Larsson borde ha visats ut
Derbyts första halvlek var tajt, jämn och innehöll mest bra försvarsspel från båda lagen. Om det var något lag som styrde matchbilden mer än det andra så var det Djurgården. Flera gånger kändes det som att hemmalaget var på väg att bryta igenom AIK, men den där sista avgörande detaljen i anfallsspelet föll inte på plats. Annars var de första 45 minuternas stora snackis den tackling som Sebastian Larsson satte in på Fredrik Ulvestad i slutet av halvleken. Det brann till i den temperamentsfulle mittfältarens skalle och Larsson kapade motståndaren helt utan chans att nå bollen. Den typen av spel är, åtminstone i min regelbok, något som borde landa i ett rött kort.
AIK tog över kontrollen
En bit in i den andra halvleken tog AIK tag i taktpinnen på ett sätt som de inte gjort tidigare under matchen. De var hetast i duellerna, fick Djurgården att springa efter boll och etablerade spel på offensiv planhalva. Hemmalaget svarade genom att göra ett trippelbyte i den 72:a minuten, men någon effekt fick inte tränarna ut. Åtminstone kunde de inte ”stoppa blödningen”. I den 74:e minuten sköt Nabil Bahoui in 1-0 till AIK via Jacob Une Larsson och det målet var i det läget fullt förtjänt.
Djurgården har tappat greppet om Europa
Fotboll är en märklig sport. Det är svårt att förutse saker. Djurgården har den senaste tiden sett stabilt ut. Inför den senaste matchen mot Falkenberg hade man tre raka segrar och känslan var att fjolårets solida lagbygge delvis var tillbaka. Man hade Europa-spel 2021 i sina egna händer och skulle möta ett bottenlag. Nu står man här med två raka förluster och har helt plötsligt tappat greppet om Europa. Två poäng är det upp till trean Häcken med tre omgångar kvar att spela.
Intressant kantbatalj
Djurgården anföll en hel del via sin högerkant, där Aslak Fonn Witry gillar att storma fram och skicklige Haris Radetinac håller till. Men AIK har också en vass vänsterback i unge Eric Kahl, som gjort en supersäsong. Det blev en väldigt intressant kantbatalj i det här derbyt. Firma Witry/Radetinac såg farlig ut och spelade sig fram till spännande lägen, men Kahl gjorde också en imponerande insats. Igen. Han är följsam, duellstark och samtidigt bra med boll. En ytterback med stor, stor potential. Jag blir inte förvånad om han säljs redan i vinter. För större klubbar lär ha fått upp ögonen.
Hämtas det in fler ”Kim och Tolle-spelare” framöver?
Astrit Ajdarevic och tränarduon Kim Bergstrand/Thomas Lagerlöf = inte klockrent. I dagarna berättade Kevin Walker för Expressen att han inte mått bra i Djurgården under hösten och hintade om att det är kopplat till tränarnas behandling av honom. Emir Kujovic och Kalle Holmberg har båda varit tunga värvningar för rollen längst fram i planen men vid en rad tillfällen har andra spelare fått chansen där trots att det inte är deras naturliga position. Bergstrand och Lagerlöf tycks vilja att ”nian” har andra typer av egenskaper, att den spelaren ska hota i djupled och vara starkt delaktig i presspelet. Nu ska det bli intressant att se om kommande värvningar blir mer av typiska ”Kim och Tolle-spelare”. Det lär bli en del förändringar i Djurgårdens trupp i vinter. Vad gör sportchefen Bosse Andersson av det? Kommer han tänka mer på vad för sorts spelare och egenskaper som passar för tränarnas sätt att leda sitt lag?