Malmö FF-backen Franz Brorsson har även en lillebror Freddie Brorsson, 23, som spelat på elitnivå i svensk fotboll. Freddie har, precis som Franz, en bakgrund i Mamö FF:s akademi, men gjorde i stället allsvensk debut med Trelleborgs FF under 2018. Bröderna ställdes även det året, för första gången, mot varandra i allsvenskan, vilket slutade med 1-0-seger för Freddie och TFF på Vångavallen.
Franz Brorsson minns än i dag tillbaka till den matchen som något extra.
- Det var speciellt. De var i division 1 och gick till allsvenskan på två år och vi möttes. Det var kul att få det minnet. Det var kul, säger Brorsson i podcasten "Lundh".
Just nu spelar dock bröderna i olika divisioner, då Freddie håller till i Österlens FF, medan Franz är tillbaka i MFF efter utlåning till Esbjerg.
- Jag tror också att det kan vara tillfälligheter. Han är väldigt duktig, det är bara kolla senast mot Syrianska. Han är för bra för att spela i tvåan. Men han kan få en nytändning där. Vi möttes i allsvenskan för två år sedan när han var i Trelleborg. Han är ändå en elitspelare. Men man kan känna ibland att jag lätt hade kunde hamnat i superettan, inte lyckats eller blivit skadad. Helt plötsligt hade man kanske varit tvungen att gå ner i divisionerna för att ta ny fart. Ibland kan det gå snabbt åt båda håll.
Hur mycket är tillfälligheter och hur mycket är ens egen insats?
- En blandning, skulle jag säga. Om det inte är extremfall där man är mycket bättre än alla andra. Det kan jag inte säga att jag har varit. Det som avgjorde för mig, varför jag fick lärlingskontrakt i Malmö, var Youth League-matcherna. Vi gick till ju till Champions League, A-laget, och U19 fick då möta de andra lagen i Youth League. Där gjorde jag väldigt bra matcher på hösten. Åge satt och kollade, och styrelsen och Danne. Efter de matcherna fick jag ett lärlingskontrakt. Annars var jag på gång till Höllviken och Trelleborg. Så det var tillfälligheter, säger Brorsson.
Kan man ibland slås av att man satsar så otroligt mycket för att nå något och så är det egentligen så små grejer?
- Absolut. Men man utsätter sig för det, så är du så bra under lång tid kommer det att komma fram. Många går andra vägar för att komma upp igen. Astrit Selmani i Varberg spelade också i Malmö, men har gått den långa vägen genom divisionerna. Visar du kvalitet varje år hamnar du till slut där du hör hemma, om du håller dig skadefri. Det tror jag.
Jag läste i Offside eller någonstans att du efter de här matcherna även fick hoppa in i en cupmatch mot Mjällby, där du gjorde det bra och att det var det som gjorde att det tippade över?
- Halmia var det. Absolut, det avgjorde också. Då satt Alexander Blomqvist och några spelare i Sundsvall, han var 94:a och jag var två år yngre. Jag trodde inte att jag skulle gå före honom, ändå satte Åge in mig. Han hade Youth League-matcherna i minnet. Jag kom in när vi låg under med 20 minuter kvar. Det blev 1-1 efter full tid och vi vann i förlängning, det gick bra för min del. Det var ett bevis för att jag höll för pressen. Då fick jag fler chanser efter att jag visat att jag höll.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.