MFF:s floppvår blev mest en massa konstgjord andning
Sitter vi och räknar målchanser i dag så ska det vara en Malmö FF-seger, men så har det sagts många gånger tidigare den här säsongen. Positiva saker från den här våren kan skalas ner till enstaka detaljer och spelare.
MFF har bara några segrar under de senaste knappa två månaderna. Problemet är att de inte har blivit något påbyggt. Vinst mot BP följdes upp av 3-0-förlust mot KFF. Vinst mot Djurgården följdes upp av fyra raka förluster. Vinst mot Häcken följdes upp av den här Dalkurdmatchen. Inget positivt momentum, ingen stabilitet – som annars var MFF:s stora signum under försäsongen. Hur mycket behövs byggas om för att få tillbaka det?
Strandberg var matchens allt
Carlos Strandberg var långt ifrån bäst på plan, men i stora drag så var det han som blev matchen. Han hade nog fler målchanser än samtliga övriga spelare på planen hade tillsammans, och ett tag var känslan att matchens slutresultat uteslutande hängde på hur bra träffprocent Strandberg hade. Ett mål sett till chanserna var knappt godkänt, men samtidigt var han en av få i MFF som gjorde försök över 90 minuter.
Vid sidan av planen
Magnus Pehrsson var tillbaka, leende, på läktaren. Han var långt ifrån ensam bland ex-MFF:arna. Anders Christiansen, Pawel Cibicki, Markus Halsti, Pontus Jansson, Simon Kroon, Filip Helander... Alla vägar leder tillbaka till Malmö?
Några mindre taktiska förändringar
Det gjordes ett par förändringar i lagen. Trots Samuel Adrians fina match senast så valde Daniel Andersson istället att flytta Oscar Lewicki från backlinjen till mittfältet, för att prioritera Franz Brorsson och Lasse Nielsen som mittbackar. I övrigt har han förtroende för anfallsparet Strandberg och Markus Rosenberg, men gick i ledningsjakten över till först en 3-5-2 och sedan 3-4-3.
Adil Kizil valde varken Ammar Ahmed, Robin Trandberg, Ferhad Ayaz, eller Irfan Jasarevic, och hade inte tillgång till Rawez Lawan, Heradi Rashidi, Adbulaziz Demircan, och Johan Bertilsson. Det blev samma 3-4-3 eller 5-2-2-1 (som i andra halvlek blev 5-3-1-1) som tidigare, men ännu mer kontringsfokus. Under en period i matchen gick varje passning direkt till Mohamed Buya Turays djupledsytor.
Dalkurd blev enkelhetens enkelhet?
Jag frågade både tränare och spelare vad Dalkurd egentligen gjorde annorlunda. Det blev ganska enkla svar. Hålla ihop som lag, slappna av, njuta. Det var bara en match, och det verkar inte ha varit några stora taktiska drag som låg bakom det. Som Kebba Ceesay sa, för att parafrasera honom: spelarna behövde bara må bra igen.