Han anlände till Malmö FF som en välvårdad anfallare, och utvecklades till en grovjobbare med ikoniskt skägg. Han bytte position, lämnade, och kom tillbaka. Under tiden slutade Jo Inge Berget aldrig att springa, och nu är han framme vid milstolpen 200 tävlingsmatcher i MFF.
Den nådde han i onsdagens möte borta mot Elfsborg, där 31-åringens inlägg föranledde självmålet som tryckte Malmö FF tillbaka i den allsvenska guldstriden på allvar. Berget visste då själv inte om att han spelat 200. Men i dagens MFF-trupp slår bara Johan Dahlin och Oscar Lewicki norrmannens facit.
Under tiden har Berget stått för 53 mål och 45 assist i den himmelsblå tröjan.
- Ett par till så hade det varit poäng varannan match i snitt. Det är ändå bra. Lite som vi pratade om tidigare beror det på var man ser sig själv som spelare. Det är klart att jag i alla år sagt att jag ser mig själv som en forward, och allra helst vill spela där. Då skulle man gärna haft ännu fler poäng. Men ser man hur det varit, man har spelat lite här och där, är jag ändå nöjd och stolt över det, säger Jo Inge Berget.
Mer än godkänt?
- Ja, det vill jag säga. Man har spelat lite här och där – spelat vänsterforward, höger wingback – allt möjligt. Det är inte så att man bara varit här för att göra mål. Man har ändå gjort en hel del annat och jobbat på. Lägger man det till allt det andra man gjort är jag rätt nöjd med det.
Oslokillen slog igenom i norska Molde under början 2010-talet innan han i januari 2014 anslöt till det som blivit Cardiff Citys första och hittills enda säsong i Premier League. Han kom till Malmö FF ett år senare, samtidigt som den jämngamle Molde-kompisen Magnus Wolff Eikrem, och skapade en norsk fraktion i Skåne tillsammans med högerbacken Andreas Vindheim och tränaren Åge Hareide.
Både Berget och Eikrem lämnade sedan Malmö FF för spel i MLS inför säsongen 2018. Men Berget avslutade tiden i New York City FC efter ett drygt år och var tillbaka i MFF till den allsvenska premiären 2019.
I dag är hans plats given till höger bland startelvans tre offensiva mittfältare. Men platsbytena återkommer; när Malmö FF spelar med en trebackslinje i Europamatcherna är Berget åter på wingbackplatsen.
Vilken är den största skillnaden på dig som spelare då och ut, förutom det ytliga?
- Ja, det har blivit lite kortare hår och lite längre skägg. Så har väl blivit lite i hela MFF –mycket skägg och såna saker. Innan var det inte så mycket av det. Jag har blivit mer en allround spelare och kanske lite mer någon man spelar på. Innan var jag väldigt offensiv och skulle bara spela forward och framåt. Sedan har man haft många olika tränare här och blivit använd på lite olika positioner, och hamnat lite i en sits att man klarar av det där man blir placerad. Det har ändå varit nya utmaningar och känts att som att jag klarat att ta dem som kommit, säger Berget.
Fanns det en plan när du kom att du skulle stanna längre?
- Jag hade ett år i Cardiff där jag var där i sex månader och ett halvår som utlånad till Celtic – det var två snabba – och kom till Malmö och tänkte att jag skulle spela och prestera här. Jag hade nog inte sett framför mig att jag skulle vara här alla åren som jag varit. Men det kände jag direkt när jag kom, att här trivs jag och kommer att trivas – här har jag det bra. Planen var att spela och vara här ett tag ja, men kanske inte så länge som man varit. Nu känner man nästan sig skånsk – det är skönt (skratt).
Vilken är den största anledningen till att du stannat?
- Det är många. Men det är klart att jag gillar hur klubben är och hur den drivs, och gillar folket som är här. Alla mina tre barn har fötts här, så man har mycket runt omkring också. Malmö gillar att vinna och jag gillar att vinna – det är klart att det blivit ett bra partnerskap där. Det är många saker som stämmer och allt utanför fotbollen stämmer jättebra.
Hur går det till när en norrman känner sig skånsk?
- (skratt) Man blir också mobbad rätt mycket hemma i Norge när man pratar så här, men så är det. I början provade man lite att hålla sig till norska, och då blev det inte helt rätt hela tiden. Det är enkelt att lägga om det. Men vi trivs jättebra och har ett hus i Höllviken. Det har blivit ett fint liv i Malmö, säger Berget, syftandes på intervjuer som landsmän finner roliga att lyssna till.
När är du som stoltast över att bära Malmö FF:s tröja?
- Det är jag hela tiden. Det är klart, när man vinner saker och går till Europa – de matcherna när saker och ting avgörs känner man det jättemycket. Men jag känner det även om man har en tråkig match uppe i Mjällby så betyder det någonting, och det ska betyda något att spela i den tröjan hela tiden. Sedan är det självklart höjdpunkterna som hålls högst, när fansen stormar planen efter ett vunnet guld och sådana saker. Då känner man en känsla att hela Malmö är tillsammans för det här. Det känner man verkligen här i staden, att det inte bara är en fotbollsklubb utan en hel stad ihop. Det har jag inte känt i så många andra städer.
I prisskåpet har Jo Inge Berget SM-guld från 2016, 2017 och 2020 (och en skytteligaseger på sju mål i svenska cupen 2015/16). Berget blickar tillbaka på de snart sex säsonger han spelat i Malmö FF.
Vem av dem du spelat med har inspirerat dig mest?
- Ah, “Capi-Capi” Rosenberg (Markus). Det är klart att han betytt mycket för klubben och vad laget har blivit och fortfarande är. En kille som alltid gick före och satte krav. Som satte en ny standard till oss nya, och som kom och sa: “Här är ribban, så är det här”. Det fick man bara lära sig. Om det var så här innan honom vet jag inte, men det har i alla fall varit så med honom och efteråt. Han har varit kul att spela med och lära av, säger Berget.
Han framspelning till Markus Rosenbergs 4-3-mål mot Dynamo Kiev 2019 – i dennes episka avslutningsföreställning på Eleda Stadion – är för alltid inetsad på MFF-supportrarnas näthinnor. Men revanschdriften är stor hos folk, vilket Jo Inget Berget påminner om när han hämtar sitt bästa minne – från Champions Leagues playoff 2015:
- Rent personligt var det kul att göra två mot Celtic, efter att man haft sex månader som inte var helt på topp där. Sedan när man också gick vidare efter den så betydde de målen rätt mycket. Det var skönt för mig personligen – samtidigt som SM-gulden självklart varit kul. Men den matchen minns jag gott.
Värsta minne?
- Det måste nästan vara cupfinalen mot Häcken (2016) när vi leder med 2-0, och så vänder de den och vinner på straffar. Där har vi många chanser att få cupguldet hem – den sitter i fortfarande. Den var en besvikelse alltså, och sedan alla andra cupfinaler efter den (skratt). Cupen har varit en besvikelse.
Bästa spelare du mött eller spelat med?
- När man spelat i Champions League med Malmö har man fått möta några riktigt bra där. Ronaldo (i Real Madrid) gjorde väl sex mål på två matcher mot oss. Det är svårt att komma undan honom – det är en annan nivå.
Om man bara ser till allsvenskan?
- Det har varit några bra spelare här alltså. Jag vet inte helt ärligt. Det måste varit någon på träning då i så fall. Jag spelade mot “Mackan” på träning (skratt).
Berätta något som vi inte känner till, men som hänt dig de här åren.
- Det vet jag inte. Jag känner att det mesta varit rätt öppet. Om jag inte varit helt nöjd så har ni vetat om det, om saker inte stämt så har ni fått reda på det också. Men nej, det måste kanske vara att jag fått tre svenska barn här i Malmö, det är lite speciellt.
Inget från omklädningsrummet du vill dela med dig av?
- Nej, de hemligheterna som hänt här får stanna där. Det har inte varit några speciella saker vad jag kommer på.
Roligaste laget att möta?
- Det är klart att det var roligt att möta de lagen man hade i Champions League – men det är roligare att vinna. På det sättet var det kul att möta Celtic för mig personligen, precis efter att jag hade lämnat och att vi slog ut dem. Det tyckte jag var kul.
Till sist, favoritarena?
- Favoritarenan är ju Stadion här hemma. Speciellt under de matcherna där det verkligen bränner till på en fullsatt stadion. Det är inte länge till vi har det igen, det glädjer jag mig till.
Inför dagens hemmamöte med Örebro SK har Jo Inge Berget gjort tre mål och fem assist på 29 matcher under 2021. Han har även stått för två mål på 20 A-landskamper för Norge mellan 2012-2017.