Tufft rött kort för Adu
Redan i den fjärde minuten visades Enoch Kofi Adu ut efter en tackling på Rewan Amin. En total mardröm för AIK, så klart. Mittfältaren fick direkt rött kort efter att ha gått in med sulan först och träffat Amins lår. Med tanke på hastigheten och kraften i ghananens tackling hade nog det mest logiska valet varit att dra upp det gula kortet, men Martin Strömbergsson tänkte annorlunda och hans bedömning är tuff. Däremot går det så klart att förstå varför hans tankar fördes till det röda i och med höjden på foten, att Adu totalt missade bollen och själva rörelsen. Nu riskerar alltså AIK att bli utan sin nyckelspelare i de två avslutande matcherna också.
AIK högg som vanligt när det gavs läge
På grund av Adus utvisning fick en av AIK:s två forwards, Tarik Elyounoussi, glida ner på mittfältet. Då fanns det inte så mycket annat att göra än att ligga lågt för Rikard Norlings mannar och det är laget bra på. Östersund tryckte på men AIK högg som vanligt när det gavs läge. Kristoffer Olsson var nära att glida igenom i en kontring, stoppades dock av en tröjdragning från Noah Sonko Sundberg, men ordnade en hörna och på den nickade Panajotis Dimitriadis in 1-0. Då kändes det som att mycket skulle till för att AIK skulle släppa sitt övertag, för de är så otroligt skickliga på att försvara sig. Och gästerna bara fortsatte att ösa på framåt när de fick möjligheten och 2-0 kom någonstans ganska naturligt. AIK skapade faktiskt mer än så och kunde ha lett med fler mål i paus.
Efter självmålet? Då snackar vi nerv
Den andra halvleken? Som väntat blev det en matchbild bestående av mycket ÖFK-boll och spel på AIK:s planhalva. AIK fortsatte att agera stabilt bakåt och visst hade hemmalaget kunnat få in någon boll tidigare än det självmål som AIK bjöd på, men fram till den 78:e minuten när Per Karlsson råkade nicka in 2-1 i eget mål fanns det ingen riktig nerv i matchen. Efteråt? Då snackar vi nerv. ÖFK tryckte på och skapade en rad farligheter. På läktaren satt jag bara och undrade när kvitteringen skulle komma, men imponerande nog klarade AIK av att täppa till.
AIK övervinner allt i år
Förra hösten drabbades Daniel Sundgren av en lungpropp. Inför den här säsongen tvingades kaptenen Nils-Eric Johansson lägga av på grund av ett förvärrat hjärtfel och dessutom bröt Jesper Nyholm benet, en skada som därefter lett till ytterligare problematik och mängder av operationer. AIK har gått igenom helveten och det är många spelare och ledare som därefter pratat om hur viktigt det varit att gå ihop som grupp, hantera de olika situationerna och på något sätt försöka gå stärkta ur dem. Ett rött kort efter några minuter borta mot Östersund i en superviktig guldstridsmatch? Det är ju egentligen en piss i havet i jämförelse med de prövningar som den här AIK-gruppen fått vara med om tidigare. Kraften i den trupp som Rikard Norling leder tycks vara enorm och även om det säkert är svårt att utifrån göra en 100 procent korrekt bedömning av den (det är ju inte så att spelarkvaliteten är oviktig i sammanhanget) skvallrar sättet som spelarna genom hela året pratat om till exempel sin lagsammanhållning om att det är något speciellt med årets upplaga av AIK. Spelarna har beskrivit sammanhållningen på ett sätt som jag sällan stött på, trots att aktiva i de olika klubbarna så klart alltid försöker sprida en positiv bild utåt. AIK har försökt bygga upp en känsla av att det är just i år de ska lyckas och någonstans har de ju lyckats övervinna allt de ställts inför kopplat till allsvenskan. Jag inbillar mig att styrkan och de många karaktärerna i laget är en stor del i det som gör att AIK kan klara av en Adu-utvisning på det här sättet, och att de till slut kommer att lyfta Lennart Johanssons Pokal.
…och nu kan det avgöras på söndag
Ja, jag tror ju fortsatt att det blir AIK som tar hem SM-guldet och titeln kan säkras på söndag. Då kommer Gif Sundsvall på besök till Friends Arena, som lär koka och bli proppad till max (fler än 30 000 personer har redan säkrat sin plats). Biljettförsäljningen kommer explodera, ser jag framför mig, och vid seger då är det helt klart att AIK är svenska mästare på herrsidan 2018 - oavsett om Norrköping slår Örebro eller inte. Peking spelar dock klockan 15.00, medan AIK sparkar igång sin match klockan 17.30, och därför kan de svartgula bli mästare i ”kavaj” redan innan sin avspark mot Sundsvall.