Daniel Andersson har en matchs audition kvar för tränarjobbet
Malmö FF har pratat i termer som att Daniel Andersson inte är med på en lista över blivande permanent huvudtränare, men de har då också lagt till en ”man ska aldrig säga aldrig”-påhakning. Jag tror ändå att om de har en lista på tio kandidater så är Andersson med där. Framför allt om MFF har svårt att dra fram en given etta, eller om Andersson skulle dra in ett par starka vinster innan uppehållet.
Kontexten har varit svår. Lagets självförtroende har varit nära på fulldränerat. Andersson har fått två korta träningar på sig för att ladda upp för två stora matcher. Det har varit fem-sex-sju olika skador. Tränarförändringen har gett en positiv uppsving, även om många saker fortfarande inte ser enkla ut. Matchen mot Dalkurd nästa helg lär avgöra en hel del kring hur MFF (och Andersson) tänker.
Rosenberg släppte på prestigen och offrade sig
2016 var mest ett år där Markus Rosenberg skulle göra skitjobb för att Vidar Örn Kjartansson skulle få målen. 2017 ville Rosenberg vara mer av spetsanfallaren som skulle göra målen, vilket både han själv och Pehrsson pratade om några gånger.
Det blev inte så många fler mål, och Andersson har mer tydligt satt Rosenberg som en droppande anfallare under de här två matcherna. Det har gett en omedelbar uppsving i prestationerna. De flesta bra saker i MFF:s anfallsspel kom av att Rosenberg kom ner, tog emot, och hittade fin djupledspassning. Rosenberg vill säkert vara i en roll där han gör fler mål, men det är inte där han gör mest nytta just nu.
De petade, iskalla, och utslängda var bäst i MFF
Magnus Pehrsson valde i princip alla andra alternativ som gick än att ge starter för Innocent och Adrian. Andersson tog in dem direkt.
Innocent var bra. Han har en ”bara öser på”-metodik, även om det fortfarande finns en del negativa saker att få bort. Adrian var på samma nivå. Ett stort problem i U21 och på träningar har varit att Adrian för ofta tar någon touch för mycket. Nu höjde han svårighetsgraden, tog rätt antal touch de flesta gånger, och lyckades nästan alltid. Ofta bolluppsökande och han hade även några bra passningar framåt, även om han också kunde ha blivit utvisad i slutet.
Häckens konstiga säsongsstart och framtida avgörande
Det har inte gått att gå igenom BK Häcken-intervju i år utan att höra varianter av ”fötter mot mål”. Andreas Alm har velat få laget ännu oftare och farligare i löpningar som kan rendera i avslut. Det är väl också ungefär det som har adderats, i de flesta anfall finns ett par springande spelare att passa, men när Mikael Stahre började sitt år med att skapa stabilitet så har Alm fått ihop det här mer ojämnt.
Häcken ska ändå vara där uppe i den ungefärliga toppen. På ena sidan: 5-0 mot Elfsborg, rejält tydlig 3-0-seger mot Trelleborg, fram till i dag det enda laget att ta poäng mot Hammarby, plus ett par andra bra segrar. På andra sidan: förlust mot BP och IFK Göteborg, poängtapp mot Sirius, några fler minusgrejer.
Frågorna finns dock. Är det här bra nog? Är det en tydlig och bra process framåt? Blir det bättre? I de fem kommande matcherna inkluderas AIK hemma och bortamatcher mot Östersund, Norrköping, och Djurgården. Det är nog i den perioden det lär avgöras hur Häcken hänger på toppen.
En flytvändning för bägge lagen
Det borde läggas in att MFF och Häcken var relativt chansjämna i dag. Ett mål hit eller dit hade kunnat styra en matchbild åt helt andra håll. MFF har ofta haft de emot sig, Häcken några avslut med sig på slutet.