Uppdrag mer än slutfört för Uwe Rösler
AIK visade det förra året, MFF i år. Lite problem under våren, några värvningar som inte sitter rätt, problem att få medflyt, och guldstriden rinner snabbt bort från även en stark guldkandidat. Inget lag har råd med en svacka som är längre än några matcher, hur många hundra miljoner som ens finns på bankkontot.
MFF:s svar i somras blev att plocka det bästa de kunde hitta i tränar- och spelarväg. Uwe Rösler fick också bara två mål med hela 2018: ta in laget topp-3 i allsvenskan och ut i ett gruppspel i Europa. Europamålet klarades av via segrar mot främst Cluj och Midtjylland. Topp-3 i allsvenskan såg svårare ut, trots att de inför sista omgången hade ett poängsnitt på 2,35 poäng per match under Rösler, men det fixade det sig till slut.
Rösler skapade optimism, blev snabbt väldigt omtyckt i MFF, ökade professionaliteten och kravbilden. MFF tog sig till slut in i topp-3 och MFF har chans att även ta sig vidare i gruppspelet i Europa. Om de tar sig vidare från gruppen så blir nästan frågeställningen om de kan behålla Rösler, eller om någon större klubb försöker att hugga.
Hörnvarianten satt för MFF
När Rösler kom till MFF så blev det direkt en ökning av mål på fasta situationer, med tre-fyra-fem mål tidigt. Efter det har det lugnat ner sig. Av de få träningarna som har hunnits med i det täta matchandet så har det övats på varianter, framför allt de korta, men utan att få effekt i matcherna.
Men när det behövdes en fast situation för att luckra upp en match så blev det mål. En kort hörna, tillbaka till hörnläggaren, skapa numerärt övertag ute på kanten, och ett lågt inspel till Markus Rosenberg och 1-0.
30 poäng på 30 matcher inte acceptabelt
Elfsborg har hela året sagt att det här är ett år för ombyggnation, att det är resultaten som ska komma nästa år. Det blev 30 poäng på 30 matcher, och ett lag och en förening som knappt har gett glädje på eller utanför planen. Det mest positiva man kan säga om 2018 för Elfsborg är att det är slut och att grovjobbet borde vara gjort. Till slut har det dock inte varit ett acceptabelt år gentemot lagets egna supportrar. Det måste vara bättre än såhär.
Nu har de lagt upp för att kravbilden är klart högre nästa år. Då måste det här året betala av sig, då måste man få ännu mer tillbaka, för annars var det här ett bortslängt år. Man kan enkelt gissa på att det lär komma in åtminstone ett par nyförvärv till offensiven.
Gustav Henriksson och de unga
Eller, det finns en till positiv sak med Elfsborgs 2018. De har byggt om, föryngrat, och förbättrat backlinjen, detta i det tysta. Ibrahim Dresevic och Rami Kaib fick sina stora chanser och tog dem, samtidigt som de fick nya och långa kontrakt. En bra inskolning av Elfsborg och ett bra användande av föreningens fina ungdomsverksamhet, och sedan värvade de väldigt duktiga Fredrik Holst.
Om det fortsätter såhär så kan nog en tredje spelare läggas till på listan över unga spelare som slagit sig fram i backlinjen: Gustav Henriksson. I dag gjorde han sin blott andra match (och andra start), men han har verkligen sett bra ut trots att motståndet han har stött på har varit Hammarby och MFF. Ett bra 2019 att vänta för Henriksson? Och kan han få bekantskap av någon ung egen spelare i de offensiva positionerna?
Vad ska adderas i MFF?
I Elfsborg känns det givet att det kommer nyförvärv till offensiven samtidigt som ett par etablerade spelare redan sagt hej då, men vad ska egentligen hända med MFF:s trupp till 2019? Truppen är bred och det saknas uppenbara hål, det är snarare så att man ställer sig frågan om det nästan inte är någon spelare för mycket.
Förra vintern skulle det ersättas massa spelare med utgående avtal, men den här vintern ser det ut att bli mer förfinande. Kanske en ny mittback? Kanske någon spelare som säljs och ersätts? Kanske någon ändring om Rösler bestämmer sig för en ny formation?