Enformigt och ospetsigt
Kalmar FF var, som så många gånger innan, bra på att hålla bollen inom laget och bygga sig över motståndarens planhalva. Men sedan blev det desto svårare. Bortalaget hade problem i den sista tredjedelen och hotade för sällan Djurgårdens straffområde. Det tog fyra byten och 75 minuter innan man skapade en riktig chans. Och då blev det mål. Men det var väl sent. För då stod det 3-0 till Djurgården. Efter 3-1 öppnade matchen upp sig, båda lagen hade gjort flera byten och nu fick bortalaget en sista chans. 3-2 kom, men i den 90:e minuten. Det blev nerv, men tre mål lyckades Kalmar inte göra.
Skickliga omställningar
Om det var medvetet att inte pressa högt som man brukar på hemmaplan så var det skickligt. Djurgården föll ofta hem och när Kalmar FF närmade sig straffområdet så tog man bollen, och när hemmaspelarna bestämde sig för ett snabbt omställningsspel så var det framgångsrikt och avgörande. Och så var det vid både 1-0 och 2-0. Först satte Magnus Eriksson en lång djupledsboll från egen planhalva, över Kalmars mittback Lars Saetra som var alldeles var för svag i sitt agerande. Gustav Wikheim blev fri och placerade in matchens första mål. Sedan var Emmanuel Banda vaksam och och tog bollen enkelt på egen planhalva av Sebastian Nanasi som slarvade. Sedan en snabb boll på djupet till Wikhem som blev fri till vänster och drev ifrån Saetra och satte 2-0.
Wikhem var avgörande - och glad
Först de två målen där han var klinisk i löpning, driv och avslut. Sedan en assist som också var fin. Kalmar FF var snälla och Wikheim gled förbi två spelare (gissningsvis gick topplocket för Henrik Rydström exakt här) innan han frispelade Joel Asoro. Nu var det Rasmus Sjöstedt som inte var med på noterna, och så var det 3-0. Wikheim var bäst på plan. Och han var också den som var gladast av alla efter matchen. När han berättade om båda målen så delade han gärna med sig av det härliga i att han sprang ifrån Lars Saetra vid målen. Frågade vilken relation han har till Saetra och då visade det sig att båda är från Drammen och har spelat i många år tillsammans i Strömsgodset. Sedan spelade ju Saetra även med Wikheims halvbror Lars Fuhre i Hammarby.
Asoro kom på andra plats i glädje
Vilket målstim han är inne i, Joel Asoro. Fem mål på fem matcher, och eftersom han vanligtvis brukar bjuda på fina och ibland lite oväntade citat efter matcher så frågade jag nu hur länge han blir kvar i Djurgården om målen fortsätter att trilla in. Men Asoro pratade hellre om att förlänga med Djurgården än om att lämna för utlandet. "Jag och familjen trivs så bra här". Men glad var han. Mest för att för första gången någonsin ha ätt en egen sång. "Joel Asoro, han gör som han vill", skanderade supportrarna. Asoros reaktion när han hörde sången? "Jag började skratta. Jag visste inte hur jag skulle reagera".
Holmberg och Sabovic från start
Kalle Holmberg gjorde sin första allsvenska start för säsongen, och i elvan fick han sällskap av nyförvärvet Besard Sabovic. Det var ingen från duon som glänste. Holmberg la ner ett bra jobb i det defensiva och var bra i pressen. Och han var nära att bli målskytt, men skottet räddades på mållinjen. Sabovic var klok, balanserade mittfältet och spelade ofta enkelt, och insatsen gav mersmak.