Malmö FF hade en bekväm ledning i Champions League-kvalet mot KÍ när dramatiken uppstod. Uppe på den ena kortsidan utbröt slagsmål mellan ett 30-tal MFF-anhängare. Och när situationen lugnat sig hoppade en person ner till utrymmet mellan läktaren och reklamskyltarna och plockade bort en banderoll med texten Blatte Ultras 04. En banderoll som senare sattes tillbaka på samma plats.
Detta var MFF:s andra hemmamatch efter sommaruppehållet. Men på de få veckorna som hann gå sedan våravslutningen märktes en tydlig förändring på ståplatsläktaren. I fokus står en maktkamp mellan två ultrasgrupperingar.
- Att styra läktaren innebär att man vill ha kontrollen över banderoller, bränningar, i viss mån även vilka sånger som tillåts dominera. Det kan man ha åsikter om, men det är inte någon som styr över mig i vad jag får och inte får ha för åsikter, säger en MFF-supporter som vill vara anonym.
I Sverige har fenomenet med ultras - organiserade grupper som aktivt stöttar sig lag, bland annat med läktararrangemang - bidragit till att allsvenskans läktarkultur är omtalad i Europa. På Eleda Stadions ståplatsläktare finns Supras Malmö 2003 och Brigada Malmö, den senare grupperingen bildad elva år efter än den förra.
I förra månaden blev åtalet som benämns som “huliganchattarna” omtalat. Främst på grund av MFF-spelaren Pontus Janssons medverkan i chattgrupper med hans vänner i Brigada, men också för att fallet gav en bild över huliganismen i Sverige.
I förundersökningen kan man läsa att Brigada till skillnad från Supras är med och organiserar slagsmål med anhängare till andra svenska klubbar. Och trots Supras numerära överläge var det Brigada som styrde vad som hände på och omkring ståplatsläktaren.
Läktarna hos månghövdade klackar i Europa är i grunden inte homogena. En klackläktare är sällan enhetlig, utan det pågår dragkamper på den bland olika grupperingar. De vill vinna inflytande, men i Malmös fall handlar det bara om makten på läktaren och inget inom själva klubben.
Huliganåtalet i juni blev dock ett hårt slag för Brigada. Elva stycken medlemmar dömdes för våldsamt upplopp efter en sammandrabbning med Djurgården-huliganer i Stockholm förra året. Tre av dem fick fängelsestraff och en mängd tillträdesförbud delades ut.
Banderollen med texten Blatte Ultras 04 har synts till och från på MFF-matcher. På Instagram finns ett konto med samma namn, tillhörande en Brigada-ledare som dömdes till sju månaders fängelse och dömdes som anstiftare till det våldsamma upploppet i Stockholm.
Just åtalet skapade enligt Fotbollskanalens uppgifter en spricka mellan Brigada och Supras. Under förhören ska en Brigada-person nämligen angett en Supras-medlem. Och med Brigada kraftigt decimerat saknades gruppens ordinarie banderoll nedanför kortsidan i matchen mot Halmstad den 7 juli.
Banderollens symbolik är stor inom ultraskulturen. Den visar grupperingens närvaro på matcher och är ett föremål som alla medlemmar kan enas kring. Banderoller som är centralt placerade på en kortsida innebär i många fall att grupperingen har inflytande på läktaren. Försök att stjäla banderoller från rivaliserande grupperingar är en orsak till många slagsmål.
Vid HBK-mötet utbröt mindre bråk under matchens gång mellan de båda grupperingarna, då Supras ställt sig på Brigadas plats, men läget lugnade sig. Efter MFF:s 5-1-seger tog det sedan fyr igen. Supras-medlemmar gick till en krog nära Möllevångstorget där Brigada-folk väntade, och skrek “golare”.
Ett stort slagsmål utbröt och 17 personer frihetsberövades, rapporterade Sydsvenskan. Flera av de inblandade hade veckan tidigare dömts i huliganåtalet.
Slagsmålen blev ett samtalsämne bland även andra MFF-supportrar. Samma dag som KÍ-matchen skrev 88 himmelsblå supportrar under en insändare i Sydsvenskan med rubriken “Malmöläktaren står inför ett vägskäl”, och syftade på framtiden med Brigada försvagat.
Skribenterna skrev om Brigada som styrde med rädsla. Om misshandlade ungdomar och homofoba banderoller på ståplats. Insändaren eftersträvade en brokig och inkluderande läktarkultur, till skillnad mot den rådande.
- Generellt tycker jag att det blivit bra. Det finns saker att klaga på, atmosfären är inte lika bra som den var innan. Jag tycker ändå att det har utvecklats på ett ganska bra sätt. Sedan finns det så klart dåliga saker som händer, säger MFF-supportern Carl om supporterriktningen de senaste åren.
Han har sedan tidigare lämnat ståplats för sittplats på stadion. Carl, som inte vill uppge sitt efternamn, svarar på om det är mer våldsamt på matcherna i dag:
- Jag vet inte riktigt. Jag vill både hålla mig undan och inte riktigt läsa om det, för jag tycker att det bara blir drygt. Så fort det blir något litet så blir det något stort, känns det som. Speciellt nu den senaste tiden. Minskat har det nog inte gjort, men ökat? Det vet jag inte. Eller om det bara är att det blir större i media, så fort det blir något.
Huliganismen beskrivs i Torbjörn Anderssons och Aage Radmanns Från gentleman till huligan som en subkultur där hårdföra klackar egentligen bara kunde bildas i storstäderna. Malmö var ett undantag. MFF-supportrarna kom att prioritera stöd till det egna laget och Malmö sågs inte som en jämlik motståndare bland andra firmor, det vill säga grupperingar som bara vill slåss.
Den kulturen hänger kvar fortfarande menar Radmann.
- Jag skulle fortfarande säga att det inte är någon utpräglad firmakultur i Malmö, som det har varit i en del andra större klubbar i Sverige. Men Brigada har tagit en allt större plats de senaste tio åren, och börjat använda mer våld än tidigare. Så det har skett en utveckling där under de senaste 5-10 åren huvudsakligen, med lite mer våldstendenser, säger Radmann, författare och docent vid Malmö universitet.
- Sedan är det lite svårare nu med uppdelningen mellan firmagrupperingar och ultras. De går lite in i varandra. Det har tidigare varit en större uppdelning mellan de som aktivt söker upp våld, vilket inte ultrasgrupperingarna gjorde tidigare.
Till och från förekommer interna stridigheter på samma läktare. Inte så ofta i Malmö dock, med undantag från de senaste tio åren. Den tidigare Supras-medlemmen Showan Shattak var 2014 en av initiativtagarna till kampanjen Fotbollssupportrar mot homofobi.
Några år senare lämnade Shattak klacken med anledning av de “reaktionära krafterna på ståplats”, som han skrivit om i Dagens ETC. Banderollen med Fotbollssupportrar mot homofobi stals av Brigada, och Shattak - även fritidspolitiker för Vänsterpartiet - insåg att läktaren blev en otrygg och farlig plats för honom.
När 19-årige Nils Zätterström - en ur-MFF:are - avgjorde matchen mot Sirius för elva dagar sedan stegade han ut mot bortaklacken på Studenternas. Mittbacken fick en Supras-flagga, som han stolt höll upp när han firade segern med resten av laget.
Med de senaste veckornas händelser i åtanke är frågan oundviklig: Försöker Supras ta över makten på ståplats? Radmann tror att så är fallet, men det finns fler.
- Jag tror att det finns ett mått av att de ser chansen. De har väl inte dragit jämt tidigare (med Brigada). Jag har inte sett det som ett samarbete, utan mer att de har jobbat parallellt. Nu när de vet att det är kris, på grund av förundersökningar och sådant, så antar jag att de vet att Supras ser sin chans att ta över, säger en annan supporter som vill vara anonym.
Hur ser du på klimatet på Malmöläktaren den senaste tiden?
- Jag tycker att det är väldigt splittrat. Min bild är att de flesta på ståplats, och som är en del av supporterskaran i Malmö, vill nog ha bort Brigada. Framförallt på grund av de nazistiska grejerna och sådant, men också för att det bara bidrar till en... Det känns inte som att det är en del av läktaren på samma sätt.
- Så går många av diskussionerna på Twitter (numera X) till exempel. Jag har inte hört något om att folk sagt att: “Oh, fast kan vi inte bara börja bråka?”. Utan det är väldigt negativt mot Brigada, varför de ska tuffa sig och köra sin tuppfäktning - när det är fotboll.
- Sedan har jag också hört mer insatta, som inte är med i någon av grupperna, mer verkar undra varför vi har “internbox”? Till vilken nytta? “Det är bättre att vi stöttar laget tillsammans”, i att man inte vill välja sida.
Pontus Jansson gick fram till kortsidan när bråket uppstod i CL-kvalet. Han gjorde det inte med kaptensbindeln runt armen - efter inblandningen i huliganchattarna fråntogs han bindeln - men 33-åringen är likväl en ledare som inte enbart hans lagkamrater lyssnar på. Otvivelaktigt har bilden av Jansson som en supporterfavorit ändå fått sig en törn och väckt åsikter.
- Jag tycker att man måste ha en förståelse för att fotbollsspelare är människor. Man har ibland sammanhang med människor som man inte riktigt delar samma åsikter med, men där det heller inte riktigt är läge att ta den fajten. Jag förstår att “Ponne” har svårt för att säga: “Ni var mina kompisar innan, men nu kan jag inte”, säger den anonyme supportern.
- Sedan tror jag att alla är rätt enade kring att han inte borde ha stannat i den chatten. Han borde inte ha varit i den överhuvudtaget. Men jag tycker att han har gjort så mycket för att bevisa vad han betyder för läktaren, och vad han betyder för alla supportrar och föreningen, att man borde visa lite större respekt för honom.
Supportern Carl har förlåtit Jansson.
- Han är en fotbollsspelare och då ska man ta ett visst ansvar. Men samtidigt är han en supporter och har alltid varit. Ibland krockar de två. Men han är en människa och kan göra fel. Jag säger inte att han gjort fel men det kanske krockade i att han var både fotbollsspelare och supporter. Sedan vågar jag inte säga om det var fel eller rätt det han gjorde.
- Det är oacceptabelt. Den miljön vill vi så klart inte ha på våra evenemang, oberoende av vilka grupper eller individer som är inblandade. Miljön på stadion ska vara trygg för alla, och bråk och ordningsstörningar påverkar det negativt, säger MFF:s säkerhetschef Peter Narbe.
Han reagerade både på bråken och den nämnda insändaren i Sydsvenskan. Samtidigt säljer klubben ut hemmamatch efter hemmamatch i allsvenskan. Narbe har uppfattningen att folk tycker att stämningen är god på Eleda Stadion generellt och påtalar att antalet ordningsstörningar i år var “väldigt begränsade” innan sommarens bråk.
Han menar att MFF - med SLO:n i främsta ledet - både behöver förstå vad som händer och kommunicera med de berörda, samt utreda händelser som uppkommer i samband med polis. Frågan är om alla MFF-anhängare kan samexistera på stadion?
- Det är självklart målet och ambitionen. Sedan är det över 20 000 människor här - att det kan uppstå konflikter i det lilla eller stora - det är precis som samhället i stort. Det här är en samling av människor med både olika agendor, intressen eller engagemang, eller vad anledningen är till att man tittar, säger Narbe och fortsätter:
- Att det kan uppstå konflikter med den förutsättningen - målet är att förebygga och slippa det. Men det är väldigt svårt. För oss som arrangör så försöker vi påverka och försvåra, men att det dyker upp händelser i det lilla eller det lite större är uppenbarligen svårt att förebygga bort.
Den anonyme supportern som medverkar först i texten kallar det som pågår på läktaren för "någon form av inbördeskrig". Han lyfter att “otroliga saker hänt på Malmös läktare i positiv riktning” det senaste decenniet, men inser också att konflikten kan prägla dagens klimat.
- Det här kommer pågå en ganska lång tid framöver, det här inbördeskriget. Tills någon viker sig. Min gissning är att Supras viker sig lite grann, för att Brigada har våldsmonopolet och fler dårar. Samtidigt är de inte så många längre. Det är svårt att sätta tonen om du är tolv (personer) och det står 3 500 andra personer. Det är en väldigt rörig situation i Malmö just nu, säger supportern.
Aage Radmann beklagar det som pågår på ståplatsläktaren, men har hopp om en fredsväg. I den senaste hemmamatchen, mot Sirius i lördags, uppstod inget slagsmål. Blatte Ultras-banderollen förblev också orörd på läktaren.
- Det är väldigt olyckligt, säger Radmann om situationen och avslutar:
- Det är ingen rolig utveckling, att våldet tar en större plats så klart. Samtidigt hittar man ofta lösningar, att supportrarna själva hittar någon form av självsanering för att hitta långsiktiga lösningar.