AIK var överlägset i den första halvleken
Det blev så klart en ganska ryckig första halvlek med två AIK-skador och byten. Spelmässigt var AIK överlägset sin motståndare och såg ut att ha en enorm kontroll på vad som hände ute på planen. Bortsett från en halvdassig nick på en hörna från Tobias Hysén hotade inte Blåvitt med någonting. Hemmalaget lyckades låsa gästerna helt och mittfältet bestående av Enock Kofi Adu, Kristoffer Olsson och Anton Salétros kan höjas till nästan vilka skyar som helst. Vilket block de skapade!
Det här var långt ifrån någon toppmatch
”IFK Göteborg har mycket att jobba på”, sa Erkan Zengin nyligen. Hammarbys hemvändare är kanske inte den spelare i allsvenskan som gör de skarpaste taktiska analyserna, men när det gäller Blåvitt har han rätt. Klubben och nye tränaren Poya Asbaghi har ju heller inte gjort någon hemlighet av att så är fallet, men matchen som utspelades på Friends Arena under söndagen var ingen toppmatch som man är van vid att se när de här lagen möts. Det märks att Blåvitt är något helt annat nu jämfört med för några år sedan. Sett över 90 minuter hade de egentligen ingenting att sätta emot AIK. De svartgula hade total kontroll och det blev inte ens någon spänning i matchen. Jag har svårt att peka ut en enda spelare i bortalaget som utmärkte sig och de offensiva idéerna (som kunde rubba AIK:s defensiv) verkade vara helt slut.
1-0 var osannolikt vackert, men 2-0 ännu snyggare?
Stefan Silvas 1-0-mål på volley var osannolikt vackert, men beroende på vad för typ av mål man är svag för går det utan tvekan att argumentera för att AIK:s 2-0-mål var kvällens snyggaste. IFK Göteborgs mittfältare Amin Affane (tidigare i AIK) stod för ett kostsamt bolltapp vid mittplan och därifrån var det bara samba. Kristoffer Olsson passade Nabil Bahoui, som klackade tillbaka till Olsson, som passade Bahoui, som rullade vidare till Rasmus Lindkvist och därefter klackade Lindkvist fram bollen till Olsson som chippade in 2-0.
Skadehelvetet verkar aldrig ta slut för AIK
Daniel Sundgren drabbades av en lungpropp i höstas (har kämpat sig tillbaka), Nils-Eric Johansson tvingades lägga skorna på hyllan inför säsongen på grund av ett förvärrat hjärtfel, Jesper Nyholm åkte på ett benbrott i cupkvartsfinalen, Joel Ekstrand är skadad sedan tidigare, Tarik Elyounoussi fick kliva av mot Örebro senast och var inte med mot Blåvitt… och nu Robert Lundström (utburen på bår med befarad knäskada) och Stefan Silva (tog sig för höger ljumske/lår). När ska AIK:s skadehelvete få ett slut? Aldrig, verkar det som.
…så kan det bli läge för en ny nödlösning nu?
Robin Jansson, som för två och ett halvt år sedan spelade i division 4 och hämtades in från division 1-klubben Oddevold i vinter efter att Nils-Eric Johansson och Jesper Nyholm försvunnit från AIK:s planer för 2018, har hittills varit en succé. Hans styrka, energi och vänsterfot ser ut att kunna få honom att hålla fin allsvensk nivå och där talar mycket för att han blivit en väldigt lyckad nödlösning för AIK. Om det kan bli aktuellt med en ny sådan beroende på hur läget är med Robert Lundström? Mer tveksamt eftersom AIK bara får värva spelare som varit kontraktslösa sedan transferfönstret stängde i början av april, men skadelistan är ju så pass lång att det inte skulle förvåna om Björn Wesström kanske sneglar mot något billigt alternativ framöver. Situationen kommer i alla fall bli en utmaning och kan kräva att tränaren Rikard Norling får se över truppen och jobba in en annan spelare på en ovan position framöver.