Det är lite som att Pontus Jansson pustar ut. För det hände mycket 2023. Planen om att någon dag återvända till Malmö FF har funnits i många år och långt i förväg bestämde sig mittbacken för att genomföra övergången till de himmelsblå i somras.
Mittbacken kom hem som en stor och uppsnackad klubbprofil, från Premier League och kastades rakt in i en intensiv guldstrid.
Allt slutade väl, men året innehöll också bakslag som en uppmärksammad avstängning efter ett kaosartat dopningstest.
Nu sitter han i Spanien på träningsläger med MFF och kan med ett lugn blicka fram emot en ny - hel - säsong hemma i sitt hjärtas klubb. 32-åringen beskriver sig som ”mentalt återhämtad”.
- Något hände efter sista matchen mot Elfsborg, absolut. Men det hände också något då när jag fick de två matchernas avstängning av disciplinnämnden. Sen gick jag in i de sista fyra matcherna och där och då hittade jag på något sätt ett lugn i vardagen, säger Jansson.
- Än i dag är jag otroligt förbannad på disciplinnämnden men på något sätt är jag också glad att det blev som det blev. Jag fick något form av ”break” i vardagen. Men det där var för jävligt att sitta på läktaren och titta på matcherna.
Du har landat?
- Efter sista matchen landade jag i allt. Vi hade väl några träningar efter mötet med Elfsborg men jag var inte där. Jag var där fysiskt men jag var typ helt avstängd. Sen har jag hållit igång bra i december och tagit det lugnt med familjen. Nu är jag otroligt laddad att köra igen.
Var du beredd på att det skulle bli mycket att ta in när du flyttade hem?
- Ja, men trots att jag hade ett halvår på mig att förbereda mig så var det otroligt mycket ändå. Dels fotbollsmässigt men jag hade också historiken med skadorna. Det var något nytt för mig. Det var otroligt jobbigt. Helt plötsligt fick jag tre skador på varandra under en säsong med allt vad det innebar.
- När jag väl kom hem sen hade jag på något sätt en rädsla: ”Tänk om jag skadar mig i första matchen, tänk om jag slår upp det igen”. Jag tänkte på den eventuella besvikelsen från alla andra och för mig själv. Jag behövde på något sätt en startsträcka i början. Det var ju också naturligt eftersom jag inte spelat matcher på det sättet.
Jansson kommer sedan in på sina egna prestationer i fjol. Han är tydlig med att förväntningarna på honom ska vara skyhöga.
- Men hur mäter man det där sen i slutändan? Jag har alltid varit en spelare, framför allt de senaste sex-sju åren, som gör mina lagkamrater bra och som inger trygghet i ett lag. Hur mäter man det från utsidan? Hur dominant ser jag ut för en person vars fotbollsögon inte är lika skarpa? Sådana saker är svåra att mäta.
- Jag mäter ofta mina insatser genom hur bra min omgivning är. Hur bra sitter vi ihop som lag? Hur bra kan mina mittbackskollegor prestera? Sådana saker är mer viktigt för mig än att jag har fem brytningar som sisteman. De sakerna är inte lika viktiga längre. Förr ville jag mer ha coola actions och vara den som var i rampljuset.
Du är nöjd med saker och ting när du tittar tillbaka?
- Vi vann guld, jag spelade varje match som jag var tillgänglig i, jag missade inte en träning och jag hittade min plats i klubben och omklädningsrummet otroligt bra. Jag fick leda laget som kapten och vinna guld. Alla de sakerna är så klart jättebra.
- Sen vet jag själv att jag sportsligt har mycket mer att ge. Jag kan hitta ännu mer rätt. Nu känner jag mig fysiskt väldigt bra och jag har återställt allt mentalt. Jag är mentalt återhämtad på ett sätt som jag kanske inte varit de senaste fem-sex åren. Jag har på något sätt kommit från säsonger som löpt över varandra, med mästerskap när det varit sommar. Jag har knappt haft någon ledighet. Det har varit fotboll nonstop.
Jansson är medveten om att behovet av att hämta ny energi delvis beror på hur han själv fungerar.
- Jag vet att jag är som jag är. Jag vill vara engagerad och med i allting. På något sätt fick jag vara det, framför allt i Brentford. När jag tittar tillbaka på det kan jag se att jag kanske inte fick den där mentala återhämtningen som jag behövde där och då. På något sätt har jag fått det nu i november och december.
Hur ser du att 2024 blir för dig?
- 2024 kommer bli lättare för mig att bryta ner i olika faser. Ingenting är nytt för mig. Nu vet jag som komma skall och jag har sagt till mig själv att det viktigaste är försäsongen, att vi ska träna bra och pusha varandra. Sen är det cupen. Och sen handlar det om att börja allsvenskan bra. Därefter är det Europa-spel, och efter det är det allsvenskan och Europa ihop innan det blir bara Europa mot slutet.
- Jag mår bra av att det blir olika kapitel och att jag kan ha fokus i nuet. Nästa träning, nästa match. Och då vet jag nu att jag känner min omgivning, mina lagkamrater och Malmö FF som klubb. Det behöver jag inte vara orolig för, jag känner att de drar jämnt med mig i det. Jag känner mig tryggare i mig själv och min roll här än vad jag gjorde för fem månader sedan.
Du hade föreställt dig att du skulle komma hem länge. Hur blev det när du väl gjorde det?
- De första dagarna och veckorna var otroliga. Men sen började matcherna hemma mot Mjällby. Det var en otroligt fin dag och hela min familj var på plats. Men vi förlorade. Det sätter ju också tonen. Det var inte den roligaste starten precis.
Kokade du då?
- Ja, skojar du. Jag var otroligt förbannad. Speciellt för att det var mot Mjällby också. Fyfan vad jag hatar Mjällby, säger Jansson med ett plågat leende.
Vad är det du inte gillar?
- Allt. Usch. När vi möter Mjällby nästa gång, fyfan vad gott det ska bli att vinna. Det ser jag fram emot.
Jansson garvar. Det han beskriver är så klart en hatkärlek. Han gillar ju att tampas med den typen av lag i allsvenskan.
- Det är lite av en lillebrorsaktig grej. Jag förstår ju Mjällby, de vill gärna slå oss och de ska ha all respekt för att de gjorde det två gånger.
Mittbacken berättar vidare:
- Vi hade Djurgården och AIK efter det, men det blev inga vinster där heller. Det satte så klart tonen för starten. För förväntningarna var ju höga utifrån. Och folk gjorde sig så klart lustiga över det. Stockholmsmaffian gjorde sig rolig över det, och så kom media på det. Det förväntade jag mig och det ska vara så. Jag kom från Premier League.
- Men jag kände ingen stress. Att folk har åsikter är en del av dagens fotboll och värld. Men det var grejen med disciplinnämnden som stressade mig där ett tag.
Vilka kommer utmana er om guldet i år?
- Jag vet inte, om jag ska vara ärlig. I fjol såg jag en intervju där alla allsvenska kaptener fick rösta på vilket lag trodde skulle vinna guld. Då var det en som sa Malmö. Det var ”AC” (Anders Christiansen, Malmös kapten), säger Jansson och skrattar.
- Alla andra sa Häcken eller Djurgården. Men helt plötsligt vann vi åtta raka och då skulle det vara en fullständig katastrof om vi inte vann. Så det där svänger så himla snabbt.
Han fortsätter:
- Skulle du fråga mig nu skulle jag nog säga att Elfsborg, Häcken och Stockholmslagen kommer vara med där uppe. Det kommer nog bli jämnt. Men frågar du mig om en månad kanske jag ser annorlunda på det. Saker och ting kommer hända.
Jansson försöker inte på något sätt ta bort trycket från MFF inför säsongen. Han är rak och tydlig kring kvaliteten i truppen och vad det leder till för krav.
- Titta bara på namnen. Det är ju egentligen ett löjligt lag vi har. Nu har vi fått in Jens (Stryger Larsen) också. Vi får tillbaka ”AC”, Oliver (Berg) och Anton (Tinnerholm). Ricardo (Friedrich) har kommit in. Det är ett löjligt lag vi har. Kraven kommer vara skyhöga. Vinner vi inte är det så klart en fullständig katastrof. Det är väl det som är charmen med att spela här.
En sak som mittbacken tvingats reflektera över och jobba med sedan flytten hem är hur han ska hantera det faktum att vardagen han haft i Premier League, Championship och Serie A under åren utomlands ser väldigt mycket annorlunda ut jämfört med den som råder i allsvenskan.
- Jag vet hur höga krav jag sätter på min omgivning. Men först och främst sätter jag krav på mig själv. Jag kan inte sätta krav på någon annan om jag inte lever upp till samma sak. Det är också så att jag håller på att lära mig hur stora krav jag kan ställa på min omgivning här.
- Hur stora krav kan jag ställa på organisationen Malmö FF överlag? Jag har varit i England där jag kunnat ställa skyhöga krav och där de på något sätt pushat mig till att göra det. Men det är inte säkert att jag kan göra det på samma sätt nu när jag kommit hem till Sverige. Det handlar för mig om att hitta rätt där.
Jansson utvecklar:
- Ibland känner jag att det blir en liten sådan krock. Att jag ställer för höga krav. På samma sätt skulle jag hålla mig skadefri, prestera och vi skulle vinna. Sen gick inte resultaten som vi ville och så blev det så många saker på varandra. Men jag lärde mig av det.
Mittbacken försöker se sin egen del i hela samspelet som han beskriver.
- Jag måste hitta fingertoppskänslan i det. Nu känner ju de som jobbar i Malmö FF mig bättre än vad de gjorde för sex månader sedan. På något sätt tar de inte allt fel.
- Jag vet att sättet jag uttrycker mig på och säger saker kan tas emot fel ibland. Det gjorde det aldrig i Brentford och det är kanske också därför mina år där blev så bra. På något sätt gillade de att bli utmanade. De ville ha det i sin vardag.
Han fortsätter:
- Men det innebär inte att det är så de vill ha det i Malmö FF. Så jag måste hitta den känslan att göra det på rätt sätt. Det tycker jag blivit mycket bättre sen jag kom hem.
Är det rent praktiska saker som kan skruvas på?
- Praktiska saker, absolut. Men det handlar också om vilka krav du kan ställa på planen och personerna som är anställda av Malmö FF. Jag fattar att det är en annan nivå än Premier League men jag vill ändå att alla i MFF ska ha samma mål som jag, och jag vill det bästa för MFF. Det är nog det som är svårt. Hur mycket krav kan jag ställa?
Jansson är också tydlig med att MFF som klubb tagit enorma steg sedan han lämnade klubben.
- Det har blivit bättre och bättre. Jag vet att jag kan vara en jobbig jävel. Men jag gör det inte för min egen vinning. Jag gör det för Malmö FF. Jag hoppas att de kan se det.
- Det handlar om att hela tiden inte bli nöjd. Jag vill hela tiden leta nya vägar. Jag kan känna ibland, och då pratar jag inte bara om Malmö FF utan också i fotbollen och Sverige generellt, att man pratar om: ”Så här har vi alltid gjort, det här har alltid fungerat”. Det där är det värsta jag vet.
Den tidigare landslagsspelaren är uppjagad och engagerad när han pratar vidare om ämnet.
- Okej, det kanske har fungerat förr, men vad är det som säger att det kommer fortsätta på samma sätt? Jag vill hitta nya vägar och att man utmanar sig själv. Aldrig bli nöjd.
- Titta på landslaget. Hur mycket pushar man sig själv där? Hur mycket utmanar man sig själv där? Nu har inte jag varit i den verksamheten på två år och är inte så insatt. Och nu kanske jag säger emot mig själv lite men framgångsreceptet med Janne (Andersson) var att vi hade det som alltid fungerat. Det fungerade där och då. Men det säger inte att den typen av fotboll kommer fungera med nästa generation eller i framtiden. Fotbollen utvecklas.
Jansson tar en kort paus och utvecklar sedan:
- Är svensk fotboll och Svenska Fotbollförbundet redo att ta klivet? Att pusha sig själva. När jag ser namnen som nämns vad gäller förbundskaptensjobbet är min känsla typ: ”Vad gör de människorna för att pusha svensk fotboll? Vad är det för ny väg att gå genom att anställa de personerna?”.
- Jag ska inte nämna några namn så att det blir rubriker runt det. Men det är min känsla, att man fortsätter i samma riktning. De andra länderna springer ifrån oss. Det är min känsla från utsidan.
Är du orolig för svensk fotboll?
- Jag är orolig för svensk fotbolls skull, absolut. Men att jag själv sitter och oroar mig för det, det kan jag inte säga. Mitt arbete är att göra Malmö FF så bra som möjligt under de åren jag spelar här. Vad jag sen gör efter det har jag ingen aning om.
- Men om du frågar om jag är orolig för svensk fotboll? Ja, absolut. Det är mycket som går i fel riktning. Det enda positiva nu är att vi kanske kan börja sälja unga spelare på ett helt annat sätt. Men gör svensk fotboll det den kan för att pusha sig själv och utmana sig själv varje dag? Ger man ungdomsfotbollen optimala förutsättningar?
Jansson exemplifierar:
- Jag spelar i Malmö FF som är Sveriges överlägset största förening men jag kan ibland typ känna att förutsättningarna vi har är katastrofala. Ibland tränar vi på planer där det ligger snö som inte går att skotta bort. Vi tränar på stenhårda konstgräsplaner. Och då är jag priviligerad spelare i Malmö FF, hur är det då att spela för andra lag?
- Gör vi som land allt vi kan, och jag vet att det finns andra problem i vårt samhälle också, för att hjälpa våra aktiva ungdomar till de bästa förutsättningarna? Det handlar inte bara om fotbollen heller. Det är idrott generellt.
Han förstår att frågan är komplex och att många olika aktörer är ansvariga. Exempelvis kommuner runt om i landet.
- I Stockholm är det väl brist på halltider. Och jag läste om att de rev någon ishockeyhall i Oskarshamn eller var det var. Vad gör vi för att ge våra ungdomar optimala förutsättningar för att fortsätta utvecklas?
Att Jansson har många tankar kring inte bara Malmö FF utan allsvenskan och svensk fotboll överlag är tydligt. Han vandrar själv mellan olika ämnen och pratar passionerat.
När han påbörjar ett resonemang om situationen rörande de allsvenska läktarna vänder och vrider han kring olika perspektiv, och konstaterar att frågan innehåller många lager.
Jansson, som har kompisar i supportermiljön och älskar kulturen som finns i Sverige, är tydlig med att det finns problem. Att det exempelvis uppstod incidenter som var ”långt ifrån bra” i samband med guldmatchen mot Elfsborg i höstas.
- Barn grät under matchens gång. Så ska det ju inte vara, säger han.
Han delade med sig av sina funderingar kring ämnet i en uppmärksammad intervju med Aftonbladet tidigare i januari. Då tryckte han på behovet av att alla inblandade behöver ta ansvar för att minska riskerna för stängda läktare och upplägg som tar bort storheten i klubblagsfotbollen i Sverige.
Han vände sig också till landets ultrasgrupperingar och bad dem gemensamt ta ansvar för att undvika att polisen sätter in hårdare tag.
- Jag har nog inte fått så mycket beröm för en intervju någon gång tidigare, under alla mina år. Jag fick beröm från alla håll och kanter, säger han nu stolt.
- När jag satte mig där och då, jag hade precis tränat på Malmö IP som knappt var skottad och det var ”inga” supportrar för de bojkottade. Förutsättningarna för att jag skulle göra en bra intervju där var inte optimala så när jag satte mig där tänkte jag: ”Oj, det här kan gå riktigt illa”. För jag visste att frågorna skulle komma. Men jag lyckades få ut det på ett bra sätt och Wagner (Michael, journalist på Aftonbladet) formulerade det väldigt bra.
Vad sa dina ultraskompisar?
- De kanske inte gav mig mest beröm. Jag fick väl mer beröm av andra, säger Jansson och ler.
- Men det var inget negativt. De fattar ju problematiken också.
De vill väl inte heller ha stängda läktare.
- Exakt, precis. Men det räcker inte att bara Malmös ultras fattar beslut om att problemen ska lösas. Hammarby, AIK, Djurgården, alla måste göra samma sak. Annars blir det bara att de pushar varandra.
Jansson berättar vidare att han hört rykten om att det finns dialoger mellan olika ultrasgrupperingar i Sverige rörande ämnet.
- Men jag vet inte om det stämmer. Det kanske bara är önsketänkande. Men det hade varit bra om alla tog ansvar. Sen förstår jag att det kommer kunna finnas individer som agerar på egen hand ändå.
- Som efter sista matchen, de som sprang in på planen och kastade bengaler mot Elfsborgs sektion, vem kan bevisa att det var tal om ultrasmedlemmar? Det var ju för jävligt det som hände men det går inte att slå fast att det var en ultrasmedlem.
Han fortsätter:
- Men ultrasgrupperingarna behöver förstå allvaret. Nu hade vi en incident mellan Västerås och Djurgården häromdagen. Jag känner en oro för att det där (att matchen avbryts och inte spelas klart) kan hända i allsvenskan också. Vad händer då?
- Ska vi helt plötsligt börja avbryta matcher? Ska vi resa upp till Stockholm, åka hem igen och sen kanske spela om matchen några dagar senare? Så vill vi inte ha det.
Samtidigt påpekar han att han känner att problematiken på läktarna stundtals kan överdrivas jämfört med andra bekymmer som finns i Sverige, eller i jämförelse med hur supporterkulturer utomlands tar sig uttryck.
Men han ogillar att frågan blivit så polariserande och vill inte vifta bort allvaret i situationen.
- Det har nästan blivit två läger. Vad kan vi göra för att lösa det? Nästan alla klubbar säljer ju fler årskort för varje år som går så intresset ökar oavsett. Men åsikterna blir större och större. De läger som finns blir större och större.
Vi tar samtalet tillbaka till det sportsliga.
Om du hade haft Kim Källströms jobb (fotbollschef på Svenska Fotbollförbundet), vad hade du gjort?
- Det är lätt att sitta här och säga vad som ska göras, svarar Jansson och skrattar.
- Kim är en väldigt bra kille och klok man. Sen har han gått ett par fina utbildningar och varit i stora klubbar tidigare. Han har sett hur det har varit. Det är inget lätt jobb han har, det är min första känsla.
Jansson tar avstamp I just herrlandslaget.
- Vad ska han göra? Om jag hade varit Kim vet jag inte ens vart jag hade blickat. Jag har haft förmånen att jobba med ”Henke” (Henrik Rydström) men han ska inte vara landslagstränare. Jag tror inte han är den typen. Men jag hade så klart gjort ett försök att övertala en sådan som honom.
- Olof Mellberg (som var i princip klar för förbundskaptensjobbet) var ett utmärkt exempel. Jag vet att han hade fått respekt från de tongivande spelarna i dagens svenska landslag. Jag är helt övertygad om att Isak, Dejan, ”Foppa”, ”Vigge” och Robin hade velat ha Olof som tränare. Han har varit på högsta nivån och sen gjort det bra med BP. Det är nog det viktigaste, att han gjort det bra på A-lagsnivå som tränare (efter spelarkarriären).
Den förre Blågult-spelaren är tydligt kritisk kring vad som pågår i rekryteringsprocessen.
- Ibland kan det vara bra bara det kommer in ett namn. Ibland kan det bli jäkligt fel. Men just nu står Sverige och trampar för att vi inte har någon förbundskapten. Snart är det samling. Det är två månader kvar. Att det inte finns en förbundskapten nu tycker jag är för jäkligt, för att hårdra det. Redan i somras visste de ju att Janne inte skulle fortsätta.
- Sen förstår jag att Andrea (Möllerberg, generalsekreterare) kom in ganska sent och därefter kom Kim in, och de skulle hitta varandra och sina roller. Det är en rörig grej, är känslan från utsidan.
Flera utmaningar som svensk fotboll skulle vara lättare att lösa om herrlandslaget väl tar sig till mästerskap. Det är någonstans där, åtminstone ekonomiskt, som allt startar.
- Sen börjar det med förutsättningarna överlag. Plantider, konstgräsplaner, ungdomsledare. Jag vill se mer debatt om det. Det är på tok för lite debatt. Om att det saknas ungdomsledare som är utbildade och att det ofta är föräldrar som har hand om lagen och så vidare.
Hur bryter man upp att man gör samma sak hela tiden?
- Det är nog en bra början att få in Andrea (Möllerberg), som kanske ser på saker och ting på ett annat sätt, och att även Kim (Källström). De kan förhoppningsvis öppna upp nya dörrar och intressera sig för inte bara A-landslagets verksamhet.
Gillar du att det kommer in tidigare spelare i en sådan roll som Kim får?
- Ja, det tror jag är viktigt. Det behöver inte alltid vara bra men man kan få till en kombination med gamla spelare som vet hur det fungerar och sen vidga vyerna med andra människor. Så att man inte bara kör vidare i samma spår.
- Ibland när man gör rekryteringar kan man rekrytera liknande personer som man redan har. Till slut kan det bli att man bara kör vidare på samma stuk. I Brentford testade vi hela tiden nya vägar, det kom hela tiden in nytt folk.
Jansson fortsätter:
- Phil Giles, sportchefen där, sa alltid: ”Det viktigaste inför varje säsong är att du måste ha nytt folk på många platser. Du kan aldrig gå in i en säsong med samma lag”. Han pratade om att ha en-två-tre nya spelare som gör något med gruppen och varje säsong fick vi in nya assisterande tränare till Thomas (Frank). För att hitta nya vägar.
Mitt i resonemanget är det som att Jansson själv hör vad hans senaste utläggningar kan leda fram till för slutsats: att han skulle vara intresserad av ett jobb inom exempelvis förbundet efter karriären.
Han konstaterar att han brinner för de frågorna han resonerat kring.
- Skulle jag få en fråga i framtiden om att engagera mig i svensk fotboll så är det klart att jag hade fått tänka över det. Men man blir också så fixerad vid här och nu. Nu är det Malmö FF som gäller för mig.
Tänker du på framtiden någonting?
- Jag är ganska lugn kring det. Jag kan nog hitta någonting. Mitt största intresse har ju alltid varit Malmö FF. Men vad säger att jag kommer vara här om fem-tio år? Jag har ingen aning. Saker och ting kan hända på vägen.
Tränaryrket tycker Jansson verkar slitsamt och därför kanske en annan form av roll skulle passa honom bättre. Men han stänger inga dörrar.
- Jag har varit väldigt noga med att bygga ett kontaktnät och bygga relationer. Jag har relationer till personer i Leeds, framför allt i Brentford, jag har varit nära ”Danne” under alla år och jag har en relation till Ola (Toivonen, assisterande sportchef i MFF) och Niclas Carlnén (vd). Jag har ett bra kontaktnät och velat bygga upp det.
- Jag har väldigt mycket tankar och idéer, och är väldigt driven som person. Men hjärnan ska hitta en omgivning som den passar in i, avslutar MFF-stjärnan.