Det är på dagen fyra månader sedan Jens Askou presenterades som ny tränare för IFK Göteborg. I presentationen på hemsidan beskrevs den då 40-årige dansken som en person som trivs med den skarpa kravbilden och pressen utifrån. Så sa i alla fall den tekniske direktören Ola Larsson om sin senaste rekrytering.
När höstkylan nu kommit till Göteborg är det svårt att säga att Larsson inte hade rätt.
Med fem omgångar kvar skiljer det faktiskt bara tre poäng ner till kvalplats för IFK Göteborg, men ändå finns det knappt några experter, tränare, supportrar eller spelare kvar som tror att laget riskerar nedflyttning till superettan.
- Det är inte så mycket stress och så många tankar över hur vi ska fixa allting hela tiden. Nu handlar det mer om hur vi ska hålla oss skarpa och bli bättre. Nu kan vi fokusera på en sak i taget, i stället för att reparera sex-sju saker på samma gång. Det är lite mer lugn i vardagen, berättar Jens Askou.
Det var bara några meter bort från mötesrummet på Kamratgården, där vi nu sitter för intervjun, som Askou höll sin första presskonferens som Blåvitt-tränare den 7 juni.
Då låg IFK Göteborg på negativ kvalplats.
- Det var spännande. Exakt som jag hade förväntat mig. En jäkla stor utmaning, men jag gillar utmaningar och har alltid gjort det. Utmaningen var stor - och det är den fortfarande. Det var lärorikt och utvecklande för alla i organisationen. Både hur vi ska göra för att inte komma dit igen, men också vad som håller oss på rätt kurs. Ibland lär man sig som mest när livet är jobbigt.
Men det blev inte någon omedelbar succéstart för Askou. Redan några dagar in på sitt nya uppdrag ställdes Blåvitt borta mot IK Sirius. Det blev förlust med 0-2 och en prestation som lämnade det allra mesta kvar att önska. I samband med slutsignalen höjdes röster från supporterled som ville se klubbdirektör Håkan Mild lämna sin post.
- Det var inte det lag jag ville visa fram i matchen mot Sirius, men jag hade precis börjat och jag var också en del i det som behövde åtgärdas. Jag var direkt och tydlig i kommunikationen kring det. Som ledare kan man inte sätta sig på bänken och ge upp när det kommer motgångar. Man måste våga stå längst fram och ta kritiken, säger Jens Askou.
Hur lätt var det?
- Det var aldrig enkelt. I det läget och i en sådan här organisation är det många människor som jag behöver visa vägen för. Man behöver visa med sitt kroppsspråk, attityd och hela utstrålning så att spelarna litar på oss i ledarteamet. Det är aldrig lätt, men jag tror att det är enklare om man har upplevt många motgångar i sitt liv, både som spelare och tränare.
På vilket sätt?
- Vissa spelare eller tränare blir välsignade med en stor naturtalang, medan andra måste jobba lite extra för att ta sig förbi. Jag har byggt min tränarkarriär från tredjeligan till andraligan och danska Superligaen, åka till Färöarna och komma tillbaka. Åka ut, gå upp, åka ut och gå upp. Då lär man sig mycket på vägen. För mig har det varit bra att allt inte har kommit så enkelt.
På säsongens 16 första allsvenska matcher vann IFK Göteborg en enda. På de elva senaste matcherna har man bara förlorat en. I augusti tog Jens Askou hem priset som månadens tränare och han är nominerad även i septembers dito.
Vad har egentligen hänt sedan sommaren? Askou vägrar peka ut en enskild faktor.
- Det är så många saker. Det är inte bara att vi har fått tillbaka någon från skada som gjort det bra, att vi har värvat spelare eller att “Mackan” (Marcus Berg) var där när vi behövde honom som mest. Alla de sakerna är viktiga, men vi har jobbat mycket med vår mentalitet och varit extremt raka i vår kommunikation kring disciplinen.
I vårt nästan timmen långa samtal återkommer vi ofta till just ordet disciplin. Att ordning och uppförande var något Jens Askou snabbt identifierade som ett förbättringsområde när han kom till föreningen är inget han hymlar med.
- Det var också ett uppdrag som jag fick. Vi måste bete oss mer som ett topplag och en toppförening, rent generellt. Det finns fortfarande saker som vi kan bli bättre på och det kommer vi bli över tid. Ibland måste man påminna spelarna: “Vad var det som gällde här?” Ibland glömmer de vad som är okej och inte. Då måste man ligga på så att det inte rinner ut i sanden. Allt för att hela tiden fasthålla disciplinen och kulturen kring laget.
Var upplevde du bristerna i disciplinen när du kom?
- Man ska sätta sina egna parametrar för vad hårt arbete är. När jag kom hit tyckte vi att det var mer än vad man hade gjort hittills, rent generellt. Om man inte lever upp till det så kommunicerar man det, men om det inte blir bättre så måste det få en konsekvens. Till exempel att man inte ingår i matchtruppen, får spela lika mycket som de andra eller måste springa extra. Det är old school-grejer, men det funkar.
Var det svårt att komma in och sätta den ribban direkt?
- Nej, inte alls. Det har varit ganska naturligt, men det är alltid roligare att kunna säga “bra jobbat” i stället för det som inte är bra. De som gör det och visar vägen för de andra ska man lyfta framför gruppen. Vi vill framhäva vad som är bra beteende, men också vad som inte är det. Det som vi inte tycker är acceptabelt finns inte kvar så mycket längre.
Tog det tid att få med spelarna på det tåget?
- Jag tycker faktiskt att det gick ganska snabbt. Det gör ofta det, för alla ville uppnå mer än det vi hade gjort. Jag upplever att de flesta trivs med hög kravställning, men man måste också lyfta upp de som gör det bra. För mig är det minst lika viktigt att framhäva det.
Hussein Carneil, 20, går förbi på utsidan av Kamratgården, men stannar till och skiner upp med hela ansiktet när han ser sin tränare genom glasfönstret. De båda gestikulerar och skämtar med kroppsspråket innan talangen går vidare mot parkeringen och åker hem för dagen.
På vissa områden menar Jens Askou att han är en tränare av den gamla skolan, men samtidigt också långt ifrån den som styr och ställer över hela verksamheten. Bland annat kom spelartruppen tidigt med ett önskemål om att förändra träningstiderna för de matchförberedande träningarna.
- Det var faktiskt några av spelarna som hade pratat om det. Vi hade förlängt vissa dagar så att de blev lite längre än tidigare - och vi började också träna med lite högre intensitet. Då frågade de om det var möjligt att få en timmes extra sömn dagen innan match. Vi tittade på det och för mig var det inga problem. Vi diskuterade det, gjorde det och det har fungerat bra.
Sedan dess börjar alla Blåvitts träningar dagen innan match 11.30 i stället för 10.30.
- Det var en av grejerna som vi diskuterade som kunde ge oss lite till matcherna. I början skulle de vänja sig vid att träna ganska mycket i början av veckorna, vilket de kanske inte har varit vana med. Några kunde känna av lite trötthet i slutet av veckorna, så det var en justering vi kunde göra.
I Askous förra klubb AC Horsens tränade laget mitt i centrum, utanför matcharenan. Vissa kontraster mot Kamratgården, som är beläget kring Delsjöområdet i östra Göteborg.
- Jag älskar naturen och att få uppleva den tillsammans med jobbet är väldigt speciellt. De öppna träningarna gjorde att supportrar kunde komma hit och applådera spelarna när vi behövde det som mest, men kanske förtjänade det som minst. Att känna det har varit en väldigt bra känsla för mig och oss.
Men de öppna träningarna var till en början ovant för 41-åringen.
- Ibland kan man tycka att det vore bra att stänga när vi tränar fasta situationer eller taktiska saker. Det är en balans som man måste hitta. Jag gillar att man i föreningen har valt att vara öppna, men ibland kunde det vara skönt att kunna stänga lite dagen innan match.
Har du önskat att få stänga vissa träningar?
- Nej, men det kanske är något vi kommer diskutera efter säsongen. Om man kan optimera något där. Som jag har upplevt det finns det fler fördelar än nackdelar med att ha öppna träningar, men över tid kanske vi kan optimera allting.
Askou minns tillbaka till i somras när hundratals supportrar slöt upp kring träningarna för att stötta laget när det gick som tyngst.
- I den perioden gav det också en möjlighet för supportrar som var osäkra på hur vi skulle lösa situationen. Då kunde de komma hit och se ett lag som tränade bra. Få en inblick i allt, vara en del av vardagen, prata med oss och se oss i ögonen. Det gör att vi inte separeras från varandra i motgång, säger han och fortsätter:
- Det är en styrka för IFK Göteborg. Vem vet hur det hade gått om vi hade varit en mer stängd förening? Vad hade det gjort med uppbackningen i föreningens svåraste tid på många år?
Hur är det att bo i Göteborg?
- Jag trivs väldigt bra. Det är många människor nära och i föreningen som har tagit hand om mig på ett fantastiskt sätt. Jag känner en stor sammanhållning och kamratskap. Som tränare kan man inte lära känna alla supportrar personligen, men jag känner uppbackningen. Även när folk har hälsat på stan så har det varit väldigt positivt.
Jens Askou bor numera ensam i en lägenhet i Göteborg. Hemma i Herning i Danmark är frun Rikke och familjen kvar, 60 mil från Göteborg.
- Det är jobbigt och inte okomplicerat, men vi försöker göra det bästa av det. Man kan inte ha ett familjeliv i Danmark och vara tränare för en förening som IFK Göteborg på samma gång, så det får funka bra. Min fru och mina barn har varit fantastiska på att ge mig plats. Jag tycker att vi är bra på det, att ge plats åt det vi är passionerade av, men också hålla fast vid det vi har tillsammans. Jag älskar fortfarande att vara en familj när vi kan. Det är en utmaning, men också en utmaning som vi löser på ett bra sätt.
Jens Askou blir tyst i några sekunder, är inte oberörd när han pratar om saknaden till sina tre barn Augusta, 13, Cornelius, 15, och Julius, 17. Den sistnämnde går i sin pappas fotspår och är en lovande mittbackstalang i Odense BK:s akademi.
- De är mitt i tonårslivet, så det är inte så enkelt att bara flytta runt på dem. Det är som det är. Vi saknar varandra, men jag är också stolt och nöjd över att vi får det att funka.
Vad gör du av ensamtiden?
- Jag gillar att promenera och springa för att hålla kroppen i gång. Jag läser lite och spelar på gitarren där hemma. Går en tur i stan eller springer ut till Delsjön och kanske badar lite där.
Nu är det ju för kallt?
- Nja. Jag kanske kommer göra det som en vinterdusch. Det är bra!
Han tillägger:
- Jag har inte varit på Liseberg. Jag skulle dit när barnen var här i somras, men då var det för mycket regn. Men vi har bestämt att vi ska göra det. Jag ser fram emot det.
Kontraktet med IFK Göteborg sträcker sig över ytterligare tre säsonger. På frågan om vad som är rimligt att uppnå tvekar Jens Askou inte en sekund.
- Vi har potential till mycket mer än det vi har gjort i år och det tror jag vi kommer se över tid. Jag tror att vi kommer få en bättre säsong nästa år. Tillsammans med supportrarna tror jag att vi kan få det här laget att spela om topplaceringar i allsvenskan. Sedan får vi se hur snabbt det går. Det kommer inte ske i år, men kan vi fortsätta vår utveckling så kommer vi bli ett väldigt tufft lag att möta nästa år.
- Man kan inte alltid kontrollera hur snabbt allting ska gå, men det finns många bra tankar, idéer och genomarbetade strategier för hur vi kommer bli ännu bättre i framtiden. Jag ser väldigt mycket fram emot det.