och, nu senast, Akropolis. Den sistnämnda klubbadressen blir dock hans sista som proffesionell spelare, då han valt att avsluta karriären. Härnäst väntar i stället en ny roll inom branchen - som målvaktstränare i norska Sarpsborg.
"Det är för mig ett väldigt svårt beslut att ta då det är en stor del av mitt liv och en stor del av min identitet", skriver Alvbåge bland annat i ett öppet brev på sin Twitter.
För Fotbollskanalen berättar han nu om beskedet:
- Det är speciellt. Det här är mitt liv och identitet, så det är på sätt och vis vemodigt och ledsamt. Men allting har sin tid, och just nu känns det rätt att ta nästa steg in i något annat, säger han inledningsvis.
- Det har varit en tid där man har grubblat och funderat över vad man ska göra med livet. Om jag inte själv kan ta beslutet att sluta, så är det skönt att någon annan kan ta det åt en när det här jobberbjudandet från Sarpsborg kom. Då kände jag att det är dags. Det är en för bra möjlighet att tacka nej till.
Samtidigt berättar Alvbåge att beslutet att lägga av som spelare var långt ifrån självklart, och säger också att det fanns konkreta erbjudanden för att spela vidare.
- 100 procent att jag ville spela vidare. Jag är frisk och motiverad, och kände att jag har minst detta halvåret, året eller till och med nästa år på mig. Men jag har åldern emot mig. Inte för att jag ska snacka gott om mig själv, men det har funnits möjligheter att fortätta på elitnivå. Men det var några korttidslösningar, samtidigt som det här med Sarpsborg hade en längre framtid i sig.
Hade du tackat ja till något av de buden du fick som spelare, om du inte hade fått erbjudandet av Sarpsborg?
- Ja, det hade jag gjort. Det sa jag till en av de klubbarna: "Jag hade kört på er." Vilken det var ... Det var två-tre klubbar, och då var det superettan och division 1 som fanns på bordet. Jag var jätteglad för det, men det här var en möjlighet som jag ville köra på.
Som 39-åringen själv skriver på sin Instagram så blev det mer än 20 år på elitnivå, fler än 500 spelade matcher fördelat i fem olika länder och spel i det svenska landslaget i alla ålderskategorier. I allsvenskan: 307 matcher varav 101 nollor. Alvbåge summerar också sin egen karriär på ett positivt sätt.
- Summerar man allt med lite distans och helikopterperspektiv, så är det klart att det både kunde gått bättre och sämre. På något sätt så är jag jättenöjd. Jag tittar på fotboll i dag och tänker: "Där har jag ändå varit och gjort skillnad." Varit bland de bättre i landet under en längre period. Det är inte så illa pinkat ändå, säger Alvbåge och fortsätter:
- Sedan vet jag att jag inte var en världsmålvakt, men inte heller den sämsta. Med lite mer tur och skicklighet hade jag kunnat gå längre, men framför allt: med mer otur och oskicklighet hade det gått åt andra hållet. Jag är absolut nöjd. Det är ingen spild mjölk som jag går och gråter över.
Vilket är ditt bästa karriärminne?
- Det är svårt att säga. Titlarna i IFK Göteborg är goda minnen. Att ha fått vara med i EM- och VM-slutspel är också stort, att ha fått vara med där även fast att jag inte spelade. Det är även småmatcherna. Att bara åka en bortamatch med kniven mot strupen, vinna och sedan sitta i fem-sex timmar i bussen hem. Det har också en tjusning.
- Sedan är det bara jag och en annan svensk målvakt som har spelat i MLS. Han heter ju Thomas Ravelli. Jag jämför mig inte med honom, men det är ju han och jag, säger Alvbåge med glimten i ögat.
Men det är i IFK Göteborg som de flesta minns John Alvbåges storhetstid. Det blev totalt 169 allsvenska framträdanden i klubben, två andraplaceringar och dubbla cupenguld.
- I Blåvitt kan jag slå mig för hjärtat. Varje träning, varje gång jag körde in på Kamratgården, varje gång jag ställde mig på plan - då var det något speciellt. Alla i släkten som hjärntvättade en att det skulle vara Blåvitt ... Att då ha fått stått där och varit en bärande spelare ... Jag är otroligt stolt. Otroligt stolt.
- Sedan vet jag, i Blåvitt är det SM-guld som räknas och det blev inga. Men skitsamma, vi var nära och jag hade en bra tid där. Jag är extremt tacksam för Blåvitt.
Tillsammans med frun Lisa och parets tre barn väntar nu alltså ett nytt äventyr i Norge, där Alvbåge tidigare varit som spelare.
- Jag ska åka dit och bara försöka växa in i rollen som målvaktstränare. Det ska också bli väldigt inspirerande att komma in i en sådan proffisionell klubb. Men också att få tillhöra en sådan tränarstab med (Stefan) Billborn, "Jocke" (Joachim Björklund) och Magnus Hedlund, det var också något som lockade. Det känns som en väldigt stor möjlighet att få vara med det gänget. Det ser jag fram emot, säger John Alvbåge.