Mittbacksöverflöd i MFF - tar Trelleborg nytta av det med ett lån?
Magnus Pehrssons nummer ett, Rasmus Bengtsson, var skadad. Ändå hade MFF fyra mittbackar som gick ifrån idag med betyget bra: Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Hugo Andersson, och Dennis Hadzikadunic.
Hadzikadunic och Andersson har inte fått ett nationellt genombrott, men Andersson har dominerat i U19 med mittbacksegenskaper alla älskar (pondus, passningskicklighet, grovhet, ledaregenskaper, tillslag) och Hadzikadunic ligger inte många steg efter Brorsson. Dessutom kan Behrang Safari flytta in.
Så. För många mittbackar? Kanske. Den tidigare Malmö FF-ungdomstränaren, och nuvarande Trelleborgstränaren och mittbacksletaren, Patrick Winqvist var på plats på IP. Intresserad av ett lån av någon?
Lagkamraternas tillit till Bachirou
Han ska ta samma roll som Anders Christiansen hade, nyförvärvet Fouad Bachirou. Han ligger efter kvalitetsmässigt i sista tredjedelen, men mot Fremad Amager var det ofta han som fick lösa upp saker när det gick trögt.
MFF rullade runt utan att hitta framåt, men bröt ibland av med att slå passningar till Bachirou i svåra situationer. Han löste dem nio gånger av tio med att dribbla och vinkla sig loss från motståndare. En enkel, effektiv, men lite riskabel lösning när saker inte fungerar.
Föddes en ”ny” vänsterback?
När Magnus Pehrsson själv skulle lyfta en specifik spelare så blev det... Samuel Adrian. Egentligen central mittfältare, men fick i och med ytterbacksbristen vara vänsterback. Pehrsson var också öppen med att Adrian kan komma att bli ett ytterbacksalternativ för framtiden, även om både Behrang Safari och Egon Binaku går före.
Extra plus åt talangerna
Hugo Andersson var sitt vanliga stabila jag, Adrian var den som Pehrsson berömde mest, Laorent Shabanis alla ryck med boll fick nog många att drömma stort, Felix Konstandeliasz byggde spelet intressant från centralt mittfält, Teddy Bergqvist visade sina typiska måltjuvsinstinkter.
De ville visa upp sig och alla visade tillräckligt för att få fler riktiga chanser på försäsongen. Samtliga har dock flera steg kvar innan de kan bekräftas som bra nog att få många minuter i allsvenskan redan i år.
Liknande taktik som 2017
4-4-2, högerback offensivare än vänsterback, mer centrerar högermitt, breddande vänstermitt, försök att få ett flexibelt och högt pressande spel. Det var inte många nya saker som vi kunde se i MFF, utan det handlade mer om detaljerna.
MFF övade på att spela upp från målvakt och backlinje, men där finns det fortfarande bitar kvar. Några gånger ropade Magnus Pehrsson om att de centrala mittfältarna behövde flytta upp mer och det är väl kanske det som är skillnaden i positioneringarna. Förra året hade MFF en tydlig defensiv och en tydlig offensiv central mitt. En känsla var också att MFF ännu oftare försökte ta sig upp via kanterna, men det berodde nog också delvis på hur Fremad Amager stängde centralt.