Få allsvenska spelare har fått sina tröjnummer pensionerade. På en redovisningsbyrå i Karlskrona hittar vi i dag en av dem, Gefle IF-legendaren Jonas Lantto, 37.
När Fotbollskanalen når Lantto en onsdagseftermiddag i februari är han på väg hem från jobbet. Det rör sig om en promenad, som inte är allt för lång.
- Det tar väl runt tio minuter att gå kanske, inleder 37-åringen.
Bra, då borde vi hinna stämma av vad vi har gått miste om i Lanttos liv de senaste åren.
För i dag har Gefle-ikonen en mer undanskymd tillvaro i jämförelse med för ett antal år sedan, då han var en hyllad fanbärare i Pelle Olssons lagbygge med intresse från större lag. Lantto växte ut till en allsvensk profil under Gefles moderna glansdagar, då han var en stor del av laget mellan 2007 och 2018 och blev noterad för 274 allsvenska matcher. Flest i klubbens historia.
I dag bor han i Karlskrona, där hans partner har släkt, och jobbar som redovisningsekonom. Att byta karriär och jobba med siffror föll sig naturligt för den ex-allsvenske profilen från Kiruna.
- Min brorsa har hållit på med ekonomi, och jag har ganska lätt för siffror, så jag vidareutbildade mig. Jag tänkte på något som är brett, där det finns mycket jobb, så det blev ekonomi. Jag läste på distans via Gävle, och blev klar förrförra sommaren, säger han.
Lantto medger att det är annorlunda att jobba med ekonomi i jämförelse med att spela fotboll inför fullsatta läktare i allsvenskan.
- Det är dag och natt. Man saknar fotbollen, man får inte direkt samma kickar här som när man spelar och tränar. Man är på samma ställe, då det inte är ett så rörligt arbete, men det är också roligt, även om det inte är fotboll.
Vad ger dig de där kickarna i dag?
- Man är glad vid bokslut och sådant, att allt stämmer helt enkelt. Man blir glad, som ekonom, när siffrorna går ihop. Jag spelar fotboll nu också och får lite där, även om det inte är samma sak.
Under tiden Lantto studerade till ekonom hjälpte han även till på sin partners vandrarhem, som sedan snart ett år tillbaka är sålt. Där fick han bidra till det mesta.
- Jag pluggade och hjälpte till lite som alltiallo. Det är mycket att fixa med på ett vandrarhem, då det alltid händer nya saker, säger han.
Fotbollen har Lantto samtidigt inte gett upp ännu.
Efter Gefle-avskedet hösten 2018 blev det spel med FK Karlskrona i division 2 och ettan, innan han gick vidare till Kristianopels GoIF, som förra året ramlade ner till division 4 i Blekinge.
Lantto trivs med tillvaron, även om det kan vara kalla duschar.
- Det är roligt på ett annat sätt. Jag får spela med kompisar, och det är inte samma anspänning vid matcher. Man har kul och kan spela lite mer avslappnat. Sedan är det annorlunda med allt runt omkring med publik och planer. Det är också jättesmå omklädningsrum och kalla duschar ibland, men jag hade det så innan i Kiruna också. Det har sin charm det också.
Hur håller du på den här nivån?
- Jo, jag håller ganska bra. Jag har inte tränat så mycket den här försäsongen, det har oftast blivit en träning och en match i veckan, men såklart har jag andra kvaliteter som jag fortfarande kan använda, även om jag inte är lika vältränad.
Lantto följer fortsatt sitt älskade Gefle, som under senaste åren har haft det tufft. Under 2023 gjorde Gefle comeback i superettan, men sejouren blev bara tvåårig, då det i fjol blev nedflyttning till ettan. Lantto hoppas på att få se Gefle i allsvenskan snart igen.
- Det är svårt att sia om. Det har varit tuffa år, helt klart, och nu åkte laget ur superettan igen. Det är stor skillnad ekonomiskt och det gäller att få ordning på ungdomsverksamheten, samt få in lite eget på sikt. Faciliteter och sådant finns. Jag hoppas att det inte tar allt för lång tid.
Lantto har många fina minnen från Gefle, som senast spelade i allsvenskan mellan 2005 och 2016. Allra bäst kommer han ihåg säsongen 2011. Gefle förlorade bara två matcher fram till början av juli och fick storlag som AIK och IFK Göteborg på fall, samtidigt som det till slut blev en niondeplats i tabellen. Lantto var även tongivande med två mål och åtta assist på 30 starter.
- Vi var i toppen och hade fullsatta läktare mot flera lag. Det är saker som man kommer ihåg, men jag minns även våra kvalvinster starkt, säger han.
Lantto fick även chansen att spela flera matcher med Gefle i Europa-kval under 2010 och 2013, då laget fick "fair play"-platser. Det är också något han tar med sig.
- Det var också upplevelser, men sedan visste man att vi inte skulle gå så långt. Det var nära en gång, då vi var två steg från gruppspel, så det var inte jättelångt borta, även om vi inte hade en chans. Det var roliga upplevelser med Färöarna, Georgien och Azerbajdzjan.
Lantto har inte mycket till övers för allt snack om "tråkiga Gefle", som blev en slags sanning i svensk fotboll under Pelle Olssons ledning. Var Gefle verkligen så tråkiga?
- Vissa andra lag var inte så mycket bättre, men vi fick mycket skit. Vissa år spelade vi ganska trevlig fotboll. Vi tänkte ofta att vi inte skulle släppa in mål, men när vi hade bollen spelade vi också bra fotboll. När man ligger där nere behöver man också ta sina poäng.
37-åringen trivdes i klubben och staden, och brydde sig inte om att flytta någon annanstans.
- Det klickade från början med staden och laget. Det är ändå en ganska stor stad, medan de andra såg på oss som ett lag från landet. Vi hade en härlig sammanhållning och jag kände att jag var viktig för laget och för staden. Jag kände inte att jag hade någon anledning att flytta.
Lantto har kontakt med flera tidigare spelare från Gefle-åren, och berättar att de även hängde en hel del ihop utanför planen, framför allt på en viss plats. På Kristianopels hemsida framkommer det att Lantto har en dold talang i form av biljard, och det går tillbaka till åren i Gefle.
- I Gefle spelade vi mycket, vi kunde vara i biljardhallen fem-sex timmar om dagarna, men sedan var jag ingen världsmästare, säger han.
Var du bäst i laget?
- Inte ens det, det var några som var riktigt bra. Jonathan Hellström var nog bäst, och sedan var Anders Wikström och jag också bra. Jag hade egna köer och sådär, det är roligt med biljard, men jag spelar inte lika mycket längre.
Nu är tiominuterspromenaden över, och Lantto har kommit hem. I morgon väntar en ny dag på jobbet, och snart en ny säsong, den här gången i division 4.
Fotbollssuget är kvar, och även om det inte är på samma nivå som förr, så finns mål kvar att nå.
- Jag klarade ett nytt mål förra säsongen, då jag inte hade gjort mål i division 3, så det är lite sådana mål jag försöker nå nu. Nu har jag gjort mål från femman och uppåt. Jag får se om jag orkar varva ner i sexan och sjuan. Det är lite tveksamt, avslutar han.