Aron Jóhannsson, Tim Erlandsson, Richard Magyar, Ivo Pekalski och Matt Pyzdrowski. Det finns flera spelare som de senaste åren har kommit ut och pratat om sin psykiska ohälsa. Om sin ångest. I höstas blev även IFK Norrköpings Simon Thern sjukskriven och missade en rad matcher med Peking. Thern gjorde comeback på fotbollsplanen senare samma höst och i podcasten Lundh berättade han tidigare i år om den tunga tiden som varit och att det periodvis fortfarande är tungt.
Mattias Haglund är kurator på en ungdomsmottagning och han menar på att psykisk ohälsa, oavsett könstillhörighet, är en viktig fråga där man kan peka på att de ökar bland alla ungdomar. Inom idrotten menar Haglund på att det finns en benägenhet att prestera och vara stark - där han tror att det är viktigt att individerna känner sig trygga med att det inte alltid kan lösa allt på egen hand.
- Generellt, när det handlar om killar, så finns det en norm om att inte söka hjälp, att inte visa sig svag, att inte visa sig ledsen, att borra ner huvudet i marken och köra. Och den normen är ännu starkare inom idrottsvärlden. Där finns det en mansnorm, säger Haglund till Fotbollskanalen.
Han fortsätter:
- Det finns olika sätt att jobba med detta. Det som Simon (Thern) gjorde är en jätteviktig del i arbetet. Att visa på förebilder som kan gå ut och vara sårbara och visa att man kan vara man, vara kille, och må dåligt och söka hjälp. Man behöver inte fixa allting själv, man behöver inte gå runt med det dåliga måendet och känna sig hopplös, att det bara eskalerar och bli värre och värre. När man i stället börjar känna, som ungdom till exempel, att man börjar må lite dåligt, då kan man söka sig till mottagningar för att få hjälp. Det behöver inte vara så farligt.
Förstår du de som inte vågar säga till att de mår dåligt?
- Absolut. Det är jättesvårt. Och det är utelämnande. Det är något som blir mindre svårt när man har de här figurerna som, till exempel Simon Thern, som vågar. Då blir det mer normaliserat och inte lika svårt, men absolut förstår jag det.
Vad betyder det att idrottsprofiler går ut och pratar öppet om detta?
- Extremt mycket. Jag tror verkligen det kan ge ringar på vattnet. Att ungdomar som ser upp till de här profilerna, att även de kan må dåligt, även om man är en framgångsrik allsvensk fotbollsspelare kan man må dåligt. Prestationer inom fotbollen hänger inte ihop med hur bra man mår, utan man kan vara väldigt framgångsrik och fortfarande ha ångest eller fastna i ett dåligt mående. Det är viktigt att få sådana berättelser för att tvätta bort skammen och normalisera bilden av att må dåligt. Det handlar om att skapa förebilder som inte är kopplade till James Bond eller någon annan karaktär som alltid fixar allt själv.
Haglund berättar att han just nu försöker kartlägga hur elitklubbar arbetar kring de här frågorna, samtidigt som han - utan att veta hur de gör - anser det är svårt att komma med ett "rätt" svar i hur klubbar borde agera.
- Det är jättesvårt att sätta krav. Man kan inte lagföra allt, så fungerar det inte. Men det är klart att det finns ett ansvar, framförallt hos vuxna som arbetar med ungdomar. Ett ansvar att lägga märke till när man ser att någon mår dåligt till exempel. Ledare i ungdomslag ska kunna hjälpa unga att söka rätt när de märker att någon inte mår bra i träning eller vad det nu kan vara.
- Det vi märker i vissa typer av gymnasium, som kanske är väldigt mansdominerande, till exempel inom sport - är just att det inte bara är ett problem för de unga. Utan det är ett problem som även finns ända upp till ledare. Just det här med machonormer, att inte vilja söka hjälp. Där behöver man jobba med ledarna i att de ska bli mer bekväma i det, få mer insikt i det, för att jobba mer med de unga. Det behöver öppnas upp ett behov av att jobba med de här frågorna, att våga öppna upp om de här frågorna. Min uppfattning är att det har varit rätt så stängt tidigare. Det är okej att söka hjälp.