I början av juli var olyckan framme för Abdelrahman Boudah. Hammarby-forwarden bröt sin vänsterfot. Det ledde till en operation och en jobbig rehabiliteringsperiod. Men nu är 24-åringen tillbaka. Senast mot Varberg var Boudah med i truppen.
- Det känns skönt. Jag har längtat som fan, säger han.
- Det kändes konstigt (att vara en del av truppen), om jag ska vara helt ärlig. Min senaste match var ju BP hemma. Så det var ovant.
Hur har perioden som skadad varit?
- Tuff. Jag har velat vara på planen, för att spela och bidra. Så i början var det tufft men sen tänkte jag att det inte var någon idé att grubbla över det. Att jag bara skulle köra.
- Det gick snabbare än vad vi trodde. Jag tror vi var klara två veckor tidigare än tänkt. Det var jätteskönt. Jag vet inte om jag orkat två veckor till, säger Boudah och skrattar.
Det var mycket tid i gymmet?
- Ja, gymmet... fyfan. Det har varit mitt andra hem. Jag funderade vissa gånger på att komma hit på kvällen och ta sönder alla maskiner, skojar han.
Boudah tror att hans starka mentalitet är en av anledningarna till varför han tog sig tillbaka snabbare än beräknat. Men han väljer också att rikta ett stort tack till fystränaren Gustav Pettersson.
- Jag vet inte om jag hade klarat det utan "Gurra". Han körde med mig. Vi gjorde grejer som han själv aldrig gjort med någon spelare. 90 intervaller och sådana grejer. Alltså den dagen... vi var ute och tog frisk luft efteråt och jag spydde nästan. Utan honom hade jag inte klarat det.
- Han pushade mig som fan. Det var typ som att jag hade hörlurar på och att jag hade sådana där motivation-killar som pratade in i mina öron. Han pushade, pushade och pushade.
Boudah berättar annars att han tidigt förstod att foten var bruten.
- När jag knäckte den så visste jag direkt att jag hade brutit den. Jag har brutit båda fötterna tidigare. Så det är andra gången för vänsterfoten. Jag visste direkt, för jag vet exakt hur det känns. Men jag blev chockad över att jag behövde operera.
- Men operationen var det som gjorde att jag kom tillbaka starkare och att jag inte behövde gips. Det enda jag tänkte på var gipset, jag hatar gips. Det var för jobbigt när jag hade det, så det var skönt att slippa nu.
Någon rädsla för att han ska drabbas av en liknande skada igen, med tanke på hans historia av fotproblem, finns inte.
- Jag fick hundra sparkar på träningen nu men inget hände. Så allt är åtgärdat.
Varför han är så lugn? Svaret stavas en metallplatta som satts in i foten. En sådan hade han i högerfoten sedan tidigare och nu även i vänsterfoten.
- Jag har metall i foten. Och jag har metall i högerfoten också, och jag har inte haft några problem med den efter att jag opererade in den. Jag har bara varit stel.
- Men att den ska gå sönder igen... det ska mycket till. Jag behöver typ hoppa där uppifrån (Hammarbys kanslitak) för att den ska brytas igen. Så jag är inte orolig.
Innan skadan hade Boudah tappat sin startplats i Bajen. Han agerade främst inhoppare mot slutet. Och han har fortfarande inte gjort mål i årets allsvenska.
- Jag har aldrig haft ett så dåligt år som i år. Någonsin. Det är första gången jag har varit med om något sådant här. Men jag får inte tänka på det. Jag är jättetaggad att få börja spela igen nu.
- Det hade varit skönt med några minuter mot Varberg senast men jag förstår Marti (Cifuentes, tränare). Jag har varit skadad och matchen var upp och ner.
Med anledning av att han har kunnat träna hårt den senaste tiden känner sig Boudah redo för att starta matcher, rent fysiskt. Men han är medveten om att Cifuentes troligtvis kommer vilja stegra saker och ting framöver. Han gör heller ingen hemlighet av att konkurrensen är sylvass när Hammarby gått över till ett spelsystem med bara två forwards istället för tre.
- Jag är tacksam över att vara med i truppen.
- Jag vill bara komma in och hjälpa laget mot slutet av säsongen. Det är sex matcher kvar och sen får jag ta nya tag inför framtiden.
Skönt att lägga all skit bakom dig?
- Jaja. Jag är sådan som person. Jag kan bara släppa allting som varit. Jag skiter i, avslutar Boudah.