Med dryga tio minuter kvar av ordinarie tid i derbyt mellan AIK och Djurgården utspelade sig skandalscener. Bengaler kastades fram och tillbaka på läktarna och det smälldes flera knallskott. Matchen avbröts och återupptogs efter ungefär 20 minuter.
På läktarna blev flera barn och vuxna och blev rädda, en del grät och många gick hem.
- Vi såg fram emot en trevlig eftermiddag på Tele2 Arena. Vi var två pappor som gick med våra barn. Mina barn är åtta och tio år, en håller på AIK och den andra på Djurgården. Men det slutade med att vi gick i förtid när vi hörde två kraftiga smällar och en bengal som landade kanske 10-20 meter framför oss. Vi blev så oroliga. Barnen upplevde det som obehagligt, säger Henrik Gustafsson, som satt på långsidan mittemot avbytarbänkarna, till Fotbollskanalen.
Han fortsätter:
- Det var väldigt obehagligt för barnen när det kom maskerade personer som sprang. Det är inte den bilden vi vill att barnen ska få av allsvensk fotboll. Jag är orolig för att det här skadar svensk fotboll och att det kan leda till ett minskat intresse. Ingen vinner på detta. Tänker också på alla poliser vars arbetsinsats behövs på andra ställen i samhället också, stora resurser går åt till de här matcherna.
Hur var det för dig som förälder när du såg hur obehagligt dina barn tyckte att det var?
- Det var inte roligt. Jag är glad att vi tog ett snabbt beslut att lämna.
Kommer ni att gå på nästa derby mellan AIK och Djurgården, lagen som dina barn hejar på?
- Om klubbarna tar sitt ansvar och stöket upphör då kan vi överväga det, men just nu känns det som att vi inte kommer att göra det.
Nils Aurell var på också derbyt tillsammans med sina barn, som är 14 och 16 år. De stod i AIK-klacken.
- Innan det som hände var det frid och fröjd och god stämning, vi ledde ju med 2-0. Men plötsligt hör vi hur det smäller ett knallskott. Det smäller till. Plötslig ser min dotter en bengal komma mot läktaren. Vi står tätt i AIK-klacken och kan inte ta oss någonstans. Min dotter undrar vad vi gör om den kommer mot oss. Det blev skärrat. Det blev hätsk stämning runt omkring. Folk kom springandes, unga killar drog huvor över huvudet. Vi blev oroliga, säger Nils Aurell.
Han fortsätter:
- Den rädslan som var i vårt fall var att vad händer om det eskalerar, om bengalerna kastas mot oss, vad händer då? Man står så tätt. Det är inte enkelt att dra åt andra hållet. Det var den frågan jag fick från mina döttrar. Då frågade jag om vi skulle dra hem, men de ville vara kvar.
Han och döttrarna stod i bortaklacken på övre etage, vid den sidan där avbytarbänkarna är. De såg att ett gäng från Djurgården stod och hetsade mot AIK-klacken.
- Det var mot den andra långsidan, på andra sidan om oss. Förmodligen hetsade AIK tillbaka, men vi kunde inte se det från där vi stod. Av det vi såg så var det unga killar i luva som viftade och skulle vara tuffa, säger han.
Är det givet att gå på nästa bortaderby på bortaläktaren?
- Inte helt givet nu.
Att eventuellt inte gå på derby tillsammans med döttrarna är deppigt, för de tycker om att följa sitt lag tillsammans.
- Vi följer ju AIK hårt på hemmamatcherna och har säsongskort. Tidigare var vi på norra, men i år är vi på östra. Och på bortaderbyn så är vi på bortaläktaren.
- Vi tycker att bengaler ger en trevlig inramning, vi är inga motståndare till det. Tjejerna tar kort på det och så. Men skiten med att det kastas måste stoppas. Det här måste få ett stopp. Jag är allmänt trött på skiten, säger han.
Djurgårdens säkerhetsansvarige Mats Jonsson menar att man inte var för dåligt förberedda inför söndagens derby.
- Absolut inte. Vi ska inte glömma bort att det inte blev någon konfrontation inne på läktaren. Folk nådde inte varandra för att vi har bra avspärrningar. Otroligt imponerad av personalen som arbetade på platsen, säger han.
Kunde ni ha gjort något annorlunda?
- Det kunde vi säkert. Vi behöver hela tiden se vad vi kan göra bättre.