Annorlunda balans på AIK:s lag
AIK:s tränare Rikard Norling valde inte det ”enkla” alternativet när han formerade sin startelva till den här matchen. Det hade väl varit att satsa på Anton Salétros i avstängde Sebastian Larssons frånvaro. Men Norling gick på Heradi Rashidi som vad han själv kallade för ”ytterforward” i C More inför avsparken. Hur AIK spelade? Det är inte alltid lätt att skriva ett system i siffror, för det kan vara stora skillnader i sättet man försvarar sig och anfaller på, men det blev något av ett 4-2-3-1-system med Rashidi och Jack Lahne som kantspelare. Chinedu Obasi låg ofta bakom Henok Goitom (som spelade längst fram), medan Tarik Elyounoussi och Enoch Kofi Adu tog hand om det centrala mittfältet. Mycket defensivt ansvar landade dock på Adu som kunde bli ganska ensam i mitten när Elyounoussi klev framåt i planen. Inte sällan låg AIK alltså med fyra-fem spelare högt upp i planen, vilket gav en… intressant balans på laget. Den öppnade dock upp möjligheter för Blåvitt att såra gästerna, med tanke på att hemmalagets anfall blev farliga så fort de klarade av att spela sig förbi AIK:s offensiva ”block”.
Blåvitt klart bättre i första halvlek
Om Blåvitt utnyttjade AIK:s sätt att ställa upp på planen? Utan tvekan. Hemmalaget var klart bäst i den första halvleken. Poya Asbaghis mannar hade mycket boll, var trygga med den vid fötterna, spelade förbi sina motståndare och var hetare i duellerna. AIK fick inte ut mycket av sina individuellt skickliga spelare, egentligen inget alls. Man skulle kunna tro att det fanns så mycket spets på planen att de skulle lösa att spela bra på ett eller annat sätt, men strukturen saknades och de svartgula spelarna som gjorde en godkänd insats under de första 45 minuterna är lätträknade. Offensiven fungerade inte över huvud taget. AIK skapade noll. På tilläggstid satte också Giorgij Charaisjvili 1-0 till IFK på en frispark från långt håll. Muren (Jack Lahne och Tarik Elyounoussi) höll inte tätt och AIK-keepern Oscar Linnérs ingripande var klart tveksamt.
Asbaghi är på väg att tysta många kritiker
Det blev till slut en överkörning på Ullevi, både sett till resultatet och det spelmässiga. IFK Göteborg gjorde det bra även i andra halvlek, vann med 3-0 och Poya Asbaghis lag imponerade stort. Det här är en match som skulle kunna sätta tonen för Blåvitts säsong i stort. Man har fått till spelet bättre än vad många trodde inför säsongen och även om segrarna mot Elfsborg och Helsingborg säkerligen gav IFK ytterligare tro på det som de håller på med lär det inte kunna mätas med den boost som den här segern (mot en stor rival och regerande mästarlaget) innebär. Är Blåvitt att räkna med på allvar igen? Det är nog för tidigt att ge ett definitivt svar på den frågan, men det råder ingen tvekan om att Poya Asbaghi är på väg att tysta många kritiker (exempelvis var jag väldigt tveksam till IFK inför säsongen och efter premiären mot AFC Eskilstuna).
Stark insats av Charaisjvili - lossnar det nu?
Giorgij Charaisjvilis 2019 har hittills varit direkt svagt. Det har inte klickat för förra årets blåvita utropstecken, som inte levererat varken poäng eller några bländande insatser. Men mot AIK var han en av planens bästa spelare och inblandad i väldigt mycket. Georgiern var rörlig och bra med boll. Han satte 1-0 på frispark (hans första allsvenska mål i år), kunde ha fått in fler bollar än så (hade en frispark i stolpen och Per Karlsson räddade en nick som var på väg in i öppet mål i) och bjöd på assisten till 2-0. Har det äntligen lossnat för Charaisjvili nu? Blir den här matchen en katalysator som kickar igång forwardens säsong på allvar? Även Patrik Karlsson Lagemyr förtjänar en stor skopa beröm efter den här matchen. Vilken match han gjorde.
Var står AIK nu?
En 3-0-förlust borta mot IFK Göteborg är så klart en rejäl käftsmäll för AIK. Nu kommer det blåsa en hel del runt tränaren Rikard Norling. Gästernas ingång i matchen blev fel, man blev felbalanserat, och Norling lyckades aldrig räta upp saker och ting. Så var står AIK nu? Var tar deras säsong vägen? Poängmässigt är man inte långt efter sina konkurrenter men trots det lär en seger mot AFC Eskilstuna vara något av ett ”måste” för Norling i det här läget för att känslan och stämningen runt laget och klubben inte ska bli allt för upptrissad inför derbyt mot Djurgården den 12 maj.