Inte en lugn stund i första halvlek
Den första halvleken var helt otrolig. Man hade inte ens hunnit med ett toabesök på 30 sekunder utan att missa någonting. Första kvarten bjöd på Hawaii-fotboll och därefter var det framför allt Hammarby som öste på framåt. Hemmalaget hittade enkelt upp till sin forwardstrio och framför allt ut till höger på Akinkunmi Amoo som hotade med inspel och skott, samtidigt som Gustav Ludwigsons löpningar orsakade en del problem för Aslak Fonn Witry. Egentligen är det helt otroligt hur Bajen inte gjorde mål i den första halvleken. De borde ha gjort ett eller flera mål och med det offensiva spelsätt man har så måste man straffa sin motståndare under den typen av momentum-period som de grönvita hade. Ludwigson och Selmani sumpade varsitt jätteläge, och istället kunde Djurgården skapa en del farligheter via omställning mot slutet av halvleken. Och i den 49:e minuten, på tilläggstid, stänkte Kalle Holmberg in 1-0 för de blårandiga.
Vilken match!
En något bisarr situation uppstod tidigt i den andra halvleken. Då kvitterade Hammarby till 1-1, efter att Djurgården alltså tagit ledningen i den 49:e minuten. Det symboliserar på något sätt det här derbyt, det hände så mycket att det stundtals var svårt att hänga med. Vilken match! Det här är en av de mest spännande fajterna för i år och inte över huvud taget det där stängda och tajta derbyt som man sett så många gånger tidigare. Visst tröttnade lagen något i andra halvlek och då försvann den enorma intensiteten för en stund, när Djurgården försvarade sin 2-1-ledning och Bajen inte riktigt mäktade med att få till ett tryck på gästerna, men överlag var det här en riktig rock’n’roll-match. Båda lagen bjöd på misstag, båda lagen bjöd på fina individuella prestationer. Det var en matchbild som tränare kanske ogillar, men neutrala åskådare älskar.
Selmani är på gång
Sett till prestationerna han stått för har det mest känts som en tidsfråga innan målen skulle trilla in, men det är givet att ett sådant prestigeförvärv förr eller senare känner av en extern och intern press på att få in bollar i nätet. Därför kan nu Astrit Selmani och hela Hammarby andas ut något, efter stjärnans 2-2-kvittering. Den tidigare Varberg-spelaren har nu gjort ett mål och fyra assist i årets allsvenska och det är inte illa med tanke på allt snack om utebliven leverans från hans sida. Astrit Selmani är på gång och kan utan problem bli att räkna med vad gäller kampen om poängligan även i år.
Holmberg och tränarna jublar
Äntligen har Kalle Holmberg brutit sin måltorka. Forwarden misslyckades med att göra mål på de sex första seriematcherna och det skapar så klart automatiskt frågetecken kring honom. Serieledarens förstaval förväntas ju någonstans leverera mål. Så 1-0-målet i den här matchen var mer än välkommet för Holmberg själv, men också Djurgårdens tränarduo. Jag upplever att de är nöjda med det som Holmberg bidrar med på planen. Det går inte att klaga på hans arbetsinsatser och Holmberg är en klok spelare som kan göra lagkamrater runt honom bättre. Djurgården har ju varit ett otroligt välfungerande lag hittills i år och det är nog skönt för Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf att slippa bekymra sig över Holmbergs målnolla. Ett vinnande lag vill man väl aldrig peta för mycket i och speciellt inte när de som konkurrerar på samma position (Emir Kujovic och Joel Asoro) inte är i/varit i toppform fysiskt.
Lagerlöf och Billborn tonar ner
Djurgårdens tränare Thomas Lagerlöf och Hammarbys tränare Stefan Billborn vill dock tona ner snacket om forwards som inte gör mål. ”Så länge laget fungerar och vi gör mål spelar det ingen roll. Jag förstår er i media att ni vill ha rubriker och få något som folk klickar på, men det är ett himla tjat om vilka som gör mål och inte. För oss är det viktigast att spelarna jobbar hårt tillsammans och sen får vi sprida ut de kvaliteter vi har i truppen på bästa sätt”, säger Lagerlöf om Holmberg. Billborn om Selmani: ”Samma svar. Jag tror att de (spelarna) mest tycker det är skönt att de slipper frågorna i några veckor”.