Magnus Edlund är tillbaka i IFK Göteborg - efter tre år utomlands i norska Sarpsborg 08. Blåvitt gav tidigare i år besked om att 56-åringen, från och med nästa år, kommer att arbeta som fotbollsutvecklare i klubben, där fokus blir att arbeta nära med spelarutveckling för de yngsta spelarna som är på väg upp till eller redan tillhör klubbens A-lag.
Edlund blir därmed framöver en viktig pelare i tekniske direktören Ola Larssons strategi, som han berättade om för GT, om att föryngra truppen och hitta bra unga spelare som kan gå in och prestera. Larsson sa även, till GP, att Edlund får ”unika förutsättningar” och kommer vara ”arbetslagsledare för utveckling och prestation, där ett gäng personer ska jobba”, samtidigt som målet alltså är att få fram egna spelare på en högre nivå, värva ungt och att akademin och A-laget smälter ihop på ett bra sätt.
Edlund, som trivts bra i Sarpsborg och som har haft ansvar för den individuella delen i den norska klubben, ser nu fram emot att få komma igång med sitt nya uppdrag i Blåvitt.
- Jag tycker att det är en intressant roll. Jag ser det som en ny roll, som kanske inte har varit så tydlig i svensk fotboll. Den finns säkert i mindre former, men just så central som den är i elitfotbollen är spännande. Tanken är att jag ska jobba över tid, så förhoppningsvis kan vi få effekt på det, gärna under 2024, men framför allt lite längre fram, säger han till Fotbollskanalen.
Edlund vill försöka göra det lättare för unga talanger att ta plats i, konkurrera och slutligen nå framgångar i IFK:s A-lag.
- IFK har en bra akademi och den har varit välfungerande i många år, samt en av de mest framstående i Sverige. Sedan vet vi att det största steget som man kanske tar som fotbollsspelare är att kliva från att vara en ung och talangfull med stor potential till att bli elitspelare på högsta nivå. Det är ett stort steg, och där har IFK tagit ett rejält grepp med den här rollen för att se hur vi ska göra det här steget lättare. Det kommer aldrig vara lätt, men man kanske kan göra de mer förberedda på att vara med och konkurrera som exempelvis 19-åringar, om de får möjlighet att vara i IFK:s A-trupp.
Samtidigt är Edlund också medveten om att talanger behöver ta olika vägar till allsvenskt spel.
- Det är väldigt olika resor. Vissa har potential att ta steget direkt, medan vissa behöver en längre väg via andra föreningar, eller en samarbetsförening. Då vill man ha större kontroll över det än vad man har haft möjlighet till tidigare. Där är jag ansvarig för den processen. Det är absolut i min roll.
Med tanke på att du har rekryterats till den här nyskapade rollen. Har IFK sett att det behövts ett omtag, en nysatsning på unga spelare?
- Det här är något som jag har brunnit för i alla år som ledare, att utveckla individen i kollektivet. Fotbollen är där, att det är svårt att utveckla den kollektiva träningsmetoden så mycket mer än vad vi gör i dag. Alla gör mer eller mindre samma sak. Jag tror att ett större individfokus i det här också gör att man kan ta steg som gynnar laget, men också individen samtidigt. Jag ser det som en ”win-win”-situation för båda delarna. Sedan gäller det att hitta en balans, då Jens (Askou) som huvudtränare ska känna att han inte blir låst. Det här ska vara ett komplement till det han driver varje dag. Jag har exempelvis kompletterat Stefan (Billborn) och ”Jocke” (Björklund) med en individuell del som har varit levande varje dag utifrån spelarna som har behov av det.
I år var det framför allt två unga spelare med bakgrund i Blåvitts akademi som fick gott om speltid - Lucas Kåhed, 21, med 19 seriematcher, varav 15 starter, och Johan Bångsbo, 20, med 19 seriematcher, varav 18 starter. Hussein Carneil, 20, som drogs med skadeproblem, fick i sin tur inte lika mycket speltid, precis som Linus Carlstrand, 19, Alai Ghasem, 20, Felix Eriksson, 19, och Vilmer Tyrén, 18.
På frågan om Edlund ser att IFK borde kunna få fram ännu fler spelare som konkurrerar om platser i startelvan kommande år är svaret följande:
- Jag är för dåligt insatt i just de individuella delarna under säsongen som har varit, men man kan också lyfta det som positivt att Lucas och Bångsbo åtminstone satt ner ett ben i form av att vara etablerade elitspelare. Så kan man också se det, och sedan kan man önska att det ska vara mer. Men det är också naivt att tro att man bara kan spela med unga spelare och vara ett topplag. Det gäller att hitta en mix, vilket då är det bästa, med erfaret och ungt. Den mixen vill IFK ha, och också en mix med spelare som är säljbara. Det är något jag, ihop med mina kollegor, får se till att jobba fram en strategi för som är hållbar över tid. Det är inget som sker 2024. Det måste ligga som en stöttefunktion över tid, och att vi förbereder spelarna tidigare än vad vi har gjort, säger han och fortsätter:
- Det gäller att hitta dem, både i den vardagliga miljön när man tränar oavsett vilken grupp man tillhör, men också spelarna i A-laget med att de får mer individuell uppföljning än vad man kanske har tid med som huvudtränare. Trots allt är det kanske viktigast med en vinst i söndagens match, och då hamnar kanske unga spelare i ett läge där de inte får den uppföljning de behöver. Det är mitt ansvar, ihop med övriga i teamet. Den rollen känns unik, att jag får mandat att ansvara för det. Det gäller också att de, som ska vara där om ett-två år, ska vara förberedda för konkurrenssituationen.
Edlund lyfter också den fotbollsfysiska delen som viktig för unga spelare som är på väg upp i A-lagsmiljön, något han anser att Norge är bättre på.
- Vi pratar mycket om teknik och allt det där, men när man ser till fotbollens utveckling måste vi kanske också ta ett större grepp kring den fotbollsfysiska utvecklingen. Att förbereda spelarna för det. Det är naturligt när man är yngre att man inte har haft tid till att utveckla det. Det gäller att kanske göra det lite tidigare och smartare, så spelarna kan hantera belastningsökningen som sker när de blir uppflyttade till olika grupper. Jag kan se en skillnad mellan Norge och Sverige, där Norge är lite före Sverige, och det avståndet behöver vi ta ikapp, säger han.
Unga spelare är som bekant också en möjlig inkomstkälla för allsvenska klubbar, vilket Edlund var inne lite på med att ha en mix med säljbara spelare. På senare år har Blåvitt sålt egna spelare som Oscar Vilhelmsson (runt 16 miljoner kronor, enligt tyska Sky), Jesper Tolinsson (runt 25 miljoner kronor, enligt GP) och Benjamin Nygren (runt 53 miljoner kronor, enligt GT), medan exempelvis spelare som Emil Holm, Rasmus Wikström och August Erlingmark inte lämnat för lika stora summor, samtidigt som andra talanger lämnat för klubbar på lägre nivå.
Edlund är tydlig med att få in pengar för talanger inte är ett slutmål i hans arbete med unga spelare. Det är snarare en naturlig följd av ett gott arbete.
- Det är en effekt av om en ung spelare går bra. Då blir de självklart attraktiva för andra miljöer, men det är inte ett slutmål. Det är i stället att få fram så många bra spelare att IFK kan vara så högt upp i tabellen som möjligt. Det är slutmålet. Sedan är det förhoppningsvis en ”win-win” om det genererar pengar till klubben. Det är så det fungerar i dag. Men om vi gör det bra blir fler spelare attraktiva. En klubb vill helst inte budgetera med försäljningar, då det är svårt att styra över det. Det kan vara alltifrån skador till att det inte blir önskad utveckling som gör att det inte blir så.
Ola Larsson har tidigare även uttalat sig om att han vill ha en samarbetsklubb till Blåvitt, där unga talanger kan få speltid. GP har skrivit att division 2-klubben Västra Frölunda kommer bli den klubben, men än så länge har den allsvenska storklubben inte bekräftat att det blir så.
Edlund ser att det skulle vara positivt med en samarbetsklubb.
- Jag tror att det är ett komplement till andra goda matchmiljöer ”in house”. Just seniorfotboll för de här yngre spelarna är oerhört värdefullt. I Norge har man en form av U21-lag, som spelar i regelrätta serier, som division 2 eller 1, och det är otroligt lärorikt att få möta vuxna i tävlingsmatcher. Det är precis det IFK vill också, att spelare ska få tävlingsmatcher på seniornivå och får ta det vidare. Jag skulle säga att det är otroligt viktigt. Vi har inte haft så mycket av det i Sverige, då man behöver ha en samarbetsklubb eller ett samarbetsavtal. I Norge är det helt legitimt att ha sitt andralag i en tävlingsserie. Det är också en viktig del i min roll, så jag ser positivt på det.
IFK Göteborg slutade i år på 13:e-plats i allsvenskan.