I skuggan av kortpassningsmetodik och positionsskiften är Östersund ett långbollslag
Som grundregel tycker jag att åtta av tio skott från långt håll, mot försvar i bra positioner, är att ge bort bollinnehav. Det är de inte tillräckligt smarta spelarnas val eller det osynkade lagens nödlösningar. Motståndare ger hellre bort de avsluten än ytor. Dessutom blir nästan alla offensiva spelare slentrianmässigt definierade som ”bra skyttar”, men få bemästrar det.
Östersund har åtminstone två som gör det, för det är två spelare som har bevisat att de gör sånt här någorlunda kontinuerligt.
Curtis Edwards gjorde som han brukar: la upp på ett tillslag, hittade en ren vristträff, bollen gick i en rak båge i typ 125 kilometer i timmen. Saman Ghoddos har en annorlunda distansskottsprofil. Han är inte lika beroende av rätt fotnedsättning eller kroppsvinkel, har en träff som ger svårgissad bollbana, och kan lokalisera målvaktens svaga punkter. 1-0. 2-0.
ÖFK har också Douglas Bergqvist och Smajl Suljevic, två av seriens bästa crossbollsspelare (se Bergqvist till 2-0). Östersund har inte bara kvalitet i den korta bolltransporten, utan också när en boll måste färdas mer än 20 meter. Ett välutvecklat långbollslag, om långbollar definieras till att handla mer än långa passningar på targetanfallare.
17 mållösa matcher för Hysén
Tobias Hysén kommer ofta in på det i intervjuer. Målskyttet (”Jag har slutat med det verkar det som...”). Det där klassiska med att inte vara inne i rätt flyt, och att spelare tänker istället för att ha instinkt.
Nu spelar Hysén sällan 90 minuter och han är ibland inhoppare, men inräknat alla matcher så är han inne i 17 raka matcher utan mål. Han är fortfarande spelaren som kanske ger mest till Blåvitts sista tredjedels spel, men han missar okarakteristiskt många riktigt bra målchanser. Han ska exempelvis göra 0-1 i första halvlek mot Östersund och 1-1 borta mot Malmö FF i cupen.
IFK Göteborg fotfarande bäst på det laget var bra på innan Asbaghi kom
Blåvitt är fortfarande inne i sitt automatiserande-letande. Det fanns flera situationer i dag där spelare öste framåt, bara för att komma på att saker ska göras mer tålmodigt och de stannade då upp (men några gånger drog de ändå iväg direkta anfall även efter en halv sekunds tvek).
Alexander Axén pratade i C Mores studio om att man i vanliga fall gör 80-20, det vill säga prata 80 procent om det positiva och 20 procent om saker som ska bli bättre, men att Blåvitt nog vara mer 90-10 nu. Ännu mer fokus på att hitta bra anfall i analysarbetet för att exemplifiera fler situationer för spelarna. Fortsätta att förklara vad som ska etsas in.
Med det sagt: de gångerna jag har sett IFK Göteborg så tycker jag de får fram sina bra målchanser på det som sitter i ryggmärgsfotbollen: kontringsanfall mot obalanserade försvar, växlat med några långsamma uppbyggnader där det blir krossboll och inlägg. Det ska också kommas ihåg i letandet efter spelsätt. Där får vi se om Poya Asbaghi är bestämd med hur spelutvecklingen ska se ut eller om det finns öppning för justeringar.
Inledningsstämplar får inte överdrivas
Förra året började Östersund allsvenskan med att i de fyra inledande matcherna förlora mot Halmstad och Örebro, samt ta oavgjort mot IFK Göteborg.
IFK Göteborg vann en av sina sex första matcher förra året. Mot Hammarby och Östersund den här årsstarten är det oavgjorda matchbilder som går emot laget resultatmässigt. Att bägge lagen ”bara” har tre poäng tror inte jag är något tillräckligt för att säga saker om hur deras 2018 kommer att bli. Och. Om något lag träffar in säsongsformtopp i början av året så tror jag snarare det är felplanering än något hållbart över lång tid.
Spelarinsatser värda att lyfta
När vi inför säsongen pratade om Amin Affane så glömdes Mix Diskerud bort, för är det någon central spelare som lyft sig 2018 så är det Diskerud. Han är den som oavsett matchbild ger någon form av kvalitet och spelskicklighet. Dessutom väntar jag fortfarande på att få se en situation där jag inte blir förtjust över Carl Starfelts agerande. En av spelarna i laget som har minst svaghetsproblem.
I Östersund var det Ken Sema-dags. Det var i dag inte en fråga om hur många gånger han skulle klara av första aktionen mot en försvarare. Frågan var snarare hur bra kvaliteten skulle bli på inspelen när han fått bort försvararen.