Sista utmaningen avklarad - AIK fick fira välförtjänt guld
Enoch Kofi Adu och Kristoffer Olsson avstängda. Oscar Linnér, Daniel Sundgren och Sebastian Larsson skadade (utöver de som är borta på lång sikt). Det stoppade inte AIK från att klara av den nervfyllda utmaningen att ta minst en poäng borta mot Kalmar FF. Imponerande. Rikard Norlings mannar bjöd inte på samba eller chanskavalkad, men Panos Dimitriadis punktmarkerade Rasmus Elm och mot ett trubbigt KFF var ”Gnaget” återigen stabilt. Lugnet i spelet, som funnits under hela säsongen, var där och stod i fin kontrast till den vilda läktarinsatsen. AIK-supportrarna tog fullständigt över Guldfågeln Arena och fick fira ett välförtjänt SM-guld när domaren Kristoffer Karlsson blåste för slutsignal.
Norling har skapat en maskin
AIK:s trupp kryllar av kvalitativa spelare och inför den här säsongen har klubben gjort en rejäl satsning som självklart förbättrade de svartgulas förutsättningar att vinna SM-guld, rejält. Men det går inte att komma ifrån det tränaren Rikard Norling har gjort med det här laget. Han har stått för en oerhörd noggrannhet och ett omåttligt fokus på nästa uppgift som han uppenbart lyckats sprida till spelargruppen. Han har gjort sitt lag kolossalt stabilt och till en maskin på ett annat sätt än företrädaren Andreas Alm, även om Alms arbete i det som nu lett fram till ett guld inte på något sätt ska underskattas. Rikard Norling har sedan han kom tillbaka till AIK pratat om att han försöker vara cyniskt inställd till sitt jobb. Han har inte velat blanda in för mycket känslor i arbetet för klubben som hans hjärta klappar allra hårdast för. Men när han nu står med sitt första SM-guld som huvudtränare för AIK kan han nog inte göra annat än att flyga i väg känslomässigt. Åtminstone kan man ju för hans egen skull hoppas att han gör det.
Mästarlaget = segt, tungt och svårslaget
Det finns en stor dos offensiv kvalitet i AIK:s trupp och laget har en topplacering även i gjorda mål-tabellen. Men i tider då det snackas allt mer om just offensivt balanserad fotboll kommer det här mästarlaget mest bli ihågkommet för den fantastiska defensiv som man har. AIK har varit så otroligt segt och tungt att bryta ner. Och snacka om svårslaget. En förlust över en hel säsong är ju inget annat än otroligt.
Lokala AIK lär göra guldet än mäktigare
AIK är inte bara ett bra fotbollslag med bra spelare, utan också ett lag som satsar lokalt och försöker hitta kraft och kvalitet i det. Spelare som Per Karlsson, Henok Goitom, Daniel Sundgren, Alexander Milosevic, Oscar Linnér, Panajotis Dimitriadis, Nabil Bahoui (lämnade i somras) och Anton Salétros (lämnade i somras) har alla ett långt och speciellt band till klubben, och på olika sätt personifierar de AIK. I ledarstaben finns bland annat Rikard Norling, Patric Jildefalk och Björn Wesström med stark koppling till Stockholm och AIK. Det som klubben byggt upp är säkert en rad konkurrenter i allsvenskan avundsjuka på. På något sätt flyter AIK:s lag ihop med sina supportar och läktarna. Jag kan bara föreställa mig att det gör känslan av SM-guldet ännu större och mäktigare för AIK:s anhängare.
Hur ser det ut inför nästa år?
I guldtider är det ju också vanligt att det tittas framåt. Så vad händer med AIK till nästa säsong, till exempel? Jag har tidigare skrivit att klubben har en utmaning i att det inte finns särskilt många spelare i truppen med en stor försäljningspotential, men det innebär ju också att de kanske inte riskerar att bli av med särskilt många spelare. Det behöver inte bli allt för stor omsättning i truppen till nästa år (av startspelarna är det väl störst risk att Kristoffer Olsson, Oscar Linnér och Alexander Milosevic försvinner) och det är ju ingen tvekan om att de kommer ha material att återigen slåss om topplaceringarna i allsvenskan. Champions League-gruppspel? Alltid och oavsett trupp en ruskigt tuff uppgift, där lottning så klart är en stor aspekt, att klara av. Men ett Europa League-gruppspel ser jag inte varför AIK inte skulle kunna ha tillräcklig kvalitet att nå.