AIK tycktes njuta av atmosfären…
9000 djurgårdare - och noll AIK:are. Det var en speciell miljö för ett derby på Tele2 Arena under söndagen. Till en början tycktes AIK:s spelare omfamna, triggas och njuta av möjligheten att kunna tysta alla blårandiga supportrar på läktaren. När gästerna fick en tidig hörna vandrade Sebastian Larsson, lugnt och sansat, ut till hörnflaggan trots att en mängd hemmasupportrar försökte få honom ur balans. Men det var istället Djurgården som var slarvigt och steget efter i duellerna under inledningen av matchen. De såg lite tagna ut av situationen och AIK:s 1-0-mål i den åttonde minuten. I ett sådant läge kunde publikövertaget ha lett till en stressad och frustrerad känsla i det blårandiga lägret, men så långt gick det inte - där och då.
…men Djurgården höjde sig
Efter ungefär en kvarts spel började nämligen Djurgården hitta mer rätt i sitt spel. Supersnabba duon Edward Chilufya och Joel Asoro skapade oreda för AIK:s mer fysiska backar och alla små misstag från inledningen raderades ut. När Haris Radetinac tryckte in 1-1 efter en frispark i den 29:e minuten var känslan på Tele2 Arena plötsligt omvänd. Då hade Djurgården momentum och supportrarnas sånger gav energi. AIK hade det tufft och hittade sällan spännande ytor för sina spelare med spets. Exempelvis fick vi inte se mycket av nye Zachary Elbouzedis snabbhet och Sebastian Larsson hamnade inte i lägen där hans fot kan leverera magi.
"JWZ" gav "Seb" chansen man inte får ge honom
Men "Seb" behöver inte många chanser för att det ska smälla. Djurgårdens målvakt Jacob Widell Zetterström gav honom en i början av den andra halvleken - och då sa det pang. Från höger kunde Larsson knorra in en frispark till 2-1 över "JWZ" och in i det bortre hörnet. Ett målvaktsmisstag som kom i ett olyckligt läge för ett hemmalag som ville framåt - och en läckerhet från Larsson som gav AIK precis vad de behövde, en möjlighet att spela på resultat och satsa på ett starkt försvarsspel kombinerat med vassa omställningar.
Det blev ett perfekt bortaderby för AIK
Matchbilden efter 2-1 passade AIK fint. "Gnaget" vet om att man kan täppa till bakåt och på en dag då Djurgården saknade det där lilla extra i sin offensiv lyckades man hantera hemmalagets attacker på ett bra sätt. Samtidigt stack man upp i en del luriga omställningar och man tog till vara på de fasta situationer som man fick. I den 69:e minuten ledde ett långt inkast från Sebastian Larsson fram till 3-1 för bortalaget efter en högkvalitativ halvvolley av Nicolas Stefanelli och med tio minuter kvar att spela nickade Alexander Milosevic in 4-1 på en hörna. Därefter var det bara för AIK att stänga igen butiken och glädjas åt ett i mångt och mycket perfekt genomfört bortaderby.
Då går det inte att räkna bort AIK
I och med söndagens resultat har AIK nu bara tre poäng upp till Djurgården och Malmö, som toppar allsvenskan på 30 poäng. Det känns på många sätt märkligt. Fram till den här matchen har ett guldrace mellan just Dif och MFF varit en självklarhet, men går det verkligen att hävda det längre? Tveksamheten kring AIK:s truppstyrka ur ett guldperspektiv finns fortfarande kvar, men det här skulle kunna bli en match som sätter tonen för resten av lagets säsong. Utnyttjar man det lyft som derbysegern rimligtvis borde ge och får till en segersvit på ett antal matcher går det inte att räkna bort AIK. Hittills har långt ifrån allt klaffat för "Gnaget" den här säsongen, men ändå befinner man sig i den här sitsen. Kanske säger det ändå något om vad det här laget kan mäkta med? Jag tror fortsatt att de kommer åka på några för kostsamma poängtapp här och där, men det är bara att erkänna att den här insatsen får mig att undra om jag tänker rätt.