LÄS MER: Blåvitts kris allt djupare - Finndell hjälte för Djurgården
Lyckat formationsbyte av Djurgården - Berg flög
Oliver Berg har inte varit helt lyckad i Djurgården så här långt, om vi ska vara ärliga. Mycket på grund av att han inte riktigt har hittat en tydlig roll i den blårandiga 4-3-3-maskinen. Det är ingen vild gissning att det var därför som tränarduon Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf i stället valde att formera en 4-2-3-1-uppställning med Berg som ensam "tia" (offensiv mittfältare) framför Magnus Eriksson och Hampus Finndell mot Blåvitt.
Resultatet? Lyckat. Väldigt lyckat, till och med. Oliver Berg kändes som Oliver Berg igen. Rollen var friare och norrmanen kunde glida runt på konstgräset, hitta ytor och hota från alla möjliga olika vinklar. Framför allt under hela matchen var han med och byggde upp flera anfall, och de han inte byggde upp avslutade han kändes det som.
- Jag spelar "tia" i dag som jag inte har gjort förut. Jag hittar ytor där och kan "connecta" med Viktor (Edvardsen), Oskar (Fallenius) och Gustav (Wikheim) där framme. Jag tycker att det har fungerat bra, sa Berg till Discovery+ i paus.
Det återstår att se ifall Djurgården har hittat sin "Oliver Berg-formel" för framtiden eller om experimentet bara var en engångsföreteelse.
Fallenius i elvan för att stanna?
Det skulle inte förvåna mig, i alla fall.
21-åringen har startat två raka matcher som högerytter före Joel Asoro och Haris Radetinac, exempelvis. Visst, slutproduktionen har inte varit bländande - och i mångt och mycket bedöms man som offensiv spelare på just det. Men Fallenius visade goda tendenser mot Blåvitt och var allt som oftast ett hot för bortaförsvaret.
Med tanke på åldern, att han bara har varit i Djurgården i cirka två månader och insatsen mot Blåvitt tror jag att Fallenius har goda chanser att få gott om speltid den här säsongen. Om utvecklingen fortsätter att peka uppåt då, vill säga. För sett till konkurrensen som råder i Blåränderna är viss rotation ofrånkomlig.
Benediktssons tavla FÅR bara inte ske
Tre raka förluster och noll gjorda mål. Det var förutsättningarna som IFK Göteborg reste till Stockholm med. Då får man bara inte släppa in ett sådant mål som Blåvitt gjorde efter sex minuter, och dessutom inte på en arena som man erkänt har haft det svårt på senaste åren.
På något sätt var Djurgårdens 1-0-mål talande för Blåvitts säsongsstart. Adam Benediktsson ska fånga den bollen, alla dagar i veckan. När Blåvitt-försvaret sedan får en chans att rensa undan returen misslyckas man med det. I stället landar bollen perfekt hos målskytten Hampus Finndell…
Självklart ska inte Benediktsson lastas för förlusten, det är ett Blåvitt i kris på fler sätt än så. Men att inleda en match på det sättet i det här utsatta läget? Nej, det får bara inte ske.
Kris: Ja. Men inte becksvart i Blåvitt
Ja, det är kris i IFK Göteborg. Men hur dumt det än kan låta tycker jag ändå inte att det spelmässigt är så himla, jäkla jättedåligt ändå. Visst, i vanlig ordning hade man inte mycket att sätta emot på Tele2 Arena. Trots en rejäl uppryckning i andra halvlek var Djurgården det bättre laget.
Men att det saknas ideér, glöd, självförtroende - eller en tränarduo att spela för? Nej, det köper jag inte. Jag tycker att många spelare ser ut att brinna för det. I stället tycker jag att det är bristen på kvalitet som tar ut sin rätt. Att mönstra ett offensivt mittfält med Sebastian Ohlsson, Elias Hagen, Sebastian Eriksson och Gustaf Norlin - samtidigt som man knappt har några andra alternativ på bänken? Nej, då kommer man gå mållöst i flera matcher än mot Djurgården. Med all respekt.
Med det sagt; läget är fortfarande allvarligt för IFK Göteborg som måste börja vinna matcher och det snarast. Helst redan mot IFK Norrköping nästa måndag.
Gammal är äldst
26 september, 2021.
Det var senast Tommi Vaiho spelade allsvensk fotboll i Djurgården-tröjan. Nu har veteranen förvisso en stark lånesejour i Sirius bakom sig från i fjol, men vilken drömsits det måste vara för Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf att kunna slänga in 34-åringen som "tredjekeeper" i det här läget.
I ärlighetens namn var väl inte matchen mot IFK Göteborg den svettigaste han har spelat i karriären, men jobbet ska likväl göras. Och det gjorde han bra. Ett lugn med bollen vid fötterna kryddades av ett par svettiga räddningar, och allt som allt gav Vaiho ifrån sig ett sådant där rutinerat 34-årigtmålvaktslugn som vilken tränarduo som helst bara älskar.