Kalmar = en läskig motståndare?
För ett AIK i total kris var det här ingen lätt match att ta sig an. Kalmar klev in i drabbningen med två raka segrar i bagaget - och framför allt en självförtroendehöjande sen vändning mot IFK Norrköping senast. Dessutom är det så att 17 poäng på tio matcher långt ifrån skapar någon stress hos smålänningarna. De kunde helt enkelt resa upp till Friends Arena som storfavorit men utan någon större press på sig. Det trycket hade så klart AIK på sina axlar. Allt sammantaget kändes Kalmar som en läskig motståndare för de svartgula inför avspark. Men riktigt så blev det inte.
Stort AIK-övertag i första halvlek
AIK lyckades sno åt sig bollen direkt på Kalmars avspark, fick publiken med sig och energi insprutat i benen. Åtminstone inledde man starkt, intensivt och mycket bättre än sin motståndare. Hemmalaget vann dueller, återerövrade boll och satte ett tryck som såg ut att få KFF-spelarna att tycka att det var jobbigt att springa runt på Friends Arena. Det gjorde också att hemmalagets supportrar tände till ännu mer, vilket i sin tur lyfte AIK-spelarna. Plötsligt var nationalarenan en otäck plats för gästerna. Det fanns egentligen bara ett stort problem i den första halvleken för AIK: de utnyttjade inte sitt momentum tillräckligt för att göra mål. En ledning i paus hade gett välbehövliga marginaler mot ett skickligt motståndarlag som klev in i halvtidsvila medvetet om att man kunde höja sig rejält.
Såg ut att bli en typisk "krislagsförlust"
Just där låg faran för AIK, att Kalmar på något sätt skulle hitta fram till en farlighet och göra 1-0. Den oron såg tidigt ut att viftas bort i andra halvlek, men när hemmalaget tilldömdes en straff klarade inte Omar Faraj av att överlista Ricardo Friedrich i bortakassen. Och så kom ett baklängesmål istället - minuten senare. En mental mardröm för hemmalaget, så klart. Från och med då hade Kalmar, med ett svårgenomträngligt mittlås i form av Lars Saetra och Rasmus Sjöstedt samt bollvinnaren Robert Gojani och rutinerade Romario (som vinner frispark på frispark) framför den duon, ett resultat att spela på. Och bortsett från några heta situationer i boxen samt ett jätteskott från Vincent Thill såg inte AIK ut att mäkta med att störa KFF. Känslan var att det skulle bli en typisk ”krislagsförlust”, där prestationen totalt sett inte är särskilt dålig men effektiviteten för svag. Men så lyckades man välförtjänt trycka in en kvittering i den 84:e minuten, tack vare fint samarbete mellan Abdussalam Magashy och unge Victor Andersson.
AIK borde stärkas av det här
Poängen mot Kalmar ger inte särskilt mycket för AIK sett till tabellen. Men insatsen och känslan man lyckades skapa på Friends Arena den här söndagseftermiddagen borde på ett eller annat sätt stärka ett stukat lag. Det var tufft för Kalmar FF att komma hit. AIK fick till en gemensam kraft med supportrarna på läktaren och sett till hur illa det sett ut tidigare för de svartgula kan det här inte ses som något annat än ett steg framåt.
Durmaz tog ytterligare steg
Senast mot Djurgården fick Jimmy Durmaz oväntat chansen från start, och då gjorde han en fullt godkänd insats. Mot Kalmar FF tog mittfältsveteranen ytterligare steg mot att visa god form. Visserligen tilläts han i viss grad ha boll i lugn och ro av KFF, men 34-åringen styrde och ställde en mycket med sin läckra vänsterfot. När AIK genom spelövertag lyckas ge Durmaz den typen av roll, där han kan få ut sina styrkor, håller han bra allsvensk klass. Det var exempelvis en framspelning från honom som gav straff i början av andra halvlek. Fortsätter hans utveckling gå åt rätt håll kan stjärnvärvningen till slut visa sig bli nyttig den här säsongen. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva för några veckor sedan. Dessvärre för AIK utgick han i inledningen av den andra halvleken på grund av en axel-/armskada.