AIK:s Panajotis ”Panos” Dimitriadis, 34, lämnar efter den här säsongen. 34-åringen har varit en del av AIK länge, då han inledde sin karriär i klubben som knatte och sedan har tillhört föreningens A-lag i två omgångar mellan 2014-2015 och mellan 2018 och i år. Men nu lämnar han igen, med ett SM-guld på meritlistan från 2018, och efter knapp speltid i år i allsvenskan.
Dimitriadis gjorde tolv matcher under guldåret och var även ordinarie i fjol, men har i år fått ont om speltid med åtta inhopp i allsvenskan. I fjol var han en del av en trebackslinje med Per Karlsson och Karol Mets, medan han till en början i år fick stå åt sidan till förmån Robin Tihi, som fick chansen av Rikard Norling och sedan har varit utanför Bartosz Grzelaks elva med två mittbackar på planen.
Nu berättar Dimitriadis mer om hur han känner kring sitt sista år i AIK. 34-åringen hade förstås velat ha mer speltid under sin sista säsong i sitt hjärtas klubb.
- Jag vill spela, bidra och vara tillgänglig, men sedan har jag kanske inte fått möjlighet att visa vad jag går för. Vad det beror på? Det är väl corona och lite allt möjligt, tror jag. Men det är lite tråkigt att lämna nu, då jag hade velat visa upp mig mer, att jag fortfarande håller. Då är det ett lite tråkigt sätt att lämna på när jag hade önskat att jag fått spela lite mer och hade velat vara mer involverad, säger han till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Jag har bidragit på alla olika sätt och det här året har varit speciellt på många olika sätt, som ekonomiskt med coronaviruset, vilket det inte minst varit för AIK. Förmodligen har väl saker och ting prioriterats på olika sätt och så vidare.
Dimitriadis hymlar samtidigt inte om att han hade velat vara kvar i AIK.
- Det är klart att det känns tråkigt och tungt. Det är känsligt. Jag hade gärna velat vara kvar, men jag får blicka framåt. Allt har sitt slut. Om det inte var nu hade det kanske varit om ett år, någon gång kommer den här tiden. Det som gör det extra känsligt är att jag har en fin koppling till AIK och en historia med AIK. Samtidigt har jag många fina minnen och positiva grejer som jag tar med mig när jag lägger det här bakom mig. Jag vet att jag åstadkommit många fina minnen här, säger han.
Har det varit tungt att smälta?
- Ja, det är klart att det är tungt. AIK är min klubb, jag har växt upp i den här klubben och drömmen har ända sedan jag varit liten varit att tillhöra den här klubben. Då är det jättetråkigt och av den anledningen är det känsligt när jag har så många minnen och den historian med klubben. Nu får jag lägga det här bakom mig och ta nästa steg. Då blir det också som att jag lämnar en del av mig själv. Jag har ju växt upp med AIK och klubben har blivit en del av mig. Nu får jag gå vidare och det blir en enorm omväxling. Jag får hitta ny energi och ny motivation att fortsätta.
Även om du låter lite besviken, så är du inte arg på AIK?
- Besviken och besviken… Jag skulle inte säga besviken, även om jag såklart hade velat vara kvar och det vet även AIK om och alla andra som är involverade i klubben. Jag hade en förhoppning om att få vara kvar och det var min önskan, vilket jag förklarade, men av olika anledningar, så går vi nu skilda vägar. Det är klart att jag hade velat vara kvar, den saken är klar.
Vilka minnen är starkast när du tänker på AIK?
- Det är många finnen. Jag och farsan har växt upp tillsammans, och det var AIK sedan jag var sex år. Det är alltifrån min första träning till när jag var knatte i AIK och fick se AIK fira SM-guld 1998. Då var jag där och fick fira det från nära håll. Sedan fick jag också vara med och vinna SM-guld och det är bland det största som jag åstadkommit i min fotbollskarriär. Det sätter sina spår och ger fina minnen, vilket gör det extra känsligt. Det finns så mycket fint, som gör att det blir känsligt. Allt det här har blivit en del av mig, som jag nu får lämna ifrån mig.
Dimitriadis är stolt över det han uppnått i AIK. Han känner att det han och hans pappa jobbat för genom åren gett resultat, att det till slut blivit som de tänkt sig och mer därtill.
- Jag har växt upp i klubben, kämpat och tagit en lång väg för att komma hit. Jag åkte på en korsbandsskada och trodde kanske att karriären var över, men sedan fick jag nästa kontrakt utomlands och kom sedan tillbaka igen och vann SM-guld. Vad mer kan man begära? Jag har nästan maxat min dröm. Min farsa är den som kämpat otroligt mycket för att det här ska vara möjligt och vi kan nu känna att vi lyckats, vilket är det finaste för mig i min karriär. Vi gjorde det ihop, och även om det blir känsligt, så kan vi känna att vi har lyckats och att vi är nöjda, säger han.
Nu är han samtidigt inte helt säker på vad som sker härnäst. Dimitriadis plan var att avsluta karriären i AIK, men nu behöver han tänka om och hitta en ny väg framåt.
- Det är en lite speciell situation. Jag har växt upp i den här klubben och jag ville lägga av med fotbollen i klubben som jag växt upp med och lägga skorna på hyllan när det är dags. Men omständigheterna i år har varit speciella med coronaviruset och alla konsekvenser som AIK, som klubb, fått ta med andra prioriteringar. När jag nu sitter här och tänker på vad jag ska göra sen, så blir det svårt att se var jag är nu när jag har haft en annan plan i skallen, säger 34-åringen.
Dimitriadis fortsätter:
- Men livet går vidare, och jag har många fina minnen med AIK. Jag är tacksam och glad över att jag har fått vara med om det här. Det är så många som drömmer om att spela i AIK, så jag känner att jag har fått uppfylla min dröm och även många andras drömmar. Jag är därmed tacksam över att jag har fått ut det jag har fått ut. Allt har också sitt slut. Om det här blir mitt slut är det så. Då får jag ta det positiva, gå med rak rygg och bara se till att fortsätta med ett nytt äventyr.
Dimitradis känner att han fortsatt håller allsvensk nivå, men att han också behöver landa i vilka alternativ som kan tänkas dyka upp, samtidigt som han gärna stannar i Stockholm.
- Jag är i en ålder, där jag måste tänka på familjen, mina barn och jag har precis köpt hus. Jag är i en annan fas i livet nu än vad jag har varit tidigare. Då får jag värdera vad som är värt och inte värt. Men samtidigt har jag några år till och jag känner fortfarande att jag håller på en bra nivå och kan spela i en klubb som AIK. Men det är inte bara fotbollen och min karriär som prioriteras, det är även en familjefråga och vad som är värt. Vi får värdera tillsammans. Vi får se vad som dyker upp och om det är värt ekonomiskt om man behöver flytta och sådär. Det hade dock varit en dröm att få vara kvar i Stockholm, säger han.
Som AIK:are, så finns det inte så många andra allsvenska klubbar i Stockholm att spela för eller?
- Nej, exakt. Det begränsar möjligheterna och det är jag medveten om. Vi får se vad som händer och vilka alternativ som dyker upp. Då får jag sätta mig ner och värdera vad som är värt och inte
Men att Dimitriadis lämnar AIK som spelaren nu och fortsätter karriären någon annanstans behöver inte betyda att han har lämnat klubben för gott. 34-åringen ser ändå en framtid i föreningen.
- Jag kommer alltid att ha min dörr öppen för AIK, oavsett om det är som spelare eller något annat. Jag kommer alltid att vilja bli involverad i AIK på något sätt igen. Det har jag också informerat AIK om.