I slutet av januari lånades Samuel Brolin ut av AIK, till superettan-nykomlingen Akropolis. Till en början fanns en tanke om att den unge målvakten delvis skulle fortsätta träna med ”Gnaget”, men just nu kör han fullt ut med Akropolis. Att 19-åringen valde spel i superettan-laget gör dock att han på sätt och vis ändå finns kvar under AIK:s paraply. AIK:s målvaktstränare Kenny Stamatopoulos är nämligen målvaktstränare även hos Akropolis och Brolin värdesätter att få fortsätta drillas av ”Stam”.
- Jag är sjukt tacksam över att han är här, säger Brolin.
- När man är utlånad från en storklubb är det lätt att man försvinner från truppen. Om jag skulle komma tillbaka nästa år vill jag inte känna att det är som en nystart, att det är en ny klubb jag kommer till. Jag vill att AIK fortfarande är min klubb, även om jag tillhör Akropolis. Och just nu känns det som att jag har två klubbar. Det är så jag vill ha det. Jag har en nära kontakt med AIK, ”Stam” är där och han kollar på mig varje dag. Han följer min utveckling och det blir lättare för AIK att hålla koll på mig.
Coronakrisen har lett till uppskjutna premiärer och en stor osäkerhet kring hela säsongen. Just nu tränar lagen, men utan att spela träningsmatcher och någon exakt klarhet i när allt ska dra igång.
- Det är jobbigt och nästan lite omotiverande, på något sätt. Det är svårt att se fram emot något. Man får klara av att motivera sig själv. Det är väl det här som skiljer de bättre från de sämre, att alltid vilja vara bäst.
Brolin passar under tiden som löper fram till premiären, som just nu är planerad till den 14 juni, på att jobba på olika detaljer i sitt spel.
- ”Stam” är otroligt bra där. Han är väldigt duktig på att vilja förbättra små detaljer. Han och jag gillar jobba på det. Det är mycket så att vi bara nöter saker. Man får göra det bästa av situationen och försöka göra sig ännu mer förberedd än vad man var tidigare.
I januari förra året skrev keepern på ett fyraårsavtal med AIK:s A-lag. Därefter blev han utlånad till samarbetsklubben Vasalund under våren, där han stod 16 matcher i division 1.
- Jag tycker det var skitnyttigt för mig. Jag är enormt tacksam över att jag fick chansen. Som ungdomsspelare får man höra så otroligt mycket både från agenter och bara folk som påstår sig kunna fotboll att man måste spela seniorfotboll. Även fast man tillhör två åldersgrupper under men spelar i U19 så får man höra: ”Spela seniorfotboll”. Jag har alltid varit ganska skeptisk till det där.
- Men jag köper ändå det surret nu i efterhand. Även fast det ”bara” var divison 1 så var det tufft. Det var fysiskt och bra tempo. Man märker absolut skillnad jämfört med AIK, tekniskt och hur man går igenom saker taktiskt. Men när domaren blåste igång och det var match, då var det bra jävla tempo. Jag är skitnöjd med den tiden. Den gav mig mycket förståelse för vad som krävs för att spela på seniornivå.
Inför den här säsongen sålde AIK sin tidigare förstemålvakt Oscar Linnér till Arminia Bielefeld och in kom då den Premier League-meriterade dansken Jakob Haugaard. Hur Brolin resonerade under vintern? Han såg att det var större chans till speltid, vilket han värderade högt, någon annanstans. Efter att ha diskuterat sin framtid med sina agenter och nämnde Stamatopoulos landade han i att Akropolis skulle passa honom bäst.
- Vi kom fram till att jag skulle tjäna mest på att jag får spela matcher på hög svensk nivå. Nu blir det tv-sända matcher och så vidare, det blir en typ av press det också. Det blev en jättebra lösning. Jag tror inte att jag hade tagit vilken superettan-klubb som helst bara för att få speltid. Det fanns några alternativ, vi kollade på några klubbar i allsvenskan och så också. Frågan var: vart har jag stor chans att få speltid?
- Jag kände att Akropolis är en skitbra lösning så varför ta någon annan när jag kan ha närheten till AIK, ha ”Stam” som målvaktstränare och nivån är väldigt bra?
Brolin ser fram emot att få känna på superettan-spel och därmed kliva upp en serie jämfört med tidigare.
- Jag tycker jag klarade division 1-nivån och nu vill jag ta nästa steg. Drömscenariot hade ju så klart varit att bli inkastad i allsvenskan med AIK som 17-åring, men det kan också bli tufft. Så jag funderade på vad som är nästa nivå för mig. Hur är det att spela 30 matcher i superettan? Om jag efter 2020 kan känna att jag klarade av 30 matcher i superettan, då kan jag börja leta efter nästa nivå.
Han menar att spel på seniornivå ger stora lärdomar vad gäller vikten av varje poäng.
- Det är mycket det som det handlar om. Det blir en helt annan grej. När jag spelade i Vasalund var ju verkligen alla poäng så otroligt viktiga. Om jag skulle slå en chippassning till en ytterback i U19, den inte går fram och Djurgården gör mål på den missen, då blir det: ”Fan, också…”. Men inte mer än så. Om jag skulle göra det i division 1 så skulle jag få höra det i en hel vecka.
I AIK stortrivs Brolin med den målvaktsgrupp som har funnits och finns runt A-laget.
- Jag önskar ju och hoppas, naivt nog, att alla klubbar som jag hamnar i framöver har samma kärlek bland målvakterna. Men jag har svårt att se det. Det har varit en sjukt fin grupp av människor. Det var en så bra kemi som vi hade. Det var aldrig så att Oscar (Linnér) och Budimir (Janosevic) var ovänner på grund av vem som skulle starta, och ”Stam” håller en så bra nivå vad gäller kravställning och att sprida en bra känsla bland alla.
- Jag kände en enorm glädje. Jag kände att jag var sjukt uppbackad. Om jag spelade en U19-match kunde Budimir komma ner på den och titta, och sedan säga: ”Jag såg din match, det här gjorde du bra…” och så vidare. Jag tror inte att det finns många andra klubbar där en 30-årig målvakt åker ner och kollar på när en 18-årig målvakt spelar i en U19-match.
Brolin fortsätter:
- Jag tycker om Jakob (Haugaard) jättemycket också. Det är en väldigt fin människa. Jag tror att de tre som är där håller upp den fina kemin.
Likheterna mellan Brolin och nämnde Linnér är stora. Linnér blev förstemålvakt i AIK i ung ålder, något som Brolin hoppas bli, och de har växt upp på samma ställe.
- Vi är båda från anrika Danderyd. Norrort. Sen känner jag hans lillebror Albin sedan tidigare. Och Oscar var domare när jag spelade som liten. Det var när han var typ 13 år och behövde tjäna lite extrapengar. Min farsa skällde ut honom för att han var så otroligt dålig. Han var inte den bästa domaren. Det är tur att han är bra på annat, säger Brolin och skrattar.
Brolin och Linnér har fortsatt kontakt.
- Han har hjälpt mig jättemycket. Det är en fin människa. Han ger mig mycket tips. Och han har hjälpt mig utanför planen också, kring hur man ska tänka med mat och allt som handlar om fotboll. Han har fötterna på jorden och är en skön kille. Han fick mig att känna mig bekväm på något sätt. Det var inte så att jag kom till träningen och kände att jag var lite nervös, han fick mig att känna att jag var en del av det.
Hur Brolins plan för karriären ser ut? Först och främst vill han bli förstemålvakt i AIK.
- Det hade jag velat vara i år. Det är alltid det jag jobbar mot. Men jag tar ett steg i taget, säger han och fortsätter:
- Jag älskar engelsk fotboll. Jag vill spela i England om några år. Det naturliga steget är väl kanske att få starta någon eller några säsong i AIK först. Men det är ett jävligt stort steg, så det kanske blir en mellanlandning till där emellan. Men mitt mål är att göra en bra säsong i superettan nu. Jag tror att jag varje år, vad som än händer, vare sig jag är utlånad nästa år också eller inte, så kommer jag alltid vilja starta i AIK. Så länge jag tillhör AIK. Jag vill tillbaka och starta i AIK.
Hur tror du att det är att stå i AIK?
- Det är klart att det är en stor utmaning, men det är ju det man tränar för hela tiden. När den dagen väl kommer så kommer jag inte gå in och ställa mig mellan stolparna och känna: ”Fan, jag är inte redo”. Då hoppas man ju att man är redo. Och det känner jag absolut att jag är nu.
- Det handlar om att jag fått uppleva sådana smågrejer som att jag förra året fick värma upp inne på arenan, vara med på alla bortamatcher i Europa League och känna på trycket på nära håll. Bara att få löpa ut framför klacken inför en match är en skön erfarenhet.
Brolin kom till AIK från IFK Stocksund inför säsongen 2015 och sedan dess har hans känslor för klubben växt sig starka.
- Det är en dröm att ha de supportarna vi har. Man känner ju en del press av det, och det är väl deras jobb att sätta lite press så att man presterar på topp. Jag hoppas att de förstår att även om det inte är jag som står, om det är Jakob eller Budimir, så kan de ställa hur höga krav de vill och ändå är det den som står där mellan stolparna som ställer högst krav. Det kommer nog alltid vara så.
- Men supportrarna är galna. Och det älskar jag. Fan… det hade varit gåshud att få springa in inför våra supportrar innan en match. Det hade varit fint.
Genom åren har ungdomslandslagsmannen varit på besök hos flera stora klubbar i England. Han har visat upp sig för Manchester City, Manchester United och Sunderland.
- Jag var hos Manchester City två gånger och sen var det flera ledare från Citys ungdomsstab som gick till United, och då tog de dit mig. De var nöjda med det jag gjort i City. Så jag fick komma dit (Manchester United) också. Det var två skithäftiga upplevelser, verkligen. När jag tagit in det så har jag känt att det var absurt. Alltså, förutsättningarna de har där…
- Sen har jag varit på besök hos Sunderland också, vilket var lite annorlunda. Det är en väldigt fin klubb. Man märkte att det är en anrik klubb. ”Sunderland ’Til I die” (Netflix-dokumentär), den målar upp en bra bild av klubben. Det är verkligen så mycket kärlek kring den klubben. Det var verkligen så att jag kom dit och kände: ”Det här är en stor familj”.
Han fortsätter:
- I City och United var de absolut sjukt välkomnande och det var fina personligheter som man träffade, men det var också lite hårt i kanterna. Även om det var en för alla, alla för en så var det många som var medvetna om att de själva ville till toppen och att man kanske inte behöver vara bästa vän med alla på vägen. Det var bra upplevelser.
Var det aktuellt för dig att flytta till England?
- Det är klart att jag var intresserad av att flytta till England, det är inget jag ska sticka under stolen med. Men det var tillfälligheter som inte avgjorde. Saker kom emellan. Lite komplikationer. Det var bara inget som levde vidare. Jag var där och testade, vi pratade efteråt och folk var nöjda men jag satt lugnt i båten AIK. Jag trivdes bra och såg en framtidsplan här.
Han har hur som helst fått en försmak av livet som fotbollspelare i England.
- Det var häftigt, framför allt i United. Det var bra spelare jag fick spela med. Jag var ung men fick ändå träna med U23-laget. Det var många som spelar på en hög nivå nu som var där då. Kanske framför allt Dean Henderson (utlånad till Sheffield United), som jag fick köra en vecka tillsammans med. Det var en häftig upplevelse. Vi pratade tidigare om det där med kärlek bland målvakter och det var en lite annorlunda kärlek där (skratt). Det var lite mer fuck off-mentalitet och att bara köra sitt eget race. Men kolla vart det tagit honom. Även fast han inte är världens bästa målvakt ännu så har han tagit sig en bra bit.
En av lärdomarna från tiden hos United? Hur viktigt det mentala spelet är.
- När vi körde en inläggsövning så satte målvaktstränaren mig och Dean Henderson mot varandra. Vi skulle båda gå ut på samma inlägg och försöka plocka bollen först. Det var ju bara för att han ville se min attityd, hur mycket jag vill kriga för en boll. Det är så engelsk fotboll är. Kolla (David) de Gea när han kom från Spanien, han blev ju överkörd de första åren i England för att han inte var beredd på hur det är.
- När vi skulle dra igång övningen så kollade Dean på mig och frågade: ”Are you ready?”. Jag fattade ingenting och stod där som ett frågetecken, men svarade: ”Ja, jag är redo”. Första bollen blev lite kort. Jag sprang på den och såg i ögonvrån att jag var före honom, så jag skrek: ”Målvakt!” och plockade ner bollen. Men precis när jag plockade den så känner jag en armbåge eller ett knä i ryggen. Då frågade jag: ”Vad fan gör du!?”. Han svarade bara: ”Du sa att du var redo, nu kör vi”.
Brolin skrattar och fortsätter:
- Då kände man att det var fotboll på högsta nivån. Och man hör ju många historier om folk som kommer på provspel och då blir ens grejer stulna eller fotbollsskorna gömda. Jag kan bara tänka mig om man gör bort sig där, hur snacket och pressen från omklädningsrummet blir då. Det är jag redo för.
Men fokus ligger alltså främst på att leverera hemma i Sverige och få chansen att ställa sig mellan stolparna med AIK-emblemet på bröstet.
- Jag har alltid tyckt att AIK visat ett enormt förtroende för mig. De har ofta pratat med mig och sagt: ”Vi tror på dig”. Det har framgått ganska tydligt. Jag tror fortfarande att de gör det. Slutmålet när vi diskuterar om jag ska bli utlånad och så vidare är alltid att jag ska stå i AIK. De frågar sig: ”Hur förbereder vi dig så bra som möjligt för att du en dag ska stå där?”. Det känns som att det finns högt uppsatt folk inom AIK som tror på mig. Jag känner tillit.
Känns det realistiskt för dig att kunna vara förstemålvakt i AIK nästa år?
- Absolut, absolut. Det beror ju på vad som händer med målvaktssituationen. Skulle exempelvis Jakob göra ett dunderår och bli såld är det helt plötsligt en annan målvaktssituation. Det finns många möjliga scenarion som jag kan måla upp som gör att jag kan starta i AIK nästa år.
Brolin har varit målvakt sedan han var tolv år gammal och tidigt in på keepersatsningen fick han viktig vägledning av en tidigare AIK-spelare och Guldbollen-vinnare: Magnus Hedman.
- Vi fick in Lance Hedman i vårt lag, så hans pappa kom in som målvaktstränare. Då hade väl jag precis blivit målvakt. Så han var min första riktigt målvaktstränare. Och då gick det snabbt (i utvecklingen). Det var året då jag kände att jag inte var bäst på något vis men helt plötsligt ville AIK ha mig. Det var mycket tack vare Magnus.
- Han kanske inte var den målvaktstränare som la upp bäst övningar eller som hade mest utbildning vad gäller hur man går igenom greppteknik och så, men han lärde mig enormt mycket. Alla småknep och att att förstå rollen som målvakt. Det finns ingen som kan utbilda sig till att förstå den biten jämfört med någon som spelat och varit med om de sakerna som man är med om som målvakt. Jag är sjukt tacksam över det. Det var runt tolvårsåldern, när jag fick honom, som jag verkligen började känna: ”Det här kan bli något”.
Brolin har också själv valt att agera målvaktstränare på senare år. I IFK Stocksund.
- Det är klubben närmast hjärtat, säger han och berättar att han först fick frågan om att hjälpa till i ett flicklag:
- Jag tänkte: ”Har jag tid för att vara målvaktstränare?”. Jag sa att jag var öppen för det men att jag inte visste hur det skulle gå ihop med mina övriga tider. Då hittade de ett väldigt schysst upplägg för mig, det var så flexibelt.
Han förklarar:
- Så det började rulla på och de tyckte att jag gjorde det bra i det laget, som var flickor 05. Sen fick jag köra F17 och nu kör jag damlaget också. Så jag kör mest damlaget och F17 nu, plus att jag är målvaktstränare för pojkar födda 05. De har många intressanta spelare och framför allt en intressant målvakt som tränarna tyckte att det skulle vara bra om jag körde lite med. Det är alltid kul att träna bra målvakter så det sa jag ja till också.
Totalt är han målvaktstränare på upp till sex pass i veckan, utspritt över två dagar. Utöver det kan en match under helgen tillkomma.
- Om jag inte hinner med det är det också helt fine. Ett skönt upplägg för mig. Det är skitkul. Jag har lärt mig otroligt mycket som målvakt själv, genom att lära andra. Jag reflekterar mycket om mitt eget målvaktsspel.
- Det är inte så att de är jättenaiva och bara slukar i sig allt jag säger. De ställer frågor tillbaka och då får jag tänka efter: ”Vad menar jag?”. Då får jag förklara mig och då kommer jag på mig själv med att tänka: ”Är det här det bästa man kan göra i den här situationen?”.