Darijan Bojanic är den lille tekniske talangen från Gislaved som var bland de bästa i alla ungdomslag. Som 15-åring flyttade han till Växjö för spel i Öster för att få så bra utveckling som möjligt. Roar Hansen tog över A-laget, såg potential i mittfältaren och lyfte upp honom i truppen.
- Jag hade honom som tränare i två år. Han betydde väldigt mycket. Han är en tränare som tror mycket på unga talanger. Han låter dem spela så att man får visa om man har kvalitet. Han är inte rädd för att släppa fram. Vi hade en bra relation och han var en väldigt viktig person för mig, säger Bojanic.
Darijan Bojanics fotbollsliv lekte och han hade knappt åkt på några motgångar under karriären. Mittfältaren kunde fortfarande leva på sin talang och brydde sig därför inte om att träna extra på saker som han behövde utveckla för framtiden.
Mittfältaren imponerade och IFK Göteborg, Malmö FF och Helsingborg visade intresse. Tre år efter flytten till Öster valde Bojanic att skriva på för IFK Göteborg.
Den dåvarande sportchefen Håkan Mild öste beröm över sitt nyförvärv och sa att klubben hade värvat en väldigt lovande spelare med fin teknik och god spelförståelse.
Men trots alla lovord fick den lille teknikern uppleva motgångar för första gången i karriären. Han tog inte plats i laget, fick rubriker som oseriös och lämnade efter bara ett år i klubben.
- På träningarna hängde jag med. Det var inte så att någon var mycket bättre än mig utan det var väl kanske Sam Larsson, Mattias Bjärsmyr och Ludwig Augustinsson som jag tycker stack ut mest i det laget, men resten var väl okej. Det var ett större lag men jag kände att jag platsade i det laget, säger Bojanic.
- Men det gick inte. Mikael Stahre hade sitt sätt att spela. Han ville ha två innermittfältare som inte skulle gå ner och hämta boll. Det passade inte mig alls. Sedan hade jag ganska dåligt tålamod när jag var där. Jag spelade i Öster och då ville jag ju spela direkt i Göteborg också. Men det gjorde jag inte. Sedan skötte jag mig inte helt utanför planen heller. Det var mycket sena nätter och man var trött på träningarna, men när vi väl spelade på träningarna så gick det bra.
En del supportrar var irriterade på klubben och tyckte att du inte fick en ärlig chans – hur ser du på det?
- Det fick jag ju inte. Jag fick hoppa in en gång, mot Norrköping, och då gjorde jag mål och assist. Sedan nästa säsong var det bänk igen och då fick jag hoppa in i tio matcher. Sammanlagt 30 minuter på de tio matcherna. Jag gjorde ändå två mål och en assist.
- Men jag fick aldrig någon riktig chans från start. Jag fick det någon gång på försäsongen och då gjorde jag poäng i den matchen också. Men Stahre hade väl sin elva klar och ville inte byta ut den.
Darijan Bojanic har svårt att förstå varför Mikael Stahres spelidé i IFK Göteborg, och menar att om man inte gjorde det tränaren ville fick man skäll.
- Han trodde inte på det han egentligen stod för. För när jag kom dit så var Philip Haglund och Jakob Johansson innermittfältare och när dom gick ner och hämtade boll fick dom världens utskällning. Så då kände jag att, vad är detta? Dom skulle vara där uppe och om det kom en långboll skulle dom vinna andrabollen. Det är inte den spelaren jag är. Han hade sitt sätt och det gick inte att göra så mycket, säger Bojanic.
- Jag antar att han gjorde så för att det var press på klubben och på honom själv. Första året han kom ville väl laget spela men lyckades inte och kom sjua. Då blev han kanske nojig och ändrade om när det inte funkade.
- Jag kände ändå att vi hade ett jävligt bra lag. Det kändes som att vi hade kunnat vara ett spelskickligt lag med tanke på att Sam Larsson, ”Ludde”, ”Bjärs”, Pontus Farnerud, Jakob Johansson, Robin Söder och Sobralense var där och alla kan spela fotboll. Det var ett jäkligt bra lag så jag fattar inte varför vi spelade så, men man kan ju inte säga så mycket, laget kom tvåa, det är ändå okej.
Samtidigt som Bojanic var irriterad för att han inte fick spela mer så kom det ut uppgifter i media om att han var oseriös och bland annat somnat i omklädningsrummet.
- Det gjorde jag. Jag somnade i omklädningsrummet. Det var mycket sena nätter, då blev det så. Men det var ett misstag och det kommer inte hända igen. Jag får se tiden i Göteborg som en lärdom. Det var en väldigt stor och professionell klubb som jag var i. Sådant beteende som jag hade tolereras inte. Så det kommer inte hända igen.
Snackade du med klubben om det?
- Jag fick ju lite skit. Men det var dåligt gjort. Det har inte hänt sedan dess. Jag har ändrat mig.
I Helsingborg var Roar Hansen tränare och han hade följt sin förre spelares tuffa år i IFK Göteborg. Hansen kände Bojanic, visste vad han gick för, såg potential, utvecklingsmöjlighet och erbjöd honom ett kontrakt. Parterna kom överens och sommaren 2014 bar flyttlasset till ”Sundets Pärla”.
- HIF var intresserat redan när jag var i Öster. Det var även Blåvitt och Malmö. Då kändes Göteborg rätt men det kanske inte var så. Det kan det också ha varit eftersom det gick som det gick. Jag kanske behövde det eftersom jag var den personen som jag var då, lite oseriös och så. Men när jag kom hit tänkte jag att nu får jag fan ge det här en chans och köra på träningarna. Roar trodde på mig. Det var skönt att han var här och ville ha hit mig, säger han.
Bojanic menar att han har växt upp. Den lille teknikern har blivit 21 år. Han säger sig ha insett vad som är rätt och fel, och vad som krävs för att bli en bättre fotbollsspelare.
- Jag sover bättre nu och är inte uppe så sent på kvällarna, så det är bra.
- Jag trivs bättre så som jag är i dag. Jag är fortfarande samma Darijan, bara att jag är lite mer professionell än vad jag var tidigare.
Ångrar du något?
- Det är klart. Om jag hade varit professionell direkt från början hade jag kanske inte varit kvar i Sverige nu. Gjort är gjort och jag kan inte göra så mycket för att förändra det. Det är bara att ta tag i sakerna, så som jag har gjort det senaste året.
Varför ändrade du dig?
- Jag slarvade mycket med fysik, kondition och kost. Jag har alltid tänkt att jag har talang och bollen i mig och att jag inte behöver något annat. Men jag har insett att jag verkligen behöver allt.
Mognadsgrej?
- Ja, det kan det vara.
Har du blivit vuxen?
- Ja men det känns så i alla fall. Jag är fortfarande flummig och så men nu vet jag vad som är rätt och fel.
På vilket sätt är du flummig?
- Jag gillar att skoja mycket. Att skratta mycket. Jag tycker många saker är roligt.
- Jag är en glädjespridare helt enkelt. Jag gillar att flumma runt lite, hålla igång laget och få spelarna att skratta. Det är en sådan människa som jag är. Jag gillar att skratta mycket.
Bojanic gjorde elva matcher under hösten i ett Helsingborg som slutade nia. Klubben kämpade med ekonomin och ville göra flera förändringar. I november blev det klart att Henrik Larsson blev ny manager vilket gjorde att Roar Hansen lämnade föreningen.
- Jag blev jävligt ledsen när Roar lämnade. Han betydde väldigt mycket, säger Bojanic.
- Det var segt när Roar lämnade. Sedan kom Henke in och han kan ju också fotboll, det kan man inte ta ifrån honom. Man har en enorm respekt för honom och lyssnar på allt han säger. Man lär sig hela tiden.
- Henke är en legend här i stan, så är det ju. Jag tror att han är störst här i Helsingborg. Så han har betytt väldigt mycket för klubben. Speciellt utifrån. Många vill komma och se HIF nu när han är här.
Laget slutade åtta i allsvenskan 2015. Darijan Bojanic gjorde 18 matcher från start och nio inhopp.
- Det får man väl ändå vara nöjd med. Det är klart att jag vill spela 90 minuter varje match och det är det jag strävar efter. Får hoppas att det kommer den här säsongen.
- Jag tycker att det har gått ännu bättre under försäsongen, framför allt har jag tidigare haft problem med att jag inte orkar 90 minuter men nu har jag jobbat stenhårt med det under försäsongen och känner att jag verkligen orkar att springa i 90 minuter. Jag har fått bättre fysik och är starkare.
Du har bara haft Henke i ett år – men vad har han betytt för dig?
- Jag lär mig mycket av honom. Han är jävligt klok och är en riktigt bra tränare. Han kan det mesta om allt. Det är viktigt att ha respekt för sin tränare och man har enorm respekt för honom. Det han säger lyssnar alla på och tar åt sig av. Det är väldigt viktigt för ett fotbollslag. Han kräver mycket och vill att spelarna ska ha större drömmar än att spela för HIF.
Har han utvecklat dig?
- Ja. Det han vill att jag ska jobba på det jobbar jag på. Innan i min karriär kan det ha varit så att jag tänkte, vad vet han vad jag behöver, men om Henke säger så då är det så. Han har själv varit i alla de här situationerna som vi går igenom nu. Det är klart att man tar åt sig. Jag känner att han har hjälpt mig mycket.
Emil Krafth, Jere Uronen och Robin Simovic är några av Darijan Bojanics vänner som har lämnat Helsingborg och spelar nu i andra ligor. Bojanic vill också ut i världen och testa vingarna och efter att ha blivit seriös med sin fotboll är. Första steget för att nå det målet var att bli seriös med sin fotboll. Det som gäller nu är att undvika djupa dalar.
- Nu är det mer att höja sin lägstanivå. Jag vill bli jämnare i mitt spel. Om jag har en bra dag kan jag göra vad som helst men sedan när det inte funkar så är jag inte ens med på plan. Det har funkat bättre på försäsongen så det är bara att köra på nu.