Två oklara lag på förhand
Inför säsongen var det ovisst var man hade IFK Göteborg och AIK. Och efter första omgången var det fortfarande ovisst. AIK vann och var bra, men känslan var också att det var mot ett svagt Degerfors. Samtidigt spelade Blåvitt 0-0 borta mot Örebro, men startade utan anfallare (lite samma sak som det var under stora delar under förra säsongen). Om vi är klokare nu? Nja. Men IFK Göteborg tog helt klart ett kliv framåt. Laget har inte släppt in något mål i allsvenskan, samtidigt som man levererade framåt så fort en riktig forward kom in från start. Defensivt var det så stabilt som det kan vara, offensivt var det kliniskt på chanserna man fick. Mittfältet var bra, både i presspelet och också i kontringsspelet. AIK tog ett steg bakåt. Det som var bra mot Degerfors med den offensiva trion i Saku Ylätupa, Nicolas Stefanelli och Nabil Bahoui var inte alls lika bra mot IFK Göteborg och visade inte mycket, och det gör att det blir ett frågetecken för jämnheten. En annan sak som inte alls var bra var sättet som man släppte in målen på. Försvarsspelet, där man har varit så bra sedan förra sommaren. Och nu Bilal Husseins försvarsspel på första målet (skriver mer om det längre ner), och sedan hur omarkerad Kolbeinn Sigthorsson fick vara vid 2-0.
IFK Göteborg mår bra av att ha en riktig anfallare
Tretton oavgjorda matcher under 2020. Ett sak som IFK Göteborg led av då var att man saknade en riktig anfallare. Tanken inför den säsongen var att Robin Söder var den som skulle göra det, men han startade bara i tre matcher och ofta var det Pontus Wernbloom eller Alexander Farnerud, som egentligen är mittfältare, som startade som forward. Samma sak i premiären mot Örebro. Ingen riktig anfallare från start utan Kevin Yakob, vanligtvis ytter, fick spela forward. Men mot AIK hade man äntligen en forward från start. Då gick det bra. Kolbeinn Sigthorsson levde upp till det gamla uttrycket om att släkten är värst och gjorde matchens båda mål. Förutom målen var han också viktig i spelet, dels som en stark target som lagkamraterna kunde spela upp på och sedan flytta upp laget, dels som en djupledsanfallare.
AIK gjorde sig inte bara av med Sigthorsson utan även med Simon Thern - båda sänkte gamla klubben
Det här med att släkten är värst gäller ju inte bara med Kolbeinn Sigthorsson. Utan även med Simon Thern, som ju också har spelat i AIK. Men duon lyckades inte i och tvingades lämna. Sigthorsson har redan nämnts. Simon Thern gjorde assist på 2-0 och låg bakom 1-0 och hade stor del i IFK Göteborgs seger.
Vid 1-0 var Thern smart och ägde Bilal Hussein. Allt startade med att Hussein fick en dålig första touch, bollen gick till Thern som drev upp en kontring. Bollen gick till Tobias Sana som spelade vidare till Hosam Aiesh som utmanade AIK:s backlinje samtidigt som Thern tog en löpning på djupet och drog med sig Bilal Hussein som hamnade längst ner i bortalaget och förstörde offsidelinjen. Aiesh satte ett genomstick till Kolbeinn Sigthorsson som blev fri (hade varit offside om inte Hussein följt Thern) och så var det 1-0.
Vid 2-0: ett fint instick till Sigthorsson i straffområdet som helt omarkerad satte matchens andra mål.
… nu var det i stället AIK som såg ut att sakna en forward - trots att man hade en
Bojan Radulovic fick förtroendet att starta som forward mot Degerfors och även mot IFK Göteborg, och han var rätt iskall i båda matcherna. Till skillnad mot Sigthorsson då var inte Radulovic någon bra targetspelare och uppspelspunkt och inte heller något hot rättvänd. Mot Degerfors räddades AIK:s offensiv tack vare att de tre bakom honom - Saku Ylätupa, Nicolas Stefanelli och Nabil Bahoui - var vassa och avgjorde matchen med individuell skicklighet. Men mot IFK Göteborg var även trion kalla. Radulovic fick 60 minuter mot IFK Göteborg utan att hota en enda gång, och det är nog långt ifrån säkert att han får nytt förtroende i nästa match, utan det skulle inte förvåna om Henok Goitom startar då.
Giannis Anestis förtjänar också beröm
Målvakten hade inte jättemycket att göra, men var hur stabil som helst på det som kom. Som i första halvlek när han gjorde en bra räddning när Stefanelli drog till från straffpunkten, och på en lurig Sebastian Larsson-frispark från vänster.
Hamsiks allsvenska debut
I den 74:e minuten kom Marek Hamsik in, fyra månader utan matchspel och i denm allsvenska debuten var det mest att lägga fokus på försvarsspel och på att spela på 2-0-resultatet för att spela in tre poäng. Jobbet gjorde han, men så mycket bollkontakt blev det inte. Men helt klart viktigt för IFK Göteborg att Hamsik är igång och nu är redo för att starta i nästa match.