Det har varit några tuffa år i IFK Göteborg. Det har skiftats på flera positioner i organisationen, det har sparkats tränare, och på planen har förhoppningarna uteblivit.
Inför förra säsongen värvade klubben in flera tunga namn som Simon Thern, Kolbeinn Sigthorsson, Marek Hamsik, Marcus Berg och Oscar Wendt.
Då pratades det om att utmana i toppen. Men så blev det inte. I juni hade det gått så dåligt att Roland Nilsson fick sparken, bara nio månader efter att han tog över efter Poya Asbaghi.
Mikael Stahre tog över och på hösten ryckte laget upp sig och slutade åtta i allsvenskan, 18 poäng efter ettan Malmö FF och tvåan AIK.
Nu tar Blåvitt nya tag. Och återigen är siktet högt inställt.
Fotbollskanalen åkte till IFK Göteborgs träningsläger i Marbella och träffade sportchefen Pontus Farnerud.
I en lång intervju berättar han om varför det inte gick tillräckligt bra förra året, varför Kolbeinn Sigthorsson är en av hans bästa värvningar, att han har fått ihop allsvenskans näst bästa trupp, och att Malmö FF inte är tillräckligt bra på att lyfta upp unga spelare i A-laget.
Under 2019 blev Farnerud assisterande sportchef i IFK Göteborg, och i september 2020 blev han sportchef. Nu berättar han om hur det har varit.
- Extremt intensiv. Även om jag var involverad i många frågor innan jag fick ansvaret så blir det på ett helt annat sätt när man har det yttersta ansvaret själv. Det inleddes med ett tränarbyte och med väldigt många förändringar inför 2021 som vi kände var nödvändiga och som vi känner har lagt grunden för det vi håller på och bygger nu. Med uteblivna resultat och sämre prestationer så blev det ett extra tryck förra året, innan vi lyckades vända det, säger han.
Vad har du för fördelar av att ha varit en före detta elitspelare?
- Att man känner en grupp på ett bra sätt. Vad som behövs och vad som krävs för att lyckas. Att jag har varit i vinnande miljöer och i framgångsrika lag där jag har kunnat samla på mig en erfarenhet som jag tror att jag kan applicera eller implementera i olika delar i vår verksamhet.
Vad har varit svårt med tanke på att du inte har varit sportchef innan?
- Det är ju learning by doing. Det är många situationer som man aldrig har utsatts för. Det som kanske är absolut jobbigast i rollen är alltid när man måste ta tuffa beslut och leverera tuffa besked.
Är det jobbigt?
- Ja, det är klart att det är. Men jag tänker alltid på vad som är bäst för IFK Göteborg, och då kan man alltid ställa sig bakom det, och då känns varje beslut rättfärdigat.
- Det har också varit svårt att få en generell överblick och insyn i marknaden, värdet för spelare, och så vidare. Både vad det gäller intern budget men även med spelarrekryteringar. Men det lär man sig hela tiden, vilken nivå man ska utgå ifrån.
Hur har det varit att vara sportchef i en stor klubb med många viljor, ni har transferintressenter, klubbdirektören Håkan Mild, och ni har bytt en del på olika positioner i organisationen?
- Det har ju varit en viss utmaning, dels från att klubben har behövt, vilket klubben är tacksam för, med hjälpen från transferintressenter, att vi har kunnat upprätthålla en viss nivå på spelare som har värvats. Sedan när det blir förändringar på ledande positioner, som ordförande och klubbdirektör, det är klart att nya processer påbörjas, man måste repetera saker, man måste hitta en samsyn och en väg framåt, vilket är otroligt viktigt för en förening, framför allt för en stor förening som IFK Göteborg där det är väldigt många som bryr sig och som tycker saker.
- Där gäller det att kärnverksamheten och kärnan är väldigt stark. Det är inget som sätter sig på en vecka utan det tar ett tag innan man hittar en klar väg i olika frågor.
Har du lärt dig det här själv eller har du fått hjälp?
- Det lär man sig efter hand. Jag tror att det är viktigt att ha en professionell inställning till det, att hela tiden se vad som är bäst för IFK Göteborg och att ha en förståelse för hur en organisation fungerar, men också en förståelse för hur personer är och hur man klarar att jobba tillsammans. Sedan är det klart att med Håkans erfarenhet av att ha varit sportchef så är det klart att jag har en viss fördel där eftersom jag får en viss hjälp.
När du ska tänka på IFK Göteborgs bästa samtidigt som det är många som tycker och tänker - hur är det?
- Jag skulle inte vilja ha det på annat sätt. För det betyder att jag är i en stor klubb där intresset är stort. Folk brinner för det. Så jag är ganska obrydd vad gäller det. Jag är väldigt fokuserad på att göra mitt bästa, och så länge jag gör det så får folk tycka vad man vill.
Hur har laget förändrats under din tid som sportchef?
- Vi har en väldigt bra trupp. Det hade vi redan inför förra säsongen när vi gjorde många förändringar. Men vi kanske underskattade tiden att skapa relationer, att lära känna varandra på och utanför planen. Vi hade många bra spelare, men just relationer mellan spelare och mellan tränare och spelare påverkade till viss del utifrån att vi hade två relativt nya tränare till en ny grupp. Men vi har en väldigt bra trupp som vi under vintern har gjort ännu bättre. Vi har en sund konkurrenssituation och intressanta yngre spelare och bra äldre spelare.
Hur menar du med relationer?
- Helt enkelt att lära känna varandra, framför allt på träningsplanen där man bygger upp det som ska generera i match. Där lyckades vi inte få kontinuitet förrän på hösten.
I september 2020 fick Poya Asbaghi sparken från IFK Göteborg, trots att han precis hade vunnit cupen. Men i allsvenskan gick det inte lika bra och han hade elva oavgjorda matcher på sina 18 sista.
Fotbollskanalen frågar Farnerud varför Asbaghi var bra för Blåvitt.
- Han kom in i ett tufft läge, men också ett spännande läge, vad gäller både hans egen situation med var han kom ifrån, men också var Blåvitt var just då. Att man tog en ny inriktning och där Poya var väldigt uppskattad i truppen och fick med sig laget på sitt sätt att tänka fotboll på. Det tog lite tid men det fanns hela tiden en stor lojalitet och uppskattning bland spelargruppen utifrån det som Poya ville, säger Farnerud.
Om man ser till hur du var som spelare och det du står för som sportchef - gillar du den typen av spel som Poya står för?
- Jag har varit i många olika klubbar och haft många olika typer av tränare. Det jag gillar mest är att vinna. Men det är klart att Poya har ett bra fotbollstänk. Om man jämför truppen som han hade med den truppen som är nu så är det ju tuffare att vinna matcher med den han hade. Det bästa är att kunna ha en fungerande trupp och ett bra och utvecklande spel, men framför allt att vinna. Det krävs också att man har rätt förutsättningar och det var ett tufft läge för Poya när han kom in.
Kan du tycka synd om Poya, att om han hade fått mer tid så hade han fått ett bättre spelarmaterial?
- Det är en hypotetisk fråga, men jag har full förståelse för folk som tycker det. Samtidigt är det en helt annan kravbild i en klubb som IFK Göteborg och då finns det inte samma tålamod och den tidsaspekten som kanske krävs i vissa situationer.
Varför vill ni gå från Poya till Roland Nilsson?
- En del av det var att vi fortfarande hade Ferran Sibilla (då assisterande tränare) under kontrakt, som vi hade över tre år. Han hade ett och ett halvt år kvar och vi kände att vi ville hitta en väg och en dynamik som vi trodde skulle passa Blåvitt väldigt bra, för Ferran var likt Poya väldigt uppskattad i gruppen. Därför anställde vi "Rolle". Och vi tycker att effekten blev ganska bra under hösten.
- Tyvärr fick vi inte den utväxlingen varken resultatmässigt eller prestationsmässigt på våren 2021, och då blev det naturligt att se till helheten och vad vi verkligen vill någonstans, och det var också satt en ny organisation under vintern. Därför anställdes Mikael Stahre.
Med effekt så menar du att "Rolle" lyfte laget?
- Ja, definitivt. Vi hade en tuff period under sommaren… med ett cupguld, jag vet inte om man ska säga att det är en tuff period, men det var ju det utifrån covid-situationen och pandemin. Det var tätt matchande och vi hade en trupp som var ganska tunn. Vi hade en del skador och hade inte möjlighet att värva spelare för att lyfta oss till en högre nivå, så som AIK gjorde som tog in ett par spelare. Däremot jobbade ”"Rolle" bra tillsammans med Ferran, och vi fick bättre resultat under hösten.
Vad skiljer Stahre från Rolle och Poya?
- Hans ledarskap lyfte i att verkligen ha förtroende och få gruppen med sig, och jag tror att han passar väldigt bra för den gruppen som vi har just nu. Många glömmer bort att när han var i IFK sist så var det många unga spelare som han lyfte fram. Han var inte rädd att spela med unga. Jag tänker på Gustav Engvall, David Moberg Karlsson, Sam Larsson och Ludvig Augustinsson.
- Och vi har ju unga spelare. Det är vår ambition och strategi att lyfta våra unga spelare. Och samtidigt som han är väldigt skicklig på att skapa en bra gruppkänsla. Han är väldigt bra på att få ihop detta med unga spelare med äldre som har erfarenhet av landslagsspel. Sedan är han bra på att vinna matcher, och det tror jag vi kommer att få se ännu mer av.
Vilka försäljningar är du nöjd med?
- Jag är ganska nöjd med de flesta försäljningarna som vi gjorde förra året där vi sålde väldigt många spelare när vi hade press att göra det. Och väldigt många av de här spelarna var inte etablerade startspelare, och det var spelare som inte var långt ifrån att ha utgående kontrakt. Där måste jag säga att vi lyckades bra.
Vilka tänker du på?
- Vi sålde Da Graca till Venlo, Giorgi Kharaishvili till Ferencvaros, trots att han hade varit skadad stora delar av säsongen innan och med hans tid kvar på kontraktet så var det ett perfekt läge att sälja honom. Sedan Alhassan Yusuf som vi till slut lyckades sälja. Ett par år tidigare hade vi möjlighet att sälja Yusuf men tackade då nej, och efter det var det en nedåtgående kurva för både honom och laget. Vi fick inte så mycket anbud på honom, men lyckades till slut hitta en bra försäljning för både honom och Blåvitt. Yahya Kalley som vi tog i princip gratis från Malmö och som vi mindre än ett år senare sålde till Holland.
Är det någon eller några försäljningar du inte är lika nöjd med?
- Nej, det kan jag väl inte säga. Det enda som är svårt är ju de egna killarna som Rasmus Wikström och Emil Holm, där vi sålde båda för ett par miljoner. Det är klart att vi gärna hade velat ha kvar båda, att båda skulle ha mer tålamod att vänta på chansen, och att vi hade kunnat förlänga. Men samtidigt är det bara elva spelare som kan stata matcher, och det är väldigt många som inte är startspelare som ser efter möjligheter att hitta ny klubbadress.
- Tålamodet finns inte på samma sätt i dag, framför allt inte bland unga spelare. Men det får man förhålla sig till. Utifrån kanske det inte är enkelt att förstå hur spelarna tänker och påtryckningar från agenter, och man ser möjligheter att vara med i U21-landslaget, och man ser att vägen upp i den klubben man befinner sig är ganska tufft just då. Då är det många som väljer att byta klubb.
- Vi vill ju ha en trupp med många akademispelare. Men det var inte bara en tränare, utan flera, som valde andra alternativ före de här spelarna. Och för spelare är det ju viktigt att känna förtroende från tränaren.
Ni fick en del kritik för att ni fick för lite betalt för de här spelarna som kom från era led - varför var det värt att sälja?
- Vi försöker alltid få så bra betalt som möjligt, men när det närmar sig sista året på kontraktet och när man har ett utgående kontrakt. Under 2020 hade vi inte möjlighet att förlänga kontrakt eftersom det var en pandemi och vi inte visste vart det skulle ta vägen. Då hamnade vi i tidsnöd med flera spelare.
- Så att få in pengarna som vi fick in då för spelare som inte var startspelare, på ett sättet är det väldigt bra, på ett annat sätt är det ytterligare bevis på att akademin har gjort ett bra jobb eftersom vi säljer vidare spelare. Precis som Malmö som kanske inte klarar av att flytta upp så många spelare, men man ser att de här spelarna ta steget ut i andra klubbar, och att klubben då får en intäkt på det sättet. Det är bara elva som kan starta och alla andra är mer eller mindre missnöjda med sin situation.
Du pratade om det här och Malmö FF förra året också, att ni inte vill hamna där MFF är med den här biten - kan du utveckla det?
- Det optimala är ju att våga och att klara av att lyfta upp spelare som kommer från akademin. Vi tror väldigt mycket på vår akademi och i Blåvitt är det en strategi att man lyfter upp unga spelare. Tittar man på de senaste åren så har vi gjort det och vi har till och med sålt sådana spelare för väldigt bra pengar.
- Jag är extremt imponerad av Malmö har gjort under de sista åren, och all respekt till nivån man har tagit sig till, men jag hoppas ju, och det kanske är en utopi, att man i ännu större utsträckning ska klara av att ha egna spelare, som med Anel Ahmedhodzic som till slut fick chansen att vara en startspelare, och det gick väldigt bra för honom och för Malmö. Och tidigare kände jag att för många av Malmös spelare lämnar i stället för att ta klivet upp i A-truppen. Men där ser jag en skillnad nu, att fler unga talanger tar klivet upp i A-truppen och som är där och nosar på speltid.
Vilka värvningar är du nöjd med?
- Värvningarna vi gjorde inför 2021. Det var många som var bra på olika sätt. På förhand är det ju alltid svårt att veta vad det ska landa i, men rent sportsligt var ju Kolbeinn (Sigthorsson) en väldigt bra värvning. Att han lyckades visa den nivån som han har haft tidigare men som han inte klarade av att visa i AIK. Att vi lyckades få in både Kolbeinn Simon Thern och Calle Johansson på free transfer är jag väldigt nöjd med. Att vi lyckades landa Marek Hamsik är självklart något som gav klubben och allsvenskan en boost. För oss var det fantastiskt att ha honom i verksamheten, men sedan hade vi hoppats att han inte skulle vara skadad i början och att vi hade fått ut mer av honom.
- Sedan måste man ju även nämna spelarena som vi har fått hem. Marcus Berg, Oscar Wendt och Gustav Svensson. Och så har vi fortfarande stora förhoppningar på spelare som kanske inte har lyckats än, men som har potential att lyckats. Vi tog Kevin Yakob från Häcken. Det finns stor potential i honom och det finns det även i Gustaf Norlin och i Bernardo Vilar.
Kolbeinn Sigthorsson anklagades för sexuellt ofredande, för en händelse som ägde rum under hösten 2017. När allt uppdagades i slutet av augusti 2021 så valde IFK Göteborg att stänga av sin anfallare från träningar och matcher. Efter säsongen lämnade anfallaren klubben.
Fotbollskanalen frågar Pontus Farnerud om det är givet att vara så nöjd med värvningen av Kolbeinn Sigthorsson med tanke på det som hände?
- Jag tror att man kan diskutera det hur länge som helst. Rent sportsligt fick vi ut mer än vad vi kanske hade hoppats. Vi visste att han hade haft det tufft rent fysiskt. Men han startade väl i princip i alla matcher här innan det kom fram vad som hade hänt på Island. Så det är väl svårt att säga. Det är inget vi kunde skydda oss mot. Vi fick göra det bästa av situationen som uppstod. Nu önskar vi Kolbeinn all lycka.
Hur var det som sportchef när det kom fram vad som hade hänt?
- När det handlar om fotboll så finns det någonstans en kompass. Alltså man vet ganska bra hur man ska navigera. Men det här var en samhällsfråga med så många olika parter som var inblandade. Det var extremt många som hade åsikter. I slutändan fick man landa i människan Kolbeinn och inte i fotbollsspelaren. Jag tycker att vi hanterade det bra, men om vi tidigare pratade om att det är intensivt och hektiskt att vara sportchef så tog ju det här väldigt mycket tid.
Inför förra säsongen värvade ni tungt och siktet ställdes in högt, det pratades om att utmana i toppen - varför gick det inte?
- Bra fotbollsspelare, men tiden att jobba tillsammans fick vi inte. En del i det berodde på många skador, och framför allt skador på fel spelare och på fel positioner, vilket gjorde att det blev hackigt.
Ni hade en sargad Simon Thern, Patrik Karlsson Lagemyr gick också sönder, och det som hände med Kolbeinn - hade ni oflyt?
- Det vill jag inte säga att vi hade. Vi visste att det fanns en utmaning med att "Paka" skulle komma igång, att Kolbeinn hade sin historik, att Jakob Johansson hade opererats, och så vidare. Men det var också på de premisserna vi kunde ta in de här spelarna. Så det går ju hand i hand.
- Men samtidigt är det ju klart att vi hade en förhoppning att Jakob Johansson skulle vara ett mittfältsankare, så då är det ju klart att när man inte har honom då så förändrar ju det väldigt mycket i laget. Samma sak med "Paka" som har visat att han håller en otroligt hög nivå. Att tro att han ska vara en del av truppen och sedan spela noll minuter, det är klart att veta på förhand. Och samma sak med Thern som hade ett väldigt skadefyllt 2021. Så som Simon ser ut nu… det är den Simon som hela allsvenskan känner till. Om "Paka" dessutom skulle kunna komma tillbaka så känns det ju superintressant och nästan som två nyförvärv.
Vi går till årets säsong. Nyligen värvade klubben den centrala mittfältaren Amir Al-Ammari från Halmstad. Ett nyförvärv som Farnerud är nöjd med.
- Han är skicklig och vi tittade på honom redan inför förra säsongen, men då hade vi fullt på den positionen. Vi har sett hans utveckling i Halmstad och han är väldigt intressant. Han har egenskaper som vi tror kan komplettera vårt mittfält. Vi är väldigt nöjda med den värvningen. Det här var också en värvning utan någon större kostnad, säger han.
Hur högt är siktet inställt i år, vad har ni för målsättning?
- Vi vill tävla om platser till Europa, det är vår ambition 2022. Sedan vet vi att det är många lag som har samma ambitioner, och till och med ännu högre. Så det blir tufft men vi känner att vi ska utmana de bästa lagen.
Vad talar för att ni tar en bättre placering i år?
- Kontinuitet. Just de här förändringarna som vi gjorde inför förra säsongen har vi inte behövt göra inför i år. Den grunden finns och så har vi kunnat komplettera truppen på rätt sätt med rätt typ av spelare, både karaktärsmässigt och statusmässigt.
Går det att ha en känsla för hur bra truppen är?
- Jag tycker att Malmö har den bästa truppen i allsvenskan, sedan ser jag ingen annan trupp som är bättre än Blåvitts.
Du tycker att ni har allsvenskans näst bästa trupp samtidigt som en hel del fans skriver på sociala medier att truppen är tunn - hur ser du på det?
- Jag tycker att vi både har en spets och en bredd som är tillräckligt bra för att utmana om platser till Europa. Om man ser till de sista nio omgångarna så tror jag att vi vann allsvenskan. Man kan se det på olika sätt. Men jag vet att vi har nivån och kapaciteten i truppen.
Inför förra året pratade ni om att utmana i toppen, men slutade åtta, och nu sticker ni ut hakan igen - finns det inte en risk att det kan bli ett tungt fall om ni misslyckas igen?
- Jag ser inte den risken som påtaglig. Jag säger vad jag tycker. Om det inte skulle falla väl ut så spelar det nog ingen roll om jag har sagt att det är okej om vi kommer topp åtta 2022, eller om jag säger att jag tror och tycker att vi ska utmana om platser till Europa. Så för mig spelar det ingen roll.
Behöver ni värva mer för att motsvara målsättningen?
- Ja, kanske. Men det är också en ekonomisk fråga. Det är lätt att man ibland spekulerar och diskuterar att man kanske är svag på någon position, men vi har inte den möjligheten att ha två spelare som har presterat på hög allsvensk nivå på varje position. Det gäller att lägga pusslet så bra som möjligt för att få ihop det, men det är ju vårt jobb och det är det som är roligt.
Vill ni värva mer?
- Ja, vi vill ta in en målvakt, och det kommer vi att göra. Sedan är det svårt att veta om det blir mer. Det beror lite på försäsongen och vad som händer med spelare.
Är ni nära en ny målvakt?
- Vi är nära. Men jag vill inte säga vem det är.
Kan det bli så att den målvakten ansluter till träningslägret?
- Ja, det kan bli så.
Har det varit svårt att hitta en ny målvakt?
- Jag kommer inte kommentera hur många vi har tittat på eller haft kontakt med, men vi har tittat på många och har varit noggranna i processen och har höga ambitioner med att hitta rätt och så kvalitativ som möjligt.
Några det har ryktats om är Adrian Semper, Sten Grytebust och Pontus Dahlberg - hur ser du på det?
- Jag vill inte kommentera några namn, men Dahlberg kan jag säga. Det är ju naturligt att vi har pratat med honom, men han valde att skriva på för Gillingham.
Bland mittbackar har ni Mattias Bjärsmyr, Calle Johansson och Bernardo Vilar – behöver ni värva mer på den positionen?
- Vi valde att förlänga med Bjärsmyr, vi tog in Calle inför förra säsongen och vi tror väldigt mycket på honom. Och vi värvade superettans bästa mittback i Bernardo. Så vi känner oss väldigt trygga med den trion. Sedan har vi dessutom väldigt intressanta spelare underifrån, och som jag har sagt så är det vår strategi att ta upp unga spelare, och därför känner vi oss trygga.
Vilka spelare tror ni på där?
- Johan Bångsbo, mittback som är född 03. Vi tror mycket på honom. Han påminner en hel del om Jesper Tolinsson. Han är välskolad, är vänsterfotad och har bra storlek.
Du sa att Bernardo Vilar var superettans bästa mittback, men han fick inte riktigt till det hos er - varför?
- Vi hade bra mittbackar men ville komplettera uppsättningen utifrån eventuella skador och framtid som var lite osäker med utgående kontrakt på Bjärsmyr och August Erlingmark. Sedan kom Bernardo när vi var i ett tufft läge och han fick också spela som vänsterback, vilket var en något ovan position. Men han växte under hösten och tog störreplats i gruppen.. Utvecklingen fanns där och han var redo på ett annat sätt efter ett par månader. Men då gick vi jäkligt bra med laget och då ville vi inte förändra. Sedan visade han det när han statade i sista matchen, och det känns superbra att bygga vidare på det.