Stefan Batan var ordinarie när han kom till Hammarby 2014. Men backen har hamnat längre och längre ifrån en startplats och den här säsongen har det bara blivit tre inhopp i allsvenskan för 32-åringen. Nu bekräftar Batan att hans utgående kontrakt inte förlängs och att han därmed lämnar klubben efter säsongen.
- Det är ett beslut som jag och Hammarby tillsammans kommit fram till. Vi har haft ett bra, respektfullt snack jag och Jesper (Jansson, sportchefen) där vi har varit tydliga med att det här är det bästa beslutet fast att han sa väldigt fina ord till mig och kände att jag absolut är en spelare som i hans ögon som var bra nog egentligen, säger Batan till Fotbollskanalen.
- Sedan kände jag också, fast att jag älskar att vara i den här klubben och trivs jävligt bra, så någonstans måste man gå till jobbet för att spela. Jag trivs att gå dit men jag trivs inte med situationen, min arbetsuppgift om man säger så. Långsamt har det växt fram för mig. Det var ömsesidigt. Det var rätt läge, tiden är inne. Fast att jag spelat typ 30 minuter i år, totalt tre inhopp, så får jag ändå det perfekta avslutet. Jag går in i ett derby och ligger bakom en seger med två assist (mot Djurgården i juni), så jag kände bara att det är läge. Det var en gåva från gud att få avsluta på det här sättet, och det känns skitbra. Fast att det självklart är tufft också, men det känns som att jag har smält det här och tänkt på det här och kunnat hantera det på rätt sätt. Så det känns som en perfekt tid att avsluta.
När Batan ser tillbaka på sina fyra säsonger i Hammarby gör han det med stor värme.
- Det är fantastiskt. Jag har haft fantastiska tider i Assyriska också, med allsvenskan och så. Men den här tiden har varit speciell. Jag kom till Hammarby med väldigt blandade känslor från supportrarna, det var väldigt många som var negativa till min övergång med min bakgrund med spel i en annan Stockholmsklubb, vilket jag förstod. Men jag antog utmaningen och jag visste att skulle jag leverera på fotbollsplanen så vänder det fort, säger Batan.
- Jag tror i alla fall att majoriteten verkligen tycker om mig. Och det är verkligen ömsesidigt. Jag har fått stor kärlek för Hammarby.
Ja, du har ju blivit en populär spelare bland fansen, hur känns det att lämna dem?
- Det är just det som är det tuffa. Rent sportsligt så var det enkelt, men det är det som har gjort ont i mitt hjärta att man inte ska få spela inför dem. Att man inte ska få spela inför dem och glädja dem på det sättet. Men som jag sa i mitt avtack, att jag förevigt kommer att följa Bajen och vara en bajare och vara på plats så ofta jag kan och visa min kärlek på det sättet. Jag försvinner inte för gott men jag försvinner från den där mattan där nere. Men jag finns bland dem!
Nu återstår två matcher för Batan i Hammarby. Och oavsett om 32-åringen följer matchen från bänken eller läktaren, eller finns på planen, så kommer det att vara känslosamt.
- Absolut. Sista matchen kommer jag att vara på plats, om jag är på bänken eller på läktaren spelar egentligen mindre roll. Det viktiga är att jag är där och att jag får, jag vet inte om kommer få säga hej då, men jag är där om någon vill morsa eller tacka eller vad som helst. Jag kommer att vara på plats. Det kommer att vara speciellt. Men som sagt, det är inte min sista Hammarby-match jag kommer att följa. Men det kommer att vara speciellt eftersom det är sista matchen som spelare, säger Batan.
Vad som händer nästa säsong för Batan är ännu oklart. Backen känner ingen brådska med att hitta en ny klubb.
- Inte än, jag har sagt att jag inte tänker att stressa med någonting. Jag avvaktar och ser vad som känns bäst. Inga beslut är tagna än.
Är det allsvenskan som gäller eller kan du tänka dig andra serier?
- Jag är öppen för det mesta. Men allsvenskan känns, och det är inte för att vinna något Bajen-hjärta här, men det känns jävligt tufft att stå på andra sidan och möta Hammarby. Speciellt i den åldern jag är, hade jag varit 20 bast och haft en lång tid framför så måste jag självklart tänka på min karriär. Men jag är inte 20 och någonstans så har vi bildat den här kärleken för varandra och fast jag skulle stå på andra sidan så måste jag försöka gå ut och vinna mot dem, och jag vet inte om jag är beredd göra det. Men, man vet aldrig. Man ska aldrig säga aldrig, men just nu säger känslan mig att kommer det något annat så skulle jag hellre hoppa på det. Men jag har en karriär och en familj att tänka på så i slutändan handlar det om vad som är bäst för mig och min familj. Men vi låter den frågan stå tills det dyker upp någonting, vi får se.