BILLBORNS BLÅVITT-DEBUT
Billborn valde att komma ut med ett tydligt 4-4-2 i defensiven med Mucolli tillbaka i en av positionerna längst fram. De satte hård press på Värnamo och fick bollvinster högt upp i planen som kunde ha lett till målchanser. Däremot var den sista kvaliteten för dålig. Mucolli var den som ville ha bollen och försökte vara kreativ men det var ytterst få gånger som Göteborg skapade några lägen att tala om. Ett underbart skott från Mucolli i 37:e minuten som träffade stolpen och en retur som räddades av Rasheed var det närmaste man kom ett mål under matchen.
I uppspelsfasen var IFK Göteborg alldeles för stillastående för att kunna bygga upp anfallen på ett säkert sätt med ett kortpassningsspel. Sebastian Olsson och Thordarsson var lite för långt ifrån Gustav Svensson och Hausner, samt aningen för långsamma i sina rörelser, vilket ledde till att när de fick passningar från sina backlinjespelare var de redan under press. Följden blev att Blåvitt delades upp i två linjer och backarna då gärna valde att passa hem till målvakten istället för att spela bollen framåt. Duktige Wenderson snodde bollen mer än en gång när bollen var på väg mot Göteborgs innermittfält. Onödigt av Blåvitt att ta de riskerna när inte helheten sitter till ens 90%.
Den stora skillnaden i lagen var innermittfältet. Wenderson och Näsström tillsammans med Thern till viss del hade betydligt bättre positioner i såväl defensiven som offensiven i jämförelse med Olsson och Thordarsson. Möjligen hade det numerära övertaget något med det att göra, men uppenbart var det att det fanns ytor för Värnamo att spela i bakom Göteborgs innermittfält (framför allt i kontring). Värnamo kunde även enklare än Blåvitt bygga anfallsspel utan att riskera för mycket då smålänningarnas innermittfältare förhöll sig närmare sina medspelare och hade då fler spelalternativ. Saknaden av Pyndt och Yalcouye var påtaglig och i det momentet måste IFK Göteborg steppa upp redan till nästa match.
Billborn har en hel del att fundera över efter den här insatsen och på något vis tror jag att det är viktigt att få något att ta på. Nu kan han tillsammans med teamet se till att utveckla det som behöver utvecklas. Presspelet i första halvlek var bra, vilket de kan ta med sig framöver. Possession-spelet är en faktor som behöver förbättras. Spelet i sista tredjedelen en annan. Jag tror de behöver spela med tre innermittfältare för att inte ge bort för mycket bakåt och för att få ett lag som sitter ihop mer. Det ska bli intressant att se hur tränarstaben tar det här framåt.
FELPASSEN VAR ALLDELES FÖR MÅNGA
Första halvlek var en sömnig tillställning där slarv präglade många delar av spelet. Ibland är det svårt att veta vad som är hönan och ägget när kvaliteten är dålig. Är det rörligheten eller är det det tekniska utförandet? Hur som helst var det nästan jobbigt att se båda lagen under den första halvleken. Frågan är om inte planen till viss del ställde till det kvalitetsmässigt? Den såg svårspelad ut. Det finns alltid ursäkter att leta efter men sanningen den här gången var att det tekniska utförandet vr svagt och man måste kunna förvänta sig mer av framför allt IFK Göteborg.
I den andra halvleken var det tydligare att det var IFK Göteborg som stod för misstagen då de bjöd Värnamo på alldeles för många kontringslägen. Engvall, Kalu och Zeljkovic har kvalitet för att kunna straffa de flesta allsvenska lagen och inget lag har råd att vara så slarviga som främst Blåvitt var i delar av matchen idag.
MATCHENS HÄNDELSE
Bishesaris bolltrampande som föranledde Kalus ledningsmål var matchavgörande. I IFK Göteborgs situation får inte sådana saker hända. Uppförsbacken som skapades blev så klart enorm när man gav bort första målet och tron på en vinst åker då ner i botten. Däremot måste jag säga att det var ett systemfel eftersom (precis som jag skrev ovan) Göteborgs mittfältare hela tiden ställde upp för att det skulle slås längre bollar medan backlinjen plus målvakten försökte passa kort. Laget hade behövt sitta ihop mycket bättre! En dyr lärdom blev resultatet.
FRÅGETECKNET
Precis som innan uppehållet och tränarbytet är IFK Göteborgs offensiva spets alldeles för trubbig. De har svårt att skapa målchanser från eget spel och som åskådare har man även svårt att se på vilket sätt de försöker skapa chanser. Nu förlitar man sig aningen för mycket på Mucollis förmåga eller att man lyckas vinna bollen nära motståndarens mål. Abraham, Norlin och Pettersson är bra spelare men behöver någon form av offensiv struktur för att kunna visa sina kvaliteter mer. Värnamo hade en relativt enkel eftermiddag gällande att freda sitt eget mål. Billborn har massor att jobba med men jag är övertygad om att han kommer att få ordning på den biten av spelet. David Moberg Karlsson hade varit ett välkommet och välbehövligt tillskott.
MATCHENS SPELARE
3. Wenderson - Stark i kroppen och riktigt bra i defensiven. Flera gånger snodde han bollen i farliga lägen som gav Värnamo målchanser. Lugn och trygg med bollen i offensiven och han bör vara intressant för större klubbar än Värnamo.
2. Hampus Näsström - Stark i duellspelet och i positionsspelet. Ofta snäppet före i tanken än många av de andra på planen. Oerhört nyttig för Värnamo. Kan han ta sig in oftare i offensiv box kan han med sin längd säkerligen också bidra med poäng.
1. Johnbosco Kalu - På rätt plats och går alltid direkt mot mål. Ett mål och en assist är alltid mer än godkänt för en forward.