HIF:s framgångsrecept: Joelsson, Ali och återerövringar
Djurgården förde spelet, som väntat, och skapade en mängd med chanser i den första halvleken. Även om det till en början såg lite slarvigt ut. Det utnyttjade HIF, som gick upp i en 2-0-ledning och hade ett 2-1-resultat med sig in i paus. Och det är främst tre saker som låg bakom den händelseutvecklingen: bortalagets keeper Kalle Joelssons storspel (stod för flera riktigt bra räddningar), Taha Alis offensiva briljans (två mål) och återerövringar. Vid tre tillfällen lyckades HIF vinna boll högt upp i planen. Två gånger blev det mål och vid det tredje tillfället skapade man en stor farlighet, som dock korrekt blåstes av för offside. Djurgården blev spelmässigt bättre ju längre halvleken led och även om Helsingborg ska ha beröm för mycket i sin effektiva insats var det egentligen mest oskärpa i avsluten från hemmalaget som gjorde att det inte stod 3-2 till de blårandiga efter 45 minuter.
Djurgården slarvade bort poäng
Djurgården tryckte på även i den andra halvleken men i perioder lyckades Helsingborg hålla i en del boll och andas. Hemmalaget skapade inte heller lika många heta målchanser som i den första halvleken, åtminstone inte förrän mot slutet av drabbningen. Med tanke på matchbilden efter minut 25 var känslan att Djurgården skulle gräva fram en seger efter paus, men länge såg allt ut att rinna ut i sanden. I slutskedet brände exempelvis Elias Andersson ett jätteläge inne i straffområdet, och med bättre skärpa hade Djurgården kunnat säga att det här var en bra match till stora delar. Isak Hien kvitterade till 2-2 på tilläggstid men det här blir ändå en missräkning som lär ge en svidande känsla av att man slarvade bort poäng - och ett större fokus på att man kunde undvikit bolltappen som gav två HIF-mål, istället för att offensiven i stor grad fungerade.
Enkelt att förstå varför Granqvist slet för guldklimpen
Utifrån rapporteringen i media, främst Helsingborgs Dagblad och Nerikes Allehanda, under förhandlingarna tycks HIF:s sportchef Andreas Granqvist ha fått slita hårt - och slanta upp - för att få loss Taha Ali från Örebro. Det är väldigt enkelt att förstå varför. Efter succén i superettan i fjol, på lån hos Västerås SK, har han tagit allsvenskan med storm. Han är en dribbler som är underbar att se på och mot Djurgården gjorde han sitt andra och tredje allsvenska mål för i år. För Helsingborg är det så klart viktigt att han får igång sin poängproduktion också, och inte "bara" bidrar i spelet och till att offensiven blir bättre. Det är dessutom just i den här typen av matcher, då HIF är rejäla underdogs, som en spelare med så tydliga spetsegenskaper kan innebära skillnaden mellan vinst och förlust. För när Ali får till det - då är han en av seriens mest skickliga offensiva spelare. Han är heller inte bara en dribbler, utan finurlig överlag i sitt sätt att tänka och slå passningar.
…men HIF söker vidare på högerkanten
Om vänsterkanten med Taha Ali fungerar väldigt bra letar HIF:s tränare Jörgen Lennartsson fortfarande efter "rätt" alternativ på högersidan. Efter Wilhelm Loepers fotskada, som håller honom borta från spel under hela våren, har Adam Kaied, Assad Al-Hamlawi och Rasmus Jönsson testats som ersättare. Och mot Djurgården var det vänsterfotade Dennis Olsson som fick chansen på högersidan. För honom handlade den här drabbningen mycket om defensivt jobb, men han stod för assisten till 1-0-målet - och kanske kan han bli lösningen fram till Loepers comeback?
Risk att Djurgården blir "pressat" igen
4-0-segern mot Sirius kom oerhört lägligt för Djurgården senast. Tre poäng i den här matchen hade gett maximal utdelning i två hemmamatcher som man ”ska” vinna och en viktig skjuts i tabellen, och gissningsvis känslomässigt, inför tuffa stormatcher mot Elfsborg (B), Malmö (H) och Kalmar (B). Nu får man, precis som inför mötet med Sirius, kämpa lite i uppförsbacke tabellmässigt och blir det få poäng i de kommande tre matcherna, oavsett hur spelet ser ut, kan det till och med bli ett lite pressat läge.